Sv: Lämna över ansvaret till pappan
Ngt som gjort att sambon kan ta lika mkt ansvar som jag är just att sonen får ersättning, hade jag ammat hade det blivit jag som tog allt ansvar då män är bra på att skjuta allt på mamman då hon "har maten".
Personligen tycker jag att det där är ett ihåligt argument för ersättning. Jag har sett i många andra debatter att ersättning förordas av jämställdhetsskäl och jag tycker det är ett dumt val (säger inte att ni valde av den orsaken nu). Jag har helammat i 7, 7 och 8 månader och delammat i över tre år, och mina barns pappor har tagit precis lika myckt ansvar som jag för barnen redan från början. Det enda de inte kunnat göra är att ge dem mat de första månaderna, allt annat har de kunnat göra precis lika bra som jag.
För att våra barn inte skall bli "män som skjuter över allt på mamman" eller "kvinnor som berövar männen på allt ansvar" så tycker jag att det är klokt att tänka efter noga, minst tre gånger extra, vad det är för signaler om könsroller vi ger till våra barn genom vårt handlande. Min man och jag är väldigt medvetna och arbetar aktivt med att motverka könsstereotypa beteenden, oavsett om de passar oss eller ej,
ÄNDÅ är det
jättesvårt att inte falla in i könstraditionella mönster...
Hur gör man då, för att "lämna över ansvaret" som mamma eller "ta ansvaret" som pappa? Ja, för de första så tycker jag att man bör ha som grundtanke att det här inte är något som händer av sig självt. Hur gärna vi än vill tro att vi är fria från yttre påverkan av rådande normer, så är det inte så. Personligen tycker jag att det underlättar att ha åtminstone ett grundläggande hum om rådande genusteorier, så att man vet ungefär vart man vill landa. Det finns mycket lättsmält och bra litteratur på ämnet, oavsett hur djupt man vill gå. Ofta är det bra med en rejäl tankeställare! Rekommenderar Queerkids av Annika Hamrud, tex.
Sedan tror jag nog att man behöver vara hyfsat överens om vilken nivå man vill lägga sig på, annars uppstår lätt konflikt och/eller förvirring. Så att prata igenom och diskutera mycket är aldrig fel.
Jag tycker inte att alla måste återuppfinna hjulet varje gång. Dvs, jag tycker inte man nödvändigtvis måste sticka hemifrån och lämna tex en ovan pappa ensam med en gallskrikande bebis med bara skitiga kläder och ingen mat hemma, bara för att han skall få lära sig "den hårda vägen". Det gäller att hitta balansen mellan att totalt överge den föräldern som behöver lära sig något nytt och att ständigt stå och hänga över axeln.
Och det är inte lätt...