Jo för att jag tjänar mer än min fru och vi skulle helt enkelt inte ha råd utan gå i konkurs tillslut
Vad har du för beredskap för långvarig sjukdom? Då skulle du få ännu mindre per dag (om du tjänar över 7,5 prisbasbelopp) än vid föräldraledighet.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jo för att jag tjänar mer än min fru och vi skulle helt enkelt inte ha råd utan gå i konkurs tillslut
Nja jag slipper utgifterna av vad ett barn kostar att ta hand om annars verkar det fungera med lång sjukskrivning förutom om man blir utförsäkradVad har du för beredskap för långvarig sjukdom? Då skulle du få ännu mindre per dag (om du tjänar över 7,5 prisbasbelopp) än vid föräldraledighet.
Nja jag slipper utgifterna av vad ett barn kostar att ta hand om annars verkar det fungera med lång sjukskrivning förutom om man blir utförsäkrad
Nja jag slipper utgifterna av vad ett barn kostar att ta hand om annars verkar det fungera med lång sjukskrivning förutom om man blir utförsäkrad
Du tänkte att du inte skulle ta en enda dag föräldraledighet för att du skulle gå i konkurs om du tar ut hälften?Nej tänkte om det blir halva tiden eller något av barnledigheten men som tur kan vi inte få barn så jag slipper oroa mig för det
Jag har ofta funderat över ovanstående....
Jag bryter ut denna frågan från en annan tråd då jag inte vill ta över den användarens tråd...
Jag har ofta fått höra att det är ekonomin som är hindret för ett mer jämställt uttag av föräldraledighet/ vabb/ gå ner i arbetstid etc. Men sen har jag sett undersökningar som visar att även då föräldrar tjänar rätt lika tar männen ut mindre av detta. Nu pratar jag generellt sätt och alltså inte på individnivå.
Och nu undrar jag varför? Om vi då struntar i det ekonomiska argumentet som enligt undersökningarna jag såg inte stämde.
Jag har också senaste tiden träffat på flera pappor som knappt har tagit ut något alls. Jag frågade lite om det och fick svar om att " de kände inte för det, det passade inte etc." När jag pratade om det fick jag mest känslan av att de kände en osäkerhet inför grejen med barn. Att de inte kände sig "hemma med att ta hand om ett barn".
Handlar det om könsroller?
Ett annat argument jag har hört är att män inte kan vara borta lika mkt pga att man tex är egenföretagare, har chefsjobb etc. Här tycker jag det är intressant om man då tänker hur en kvinna hade gjort i samma situation? Hon hade då fått pussla ihop en lösning som fungerar. Är det så att kvinnor är mer villiga att hitta en lösning i det läget medan det är lättare för en man att säga att det går inte?
Jag har också hört argumentet att det är kvinnorna som inte vill "släppa ifrån sig dagarna och att det är kvinnorna som bestämmer"
Jag kan tycka att det är intressant att män inte kämpar mer för att få vara föräldraledig/vab/gå ner i tid. Däremot hör jag många män som tycker det är synd om män som anses vara sämre och mindre föräldrar än kvinnor. Det tycker jag är märkligt eftersom om män inte är lika mkt föräldralediga, lika mkt vabb etc så tycker jag inte det är konstigt att män hamnar i ett läge där de är reservförälder.
Vad säger Buke?
Det intressant är ju hur en kvinna i samma situation har löst det. Dvs jag vet många kvinnor som driver eget och vissa av de har anställda. Jag vet också en kvinnlig vd för ett större företag som var föräldraledig.Det finns säkert både bra och dåliga skäl till hur olika familjer löser föräldraledigheter, men JAG tycker att det skulle få vara upp till varje familj att fördela dessa dagar. Att när man får skaffa barn utan tillstånd från "storebror" också bör anses vara kapabel att klara av att axla detta ansvar och att då få ansvara för fördelningen av dagarna! Jag förstår intentionen med pappamånader men det blir så fel i verkligheten. Det drabbar i slutänden barnet som får vara på dagis/fritids mer istället för hemma med förälder i de fall då den ena föräldern (oftast pappa) av någon anledning inte tar ut sina dagar och dessa då istället brinner inne! Tvärt emot hur det är menat alltså!!
I vår familj har pappan eget företag, ett åkeri med fyra anställda inkl honom själv och ett par på f-skatt under säsong. Förutom att han själv utför arbete i företaget har han även kontoret med fakturering mm samt som ägare och anställd vd ansvar för allt som har med ekonomin att göra. Om han vabbar, får han istället jobba på kvällen/natten och försöka styra om eller ta in en annan chaufför (med ökade kostnader) som kan göra hans uppgifter, men kontoret kommer ha liksom inte undan. Inte telefonen heller, alla jobb går genom honom, han dirigerar sina chaufförer, lämnar offerter löser uppkomna problem mm mm oavsett vad han gör eller var han är. Står en bil eller tas bort från ett uppdrag en dag så är uppdraget en konkurrents nästa dag. Skittufft! Att ta ut mer än enstaka föräldrsdagar är omöjligt, för ingen kan ta över hans ansvar för hans pengar. Att jobba halvhjärtat och vara hemma med barnen samtidigt är inte särskilt hållbart eller schysst mot någon och att köra dagtid med barnen och hela kvällen på kontoret är inte heller någon lösning i längden. Just nu är det typ fredag eftermiddag, och helgen han kan ta ut ibland. Bara för att bli av med dem. Och jo, han vill vara hemma med barnen! Jag är emellanåt så jäkla less på att vara hemma och skulle vilja gå tillbaka till mitt jobb men för att barnen ska få vara hemma lite längre och att slippa låta dagar brinna inne, men vi kan inte välja det då man inte får förskola innan barnet blir ett år och mitt jobb är dagtid måndag till fredag.
Jag skulle vilja att det åtminstone fanns möjlighet att ansöka om dispens för att slippa öronmärkta dagar!!
Varför lyckas kvinnliga egenföretagare och vd-ar vara föräldralediga men inte manliga?
De jag känner till har snarare varit bra på att pusslaEnkelt: för att hon vill vara föräldraledig och därför planerar för det långt i förväg. Det är dessutom kanske så att hon inte ens startar företag inom vissa branscher som är särskilt oförlåtande/oförstående mot de som vill vara föräldralediga.
Säkert kan det ha med bransch att göra, hur nystartat företaget är (kan du knappt ta ut lön själv är det svårt att avlöna en ersättare) och storlek på företaget. Går inte generalisera.Det intressant är ju hur en kvinna i samma situation har löst det. Dvs jag vet många kvinnor som driver eget och vissa av de har anställda. Jag vet också en kvinnlig vd för ett större företag som var föräldraledig.
Varför lyckas kvinnliga egenföretagare och vd-ar vara föräldralediga men inte manliga?
Det finns säkert både bra och dåliga skäl till hur olika familjer löser föräldraledigheter, men JAG tycker att det skulle få vara upp till varje familj att fördela dessa dagar. Att när man får skaffa barn utan tillstånd från "storebror" också bör anses vara kapabel att klara av att axla detta ansvar och att då få ansvara för fördelningen av dagarna! Jag förstår intentionen med pappamånader men det blir så fel i verkligheten. Det drabbar i slutänden barnet som får vara på dagis/fritids mer istället för hemma med förälder i de fall då den ena föräldern (oftast pappa) av någon anledning inte tar ut sina dagar och dessa då istället brinner inne! Tvärt emot hur det är menat alltså!!
I vår familj har pappan eget företag, ett åkeri med fyra anställda inkl honom själv och ett par på f-skatt under säsong. Förutom att han själv utför arbete i företaget har han även kontoret med fakturering mm samt som ägare och anställd vd ansvar för allt som har med ekonomin att göra. Om han vabbar, får han istället jobba på kvällen/natten och försöka styra om eller ta in en annan chaufför (med ökade kostnader) som kan göra hans uppgifter, men kontoret kommer ha liksom inte undan. Inte telefonen heller, alla jobb går genom honom, han dirigerar sina chaufförer, lämnar offerter löser uppkomna problem mm mm oavsett vad han gör eller var han är. Står en bil eller tas bort från ett uppdrag en dag så är uppdraget en konkurrents nästa dag. Skittufft! Att ta ut mer än enstaka föräldrsdagar är omöjligt, för ingen kan ta över hans ansvar för hans pengar. Att jobba halvhjärtat och vara hemma med barnen samtidigt är inte särskilt hållbart eller schysst mot någon och att köra dagtid med barnen och hela kvällen på kontoret är inte heller någon lösning i längden. Just nu är det typ fredag eftermiddag, och helgen han kan ta ut ibland. Bara för att bli av med dem. Och jo, han vill vara hemma med barnen! Jag är emellanåt så jäkla less på att vara hemma och skulle vilja gå tillbaka till mitt jobb men för att barnen ska få vara hemma lite längre och att slippa låta dagar brinna inne, men vi kan inte välja det då man inte får förskola innan barnet blir ett år och mitt jobb är dagtid måndag till fredag.
Jag skulle vilja att det åtminstone fanns möjlighet att ansöka om dispens för att slippa öronmärkta dagar!!
Jag tycker det är VÄLDIGT intressant att nästan alltid när föräldrar säger sig fördela dagarna utifrån vad som passar just DERAS familj bäst, så innebär det ändå att de gör på precis samma sätt som nästan alla andra - nämligen att mamman är hemma mest... Men vem/vilka är föräldraledigheten till för egentligen - jo, för barnen och då borde också samhällets stöd vara utformat utifrån detta. Nämligen att främja barnens rätt till en lika nära relation med BÅDA sina föräldrar. Hälften av föräldraledigheten bör vara mammadagar och hälften pappadagar. Det finns ju ändå möjlighet att vara hemma utöver detta - men då får man göra det utan ersättning från samhället.Det finns säkert både bra och dåliga skäl till hur olika familjer löser föräldraledigheter, men JAG tycker att det skulle få vara upp till varje familj att fördela dessa dagar.
Jag tycker det är VÄLDIGT intressant att nästan alltid när föräldrar säger sig fördela dagarna utifrån vad som passar just DERAS familj bäst, så innebär det ändå att de gör på precis samma sätt som nästan alla andra - nämligen att mamman är hemma mest... Men vem/vilka är föräldraledigheten till för egentligen - jo, för barnen och då borde också samhällets stöd vara utformat utifrån detta. Nämligen att främja barnens rätt till en lika nära relation med BÅDA sina föräldrar. Hälften av föräldraledigheten bör vara mammadagar och hälften pappadagar. Det finns ju ändå möjlighet att vara hemma utöver detta - men då får man göra det utan ersättning från samhället.
Frågan är om vi vill cementera förhållandet att det fungerar bäst att män endast tar en liten del av föräldraledigheten eller att sträva efter ett mer jämlikt samhälle.Jag tycker det är VÄLDIGT intressant att nästan alltid när föräldrar säger sig fördela dagarna utifrån vad som passar just DERAS familj bäst, så innebär det ändå att de gör på precis samma sätt som nästan alla andra - nämligen att mamman är hemma mest... Men vem/vilka är föräldraledigheten till för egentligen - jo, för barnen och då borde också samhällets stöd vara utformat utifrån detta. Nämligen att främja barnens rätt till en lika nära relation med BÅDA sina föräldrar. Hälften av föräldraledigheten bör vara mammadagar och hälften pappadagar. Det finns ju ändå möjlighet att vara hemma utöver detta - men då får man göra det utan ersättning från samhället.
Jag antar att du med "storebror" menar staten.Det finns säkert både bra och dåliga skäl till hur olika familjer löser föräldraledigheter, men JAG tycker att det skulle få vara upp till varje familj att fördela dessa dagar. Att när man får skaffa barn utan tillstånd från "storebror" också bör anses vara kapabel att klara av att axla detta ansvar och att då få ansvara för fördelningen av dagarna!
Jag tycker det är VÄLDIGT intressant att nästan alltid när föräldrar säger sig fördela dagarna utifrån vad som passar just DERAS familj bäst, så innebär det ändå att de gör på precis samma sätt som nästan alla andra - nämligen att mamman är hemma mest... Men vem/vilka är föräldraledigheten till för egentligen - jo, för barnen och då borde också samhällets stöd vara utformat utifrån detta. Nämligen att främja barnens rätt till en lika nära relation med BÅDA sina föräldrar. Hälften av föräldraledigheten bör vara mammadagar och hälften pappadagar. Det finns ju ändå möjlighet att vara hemma utöver detta - men då får man göra det utan ersättning från samhället.
Det finns säkert både bra och dåliga skäl till hur olika familjer löser föräldraledigheter, men JAG tycker att det skulle få vara upp till varje familj att fördela dessa dagar. Att när man får skaffa barn utan tillstånd från "storebror" också bör anses vara kapabel att klara av att axla detta ansvar och att då få ansvara för fördelningen av dagarna! Jag förstår intentionen med pappamånader men det blir så fel i verkligheten. Det drabbar i slutänden barnet som får vara på dagis/fritids mer istället för hemma med förälder i de fall då den ena föräldern (oftast pappa) av någon anledning inte tar ut sina dagar och dessa då istället brinner inne! Tvärt emot hur det är menat alltså!!
I vår familj har pappan eget företag, ett åkeri med fyra anställda inkl honom själv och ett par på f-skatt under säsong. Förutom att han själv utför arbete i företaget har han även kontoret med fakturering mm samt som ägare och anställd vd ansvar för allt som har med ekonomin att göra. Om han vabbar, får han istället jobba på kvällen/natten och försöka styra om eller ta in en annan chaufför (med ökade kostnader) som kan göra hans uppgifter, men kontoret kommer ha liksom inte undan. Inte telefonen heller, alla jobb går genom honom, han dirigerar sina chaufförer, lämnar offerter löser uppkomna problem mm mm oavsett vad han gör eller var han är. Står en bil eller tas bort från ett uppdrag en dag så är uppdraget en konkurrents nästa dag. Skittufft! Att ta ut mer än enstaka föräldrsdagar är omöjligt, för ingen kan ta över hans ansvar för hans pengar. Att jobba halvhjärtat och vara hemma med barnen samtidigt är inte särskilt hållbart eller schysst mot någon och att köra dagtid med barnen och hela kvällen på kontoret är inte heller någon lösning i längden. Just nu är det typ fredag eftermiddag, och helgen han kan ta ut ibland. Bara för att bli av med dem. Och jo, han vill vara hemma med barnen! Jag är emellanåt så jäkla less på att vara hemma och skulle vilja gå tillbaka till mitt jobb men för att barnen ska få vara hemma lite längre och att slippa låta dagar brinna inne, men vi kan inte välja det då man inte får förskola innan barnet blir ett år och mitt jobb är dagtid måndag till fredag.
Jag skulle vilja att det åtminstone fanns möjlighet att ansöka om dispens för att slippa öronmärkta dagar!!
Men vem/vilka är föräldraledigheten till för egentligen - jo, för barnen och då borde också samhällets stöd vara utformat utifrån detta.