MissOnly
Trådstartare
Med risk för långt inlägg!
Finns säkert 100 såna här trådar.. Men jag skulle verkligen behöva lite pepp just nu. Jag och min sambo/ex träffades för 7 år sen. Under de här åren har vi haft ett ständigt on/off förhållande, där det alltid varit jag som lämnat, men sedan ångrat mig. Det senaste.. 4-5 månaderna har jag ältat och känt, och ältat lite mer och kommit fram till att jag inte vill leva med honom. Vi passar inte alls ihop, vilket jag insåg redan första gången vi gjorde slut.
Igår bestämde jag mig för att avsluta det hela, och sagt och gjort. Jag vet att det är rätt beslut, men jag är ärligt talat livrädd. För det första så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Han vägrar lämna vår gemensamma lägenhet, för enligt honom är den bara hans då bara han står på kontraktet (vi flyttade in tillsammans). Jag har skulder och chansen att jag får en annan är i princip 0, så det kommer förmodligen bli tal om bodelning vilket känns helt absurt då det handlar om en liten hyreslägenhet.
Och jag är rädd att jag kommer ångra mig, som alla andra gånger. Jag vet att han inte är rätt för mig, och i ärlighetens namn älskar jag honom inte och har inte gjort på väldigt länge, men jag kan bli helt utom mig av saknad ändå. Det är mitt första förhållande så jag har ingen aning om hur man hanterar det här. Han verkar till synes rätt oberörd och hoppar i säng med andra direkt.
Vet inte riktigt vart jag vill med det här men... HUR GÖR MAN? Hur ska jag intala mig själv att det är rätt beslut när jag egentligen vet det? Få mig själv att inse att jag inte älskar den här skitstöveln som han faktiskt är? Hantera att han verkar så obrydd över våra år tillsammans, som att jag aldrig betytt något?
Finns säkert 100 såna här trådar.. Men jag skulle verkligen behöva lite pepp just nu. Jag och min sambo/ex träffades för 7 år sen. Under de här åren har vi haft ett ständigt on/off förhållande, där det alltid varit jag som lämnat, men sedan ångrat mig. Det senaste.. 4-5 månaderna har jag ältat och känt, och ältat lite mer och kommit fram till att jag inte vill leva med honom. Vi passar inte alls ihop, vilket jag insåg redan första gången vi gjorde slut.
Igår bestämde jag mig för att avsluta det hela, och sagt och gjort. Jag vet att det är rätt beslut, men jag är ärligt talat livrädd. För det första så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Han vägrar lämna vår gemensamma lägenhet, för enligt honom är den bara hans då bara han står på kontraktet (vi flyttade in tillsammans). Jag har skulder och chansen att jag får en annan är i princip 0, så det kommer förmodligen bli tal om bodelning vilket känns helt absurt då det handlar om en liten hyreslägenhet.
Och jag är rädd att jag kommer ångra mig, som alla andra gånger. Jag vet att han inte är rätt för mig, och i ärlighetens namn älskar jag honom inte och har inte gjort på väldigt länge, men jag kan bli helt utom mig av saknad ändå. Det är mitt första förhållande så jag har ingen aning om hur man hanterar det här. Han verkar till synes rätt oberörd och hoppar i säng med andra direkt.
Vet inte riktigt vart jag vill med det här men... HUR GÖR MAN? Hur ska jag intala mig själv att det är rätt beslut när jag egentligen vet det? Få mig själv att inse att jag inte älskar den här skitstöveln som han faktiskt är? Hantera att han verkar så obrydd över våra år tillsammans, som att jag aldrig betytt något?
Eftersom jag själv har varit detta igenom, så är denna hyresrätt lika mycket hennes, lagen sk*iter faktiskt i att han står på kontraktet. Sambolagen skyddar den "svagare" parten. Frågan är så hur mycket man orkar kämpa mot en sådan gigantisk idiot. Tar massor med tid och energi. Men hon har krav på den hyresrätten. I värsta fall kan jag tänka mig man evt. kan byta kontraktt till två ettor eller så.
