Kampen mot bättre hälsa...

Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok.


För att göra en lång historia "kort":
Jag har kämpat med dåligt mående i flera år. Blev mobbad som barn och större delen av skolgången, vilket ledde till svår social ångest/social fobi. Lite bättre blev det i gymnasiet, och ännu bättre med KY-utbildningen efter det. Jag fick för första gången uppleva uppvaktning och att ha en pojkvän. Förvisso en kass pojkvän med både fysisk och psykisk misshandel i vardagen liksom övergrepp. Efter två år blev jag fri. Min kropp förträngde händelserna och jag var lycklig i 2-3 år. Livet lekte. Sedan triggades minnet igång av en händelse och livet kraschade.

En lång tids depression tog fart. Livet var nattsvart. Mycket ångest, mycket suicidtankar, mycket hallucinationer, mycket ryggvärk. Kontakt med psykiatrin under delar av den tiden, utredning för autism (men ingen diagnos på det), terapi för social ångest och terapi för övergreppen (som psykologen inte ansåg var övergrepp alls utan bara överreaktion från min sida).

Efter flera år började min depression långsamt försvinna. Men den allmänna ohälsan kvarstod. Som introvert med social ångest passar jag inte in någonstans. Blir sällan omtyckt på arbetsplatser (eller i det privata). Jag är rätt ensam således och det är emellanåt skitjobbigt.

Vid något tillfälle under min "bra-period" fick jag för mig att byta inriktning på jobb och satsa på att arbeta med kundmöten, för det var något jag ville innan mitt liv kraschade innan den destruktiva relationen. Världens sämsta val på många sätt och vis. Jag fick jobb lätt, men samma visa där att jag inte var omtyckt för att jag inte var tillräckligt social i en social bransch. Jag trivdes inte heller med arbetsuppgifterna, men tänkte att jag behövde mer tid att komma in i dem. Av olika anledningar sökte jag annat och fick lätt jobb igen.

Nya arbetsplatsen var mycket större med fler arbetsuppgifter, större kundflöde, större bemanning. Ingen introduktion att tala om utan bara kastas in i arbetsuppgifter man inte kunde med ett "det löser sig". Några månader av det och mitt mående kraschade igen med en sjukskrivning som följd. Kroppsvärk och svår stress var diagnosen.

Två års sjukskrivning följde. Ingen bra kontakt med chefen, som inte trodde på mig och mina besvär. Ingen bra kontakt med kollegor eftersom de var ständigt underbemannade.

Efter många om och men började jag jobba heltid igen, i teorin. I praktiken fixade/fixar jag inte att arbeta så många procent på en arbetsplats som gör mig sjuk. Efterföljande år har således bestått i att försöka hålla mig flytande och inte bli sjukskriven igen, men jag har inte heller klarat av att jobba 100% utan en massa sjukfrånvaro. Jag har hela tiden kämpat mot utmattning.

Jag har varit hos företagshälsovården i omgångar och de tror inte att mitt arbete är grundproblemet till min ohälsa utan snarare att jag har obehandlad PTSD som gjort att jag fått utökad social ångest (framförallt för män) och kroppsvärk, vilket eventuellt utvecklats till fibromyalgi.


Det senaste halvåret har mitt mående rasat ännu mer. Jag orkar inget längre. Sover dåligt. Äter inget. Har ångest, suicidtankar. Panikångest. Hallucinerar, lukt, smak. Utmattning, depression. Sjukanmäler mig hela tiden.

Företagshälsovården kan och har erbjudit sig att skicka remiss till psykiatrin för att jag ska få hjälp med min PTSD. Jobbet har inte fått fullt så ingående info, utan främst att läkaren anser det är det bästa och det är för mitt välmåendes skull. Men HR säger nej, de är enligt uppgift rädda för att det blir en sjukskrivning och det är inte det bästa för mig.

Så ingen remiss från företagshälsovården. Istället har jag pratat mer med vårdcentralen, men de nappar överhuvudtaget inte på att jag kan ha PTSD och mina besvär troligt kommer därifrån. De menar på att jag får säga upp mig om jag mår dåligt. På vad sätt det nu skulle lösa mitt grundmående, jobbstressen blir utbytt i arbetslöshetstress istället. Ekonomin kraschar ännu mer än den redan gjort.

Jag har testat att skicka remiss till både psykiatri och smärtrehabilitering och båda har avslagit för att de vill ha remiss från vården.

En allmän sjukskrivning för vården är inte aktuell. Det går inte att sjukskriva för psykisk ohälsa tydligen, trots utmattning, daglig ångest och suicidtankar. Ingen chans till återhämtning med andra ord. De hänvisade till psykakuten för att lösa min måendeproblematik.


Nu står jag här och vet varken ut eller in. Arbetsgivare och läkare vill att jag säger upp mig själv. Alla andra jag pratar med säger NEJ till det och att arbetsgivaren faktiskt får vara den som tar ansvar med uppsägning.

Jag vill bara hålla mig flytande till hösten när jag hoppas på att komma in på utbildning.

 

[Sasse]

Utköp är ingen formell term, det kallas nog alltid överenskommelse eller avtal. Jag tittade på mitt nu, där står "Mellan företagets namn och mitt namn har följande avtal gjorts" osv. Sen har första paragrafen rubriken Anställningen upphör och andra paragrafen Avgångsvederlag.

Om de vill betala klumpsumma så KAN det ha med deras bokföring att göra. Det är halvårsskifte nu, de kanske vill ha utbetalningen på första halvåret i år. Men detta vet jag inte, det är bara en fundering. Jag träffade mitt avtal i december under tidspress, de ville ha alltihop bokfört innan årsskiftet trots att jag fick det per månad sedan. De kanske tjänade på att ha minskat personalen med ett visst antal det året, jag vet inte.

Tack. Avtalsmallen de har är liknande ditt. Det är väl mer i så fall att vi är oense om hur det ska gå till och vilka rättigheter jag har.

Spontant känner jag att det hade kunnat vara värt att jag fått veta varför det inte går att dela upp, mer än ”det är inte så det går till” när det går att lösas hos andra företag. Men oavsett, det känns som det här kan bli en långdragen process. Och jag gissar att jag kommer känna mig tvingad att skriva under i slutändan - om de inte godkänner studieledighet (vilket jag betvivlar starkt).

 

[Mia_R]

Tack. Avtalsmallen de har är liknande ditt. Det är väl mer i så fall att vi är oense om hur det ska gå till och vilka rättigheter jag har.

Spontant känner jag att det hade kunnat vara värt att jag fått veta varför det inte går att dela upp, mer än ”det är inte så det går till” när det går att lösas hos andra företag. Men oavsett, det känns som det här kan bli en långdragen process. Och jag gissar att jag kommer känna mig tvingad att skriva under i slutändan - om de inte godkänner studieledighet (vilket jag betvivlar starkt).

Skriv inte under något för att du känner dig tvungen, det är de som sitter på pottkanten och försöker med alla medel få dig att sluta självmant, eftersom det är enklast och billigast för dem. Låt det kosta och se till att ha med dig facket hela vägen, centralt om din representant inte orkar hela vägen själv.

 

[corzette]

Först tycker jag du ska skicka in om studieledigt, om de "knorrar" om det så skicka in om tjänstledighet, pga studier, får mej veterligen inte nekas + att du har kvar din anställning och MYCKET kan hända i ett företag på bara ett år, vem vet de kan ha betydligt vettigare människor på diverse olika positioner om ett år.

Att du säger upp dej själv är enligt min åsikt INTE ett alternativ du ska överväga !!!

 

[Sasse]

Skriv inte under något för att du känner dig tvungen, det är de som sitter på pottkanten och försöker med alla medel få dig att sluta självmant, eftersom det är enklast och billigast för dem. Låt det kosta och se till att ha med dig facket hela vägen, centralt om din representant inte orkar hela vägen själv.

Först tycker jag du ska skicka in om studieledigt, om de "knorrar" om det så skicka in om tjänstledighet, pga studier, får mej veterligen inte nekas + att du har kvar din anställning och MYCKET kan hända i ett företag på bara ett år, vem vet de kan ha betydligt vettigare människor på diverse olika positioner om ett år.

Att du säger upp dej själv är enligt min åsikt INTE ett alternativ du ska överväga !!!

Problemet är att jag behöver vara borta till hösten. Jag kommer ansöka om tjänsteledigt för studier, men om de väljer att skjuta på det så jag inte kan börja till hösten så är det ett problem för mig. Jag har ingen lust att börja mitt i en termin, inte på den här utbildningen.

Hade jag inte kommit in på den här utbildningen hade jag aldrig funderat på att skriva på pappren, men nu har jag något att förlora på att inte göra det (dvs utbildningen).

Jag har oavsett tid att fundera lite till, och jag ska prata med mitt fack först.

 

[Mia_R]

Problemet är att jag behöver vara borta till hösten. Jag kommer ansöka om tjänsteledigt för studier, men om de väljer att skjuta på det så jag inte kan börja till hösten så är det ett problem för mig. Jag har ingen lust att börja mitt i en termin, inte på den här utbildningen.

Hade jag inte kommit in på den här utbildningen hade jag aldrig funderat på att skriva på pappren, men nu har jag något att förlora på att inte göra det (dvs utbildningen).

Jag har oavsett tid att fundera lite till, och jag ska prata med mitt fack först.

Fast det vet ju inte de, än? Dina studier kan ju vara ett sätt att gå dem till mötes, bara de löser det hela med utbetalningarna och att du inte säger upp dig, så är deras problem ur välden sas.

 

[Sasse]

Facket avrådde mig att söka studieledigt. Eftersom den här arbetsplatsen gör mig sjuk tycker hon att det är bättre att det blir ett avslut, och jag håller med. Det hade gett rejält med ångest att behöva komma tillbaka (om det ens gått igenom).

Vi har haft ett nytt möte. Det är egentligen inget nytt under solen. AG erbjuder den här överenskommelsen, och annars återgår vi till det vanliga. Det finns inga andra alternativ.

Facket menar på att det finns det, och gav stark kritik till hur AG sköt hela grejen. Det är tydligen massor som missats, det är mycket som inte dokumenterats vilket gör det svårt att säga upp mig för de har ingen grund (om jag fattat rätt).

Facket menar på att de har en grund genom företagshälsovårdens utredning där det står svart på vitt att den här tjänsten inte är lämplig för mig. Så om AG inte kan säga upp p.g.a. personliga skäl, bör de kunna säga upp p.g.a. arbetsbrist.

Men nej.

Det blev rätt hätsk stämning om man säger så. När AG fick mothugg började de "hota" med att dra in sitt erbjudande och att de skulle börja göra allt rätt hädanefter, att de skulle påbörja rehab och omplaceringsutredning.

De fortsätter även stoppa huvudet i sanden om att de skulle ha pressat mig att säga upp mig.

HR tyckte även det var skitkonstigt att jag inte ville ha en lösning, för det var JAG som ville ha en lösning från första början och de kom då fram till detta. Spontant känns inte riktigt korrekt. Visst, jag ville ha en lösning: att de sa upp mig. När de inte kunde det fick jag skit för att jag inte tog tag i saken själv, och då skapade de det här erbjudandet som fortfarande innebär att jag säger upp mig.

Nåja. Facket ska ta kontakt med ett ombud och diskutera saken närmre. De funderar på att driva vidare till arbetsdomstol och vill att jag blir tjänstebefriad.

Jag har tidsbrist, 2 veckor. Mitt fackombud har tidsbrist för hon ska gå i pension. Vi får se hur vi löser det.

 

[manda]

Facket avrådde mig att söka studieledigt. Eftersom den här arbetsplatsen gör mig sjuk tycker hon att det är bättre att det blir ett avslut, och jag håller med. Det hade gett rejält med ångest att behöva komma tillbaka (om det ens gått igenom).

Vi har haft ett nytt möte. Det är egentligen inget nytt under solen. AG erbjuder den här överenskommelsen, och annars återgår vi till det vanliga. Det finns inga andra alternativ.

Facket menar på att det finns det, och gav stark kritik till hur AG sköt hela grejen. Det är tydligen massor som missats, det är mycket som inte dokumenterats vilket gör det svårt att säga upp mig för de har ingen grund (om jag fattat rätt).

Facket menar på att de har en grund genom företagshälsovårdens utredning där det står svart på vitt att den här tjänsten inte är lämplig för mig. Så om AG inte kan säga upp p.g.a. personliga skäl, bör de kunna säga upp p.g.a. arbetsbrist.

Men nej.

Det blev rätt hätsk stämning om man säger så. När AG fick mothugg började de "hota" med att dra in sitt erbjudande och att de skulle börja göra allt rätt hädanefter, att de skulle påbörja rehab och omplaceringsutredning.

De fortsätter även stoppa huvudet i sanden om att de skulle ha pressat mig att säga upp mig.

HR tyckte även det var skitkonstigt att jag inte ville ha en lösning, för det var JAG som ville ha en lösning från första början och de kom då fram till detta. Spontant känns inte riktigt korrekt. Visst, jag ville ha en lösning: att de sa upp mig. När de inte kunde det fick jag skit för att jag inte tog tag i saken själv, och då skapade de det här erbjudandet som fortfarande innebär att jag säger upp mig.

Nåja. Facket ska ta kontakt med ett ombud och diskutera saken närmre. De funderar på att driva vidare till arbetsdomstol och vill att jag blir tjänstebefriad.

Jag har tidsbrist, 2 veckor. Mitt fackombud har tidsbrist för hon ska gå i pension. Vi får se hur vi löser det.

Jag har tänkt en tid (när jag läst dina inlägg om hur smitiga de är) att i din situation, även om jag skulle ha rätten på min sida om jag avböjde och väntade på en korrekt hantering av det hela, så hade jag nog tyckt att det är över gränsen för vilken skit jag är beredd att sätta mig i, för några hundra tusen (om du får ett bättre vederlag än i vad som nu erbjuds). Jag vet att det strategiskt är fel, men om det mänskligt är viktigt för dig att få slut på den här extremt kränkande och utmanande situationen som ändå pågått länge och påverkat mycket, så är det i mina ögon också ett rimligt alternativ. Det finns mer i livet än trygghet i anställning och pengar (som du såklart vet!). Jag tycker inte du gör fel om du tar erbjudandet som det ser ut nu, fastän det är ofördelaktigt ur alla materiella hänsyn. Så skulle jag resonera om mitt alternativ är att gå sönder.

 

[Sasse]

Jag har tänkt en tid (när jag läst dina inlägg om hur smitiga de är) att i din situation, även om jag skulle ha rätten på min sida om jag avböjde och väntade på en korrekt hantering av det hela, så hade jag nog tyckt att det är över gränsen för vilken skit jag är beredd att sätta mig i, för några hundra tusen (om du får ett bättre vederlag än i vad som nu erbjuds). Jag vet att det strategiskt är fel, men om det mänskligt är viktigt för dig att få slut på den här extremt kränkande och utmanande situationen som ändå pågått länge och påverkat mycket, så är det i mina ögon också ett rimligt alternativ. Det finns mer i livet än trygghet i anställning och pengar (som du såklart vet!). Jag tycker inte du gör fel om du tar erbjudandet som det ser ut nu, fastän det är ofördelaktigt ur alla materiella hänsyn. Så skulle jag resonera om mitt alternativ är att gå sönder.

Mellan mötena känner jag mig rätt mentalt utmattad och funderar på att bara skriva under, men sedan får min ilska nytt tag så fort vi pratar och då känner jag att jag vill dra det vidare. Jag antar att jag rent praktiskt skulle kunna ta dealen nu i juni, för då klarar jag mig ekonomiskt fram till utbildningen (vilket jag inte gjort innan pga för stort glapp). Det hade även varit praktiskt på andra vis att inte behöva komma tillbaka efter semestern.

Men, om de drar tillbaka erbjudandet har jag två månaders uppsägningstid varav en av dessa är semestermånad. Känns som om jag klarar mig oavsett hur det blir.

Jag vet inte. Ena stunden vill jag dra detta hela vägen, andra känner jag att jag inte orkar. Men nu har jag semester och behöver inte tänka på det på ett tag.

 

[manda]

Mellan mötena känner jag mig rätt mentalt utmattad och funderar på att bara skriva under, men sedan får min ilska nytt tag så fort vi pratar och då känner jag att jag vill dra det vidare. Jag antar att jag rent praktiskt skulle kunna ta dealen nu i juni, för då klarar jag mig ekonomiskt fram till utbildningen (vilket jag inte gjort innan pga för stort glapp). Det hade även varit praktiskt på andra vis att inte behöva komma tillbaka efter semestern.

Men, om de drar tillbaka erbjudandet har jag två månaders uppsägningstid varav en av dessa är semestermånad. Känns som om jag klarar mig oavsett hur det blir.

Jag vet inte. Ena stunden vill jag dra detta hela vägen, andra känner jag att jag inte orkar. Men nu har jag semester och behöver inte tänka på det på ett tag.

Bra läge ändå. Och skönt att du inte måste bestämma just nu.

Det är ju svårt när båda alternativ känns som det bästa vid olika tidpunkter. Lättare att bara köra när det liksom tippat över känslomässigt. Men har det inte det finns ju också frihet och styrka att låta sig vara strateg och stå ut ett tag till. Hur du än beslutar så är utkomsten en vinst i att du äntligen slipper vad som låter som en rätt destruktiv arbetssituation.

 

[farin]

Mellan mötena känner jag mig rätt mentalt utmattad och funderar på att bara skriva under, men sedan får min ilska nytt tag så fort vi pratar och då känner jag att jag vill dra det vidare. Jag antar att jag rent praktiskt skulle kunna ta dealen nu i juni, för då klarar jag mig ekonomiskt fram till utbildningen (vilket jag inte gjort innan pga för stort glapp). Det hade även varit praktiskt på andra vis att inte behöva komma tillbaka efter semestern.

Men, om de drar tillbaka erbjudandet har jag två månaders uppsägningstid varav en av dessa är semestermånad. Känns som om jag klarar mig oavsett hur det blir.

Jag vet inte. Ena stunden vill jag dra detta hela vägen, andra känner jag att jag inte orkar. Men nu har jag semester och behöver inte tänka på det på ett tag.

En fundering som du kan bolla med facket om den är möjlig - om du accepterar deras nuvarande "erbjudande " trots att det är fel, kan då facket (centralt) driva frågan vidare mot AD om arbetsgivaren faktiskt har gjort fel? Då kan du få rätt, och eventuellt viss kompensation, i efterhand men kan ta dig därifrån nu. Men obs! Ha detta väl dokumenterat även tillsammans med facket i så fall.

 

[Sasse]

En fundering som du kan bolla med facket om den är möjlig - om du accepterar deras nuvarande "erbjudande " trots att det är fel, kan då facket (centralt) driva frågan vidare mot AD om arbetsgivaren faktiskt har gjort fel? Då kan du få rätt, och eventuellt viss kompensation, i efterhand men kan ta dig därifrån nu. Men obs! Ha detta väl dokumenterat även tillsammans med facket i så fall.

I den här frågan kommer jag inte ha något annat val än att säga upp mig eftersom de inte kan stå för det eller kan/vill erbjuda ett rimligt utköp.

Jag har bollat med facket angående AD och om det går att driva ärendet även om jag säger upp mig/tar deras erbjudande, och konversationen är sparad.

Sedan får vi se hur det blir.

 

[Sasse]

Jag har fått en tidsfrist att bestämma mig nu, senast om några dagar. Gissar att min fackliga representant är tokarg nu att de gör såhär medan förhandlingarna är ajournerade. Jag är inte insatt i hur hårda reglerna är, men facket menar på att under ajournering kan inte AG ändra eller dra tillbaka sitt erbjudande, de SKA invänta att facket bryter uppehållet. Men gissar att AGs jurister sagt annat.

Nåväl. Det var inte en oväntad reaktion.

 

[Sasse]

Jag tänkte jag skulle ringa facket och fråga om utbetalning av månadslönerna och vad som är vanligast/vad jag kan kräva. Men det är nog lönlöst. Det går inte att förhandla med dessa personer alls.

 

[hundtant]

Jag har fått en tidsfrist att bestämma mig nu, senast om några dagar. Gissar att min fackliga representant är tokarg nu att de gör såhär medan förhandlingarna är ajournerade. Jag är inte insatt i hur hårda reglerna är, men facket menar på att under ajournering kan inte AG ändra eller dra tillbaka sitt erbjudande, de SKA invänta att facket bryter uppehållet. Men gissar att AGs jurister sagt annat.

Nåväl. Det var inte en oväntad reaktion.

Ångrade mig

 

[Sasse]

Okej. Nu känner jag mig ännu mer koko. Jag pratade med mitt fack nyss och känner att jag inte vet vad jag ska göra.

Jag tycker det här erbjudandet från AG är skitdåligt ur min synpunkt. De har gjort fel längst vägen och har nu kommit fram till en väggränd där det är tal om uppsägning, men de kan inte = pressar mig till en uppsägning.

Förhandlingar fungerar inte. It's this way or the highway, typ. Erbjudandet eller jobba kvar. Jobba kvar på en anställning som inte funkar känns inte som ett val. Företagshälsovården har dessutom bedömt att jag har noll arbetskapacitet på den här tjänsten och att det troligt inte kommer bli bättre.

Mitt fack har försökt förhandla fram andra typer av avslut, men AG säger tvärnej.

Dagarna blir till veckor som blir till månader.

Sedan jag kom in på utbildning har jag något att förlora på att den här processen drar ut på tiden. Annars hade jag suttit lugnt i båten och låtit fack + andra inblandade jobba för min rätt, hur lång tid det än tagit.

Mitt fack vill inte att jag tar AGs erbjudande utan avvaktar. Jag kommer göra det, men klockan tickar. Hon lät så trött och besviken när jag pratade med henne att det gör mig osäker på vad som förväntas av mig. Hur länge ska jag avvakta? Är förväntningen att jag ska offra min utbildning för att få rätt gentemot AG?

Som jag ser det finns ingen garanti på att AG kommer börja bli förhandlingsbara och jag har två månaders uppsägningstid, och den tiden är snart inne.

Tänker jag helt fel som ser uppsägning som det enda valet, på egen begäran eller genom AGs deal? Är det bättre att avvakta och se vad facket kan komma fram till? Vad händer då för min del i augusti om de inte kommit överens om något innan dess?

Jag känner mig rätt lost med vad som bör göras.

 

[Sasse]

Efter lite förtydligande från HR är den här överenskommelsen för min del, för att jag ska kunna lämna arbetet och sedan fokusera på studier. Känns ju jättehärligt att de försökte pressa mig till att säga upp mig redan i april, ungefär i samma veva som jag ansökte till utbildning och långt innan ansökningsbesked skickas ut. Att man VILL studera innebär inte per automatik att man blir antagen.

Jag är reservplats 393 på en utav utbildningarna jag sökt Men de flesta föll bort eftersom jobbet vägrade släppa mig för att kunna gå på urvalstester. Typ 12 utbildningsorter *poff* borta. Varför de ens tror att jag kommit in på någon utbildning vet jag inte. Jag har bara sagt att jag blivit kallad till urvalstester som jag inte kunnat gå på för att jag inte fick ut semester(timmar).

 

[Blyger]

Fyfan Sasse vilken jobbig sits. Om du försöker stänga ute allt annat och fokusera på dig och din hälsa - vad säger magkänslan då?
Tänker att tråden startades som ett försök att må bättre

 

[Gnist]

Priofråga för mig i det läget hade varit, är det värt energin det kostar att traggla vidare på obestämd tid?

 

[JohannaB]

Förlåt, jag har kommit in alldeles för sen i tråden och inte hängt med sedan start men måste bara fråga:

Har du kommit in på den önskade utbildningen?

Om du har det, och mår så dåligt av ditt jobb, skulle jag inte slåss för rättigheter som du _kanske_ kan få igenom.
Var rädd om dig själv i första hand!

 

[Sasse]

Svarar alla.

Det går lite fram och tillbaka för min del, och därför ett svårt beslut.

Men i helhet, nej troligt inte värt energin. Jag har trots allt kommit in på en utbildning, min drömutbildning dessutom, men känner NOLL glädje för all energi går till jobb.

Jag ringde facket igår och sa att jag funderade på att ta jobbets deal. I det här läget känner jag inte att jag har mycket val. Säga upp mig genom deras deal nu i veckan eller säga upp mig vanligt nästa vecka. Ett tredje val är såklart att avvakta, men till vilket pris? Utbildningen börjar i höst och jag har uppsägningstid. Hittills har det inte gått att nå fram till jobb om att de ska säga upp mig / köpa ut.

Det KAN väl hända att facket når fram tillslut, men det känns som en långdragen process och då är frågan igen till vilket pris? Min mentala hälsa går upp och ned, likaså min kämparglöd i att få rätt, men det finns fortfarande ingen garanti att jobb ändrar sig och då förlorar jag betydligt mer än om jag tar deras deal. Det enda jag är säker på är att jag inte vill offra min utbildning utan i höst SKA jag vara där.

Men ja, när jag pratade med facket tyckte hon att jag skulle avvakta och noga tänka över vilka konsekvenser det blir om jag skriver på. Som om jag inte gör det. Det finns ju konsekvenser av att avvakta också och dessa tar jag också i beaktande. Men jag känner mig lite som "the bad guy" om jag ger upp och skriver på när facket jobbar stenhårt för mina rättigheter och att AG ska säga upp / köpa ut.


Oavsett hur orkeslös jag är emellanåt, har jag inga problem att skriva aslånga inlägg i alla fall