Alltså - jag är ju partisk nu dårå, men är så enormt förtjust i mina två brittiska korthårsfröknar...
Enkla och vänliga katter. Stabila och lugna, vill gärna sitta i knäet och gosa, men kan också ligga spana genom fönstret eller sussa i soffan. Inga problem att klippa klor, lyfta, borsta, pussa på nosen, eller annan hantering. Familjekära och inte överdrivet sociala med främlingar som besöker oss, men aldrig skrikiga eller bråkiga utan sätter sig en bit bort och tittar om de inte vill komma fram och hälsa.
Perfekta innekatter! Jag har inte haft några småbarn här som varit hårthänta emot dem, men de accepterar stoiskt att lyftas av främmande och sitta i knäet även om de inte söker kontakt själva.
En ganska knubbig ras, med tjock underull även om pälsen är kort. De ser ut som små nallebjörnar som vuxna. Finns i alla färger.
Jag älskar britter. Eller utseendet i alla fall. Har aldrig träffat någon i verkligheten. De ser härliga ut att klappa, att ha nära och uppsynen är ju bara för rar.