Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 3
Sorry, jag såg inte att det var någon annan än super som svarade på frågan om var i boken citatet finns.
Visst, jag kan läsa den på tyska. Vilken sida?
Wilhelm Müselers ridlära redovisar inga fördelar med LDR/LR eller nosen bakom lod.
Nej Wilhelm Müselers ridlära redovisar inte LDR/LR eftersom det i princip inte existerade när han skrev boken... Min bok är av 1976 års upplaga och Malinsky har redan helt korrekt angett översättare. Varför ska jag läsa den på engelska eller tyska när jag har en Svensk översättning, där översättaren säkerligen har gjort ett bättre jobb än jag någonsin skulle kunna göra.. Jag misstänker även starkt att denna översättare är bättre på att översätta denna bok än du......
Det jag citerade till var dels din och Fiadors vilja att hänvisa till bilder och visa med dom att hästarna inte är i balans etc samt din ovilja att acceptera att du har fel hurvida hästen sänker sin bakdel i samling!!
Så varsågod...
Se sid 72, Bild 30: "Harmoni mellan ryttare och häst skall icke endast finnas i det korta ögonblick då en enstaka bild är tagen. Den tar sig icke utryck i en bestämd hållning, utan i en kontinuerlig överensstämmelse mellan två levande varelser i varje rörelsemoment."
På sid 48 så står det: "Varje inverkan med tyglarna kan enbart ges på ett riktigt sätt, om det redan förut har existerat en mjuk förbindelse mellan handen och hästmunnen. Om tyglarna hänger lösa, kan man inte helt plötsligt börja inverka med dem utan att först rycka sin häst i munnen."
(Det är ju inte riktigt överensstämmande med gubben på filmen som sitter och rycker hästen i munnen....)
Längre ner på sid 48 står det "Ryttaren måste hålla armar och fötter fullständigt stilla. Han får inte vid varje rörelse göra flaxande rörelser med händer eller underarmar. Tyglarna måste ligga oförändrat jämnt och får inte ens tillfälligt hänga lösa eller sträckas först mer och sedan mindre. Ryttaren får inte vara tvungen till upprepade justeringar av tyglarna för att upprätthålla förbindelsen med hästens mun eller bettet."
På sid 105 står det: "Rädslan för överdriven "krull", förleder mången ryttare till det motsatta felet och får honom att avstå från en ständig förbindelse mellan hand och mun och därmed även från "att hästen är uppmärksam". Det finns ju faktiskt mången hästar som, när de vant sig vid det, till synes låter sig dirigera mycket bra i terräng dit ryttaren vill ha dem. Med då dessa ständigt går "på framdelen", blir de fortare trötta och naturligtvis också fortare utslitna i frambenen."
Längre ner på samma sida under en bild så står det: " Hästen vid hand. Det är lärorikt att studera den ledda hästen. Man får en tydlig känsla av att tyngdpunkten ligger närmare fram- än bakdelen. Detta låga mycket överträdande bakfotstramp kan omöjligen vara samlingens mål och uppgifter ty genom samlingen vill man få bakdelen att bära upp tyngden och eftersträvar en helt annan gångart med mera
böjning i ledgångarna och därigenom ett värdigare steg."
På sid 108 så står det du letar efter: "Genom bakdelens
sänkning uppstår alldeles av sig självt ett uppresande av den avlastade framdelen."
På sid 117 står det: "Den genom ryggmuskulaturen och skänklarna framåtdrivna hästen stöder mot den passiva tygeln, även om denna inte verkar bakåt, enbart därför att den fortfarande drivs framåt och tygeln inte ger efter. I motsvarande grad samlar hästen sig, tar upp mer tyngd med bakdelen, blir
lägre baktill och högre framtill, förkortar därvid gången och går värdigare."
