Nej, det kan jag nog inte förklara, det är en känsla jag får när jag rider. Att det blir oerhört mycket bättre om man sträcker tyglarna! Och det gäller i precis allting som har med ridning att göra och inte bara detta. Och återigen! Sträckta tyglar har noll och intet att göra med om man håller hästen i munnen eller inte.
När man rider en övergång ifrån piaff till passage så är det väldigt mycket energi i hästen. Jag skulle aldrig kunna få till en sådan övergång på ett bra sätt och få hästen att fortsätta att gå i passage på ett bra sätt - på slacka tyglar. Första steget in i passagen ifrån piaffen är väldigt kraftfullt och
jag kan inte parera all power om jag inte använder mig av tyglarna också. Du måste ha ridit extremt välridna hästar om du har lyckats få till en sån här övergång med bibehållen energi, balans och takt
utan att använda dig av tyglarnas inverkan. Sen kan jag
förmedla mina önskningar bäst jag vill tills jag blir blå eller dör av ålderskrämpor.
Vad det gäller att jag inte fick ha sträckta tyglar i Portugal så beror det förmodligen på (fick fundera lite) på att när jag var där så hade jag aldrig ridit i piaff eller passage innan. Jag hade stora problem med att ens sitta kvar på hästarna i passagen. Det rörde sig som hela havet stormar och jag höll på att flyga all världens väg...
Jag kom alltså inte längre än till att få rida själva rörelserna, några övergångar var inte att tänka på, jag tyckte att jag var bra nog bara igenom att lyckas få hästarna att trampa. Och det tyckte uppenbarligen tränaren också. Det var nog därför jag skulle rida med tyglarna i slack hela tiden, det var aldrig tal om några övergångar utan sakerna reds en grej i taget. Att montera ihop det hela blir en helt ny svårighetsgrad och det är här man kan se vad en häst och ryttare går för. Det är oerhört svårt att rida bra övergångar i dessa rörelser, speciellt ifrån passage till piaff (det är något lättare åt andra hållet). Och jag vill återigen även påpeka att man skall kunna göra en överstrykning mitt i en rörelse utan problem, men att göra den mitt i ett byte av rörelser kan jag inte se någon som helst vits med. Du släpper ju inte bara allt när du gör seriebyten heller t e x, varför skall man då göra det i en sån här situation?
Sammanfattningsvis så är det säkert så att jag skulle rida övningarna med tygeln i slack för att jag skulle ha någonstans att börja och inte förstöra något allt för mycket för hästarna. Lite som att lära sig att krypa innan man kan gå. Det krävs rätt mycket träning för att bli ett med en häst i tramp och när man har kommit lite längre så kan man börja rida lite mer på riktigt, vilket då innefattar bland annat att man är
kapabel att rida med sträckta tyglar utan att störa hästen, bara understödja den. Så tror jag att det är.