Köpa ridskolehäst.

Håller med till punkt och pricka. Vi har många över 20, de äldsta är 25 och 26 och flera är 22,23 och 24. För en okunnig kan de säkert se trötta ut ibland; de har ju lärt sig efter alla år att slappna av och ha tålamod! Men även de taggar ju till när det är hoppning, uteritter osv. Och då blir folk förvånade, kan XXX se ut sådär?! Vi som jobbar med dem är inte ett dugg förvånade.

Sen denna "Max 5 års regel" borde tillämpas på många stackars privatägda hästar.

Ja, precis. Vår äldsta häst är 25, och har varit på ridskolan sen han var 5. Och självklart kan han se lite trött ut, men tittar man lite noggrannare, så ser man att dels så får han ofta de mest ovana på ryggen, dels är det han som spikar alla tekniska knixigheter, han är alltid precis där han ska vara i rätt gångart, och fixar sånt som de yngre förmågorna kanske går bet på för att de kanske ramlar iväg eller tappar balansen eller inte riktigt förstår - och det beror verkligen inte på att han har en bättre pilot i sadeln.
 
Ja, att en häst blir gammal med åren är det ju svårt att göra så mycket åt, och självklart är en häst i 25-årsåldern ingen spänstig ungdom längre, utan börjar bli lite sliten. Men det är ju knappast unikt för ridskolehästar.

Jag förstår inte riktigt detta med att bara ha hästar på ridskola i max fem år, fem år är ju ofta vad det tar tills en ridskolehäst är fullärd. Våra bästa ridskolehästar är snarare uppåt 20 - de kan allt, de kan hantera alla sorters ryttare, gör ryttaren fel kan de kompensera för det, och de är friska och hållbara. Såna ridskolehästar är ju guld värda, men inte så lätta att hitta.

Det låter på ditt inlägg som att du tycker att ridskolelivet bryter ner hästar, max fem år är ok, men sen är det dags att sälja om de inte ska bli helt förstörda. Så de första fem åren blir de bättre (antar jag, eftersom hästarna var värda mer fast de blivit äldre, och inte var unghästar utan välutbildade när de köptes in), men sen går det bara utför, och säljer man då inte i tid så blir det ingen rolig syn, med gamla, trötta, slitna hästar som inte ens duktiga ryttare kan rida i form längre.

Man blir ju nyfiken på vad som händer det där sjätte och sjunde året, där ridskolelivet ändras från att bygga upp hästen och göra den bättre, till att bli destruktivt och bryta ner den?

De hästar som var trötta och slitna på ridskola 1 var i 15års åldern. Många av den gick på butta flera gånger om året pga förslitningsskador. Tror de hade någon enstaka ponny uppåt 20 men det var allt.

Den andra ridskolan köpte in hästar mellan 5 och 10 år och de var välutbildade för att vara ridskolehästar. De äldre hade varit ute och tävlat en del medan de yngre åtminstone klarade av att göra alla rörelser som kan uppkomma på en ridlektion i korrekt form och bärighet.

Jag har ännu inte sett en ridskolehäst som inte så småningom bryts ner. Vad du menar med att de ska utbildas till ridskolehästar förstår jag inte ens? Är det att de ska lära sig röstkommandon så att de gör rätt oavsett vad ryttaren gör? För mig är en bra ridskolehäst en ärlig häst som gör rätt så länge ryttaren gör rätt. Gör ryttaren fel bör hästen visa detta (dock inte genom att bli hysterisk)
 
Jag har varit lite frånvarande men det är intressant att se alla diskussioner!

Jag vill bara klargöra att han är alltså inte till salu, men min tränare sa att alla hästar på ridskolan tekniskt sett är till salu till rätt ryttare och för rätt pris (vad det priset är vågar jag inte spekulera kring).

Han är tävlad men problemet har varit att sen han kom till ridskolan för sju år sen har han fått mindre och mindre bjudning på banan. Han har blivit lat. Det går att få fram bjudning i honom, särskilt om han får hoppa eller galoppera i skogen - då blir det fart! Han är väldigt värdefull för ridskolan för han är en fantastisk läromästare. Några otrevligare drag är att han lägger öronen bakåt och vänder rumpan emot när man ska in i boxen (om man itne har lite godis med sig.... ;)) men det jag har märkt på vår ridskola är att det sällan är några andra än skötarna som tar sig tid att göra iordning hästen ordentligt och prata och klappa. De flesta går bara in och slänger på utrustningen utan att ens ta ett borsttag först. Det är en väldigt liten ridskola och de är främst en ponnyklubb. De köper in unga, outbildade, billiga hästar (från Polen mest) som får utbildas i verksamheten och med hjälp av ridlärare och skötare.

Jag hade velat ha honom men ja det hade varit tråkigt om han inte fått tillbaka mer bjudning. Dock känner jag att han är så fin och helt rätt för mig. Har inte vågat fråga om pris än, men det där med att hyra under sommaren låter inte som en tokig idé!

Vi har haft ett par småponnys som har sålts då de skulle pensioneras. Det med motiveringen att de förtjänar att ha en människa och ett lugnare liv än det de har på ridskolan med så mkt spring och olika människor.
 
Håller med till punkt och pricka. Vi har många över 20, de äldsta är 25 och 26 och flera är 22,23 och 24. För en okunnig kan de säkert se trötta ut ibland; de har ju lärt sig efter alla år att slappna av och ha tålamod! Men även de taggar ju till när det är hoppning, uteritter osv. Och då blir folk förvånade, kan XXX se ut sådär?! Vi som jobbar med dem är inte ett dugg förvånade.

Sen denna "Max 5 års regel" borde tillämpas på många stackars privatägda hästar.
Det handlar inte enbart om ifall de kan tända till eller ej utan om de kan ridas på korrekt sätt fortfarande dvs inte vara skänkeldöva, stumma i munnen osv för de som lär sig att man inte kan rida med små hjälper utan måste smacka, ptroa, dra och slita har ju egentligen inte lärt sig ett dyft och då fallerar hela tanken med ridskola.

Tyvärr har jag fått stå som tränare till folk som nyss gått från ridskola till egen häst och oavsett hur många år de ridit på ridskola så är det en hemsk syn. Det tar tid att lära dem rida korrekt
 
Ja, precis. Vår äldsta häst är 25, och har varit på ridskolan sen han var 5. Och självklart kan han se lite trött ut, men tittar man lite noggrannare, så ser man att dels så får han ofta de mest ovana på ryggen, dels är det han som spikar alla tekniska knixigheter, han är alltid precis där han ska vara i rätt gångart, och fixar sånt som de yngre förmågorna kanske går bet på för att de kanske ramlar iväg eller tappar balansen eller inte riktigt förstår - och det beror verkligen inte på att han har en bättre pilot i sadeln.
Så egentligen är han en robot och den som sitter på lär sig inte ett dyft. De andra hästarna som kanske river om de inte kommer rätt lär åh andra sidan ryttaren att den gör fel i sin anridning och att den måste tänka om.
 
De hästar som var trötta och slitna på ridskola 1 var i 15års åldern. Många av den gick på butta flera gånger om året pga förslitningsskador. Tror de hade någon enstaka ponny uppåt 20 men det var allt.

Den andra ridskolan köpte in hästar mellan 5 och 10 år och de var välutbildade för att vara ridskolehästar. De äldre hade varit ute och tävlat en del medan de yngre åtminstone klarade av att göra alla rörelser som kan uppkomma på en ridlektion i korrekt form och bärighet.

Jag har ännu inte sett en ridskolehäst som inte så småningom bryts ner. Vad du menar med att de ska utbildas till ridskolehästar förstår jag inte ens? Är det att de ska lära sig röstkommandon så att de gör rätt oavsett vad ryttaren gör? För mig är en bra ridskolehäst en ärlig häst som gör rätt så länge ryttaren gör rätt. Gör ryttaren fel bör hästen visa detta (dock inte genom att bli hysterisk)

Nej, röstkommandon är väl mest ifall de ska gå nybörjarlektioner, då är det bra om ridläraren kan fjärrstyra hästarna med rösten, inte minst ur säkerhetssynpunkt.

Det jag menar med att lära sig bli en bra ridskolehäst handlar mer om det du skriver om på slutet, att hantera ryttarens tillkortakommanden utan att bli hysterisk eller arg eller stressad. Jag kan ta ett exempel: vi har en häst som jag red mycket när den var alldeles ny på ridskolan. Den var runt tio när vi köpte den, och såldes för att den inte räckte till uppåt i klasserna, och ryttaren hade andra hästar hon trodde mer på, så hyfsat rutinerad och välutbildad. Det är en häst med mycket integritet, som vill ha det på sitt sätt, och de första åren så blev han heligt förbannad på ryttaren om det blev fel, antingen det var för att ryttaren gjort fel, eller för att han tagit kommandot så att han gjorde det svårt för sig. Och när han blev förbannad, då skulle ryttaren tugga sågspån och fundera på sina misstag, ungefär. Idag är han 18, och jag har igen haft en period där jag ridit honom mycket. Och vilken skillnad det är! Visst, han hoppar inte lika spänstigt som när han var 10, men han är otroligt mycket klokare och mer förlåtande. Han har fortfarande mycket integritet, men nuförtiden när det blir fel, så kan han oftast reda ut det, han ser till att man fixar övningen som det var tänkt, och han blir inte alls lika ilsk på ryttaren. Förut fick det bli fel, för han visste inte riktigt hur han skulle lösa det, och sen blev han fly förbannad. Hästen behöver inte göra rätt oavsett vad ryttaren gör, men en bra ridskolehäst löser åtminstone uppgiften, utan att nån behöver slå sig. Gör ryttaren rätt blir det riktigt bra, och gör ryttaren fel så löser man i alla fall uppgiften utan att nån kommer till skada, och så kan ryttaren lära sig lite till nästa gång. En riktigt bra ridskolehäst kan dessutom känna vad ryttaren behöver, och blir känslig och alert med duktigare ryttare, och lugnare och mer hjälpsam med mer ovana. En sån häst är rolig för alla sorters ryttare, och guld värd i verksamheten!

Vet inte riktigt vad du menar med att "brytas ned", men det är klart att en gammal häst inte kan ha den spänst och smidighet, och ofta har blivit lite lugnare än den var som unghäst, men det är ju snarare åldern än ridskolan som är orsak till det.
 
Så egentligen är han en robot och den som sitter på lär sig inte ett dyft. De andra hästarna som kanske river om de inte kommer rätt lär åh andra sidan ryttaren att den gör fel i sin anridning och att den måste tänka om.

Han river mycket sällan, eftersom han alltid varit en försiktig häst, och vi med ålderns rätt givetvis inte låter honom hoppa så högt längre. Trivs han med ryttaren och är på humör, så kan han hoppa 70 nån gång, med mer osäkra ryttare eller om han har trötta dagar, så blir det snarare 40-50. De som sitter på lär sig massor, de får självförtroende, kan fokusera på sin egen sits och balans, öva sig på att hoppa en hel bana, och det är inte kattskit om man ska lära sig hoppa t ex. Han lär ryttaren hur det känns när det blir rätt, och det är ju värt en hel del, och är en klippa att kunna ta till om någon ryttare blivit rädd, för på hans rygg sitter man säkert.

En robot är han verkligen inte, rider ryttaren fel blir det ok, rider ryttaren rätt blir det bra. Men det blir aldrig katastrof, som det kan blir med en orutinerad ridskolehäst. Om ryttaren inte är förståndshandikappad så kan man ju lära sig en hel del även om hästen klarar hindret, man har ju en instruktör också, som talar om hur man ska göra för att det ska bli bra, och inte bara ok.
 
Nej, röstkommandon är väl mest ifall de ska gå nybörjarlektioner, då är det bra om ridläraren kan fjärrstyra hästarna med rösten, inte minst ur säkerhetssynpunkt.

Det jag menar med att lära sig bli en bra ridskolehäst handlar mer om det du skriver om på slutet, att hantera ryttarens tillkortakommanden utan att bli hysterisk eller arg eller stressad. Jag kan ta ett exempel: vi har en häst som jag red mycket när den var alldeles ny på ridskolan. Den var runt tio när vi köpte den, och såldes för att den inte räckte till uppåt i klasserna, och ryttaren hade andra hästar hon trodde mer på, så hyfsat rutinerad och välutbildad. Det är en häst med mycket integritet, som vill ha det på sitt sätt, och de första åren så blev han heligt förbannad på ryttaren om det blev fel, antingen det var för att ryttaren gjort fel, eller för att han tagit kommandot så att han gjorde det svårt för sig. Och när han blev förbannad, då skulle ryttaren tugga sågspån och fundera på sina misstag, ungefär. Idag är han 18, och jag har igen haft en period där jag ridit honom mycket. Och vilken skillnad det är! Visst, han hoppar inte lika spänstigt som när han var 10, men han är otroligt mycket klokare och mer förlåtande. Han har fortfarande mycket integritet, men nuförtiden när det blir fel, så kan han oftast reda ut det, han ser till att man fixar övningen som det var tänkt, och han blir inte alls lika ilsk på ryttaren. Förut fick det bli fel, för han visste inte riktigt hur han skulle lösa det, och sen blev han fly förbannad. Hästen behöver inte göra rätt oavsett vad ryttaren gör, men en bra ridskolehäst löser åtminstone uppgiften, utan att nån behöver slå sig. Gör ryttaren rätt blir det riktigt bra, och gör ryttaren fel så löser man i alla fall uppgiften utan att nån kommer till skada, och så kan ryttaren lära sig lite till nästa gång. En riktigt bra ridskolehäst kan dessutom känna vad ryttaren behöver, och blir känslig och alert med duktigare ryttare, och lugnare och mer hjälpsam med mer ovana. En sån häst är rolig för alla sorters ryttare, och guld värd i verksamheten!

Vet inte riktigt vad du menar med att "brytas ned", men det är klart att en gammal häst inte kan ha den spänst och smidighet, och ofta har blivit lite lugnare än den var som unghäst, men det är ju snarare åldern än ridskolan som är orsak till det.

En sådan häst som den du beskriver skulle jag tycka inte platsar på en ridskola övht och istället för att få honom att passa i ridskolehästmallen så hade jag sålt honom och letat ny redan efter någon månads prövotid. Jag har faktiskt väldigt sällan varit med om några hästar som reagerar så kraftigt som du beskriver.

Som exempel
Min nuvarande häst har en gedigen prestationsstam och är (som många andra avlade för tävling) en häst som ganska ofta kan ha nerverna utanpå. Han skulle alltså absolut inte vara ett bra material för en ridskola eller för en icke rutinerad ryttare. MEN han har aldrig, någonsin reagerat negativt om ryttaren gjort fel. Han har som unghäst brakat in i hinder utan att ryttaren fått tugga grus och som unghäst vet jag inte hur många gånger vi var inne i sargen (han är 3 gånger så snabb som min gamla häst + att han var extremt obalanserad som ung så det hände att jag inte hann med med hjälperna i tid). Detta är alltså grova ryttarmissar som resulterat i plötsliga händelser och höga ljud men inte tusan har han blivit arg för det.

Nej en gammal häst är inte lika smidig som en yngre förmåga. En 15åring anser jag dock inte vara tillräckligt gammal för att ha förlorat sin spänst. En häst som är allmänt tjurig i boxen/ spiltan anser jag inte mår bra och oftast är det ett miljöombyte som hjälper mot detta. En häst som rids av okunniga ryttare under lång tid tappar sin känslighet och måste alltså ridas på ett grövre sätt för att kunna ridas alls vilket resulterar i att ryttarna inte lär sig rida korrekt. En häst som går in och ställer sig i mitten för att slippa "jobbiga" övningar och växer fast där trivs inte heller. Samma med hästar som måste smackas/ piskas över allt vad hinder heter. Likadant är det med alla giraff- och travarhalsar (ursäkta liknelsen) som man får se även i de mer avancerade grupperna. Det är OK för en nybörjare men kan de inte rida hästen med korrekt bärighet så ska de inte flyttas upp till nästa nivå.

Och att vissa ridskolor har storpack på butta och liknande för att själva kunna medicinera bort allehanda hältor istället är i sig tt stort tecken på att många av hästarna borde bytas ut.
 
Han river mycket sällan, eftersom han alltid varit en försiktig häst, och vi med ålderns rätt givetvis inte låter honom hoppa så högt längre. Trivs han med ryttaren och är på humör, så kan han hoppa 70 nån gång, med mer osäkra ryttare eller om han har trötta dagar, så blir det snarare 40-50. De som sitter på lär sig massor, de får självförtroende, kan fokusera på sin egen sits och balans, öva sig på att hoppa en hel bana, och det är inte kattskit om man ska lära sig hoppa t ex. Han lär ryttaren hur det känns när det blir rätt, och det är ju värt en hel del, och är en klippa att kunna ta till om någon ryttare blivit rädd, för på hans rygg sitter man säkert.

En robot är han verkligen inte, rider ryttaren fel blir det ok, rider ryttaren rätt blir det bra. Men det blir aldrig katastrof, som det kan blir med en orutinerad ridskolehäst. Om ryttaren inte är förståndshandikappad så kan man ju lära sig en hel del även om hästen klarar hindret, man har ju en instruktör också, som talar om hur man ska göra för att det ska bli bra, och inte bara ok.

Tyvärr är min erfarenhet att många ridlärare (samt en del instruktörer för privata ryttare) inte ger tillräckligt med hjälp under lektioner. Jag har i min ungdom fått hoppa in som vik. ridlärare vid några tillfällen eftersom jag ändå höll privatlektioner på dåvarande klubben. Reaktionerna jag fick från ridskoleryttarna (höll enbart vuxengrupper pga att jag är lite för rak och ärlig) var att sådant som jag anmärkte på vid tex en skänkelvikning var sådant som deras ordinarie ridlärare bara sa bra till. När jag började prata om vikthjälper så fick vi ta ett fortsatt snack efter lektionen för det hade de aldrig hört talas om efter 3års ridning(!)
 
En sådan häst som den du beskriver skulle jag tycka inte platsar på en ridskola övht och istället för att få honom att passa i ridskolehästmallen så hade jag sålt honom och letat ny redan efter någon månads prövotid. Jag har faktiskt väldigt sällan varit med om några hästar som reagerar så kraftigt som du beskriver.

Som exempel
Min nuvarande häst har en gedigen prestationsstam och är (som många andra avlade för tävling) en häst som ganska ofta kan ha nerverna utanpå. Han skulle alltså absolut inte vara ett bra material för en ridskola eller för en icke rutinerad ryttare. MEN han har aldrig, någonsin reagerat negativt om ryttaren gjort fel. Han har som unghäst brakat in i hinder utan att ryttaren fått tugga grus och som unghäst vet jag inte hur många gånger vi var inne i sargen (han är 3 gånger så snabb som min gamla häst + att han var extremt obalanserad som ung så det hände att jag inte hann med med hjälperna i tid). Detta är alltså grova ryttarmissar som resulterat i plötsliga händelser och höga ljud men inte tusan har han blivit arg för det.

Nej en gammal häst är inte lika smidig som en yngre förmåga. En 15åring anser jag dock inte vara tillräckligt gammal för att ha förlorat sin spänst. En häst som är allmänt tjurig i boxen/ spiltan anser jag inte mår bra och oftast är det ett miljöombyte som hjälper mot detta. En häst som rids av okunniga ryttare under lång tid tappar sin känslighet och måste alltså ridas på ett grövre sätt för att kunna ridas alls vilket resulterar i att ryttarna inte lär sig rida korrekt. En häst som går in och ställer sig i mitten för att slippa "jobbiga" övningar och växer fast där trivs inte heller. Samma med hästar som måste smackas/ piskas över allt vad hinder heter. Likadant är det med alla giraff- och travarhalsar (ursäkta liknelsen) som man får se även i de mer avancerade grupperna. Det är OK för en nybörjare men kan de inte rida hästen med korrekt bärighet så ska de inte flyttas upp till nästa nivå.

Och att vissa ridskolor har storpack på butta och liknande för att själva kunna medicinera bort allehanda hältor istället är i sig tt stort tecken på att många av hästarna borde bytas ut.

Nej, hästar är ju olika. Men har du hållit på med hästar en tid, så borde du ju vara medveten om att det finns hästar som har humör? Alla har det inte, men de finns, och det är ju rätt nyttigt att lära sig att det finns såna också. Han gjorde givetvis inte så varje lektion, men det hände. Att sälja honom efter nån månad hade ju varit väldigt dumt, med tanke på hur värdeful han varit för verksamheten - skulle man sälja alla ridskolehästar som inte funkar perfekt från start, så gick man miste om många pärlor, det skulle ju vara som en tävlingsryttare som inte ger någon häst tid, utan lämnar tillbaka alla hästar som inte vinner inom den första månaden efter inköp. En ridskolehäst kan också behöva tid, innan den kommer tillrätta och lär sig jobbet.

Resten av det du beskriver, hästar som ställer sig i mitten och vägrar gå, som piskas över hinder, som går med giraffhalsar på alla lektioner, som regelmässigt får butta utan att någon veterinär tittar på dem - det låter ju inte som särskilt seriösa verksamheter. Givetvis är inte alla ridskolor bra, men på väldigt många ridskolor förekommer inget av det du beskriver. Inte minst för att det är få som har lust att betala 3-400 kronor för att rida en timme på en istadig giraff som måste piskas fram, på en seriös ridskola måste ju hästarna vara roliga att rida, annars byter folk till en annan ridskola.
 
Tyvärr är min erfarenhet att många ridlärare (samt en del instruktörer för privata ryttare) inte ger tillräckligt med hjälp under lektioner. Jag har i min ungdom fått hoppa in som vik. ridlärare vid några tillfällen eftersom jag ändå höll privatlektioner på dåvarande klubben. Reaktionerna jag fick från ridskoleryttarna (höll enbart vuxengrupper pga att jag är lite för rak och ärlig) var att sådant som jag anmärkte på vid tex en skänkelvikning var sådant som deras ordinarie ridlärare bara sa bra till. När jag började prata om vikthjälper så fick vi ta ett fortsatt snack efter lektionen för det hade de aldrig hört talas om efter 3års ridning(!)

Men tre år är ju ingenting, då är man ju fortfarande nybörjare om man rider 1 gång i veckan. Pathofclovers i den här tråden har lagt ut lite filmer när hon rider ridskolehäst, och den hästen har såvitt jag vet varit ridskolehäst hyfsat länge. Jag kan inte påstå att den ser särskilt nedbruten ut, eller att hennes ridning skulle utmärkas av särskilt grova hjälper? Det känns som att du har en väldigt negativ bild av ridskolor och ridskoleridning, saker utvecklas ju, och särskilt i storstäderna, där det går att få ekonomi i att ha en kvalitetsridskola, så ser det inte alls ut som du beskriver.

Visst, livet som ridskolehäst är inte det perfekta livet, man får gå mycket och enahanda, kanske stå i spilta och inte vara ute i hagen massor, men det är inte så illa heller. På en vettig ridskola så hanteras och planeraas verksamheten av proffs, och ridskolehästarna har det kanske sämre än deras privata hästar, men betydligt bättre än många privathästar med betydligt okunnigare ägare.
 
Nej, hästar är ju olika. Men har du hållit på med hästar en tid, så borde du ju vara medveten om att det finns hästar som har humör? Alla har det inte, men de finns, och det är ju rätt nyttigt att lära sig att det finns såna också. Han gjorde givetvis inte så varje lektion, men det hände. Att sälja honom efter nån månad hade ju varit väldigt dumt, med tanke på hur värdeful han varit för verksamheten - skulle man sälja alla ridskolehästar som inte funkar perfekt från start, så gick man miste om många pärlor, det skulle ju vara som en tävlingsryttare som inte ger någon häst tid, utan lämnar tillbaka alla hästar som inte vinner inom den första månaden efter inköp. En ridskolehäst kan också behöva tid, innan den kommer tillrätta och lär sig jobbet.

Resten av det du beskriver, hästar som ställer sig i mitten och vägrar gå, som piskas över hinder, som går med giraffhalsar på alla lektioner, som regelmässigt får butta utan att någon veterinär tittar på dem - det låter ju inte som särskilt seriösa verksamheter. Givetvis är inte alla ridskolor bra, men på väldigt många ridskolor förekommer inget av det du beskriver. Inte minst för att det är få som har lust att betala 3-400 kronor för att rida en timme på en istadig giraff som måste piskas fram, på en seriös ridskola måste ju hästarna vara roliga att rida, annars byter folk till en annan ridskola.

Jag har haft häst i 28år (samt jobbat med tävlingshästar) så visst har jag träffat på dem som har humör men det är ändock en påfallande liten del tycker jag. Därav att jag inte hade ansett en sådan häst vara ett bra ridskolematerial. Det finns bättre hästar för det ändamålet, hästar som inte riskerar att skada en nybörjare i början av sin ridskolekarriär. Som tävlingsryttare har man lite mer fritt spelrum eftersom man inte riskerar att en massa nybörjare skadar sig och kan därmed låta saker och ting ta längre tid.

Jag har under mina år varit i kontakt med totalt 6 ridskolor över landet och alla utom 1 passar den citerade beskrivningen in på. Jag har dessutom haft privatlektioner med folk som tagit steget från ridskola (långt fler ridskolor än de jag själv stött på) till att rida privat och jag kan konstatera att det tyvärr brister rejält i deras kunskapsnivå. Så pass mycket att jag inte kan förstå vad de egentligen fått för sina pengar.
 
Men tre år är ju ingenting, då är man ju fortfarande nybörjare om man rider 1 gång i veckan. Pathofclovers i den här tråden har lagt ut lite filmer när hon rider ridskolehäst, och den hästen har såvitt jag vet varit ridskolehäst hyfsat länge. Jag kan inte påstå att den ser särskilt nedbruten ut, eller att hennes ridning skulle utmärkas av särskilt grova hjälper? Det känns som att du har en väldigt negativ bild av ridskolor och ridskoleridning, saker utvecklas ju, och särskilt i storstäderna, där det går att få ekonomi i att ha en kvalitetsridskola, så ser det inte alls ut som du beskriver.

Visst, livet som ridskolehäst är inte det perfekta livet, man får gå mycket och enahanda, kanske stå i spilta och inte vara ute i hagen massor, men det är inte så illa heller. På en vettig ridskola så hanteras och planeraas verksamheten av proffs, och ridskolehästarna har det kanske sämre än deras privata hästar, men betydligt bättre än många privathästar med betydligt okunnigare ägare.

Efter 3år anser jag att man inte längre ska rida med ledande tygeltag. Det ska liksom bort innan man börjar med skänkelvikning. Man ska dessutom ha koll på de olika hjälper som finns däribland vikthjälper. Man ska veta hur man sitter korrekt i sadeln och hur man fattar en korrekt galopp av det enklare slaget. Alltså inte enbart för vikthjälper utan med en lätt skänkel och utan att hästen rusar in i galoppen. Man bör även ha koll på att armarna inte ska vara raka och tyglarna hängande när man rider.

Men jag vet inte, jag har kanske för höga krav?
 
Visst, livet som ridskolehäst är inte det perfekta livet, man får gå mycket och enahanda, kanske stå i spilta och inte vara ute i hagen massor, men det är inte så illa heller. På en vettig ridskola så hanteras och planeraas verksamheten av proffs, och ridskolehästarna har det kanske sämre än deras privata hästar, men betydligt bättre än många privathästar med betydligt okunnigare ägare.

Detta är en av anledningarna till att jag tycker att man bör byta ut ridskolehästar med jämna mellanrum. Just pga att ett ensidigt arbete lätt ger förslitningsskador ffa om man inte rids helt korrekt dessutom.

På samma sätt bör en hel del privatryttare se över vad de gör med sina hästar. Man bör variera underlag, miljö samt aktivitet för att inte få förslitningsskador. Min häst är dressyrhäst men han har alltid hoppats av duktiga hoppryttare ändå just för att det är bra för honom. Av samma anledning har han blivit tömkörd, ridits ut osv. Just nu går han tillfälligt enbart i ridhuset då han har haft stora problem med sina sulor (de håller på att läka men det tar tid) och det är verkligen inte optimalt. Då går han ändå inte mer än 30min i taget nu.
 
Jag har haft häst i 28år (samt jobbat med tävlingshästar) så visst har jag träffat på dem som har humör men det är ändock en påfallande liten del tycker jag. Därav att jag inte hade ansett en sådan häst vara ett bra ridskolematerial. Det finns bättre hästar för det ändamålet, hästar som inte riskerar att skada en nybörjare i början av sin ridskolekarriär. Som tävlingsryttare har man lite mer fritt spelrum eftersom man inte riskerar att en massa nybörjare skadar sig och kan därmed låta saker och ting ta längre tid.

Men det är väl självklart att en sån häst inte går med nybörjare? Det ser jag som självklart, ovana ridskolehästar har inte på nybörjarlektioner att göra, det är något för hästar som kan sitt jobb. Härikring har de flesta ridskolor inte nybörjarlektioner för vuxna, så därför kan man ha lite känsligare ridskolehästar.

Min erfarenhet är dessutom tvärtom mot din: flera av våra lite finare ridskolehästar är just såna som behövt tid, som tävlingsryttare inte haft tid eller möjlighet att ha, och som därför blivit till salu istället. Vi har en, t ex, som gick 1,20 som femåring, snäll och okomplicerad häst, men sen såldes hon till en junior, och det gick inte så bra, utan då slutade hon vilja hoppa öht. Nu har hon varit hos oss några år, har fått tid och landat lite, och är en stadig rosettplockare i 90-1 m med våra ridskoleelever på lokaltävlingarna. Nybörjarhäst är hon inte än, det är hon för pigg och känslig för, men jag kan tänka mig att hon kommer kunna gå de lektionerna också om ytterligare några år, när hon blir mer rutinerad.

Vi hade en annan häst, som var inköpt som tävlingsämne i dressyr, men såldes som tioåring för att var så trock och istadig att ekipaget inte ens kom ut på tävlingsbanan. Som femtonåring tävlade han både hoppning och dressyr med ridskoleelever med den äran, efter att ha fått en massa miljöträning på clinics och klubbtävlingar, men vilken tävlingsryttare hade haft sånt tålamod?
 
Det handlar inte enbart om ifall de kan tända till eller ej utan om de kan ridas på korrekt sätt fortfarande dvs inte vara skänkeldöva, stumma i munnen osv för de som lär sig att man inte kan rida med små hjälper utan måste smacka, ptroa, dra och slita har ju egentligen inte lärt sig ett dyft och då fallerar hela tanken med ridskola.

Tyvärr har jag fått stå som tränare till folk som nyss gått från ridskola till egen häst och oavsett hur många år de ridit på ridskola så är det en hemsk syn. Det tar tid att lära dem rida korrekt
Du får ursäkta, men jag är allergisk mot ordet skänkeldöv, vad är det??? Någon hudsjukdom som drabbar skänkelläget som gör att de tappar känseln?! De lär sig stänga av när de får motstridiga signaler. En ryttare som använder korrigering/beröm på ett konsekvent sätt får ganska enkelt en sådan häst att "spetsa öronen". Finns många exempel där hästen knappt rör sig med en ryttare för att sen dansa fram med nästa, och det behöver inte vara ryttare på olika nivå, bara olika känsla.

Känns som att din bild av ridskolor är från 70-talet alt. ute på landet nånstans. Saker har utvecklats.
 
Du får ursäkta, men jag är allergisk mot ordet skänkeldöv, vad är det??? Någon hudsjukdom som drabbar skänkelläget som gör att de tappar känseln?! De lär sig stänga av när de får motstridiga signaler. En ryttare som använder korrigering/beröm på ett konsekvent sätt får ganska enkelt en sådan häst att "spetsa öronen". Finns många exempel där hästen knappt rör sig med en ryttare för att sen dansa fram med nästa, och det behöver inte vara ryttare på olika nivå, bara olika känsla.

Känns som att din bild av ridskolor är från 70-talet alt. ute på landet nånstans. Saker har utvecklats.

'Skänkeldöv är enligt mig en häst som totalt ignorerar skänkeln. Ett typexempel är när jag för många herrans år sedan fick äran att rida en 6-årig polsihäst vars ryttare hade som vana att banka hästen i sidorna med sporrarna när den skulle stå still (alltså under hela tiden hästen skulle stå still) samtidigt som han ryckte i tyglarna. Denna häst reagerade inte ett smack på varken mina skänklar eller tygeltag. Det slutade med att jag fick smacka fram honom och använda ledande tygeltag för att svänga. Fruktansvärt.. Jag säger inte att denna häst inte skulle kunna blivit fin om den kommit bort från sin ryttare och man hade lagt ner ett ordentligt jobb. Men om en häst utstår liknande saker dagligen så krävs det mer än att man hoppar upp ngn gång då och då för att få bukt med problemet.

De ridskolor jag har erfarenhet av är belägna i stora och mellanstora städer och min erfarenhet sträcker sig från 80- tal till början av 2000-talet. Det kanske har ändrat sig de senaste 10 åren dock ser jag fortfarande ryttare direkt från ridskolor och jag anser fortfarande inte att de har mer kunskap än att framföra en häst i skritt och möjligtvis trav. Ändå har de givetvis "lärt sig" både det ena och andra inom hopp och dressyr. Är det bara jag som anser att man bör lära sig gå innan man springer?
 
'Skänkeldöv är enligt mig en häst som totalt ignorerar skänkeln. Ett typexempel är när jag för många herrans år sedan fick äran att rida en 6-årig polsihäst vars ryttare hade som vana att banka hästen i sidorna med sporrarna när den skulle stå still (alltså under hela tiden hästen skulle stå still) samtidigt som han ryckte i tyglarna. Denna häst reagerade inte ett smack på varken mina skänklar eller tygeltag. Det slutade med att jag fick smacka fram honom och använda ledande tygeltag för att svänga. Fruktansvärt.. Jag säger inte att denna häst inte skulle kunna blivit fin om den kommit bort från sin ryttare och man hade lagt ner ett ordentligt jobb. Men om en häst utstår liknande saker dagligen så krävs det mer än att man hoppar upp ngn gång då och då för att få bukt med problemet.

De ridskolor jag har erfarenhet av är belägna i stora och mellanstora städer och min erfarenhet sträcker sig från 80- tal till början av 2000-talet. Det kanske har ändrat sig de senaste 10 åren dock ser jag fortfarande ryttare direkt från ridskolor och jag anser fortfarande inte att de har mer kunskap än att framföra en häst i skritt och möjligtvis trav. Ändå har de givetvis "lärt sig" både det ena och andra inom hopp och dressyr. Är det bara jag som anser att man bör lära sig gå innan man springer?
Här ser vi samma, fast tvärtom. De som kommer hit som ridit privat behöver oftast läras om rätt mycket. Vi har flera "egenuppfödda" tjejer som nu jobbar hos olika landslagsryttare i både hoppning och dressyr, bl.a. som beridare, så de klarar sig rätt bra med sin ridskoleutbildning.
 
Här ser vi samma, fast tvärtom. De som kommer hit som ridit privat behöver oftast läras om rätt mycket. Vi har flera "egenuppfödda" tjejer som nu jobbar hos olika landslagsryttare i både hoppning och dressyr, bl.a. som beridare, så de klarar sig rätt bra med sin ridskoleutbildning.
Nu vet jag inte på vilken ridskola du håller till på men jag får gratulera dig till att du verkar ha hittat en vettig sådan. Tyvärr finns det en hel del ridskolor i vårt avlånga land som egentligen borde klassas som ponnyridning på marknad version 2.0 Men finns inte kunskapen hos de vuxna som betalar ridskolorna så kommer vi tyvärr aldrig bli av med dem och vad de ger oss. På samma sätt är det med en del privata tränare. Jag har sett privata hopplektioner där ekipaget var i fel del av ridhuset jämfört med hindret. I fel riktning, fel gångart och i giraffstil och ändå fått beröm av tränaren.. Jag har även av flera olika hopptränare hört att en hopphäst aldrig ska ridas i form, någonsin. Det är så att man vill banka huvudet i en vägg. :banghead:
 
'Skänkeldöv är enligt mig en häst som totalt ignorerar skänkeln. Ett typexempel är när jag för många herrans år sedan fick äran att rida en 6-årig polsihäst vars ryttare hade som vana att banka hästen i sidorna med sporrarna när den skulle stå still (alltså under hela tiden hästen skulle stå still) samtidigt som han ryckte i tyglarna. Denna häst reagerade inte ett smack på varken mina skänklar eller tygeltag. Det slutade med att jag fick smacka fram honom och använda ledande tygeltag för att svänga. Fruktansvärt.. Jag säger inte att denna häst inte skulle kunna blivit fin om den kommit bort från sin ryttare och man hade lagt ner ett ordentligt jobb. Men om en häst utstår liknande saker dagligen så krävs det mer än att man hoppar upp ngn gång då och då för att få bukt med problemet.

De ridskolor jag har erfarenhet av är belägna i stora och mellanstora städer och min erfarenhet sträcker sig från 80- tal till början av 2000-talet. Det kanske har ändrat sig de senaste 10 åren dock ser jag fortfarande ryttare direkt från ridskolor och jag anser fortfarande inte att de har mer kunskap än att framföra en häst i skritt och möjligtvis trav. Ändå har de givetvis "lärt sig" både det ena och andra inom hopp och dressyr. Är det bara jag som anser att man bör lära sig gå innan man springer?

Saken är väl att på en vettig ridskola hinner det aldrig gå så snett med hästarna. Den ryttare som till äventyrs skulle få för sig att banka en häst i sidorna med sporrar och rycka i tyglarna när den skulle stå still skulle givetvis få en tillsägelse av ridläraren, om nu inte hästen hann före med att tala om för ryttaren handgripligen att han eller hon var helt fel ute. Ridningen sker ju under övervakning, och på de ridskolor jag har sett är ridlärarna väldigt noga med hästarna. Snarare då att det kan vara ett problem för eleverna att de aldrig riktigt får inverka på hästen, alltså att man är så försiktig med hästarna att ryttarna aldrig får prova nånting egentligen och utvecklas, utan blir lite för mjuk och passiv i sin ridning.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan hejhej, ursäkta för mycket text 🥲Jag har precis tagit studenten och ska flytta ganska långt bort i början på nästa år. Ponnyn som jag...
Svar
8
· Visningar
553
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 127
Senast: Juli0a
·
Relationer Jag och pojkvännen har börjat prata om att flytta ihop, det i sig är inget stort eller konstigt. Men vi bor 18mil ifrån varandra och med...
Svar
0
· Visningar
571
Senast: Myzan87
·
Hästmänniskan Jag hoppas kunna bolla lite tankar med andra hästkunniga här. Jag, min man, och vår 17-åriga dotter kommer inom kort att flytta till en...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
6 372
Senast: mamman
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp