Precis som med föräldrarna ifrågasätter jag om det är det bästa för barnen att föräldrarna delar lika på föräldraledigheten. Hur vet vi det? Den enda studien (
länk) jag kan finna undersökte ca 120 000 svenska familjer och indikerar att ett jämställt uttag av föräldraledigheten ökar risken för mental ohälsa hos barnen. Detta är hos familjer där föräldrarna frivilligt delat lika på föräldraledigheten, alltså hos familjer som troligtvis tyckte ett jämställt uttag passade just deras familjer bra. Om sambandet är kausalt skulle det sannolikt förvärras av en mer kvoterad/individualiserad föräldraförsäkring.
Om vi arbetar utifrån hypotesen att barnen i landet är någorlunda jämt fördelade över ca två kön.
Dvs barnen är inte 100% pojkar. Alla som diskuterar sådant här utifrån ojämställda förutsättningar verkar också förutsätta att antingen är alla barn pojkar eller så är det bara pojkbarnen som har rätt till en "god mor", inte alla barn som har rätt till bra föräldrar.
Om vi som sagt då förutsätter att barnen i ett land är fördelade över ca två kön. Så är det för barnen bästa att alla barn kan se en framtid framför sig som är värd att leva och att alla barn kan få känna att de har ett människovärde jämförbart med andra barn.
Ett samhälle där hälften av barnen ska
få sina
lekar och sysselsättningar ska ideligen avbrytas, deras tankar ska inte få utvecklas fritt utan flickor ska bli vana att formas av andra människors önskningar. Flickors uppfostran ska syfta till att flickorna ska bli följsamma, gladlynta och anpassningsbara. Hennes vilja ska tidigt böjas efter föräldrarnas vilja såsom sedan hennes vilja ska böjas efter hennes blivande makes.
Rosseau.
och hälften
Den andra uppfostran gick ut på att lärjungen fick lära av naturen och kunde utveckla sitt individuella tänkande. Helt utan påtryckning av den andra något auktoritära ledarskapsstilen. Rousseau önskade således att varje människa skulle få möjligheten att bilda sin egen uppfattning.
Hela synen att kvinnan ska vara i hemmet, vara lydig för sin man, men vara utbildad, smart, stark, tränad för att få fina söner för fosterlandet.
Kvinnan är till för barnen!
Hela den synen är falsk, förledande och måste förtydligas.
Kvinnan är till för SÖNERNA!
De andra barnen ska piskas, avbrytas, brytas ned, bli koketta, utseendefixerade, osäkra, väna för att behaga män och föda SÖNER.
Det är säkert jättebra för heterosexuella små gossar som följer alla könsnormer som samhället lyckas hitta på åt dem och som produceras som kanonmat för nationalistiska krig.
Men eftersom vi lever i en demokrati och vissa barn är homosexuella, vissa har en könsutveckling som gör att de föds mittemellan två kön och ytterligare andra är födda som fel kön.
Samtidigt som en riktigt god andel av de övriga inte heller bara gillar bilar eller hästar så som söner skulle förr, och till råga på allt! vissa barn föds till flickor!
så är det inte rättvist att tänka sig att kvinnans roll är att ömt omfamna ca 30% av barnen och resten av barnen ska helt enkelt inte få ett bra liv, inte ett bra babyliv (flickan ska tas från bröstet om hon dricker för girigt) (pojken ska man inte prata med), inte ett bra toddlerliv (flickan ska hålla i skeden tidigare än pojken och få slag på handen om hon tappar mat) inte ett bra förskoleliv (flickan ska avbrytas i sin lek och inte få utveckla sina tankar), inte ett bra skolliv, inte ett bra universitetsliv, inte ett bra vuxenliv (kvinnan ska vara en mor till sina "riktiga söner" och får hon inte sådana så...) och sedan ska de sättas på undantag för mannen har dött. Den man som växer upp utan att vara en riktig man får ju såklart spott och spe av föräldrar, förskolepersonal, klasskamrater, kollegor osv.
Det är vad -kvinnan ska ta hand om barnen är:
Det är inte alla barnen, det är 30% av barnen som ska tas om hand! Resterande är fördelade mellan 50% som ska uppfostras till personal och 20% värdelösa pultroner.