Sv: Könsneutral förskola
Det där var väl lite
väl tufft? Att kalla det löjligt och att man inte får känna sig "duktig". Det är nämligen lååångtifrån självklart för de allra flesta. (och nu handlar ju genuspedagogik om så mycket mer än att ändra könsorden i en sång. Detta var en kort artikel i AB. Jag har svårt att tro att det enda som de kan och gör i genusperspektiv handlar om de små exempel som ges i texten).
Grattis till en genusmedveten mamma!
Jovisst är det från Aftonbladet. Men dagiset heter fortfarande Egalia... Vissa av dem som läser den boken och uppskattar den väldigt mycket läser också viss annan feministlitteratur.
http://sv.wikipedia.org/wiki/SCUM-manifestet, det finns verkligen feminister idag som läser den och uppskattar den och min son håller jag borta från dem
med marginal dessutom.
Jag tycker nämligen att pojkar o flickor är lika värda, inte att pojkar är mindre värda. (jag har såklart läst båda och tyckte om Egalias döttrar för sin väldigt viktiga vridning. (läste väl när jag var 13 eller ngt) SCUM manifestet är såklart intressant, men ingenting jag hänger mig åt. Vilket folk faktiskt gör. Jag blev mot förväntan illamående av den är jag rädd.)
SCUM-manifestet (Society for Cutting Up Men), engelsk originaltitel: SCUM manifesto, radikalfeministiskt manifest författat av Valerie Solanas 1968. SCUM manifest tolkas av en del som en agitatorisk text som argumenterar för kvinnans frigörelse genom det manliga könets utplåning, av andra som en ironisk betraktelse med mycket svart humor. Boken översattes till svenska av Sara Stridsberg som också skrev ett hyllande förord.
Manifestet angriper männen och patriarkatet utifrån både ett biologisk, socialt och psykologiskt perspektiv. Manifestet hävdar att mänsklighetens alla problem kan reduceras till problemet med män, och att dessa problem ska lösas genom dessas utplånande, kvinnans vidare reproduktion med artificiella medel och produktionens totala automatisering.
Och eftersom jag råkar ha sett andra artiklar om åsikter i vissa feministkretsar i Stockholm och råkar känna en och annan iofs supertrevlig tjej som ingår i dem så vet jag att de i de kretsarna ibland kan finnas en del förutfattade meningar om heterokillar och deras hjärnor. Så tja. nope, inte för mig.
Och jo jag är verkligen feminist, dessutom fullt genusmedveten så länge jag kan minnas. Har läst väldiga mängder litteratur inom området. Specialintresse på ledig tid är kvinnohistoria (läs inte de feministiska skildringarna, de tenderar lustigt nog ibland faktiskt missa de riktigt coola kvinnorna och lagarna. De är för sidoblinda.) Tycker homosexualitet är fullt naturligt o rimligt dessutom och är medveten om att det förekommer överallt i naturen.
Men det finns hakar med en hyperfeminist till mamma och det är kanske en del till att jag är lite försiktig. Det är inte rätt att leva med grundtesen att män är onda lurkar som måste bevisa att de är helt ok. Det är jobbigt att presentera pojkvänner under de premisserna om inte annat... dessutom kan det ibland vara handikappande att ha ett sådant starkt feministmindset som jag har. Det gör en inte alla gånger starkare. All feminism är inte bara vacker.
Ska jag vara helt ärlig så har min avsaknad av kontrollbehov gjort mer för mina hemförhållanden än mindsetet. Min man kunde inte laga mat innan vi blev ihop (hans fd klagade nästan på det), men jag lämnade honom ifred i köket i 6 år och blir nu serverad fantastisk mat!
Men som sagt, jag råkar gilla killar också
Men jag ger mig, man kan varken hissa eller dissa ett dagis utifrån en artikel i Aftonbladet. Jag är bara inte odelat positiv, och det beror nästan enbart på namnet på dagiset. Det är säkert odelat super på alla sätt och vis.