Han mår nog dåligt...

[Amha]

Jag drar paralleller till hur extremt morgontrötta och lättförsovna min syster och jag var som tonåringar. Utom när vi hade morgonfodring och utsläpp, då flög vi upp ur sängen så fort klockan ringde eller till och med några minuter före. Inte av hästglädje då, utan av ansvarskänsla.

Det önskar jag att jag kunde göra. Får ställa klockan (med flera larm) en halvtimme innan det är dags att kliva upp för att komma igång. Gäller även när jag ska till läkare på stället som är extremt svårt att få tid till.

 

[Dressyrtjejen_97]

Tror att det till stor del har med mansroller att göra. Män är inte "vana" vid att behöva ta ansvar hemma, och slingrar sig från det. Sen är mer "mjuka" normerna ändå i ett större perspektiv rätt så nya, och såklart ännu mer "ovana" för männen. Det är att tillägga, absolut ingen ursäkt, men en förklaring enligt mig.

Kan bara ta min egna pappa som ett exempel, en konservativ 50-talist. Nedanstående utspelade sig när han var ca. 40-55 år gammal.... Från det att jag var 0-15 år gammal gjorde han inte ett nickel hemma. Städade aldrig, diskade aldrig, tvättade inte ens sina egna kläder, VAB:ade inte en dag med mig, var inte föräldraledig en dag, skjutsade aldrig mig någonstans etc. etc. Utan han jobbade, drog in pengar och på kvällar/helger hade han sina intressen (vilket var minst 5 dagar/vecka!), dock gjorde han än del mat då han är kocken i huset. Mamma fick ensamt ta hand om mig och hela hushållet 7 dagar/vecka, i 15 års tid.
På senare år har han dock mjuknat och börjat ta mer ansvar. Han gör fortfarande inte mer än 10-15% av hushållsjobbet, men tvättar åtminstone sina egna kläder ibland, sätter igång åtminstone någon diskmaskin/vecka (fast resterande 6 dagar gör "någon annan" det...) och skjutsar mig en hel del.

Tycker mig också se en ganska stor skillnad på yngre killar idag jämfört med tidigare. Bara när jag var tonåring/yngre, för en 5-10 år sedan var det fortfarande "kutym" med en hårdare attityd, man skulle till varje pris framstå som självsäker/tuff etc. etc. Inom vissa kretsar är det absolut fortfarande så, men tycker inte alls att det är lika tydligt idag som bara för några år sedan. Det är mer "tillåtet" att vara "mjukare" och t.ex. ta mer ansvar hemma. Har några bekanta som är några år äldre än mig, men som nu har barn. Där gör killen om inte exakt hälften av jobbet, så åtminstone en 40%. Sen att det inte är millimeterrättvisa är en sak, och ingenting jag tycker är en absolut nödvändighet heller, men där gör killarna i stort sett lika mycket hushållsjobb som tjejerna, kanske är hemma med barnet några dagar mindre, men ändå på en helt reko nivå.

 

[cirkus]

Men har du inte sett det t ex på Buke? En av de värre jag kan erinra mig är ”han kanske inte har förstått att han blivit pappa”. Tur då för bebisen att mamma verkar ha förstått att hon blivit mamma.

Moahaha - kan det vara min hankatt det refereras till för han är precis sådär -han går förbi bolådan och fnyser föraktfullt och har ingen aning om att han är far till alla fyra.

Slut OT

 

[Amha]

Män som är ensamstående pappor verkar ju få det att fungera så förmodligen handlar det väl om samma som i alla andra föräldrafrågor: papporna kopplar bort eftersom de vet att mamman tar största ansvaret och kommer att ta hand om det.

Mycket möjligt. Missade att tagga dig i mitt förra inlägg men som sagt tog han längre tid att vakna även när jag valde annat rum (vaknade såklart då också men lite senare och tvingade mig att låta bli). Jag räknar kallt med att just den här personen faktiskt hade svårt att komma igång iom att det var så "konstant" när han väl slocknade. Oavsett anledning att vakna, som jag sett/hört alltså samt att han ville vakna för att jag skulle få ligga kvar. Precis som jag är nu och jag kan garantera att jag inte kopplar bort mina barn. Det här kommer av andra anledningar och varför vet jag inte. Jag märker oftast varken när de kommer och lägger sig bredvid mig i sängen (knycker de täcket vaknar jag dock) eller direkt när de vaknar. Ibland vaknar jag när maken reser sig ur sängen och är på väg till ledset barn eller om barnet inte tystnar ganska omgående.

 

[Raderad medlem 6459]

@Amha Men jag pratar inte om din partner specifikt. Jag bemötte din fundering om att män skulle sova tyngre eller vara mer svårväckta. BS säger jag - eftersom ensamstående fäder uppenbarligen verkar kunna fungera som förälder.

 

[Petruska]

Det var lite upp och ner det med emellanåt. Stängde av larmet i sömnen emellanåt men flexjobb gjorde ju att det brukade lösa sig.

Och @Petruska

Var jag iväg vaknade han ju men det tog längre tid än det gjorde för mig även då. Det var ju det som var problemet. Han vaknade tids nog men eftersom att jag vaknade snabbare och inte somnade om förrän det var tyst och lugnt (dvs avkomman var tillbaka i sängen) var det ju helt skitsamma om jag klev upp eller inte. Hänger ni med? Ville jag inte väckte jag honom men den enda anledningen för mig var ju om jag inte hade lust och ja, då var det ju bara att peta igång honom för att få det gjort snabbare så jag snabbare kunde somna om. Visst kunde jag ha låtit bli att peta igång honom men det hade ju inneburit väntetid, jag ser ingen poäng med det. Jag såg det inte som något konstigt egentligen. Vissa är knepigare att få liv i och jag gjorde mitt val att ta det mesta själv för jag somnade ändå om samma tid på dygnet. Var det tungt fick jag sova i ett annat rum utan bebis så jag inte vaknade lika lätt av att barnet vaknade och som sagt, nu är det ju tvärtom, jag är svårväckt. Kanske pga medicinska skäl, kanske av andra anledningar.

Ligger maken med spysjuka och ett barn vaknar är det han som petar liv i mig och frågar om jag kan ta barnet. När han på dagen berättat att han sprungit skytteltrafik pga sjukt barn/barn med mardrömmar har jag använt samma ord, dvs att han skulle ha väckt mig/varför väckte du inte. Hur vi nu formulerat oss i detalj minns jag inte. Är jag lika hemsk jag då? Vilka ord borde vi använt/använda för att vara trevligare mot vår partner?

Jag förstår till fullo att det är för sent att väcka barnets pappa sedan man själv har vaknat. Det är ju det som är problemet i den sortens situationer. Precis som med en massa annat ansvarstagande och projektlederi i hemmet och familjen. Det är ofta enklast att göra saker själv, istället för att säga åt någon annan att göra det, och det är orimligt att någon annan behöver tillsägelser om självklarheter.

 

[em-pirre]

@Amha Men jag pratar inte om din partner specifikt. Jag bemötte din fundering om att män skulle sova tyngre eller vara mer svårväckta. BS säger jag - eftersom ensamstående fäder uppenbarligen verkar kunna fungera som förälder.

Ja precis. Och jag menar, om @Amha skulle separera från sin man, skulle han inte alls klara av att sköta sina barn då? Jag tror ju att han ganska fort skulle börja vakna lättare på natten om han hade huvudansvaret

 

[Amha]

@Amha Men jag pratar inte om din partner specifikt. Jag bemötte din fundering om att män skulle sova tyngre eller vara mer svårväckta. BS säger jag - eftersom ensamstående fäder uppenbarligen verkar kunna fungera som förälder.

Ah, ok.

Ja, jag har ju inte mött särskilt många sådana så där kan jag inte säga så mycket och de jag känner till med barn brukar jag inte prata sömn med läst om något enstaka (kan nog räkna på ena handen, åtminstone som jag minns).

Ja precis. Och jag menar, om @Amha skulle separera från sin man, skulle han inte alls klara av att sköta sina barn då? Jag tror ju att han ganska fort skulle börja vakna lättare på natten om han hade huvudansvaret

Om jag skulle separera från min make i dagsläget hade det möjligen varit jag som skulle börja hantera barnen nattetid iom att jag för en längre tid sedan började bli trög att få liv i. Jag kan inte alls se att jag har kopplat bort ansvaret nattetid egentligen, det är ju knappast så att jag inte vaknar, jag vaknar bara senare än vad han gör, dvs tvärtom mot vad det var förr. Det kanske vore bra för honom om han lämnade så han fick garanterad sömn varannan vecka? :P

 

[mandalaki]

Var jag iväg vaknade han ju men det tog längre tid än det gjorde för mig även då. Det var ju det som var problemet. Han vaknade tids nog men eftersom att jag vaknade snabbare och inte somnade om förrän det var tyst och lugnt (dvs avkomman var tillbaka i sängen) var det ju helt skitsamma om jag klev upp eller inte. Hänger ni med? Ville jag inte väckte jag honom men den enda anledningen för mig var ju om jag inte hade lust och ja, då var det ju bara att peta igång honom för att få det gjort snabbare så jag snabbare kunde somna om. Visst kunde jag ha låtit bli att peta igång honom men det hade ju inneburit väntetid, jag ser ingen poäng med det. Jag såg det inte som något konstigt egentligen. Vissa är knepigare att få liv i och jag gjorde mitt val att ta det mesta själv för jag somnade ändå om samma tid på dygnet.

Jag har bara en gnagande misstanke om att världen befolkas av på gränsen till komatöst svårväckta nyblivna pappor och lättväckta mammor som säger sig ha så lätt att somna om igen att de knappt märkt att de varit vakna åtta gånger under natten.

 

[BernT]

Jag har bara en gnagande misstanke om att världen befolkas av på gränsen till komatöst svårväckta nyblivna pappor och lättväckta mammor som säger sig ha så lätt att somna om igen att de knappt märkt att de varit vakna åtta gånger under natten.

Om min sambo hade sovit på och bara förväntat sig att jag skulle ta alla nätter och inte vaknat av sig själv utan bett mig "väcka honom" hade jag väckt honom antingen med handflata i ansiktet eller isvatten. Inte mitt ansvar att väcka honom tycker jag, om man inte har en uttalad "jag kör 00-04 sen kör du 04-08" för det kan vara lite svårt att veta när klockan är 04 när man sover.

Sen förstår jag @Amha jag tog de flesta nätter (vår dotter sov dock igenom nätterna, vi samsov) men jag ammade ju (liggammade så både jag och barnet sov) och bytte blöja sen somnade jag på två sekunder. Då känns det ju sjukt onödigt att väcka min sambo, ska han titta när jag ammar? Hade vi haft ett barn som regelbundet vaknade under natten/var svårsövd/åt ersättning så hade jag förväntat mig att att vi delade upp det mer. Sen påverkas jag inte nämnvärt av trötthet, det ska vara många dagar utan sömn innan jag känner av det.

 

[Nepenthe]

Vi kvinnor vi tar ansvar, vi åtsidosätter oss själva för andra och vi agerar.

Men karlar, de är helt uppe i sitt eget.
Min pojkväns nya lägenhet har uteplats och jag frågade om de skulle upp nått staket eftersom det är en väg utanför. "jag har bett om en tujahäck så det blir mindre insyn"
Jag förklarar då att jag tänkte ett staket så hans son som mest agerar utan att tänka ibland inte springer rakt ut i vägen om han ser en kompis på andra sidan.
När jag påpekar sånt så förstår han hur konstigt hans tankesätt är

Vi pratar mycket om hur han tänker och han tar babysteps åt rätt håll men jag förstår liksom inte..

Han har haft en jobbig uppväxt och en gång så sa han att det var nog därför han har svårt att veta hur han ska göra med sina barn.
Men då vänder jag på det och säger "men tänk på hur du som barn hade velat att din uppväxt såg ut?"

 

[Hyacinth]

Nu mår jag lite dåligt känner jag.

 

[Hyacinth]

Vi kvinnor vi tar ansvar, vi åtsidosätter oss själva för andra och vi agerar.

Men karlar, de är helt uppe i sitt eget.
Min pojkväns nya lägenhet har uteplats och jag frågade om de skulle upp nått staket eftersom det är en väg utanför. "jag har bett om en tujahäck så det blir mindre insyn"
Jag förklarar då att jag tänkte ett staket så hans son som mest agerar utan att tänka ibland inte springer rakt ut i vägen om han ser en kompis på andra sidan.
När jag påpekar sånt så förstår han hur konstigt hans tankesätt är

Vi pratar mycket om hur han tänker och han tar babysteps åt rätt håll men jag förstår liksom inte..

Han har haft en jobbig uppväxt och en gång så sa han att det var nog därför han har svårt att veta hur han ska göra med sina barn.
Men då vänder jag på det och säger "men tänk på hur du som barn hade velat att din uppväxt såg ut?"

Men hur i hela friden får du ihop en relation med honom? Är det inte skitjobbigt att ha en partner som inte kan ta hand om sina barn självständigt?

 

[Amha]

Jag har bara en gnagande misstanke om att världen befolkas av på gränsen till komatöst svårväckta nyblivna pappor och lättväckta mammor som säger sig ha så lätt att somna om igen att de knappt märkt att de varit vakna åtta gånger under natten.

Det är väl inte omöjligt att det är så. Alltså, det jag känner är ju att det inte kan vara helt ovanligt att två personer i ett förhållande vaknar olika lätt.

Om jag då vaknade av att ett barn gnydde om mat (samsov under amning för att få mer sömn) och slocknade som en sten efter någon minut, medan ungen åt alltså, känns det varken konstigt eller dumt. Maken kan tyvärr inte amma och ju mindre ett barn låter desto lättare somnar jag om. Visst kunde han flytta barnet om han hade vaknat före men jag såg inga problem med det.

Om barnet vaknade pga blöjbyte och jag vaknade snabbt och maken långsamt, visst kunde jag peta igång honom så han kom igång snabbare och kunde ordna bytet men om jag inte såg det som något som kändes viktigt kunde jag låta bli. Ja visst kanske det vore bra för att trycka på jämställdheten men nu var inte den detaljen något som fanns i mitt huvud där och då. Min prio var effektiviteten så jag skulle somna om så snabbt som möjligt igen. Ju mindre tid det var barnskrik runt mig desto mindre pigg blev jag. När man tog barnet till blöjbytet blev barnet tyst och ja, då vaknade inte maken, precis som att jag inte vaknar idag om han får ledset barn att bli tyst snabbt igen nu när det är han som vaknar först. Är maken dötrött och inte orkar eller behöver hjälp med något (händer sällan) väcker han mig, precis som jag gjorde då.

Som sagt, det jag ser som ett större problem är om personer som inte kvicknar till lika snabbt som partnern blir griniga av att partnern vill att den svårväckta kliver ur sängen och löser problemet. Det hade gjort mig vansinnig faktiskt även om det "bara" varit morgonhumör. I mitt fall tar det på min egen sömn att ligga med barnskrik i öronen och vänta den extra stunden det tar innan min partner vaknar även om det rör sig om en halv minut eller så. Det tar längre tid för mig att somna om helt enkelt. Då är det trösta barn och peta liv i partner i kombination om han inte kvicknar till snabbt. Störs man inte av det så skit i det och vänta på partnern.

 

[Nepenthe]

Men hur i hela friden får du ihop en relation med honom? Är det inte skitjobbigt att ha en partner som inte kan ta hand om sina barn självständigt?

Jo så länge jag tyckte synd om honom var det väldigt jobbigt.

Han har många bra sidor som många andra människor inte har, han är väldigt kärleksfull och han är även min bästa vän så jag vill inte leva utan honom. Men det är OT

 

[mandalaki]

@Amha jovisst är folk olika svårväckta. Det är bara det jag anar ett mönster baserat på kön när det gäller småbarnsföräldrars sovvanor.

 

[Amha]

@Amha jovisst är folk olika svårväckta. Det är bara det jag anar ett mönster baserat på kön när det gäller småbarnsföräldrars sovvanor.

Absolut möjligt men i vårt fall fanns ju detta även innan så här var det ju ingen direkt chock. Hade han varit lättväckt till allt utom barnskrik hade jag nog gått bananas.

Som sagt, sömnen är ingenting jag brukar prata med föräldrar om så jag kan inte säga så mycket om det då jag bara läst något enstaka på buke om det vad jag kan minnas.

 

[Kattennizze]

@Amha jovisst är folk olika svårväckta. Det är bara det jag anar ett mönster baserat på kön när det gäller småbarnsföräldrars sovvanor.

Tror du verkligen det? Jag tror att kvinnors hjärnor är gjorda för att vakna åtta gånger per natt, inga problem serru. Sen tar hon tvätten under armen, torkar spyor med andra armen samt har en unge på ryggen ner mot den gemensamma tvättstugan. Jo, sätter på diskmaskinen innan kl sju också. Sen kan den utsövde mannen lyckligt få vakna och gå till sitt arbete som han uppenbarligen lyckas sköta. I mitt nästa liv ska jag be om att återfödas som vit man, tack,

 

[Raderad medlem 6459]

Ja, jag har ju inte mött särskilt många sådana så där kan jag inte säga så mycket och de jag känner till med barn brukar jag inte prata sömn med läst om något enstaka (kan nog räkna på ena handen, åtminstone som jag minns).

Om ensamstående föder sov hela nätterna och aldrig gick upp och tog hand om sina barn hade du nog hört talas om det.

 

[Hyacinth]

@Amha jovisst är folk olika svårväckta. Det är bara det jag anar ett mönster baserat på kön när det gäller småbarnsföräldrars sovvanor.

Agree. Jag sov som en gris innan barn. Nu vaknar jag när de vaknar och vaknar de inte är jag ändå vaken och kollar om de andas. Min partner är likadan. Tar min partner nätterna och jag sover borta sover jag gott.