Han mår nog dåligt...

[Hyacinth]

Jo så länge jag tyckte synd om honom var det väldigt jobbigt.

Han har många bra sidor som många andra människor inte har, han är väldigt kärleksfull och han är även min bästa vän så jag vill inte leva utan honom. Men det är OT

Ok. Jag förstår nog inte hur du kan bortse från det.

 

[Petruska]

Nu har jag en ny fundering om den vändning tråden nu har tagit.

Jag är absolut inte den som tycker att det är något problem att diskussionerna rör sig från ursprungsfrågan, men ändå kan jag inte låta bli att notera ett mönster som jag uppfattar som vanligt i genusrelaterade trådar: Kvinnor skriver hur de själva lever i sina relationer, ganska detaljerat och specifikt, istället för att resonera om den lite mer generella frågeställningen.

Frågeställningen från början, och så himla lång är ju inte tråden ännu, gällde ju alltså frågan om kvinnor som försvarar helt orelaterade män med att dra till med att de stackars männen säkert mår dåligt.

Inte hur var och en av oss lever. Inte huruvida någon kvinna som skriver i tråden är sämre på att vakna på nätterna än sin man. Utan många kvinnors starka tendens att liksom försvara män, även män de inte alls känner, i den här trådens fall genom att anta att de där helt främmande männen mår dåligt.

 

[Hyacinth]

Nu har jag en ny fundering om den vändning tråden nu har tagit.

Jag är absolut inte den som tycker att det är något problem att diskussionerna rör sig från ursprungsfrågan, men ändå kan jag inte låta bli att notera ett mönster som jag uppfattar som vanligt i genusrelaterade trådar: Kvinnor skriver hur de själva lever i sina relationer, ganska detaljerat och specifikt, istället för att resonera om den lite mer generella frågeställningen.

Frågeställningen från början, och så himla lång är ju inte tråden ännu, gällde ju alltså frågan om kvinnor som försvarar helt orelaterade män med att dra till med att de stackars männen säkert mår dåligt.

Inte hur var och en av oss lever. Inte huruvida någon kvinna som skriver i tråden är sämre på att vakna på nätterna än sin man. Utan många kvinnors starka tendens att liksom försvara män, även män de inte alls känner, i den här trådens fall genom att anta att de där helt främmande männen mår dåligt.

Gaaaah! Det har du rätt i.

 

[Kattennizze]

Nu har jag en ny fundering om den vändning tråden nu har tagit.

Jag är absolut inte den som tycker att det är något problem att diskussionerna rör sig från ursprungsfrågan, men ändå kan jag inte låta bli att notera ett mönster som jag uppfattar som vanligt i genusrelaterade trådar: Kvinnor skriver hur de själva lever i sina relationer, ganska detaljerat och specifikt, istället för att resonera om den lite mer generella frågeställningen.

Frågeställningen från början, och så himla lång är ju inte tråden ännu, gällde ju alltså frågan om kvinnor som försvarar helt orelaterade män med att dra till med att de stackars männen säkert mår dåligt.

Inte hur var och en av oss lever. Inte huruvida någon kvinna som skriver i tråden är sämre på att vakna på nätterna än sin man. Utan många kvinnors starka tendens att liksom försvara män, även män de inte alls känner, i den här trådens fall genom att anta att de där helt främmande männen mår dåligt.

Jag är nog medskyldig till det där, mest för att jag blir så provocerad av dumheterna som inte alla män och min man och min kompis man är på riktigt snäll och yada yada. Och när jag blir så måste jag dessvärre skoja till det lite eftersom verkligheten dvs den skit och förtryck som så oändligt många kvinnor lever under är så himla smärtsam. Jag tycker genusfrågor på Buke generellt håller så himla mycket okunskap, ointresse, ren idioti från så många användare. Det finns ju t ex åtminstone en i den här tråden som inte ens erkänner att genus finns på riktigt. Jag tror inte ens den blåaste moderaten idag inte håller med om genusteori faktiskt.

 

[Kattennizze]

Det är ju ibland på nivån; vi betalar skatt i Sverige som går till den allmänna välfärden. Men inte jag! Jag betalar bara till mig själv! Öh...alla i arbetsför ålder i Sverige betalar skatt. Nej, men inte jag!

 

[durachiny]

Det finns ju t ex åtminstone en i den här tråden som inte ens erkänner att genus finns på riktigt. Jag tror inte ens den blåaste moderaten idag inte håller med om genusteori faktiskt.

Vem då?

 

[mandalaki]

Jag är nog medskyldig till det där, mest för att jag blir så provocerad av dumheterna som inte alla män och min man och min kompis man är på riktigt snäll och yada yada. Och när jag blir så måste jag dessvärre skoja till det lite eftersom verkligheten dvs den skit och förtryck som så oändligt många kvinnor lever under är så himla smärtsam. Jag tycker genusfrågor på Buke generellt håller så himla mycket okunskap, ointresse, ren idioti från så många användare. Det finns ju t ex åtminstone en i den här tråden som inte ens erkänner att genus finns på riktigt. Jag tror inte ens den blåaste moderaten idag inte håller med om genusteori faktiskt.

Fast jag tror inte att @Petruska menade att klaga på att tråden tagit en viss riktning, utan mer att peka på att liknande trådar alltid tar just den riktningen. När strukturer och mönster diskuteras kommer alltid Men jag och min man. Och ofta innebär de där Men jag och min man ett försvar för mannen. Precis som trådämnet Han mår nog dåligt är ett försvar.

 

[Modest]

Jo så länge jag tyckte synd om honom var det väldigt jobbigt.

Han har många bra sidor som många andra människor inte har, han är väldigt kärleksfull och han är även min bästa vän så jag vill inte leva utan honom. Men det är OT

Jag ställer mig extremt tveksam till att den här mannen är ett unikum.

 

[tara]

Män verkar ha gilla, kanske ha generell läggning för att gilla att tillhöra större grupper och inte ha individuellt ansvar utan följa en ledare. Att ta individuellt ansvar verkar svårt.

Väldigt gjeneraliserande är detta naturligtvis.

 

[Kattennizze]

Fast jag tror inte att @Petruska menade att klaga på att tråden tagit en viss riktning, utan mer att peka på att liknande trådar alltid tar just den riktningen. När strukturer och mönster diskuteras kommer alltid Men jag och min man. Och ofta innebär de där Men jag och min man ett försvar för mannen. Precis som trådämnet Han mår nog dåligt är ett försvar.

Jo jag fattade det när jag hade postat inlägget, men tog tillfället i akt och spy ur mig lite bara! Sånt där man kan unna sig ibland för att lätta på trycket lite.

 

[Jenka]

Jag är nog medskyldig till det där, mest för att jag blir så provocerad av dumheterna som inte alla män och min man och min kompis man är på riktigt snäll och yada yada. Och när jag blir så måste jag dessvärre skoja till det lite eftersom verkligheten dvs den skit och förtryck som så oändligt många kvinnor lever under är så himla smärtsam. Jag tycker genusfrågor på Buke generellt håller så himla mycket okunskap, ointresse, ren idioti från så många användare. Det finns ju t ex åtminstone en i den här tråden som inte ens erkänner att genus finns på riktigt. Jag tror inte ens den blåaste moderaten idag inte håller med om genusteori faktiskt.

Samtidigt är det nog på buke jag lärt mig mest om genus (och mycket annat iof).

 

[Milosari]

Läste precis en artikel om en 30-åring som våldtagit ett barn, och han skyller det på att han mådde dåligt.

Hans resa från ett tryggt familjeliv till en sluten anstalt för sexualbrottslingar började, säger han, med en verklighetsflykt. Ju sämre han mådde desto mer tid ägnade han åt att porrsurfa och sexchatta. Och när han mådde som sämst gick han ett steg längre

Hur i hela friden är det möjligt att man kan skylla något sådant på att man ”mår dåligt”?

 

[durachiny]

Läste precis en artikel om en 30-åring som våldtagit ett barn, och han skyller det på att han mådde dåligt.

Hans resa från ett tryggt familjeliv till en sluten anstalt för sexualbrottslingar började, säger han, med en verklighetsflykt. Ju sämre han mådde desto mer tid ägnade han åt att porrsurfa och sexchatta. Och när han mådde som sämst gick han ett steg längre

Hur i hela friden är det möjligt att man kan skylla något sådant på att man ”mår dåligt”?

Det är väl ändå ganska standard när någon för något och åker fast att personen antingen skyller på någon annan eller på något annat.

 

[Amha]

Nu har jag en ny fundering om den vändning tråden nu har tagit.

Jag är absolut inte den som tycker att det är något problem att diskussionerna rör sig från ursprungsfrågan, men ändå kan jag inte låta bli att notera ett mönster som jag uppfattar som vanligt i genusrelaterade trådar: Kvinnor skriver hur de själva lever i sina relationer, ganska detaljerat och specifikt, istället för att resonera om den lite mer generella frågeställningen.

Frågeställningen från början, och så himla lång är ju inte tråden ännu, gällde ju alltså frågan om kvinnor som försvarar helt orelaterade män med att dra till med att de stackars männen säkert mår dåligt.

Inte hur var och en av oss lever. Inte huruvida någon kvinna som skriver i tråden är sämre på att vakna på nätterna än sin man. Utan många kvinnors starka tendens att liksom försvara män, även män de inte alls känner, i den här trådens fall genom att anta att de där helt främmande männen mår dåligt.

Anledningen till att jag kom in på ämnet var att det verkade ligga uppe att det var dåligt av männen att inte sköta t.ex natten och jag ville få fram att vissa tar lite längre tid på sig att vakna vilket jag inte ser som något konstigt. Däremot är det ju vidrigt om den ena alltid "fejksover" när barnet vaknar eller blir grinig för att den måste ta ansvar för det gemensamma barnet osv. Att en person har dåligt morgonhumör och därmed är sur för att behöva vakna på nätterna är inte heller okej. I det läget måste man bita ihop. Man behöver kanske inte dra på ett leende men bita ihop som sagt.

Hur som. Det var bebis-på-natten-spåret och det var väl ett stort sidospår.

Vad det gäller det andra med att tycka synd om en man och hitta på en ursäkt (han mår säkert dåligt) för att han är taskig kan jag inte mer än hålla med åtminstone majoriteten. Det är galet.

 

[Amha]

Det är väl ändå ganska standard när någon för något och åker fast att personen antingen skyller på någon annan eller på något annat.

Det är ju rätt pinsamt faktiskt.

 

[em-pirre]

Anledningen till att jag kom in på ämnet var att det verkade ligga uppe att det var dåligt av männen att inte sköta t.ex natten och jag ville få fram att vissa tar lite längre tid på sig att vakna vilket jag inte ser som något konstigt. Däremot är det ju vidrigt om den ena alltid "fejksover" när barnet vaknar eller blir grinig för att den måste ta ansvar för det gemensamma barnet osv. Att en person har dåligt morgonhumör och därmed är sur för att behöva vakna på nätterna är inte heller okej. I det läget måste man bita ihop. Man behöver kanske inte dra på ett leende men bita ihop som sagt.

Hur som. Det var bebis-på-natten-spåret och det var väl ett stort sidospår.

Vad det gäller det andra med att tycka synd om en man och hitta på en ursäkt (han mår säkert dåligt) för att han är taskig kan jag inte mer än hålla med åtminstone majoriteten. Det är galet.

Jag tror inte att någon tror att vissa pappor fejksover. Detr säkert sant att de inte vaknar så lätt. Poängen var väl varför det oftast är män som har det så. Svaret är ganska enkelt.

 

[Amha]

Jag tror inte att någon tror att vissa pappor fejksover. Detr säkert sant att de inte vaknar så lätt. Poängen var väl varför det oftast är män som har det så. Svaret är ganska enkelt.

Ja det tänker jag inte uttala mig om iom att jag inte har detaljer om enskilda fall annat än något enstaka "men jag jobbar! Jag behöver sömnen för att kunna gå till jobbet!". Saknas det sömn hos föräldrarna är väl min åsikt att man får försöka lösa det, exempelvis varannan natt på soffan eller vad som passar familjen och det kanske är en lösning på det där problemet för många? Problemet enligt mig kommer när det blir en konflikt av detta för att den ena inte anser att denne behöver vakna alls. Det är där jag anser att det sviniga beteendet kommer fram.

 

[Milosari]

Ja det tänker jag inte uttala mig om iom att jag inte har detaljer om enskilda fall annat än något enstaka "men jag jobbar! Jag behöver sömnen för att kunna gå till jobbet!". Saknas det sömn hos föräldrarna är väl min åsikt att man får försöka lösa det, exempelvis varannan natt på soffan eller vad som passar familjen och det kanske är en lösning på det där problemet för många? Problemet enligt mig kommer när det blir en konflikt av detta för att den ena inte anser att denne behöver vakna alls. Det är där jag anser att det sviniga beteendet kommer fram.

Fast det går väl inte att bortse från det faktum att båda anser att mamman har ett lite större ansvar än pappan när båda är närvarande? Och att han därmed kan tillåta sig att sova lite djupare än vad hon kan? Jag tycket inte att det beteendet är så najs heller.

 

[em-pirre]

Ja det tänker jag inte uttala mig om iom att jag inte har detaljer om enskilda fall annat än något enstaka "men jag jobbar! Jag behöver sömnen för att kunna gå till jobbet!". Saknas det sömn hos föräldrarna är väl min åsikt att man får försöka lösa det, exempelvis varannan natt på soffan eller vad som passar familjen och det kanske är en lösning på det där problemet för många? Problemet enligt mig kommer när det blir en konflikt av detta för att den ena inte anser att denne behöver vakna alls. Det är där jag anser att det sviniga beteendet kommer fram.

Men varför är det så himla ofta just så. "jag tar alla nätter eftersom min man sover så djupt/ska upp tidigt/inte kan somna om om han väcks/det är smidigare om jag gör det/jag ska ändå amma/pappan kan inte trösta"
Sen kommer alla kvinnor med kommentarer "ja men alltså just min man sover faktiskt jättetungt"

Blaha säger jag.

 

[Badger]

Nu har jag en ny fundering om den vändning tråden nu har tagit.

Jag är absolut inte den som tycker att det är något problem att diskussionerna rör sig från ursprungsfrågan, men ändå kan jag inte låta bli att notera ett mönster som jag uppfattar som vanligt i genusrelaterade trådar: Kvinnor skriver hur de själva lever i sina relationer, ganska detaljerat och specifikt, istället för att resonera om den lite mer generella frågeställningen.

Frågeställningen från början, och så himla lång är ju inte tråden ännu, gällde ju alltså frågan om kvinnor som försvarar helt orelaterade män med att dra till med att de stackars männen säkert mår dåligt.

Inte hur var och en av oss lever. Inte huruvida någon kvinna som skriver i tråden är sämre på att vakna på nätterna än sin man. Utan många kvinnors starka tendens att liksom försvara män, även män de inte alls känner, i den här trådens fall genom att anta att de där helt främmande männen mår dåligt.

Om det är rent forumstrådsrelaterat så tror jag nog jag kan ha gjort mig skyldig till "fenomenet" någon gång. Men det är då menat ur ett rent

-Varför inte kolla med veterinären först om det går att åtgärda innan du säljer/levererar till de evigt gröna ängarna

perspektiv.

Dumpa känns ibland som ett otillräckligt svar.