Könet sitter i hjärnan

[labb]

Och vem är pojke och vem är flicka?

Man behöver inte gå längre än till sig själv, de flesta vet om de är en man eller en kvinna.

 

[labb]

vad innebär det när du skriver att "Problemet ligger i om man försöker trumfa i barn"
Vad är trumfa i barn?

Om man gång efter annan upprepar en tes om könsroller och framför den som en sanning så blir den självuppfyllande. Ett barn som hela tiden får lära sig att normen i samhället är att kvinnor gör vissa saker och män andra är det också vad denne kommer tro, och faktum är att det finns ingen grupp som så strikt delar in olika saker i kvinnligt och manligt som "genusmedvetna". Enligt deras teser har jag övervägande kvinnliga intressen, konstigt nog har jag aldrig hört samma från andra, definitivt inte från äldre släktingar.

Vill man föra över sunda värderingar om könsroller till sina barn bör man själv leva efter dem, någon annan väg finns inte som jag ser det.

 

[Mabuse]

Inte för alla kanske men för de allra flesta är den central och hur mycket den säger om en person beror väl på vad det gäller?


Kommer nog ändras när de blir äldre tror jag.

Ja, den är central för att vi har gjort den central. Eftersom det leder till en massa problem och begränsningar och idéer om vad män och kvinnor borde göra, så vore det bättre om man inte gjorde den så central. Det finns mycket annat än kön man kan bygga sin identitet på, som säger mer om en människa.

Det är inte sagt att det ändras bara för att man blir äldre, jag är nästan 40, och bygger fortfarande inte min identitet på mitt kön i någon vidare utsträckning.

 

[Blue]

Könsroller är ju socialt konstruerade

Delvis självklart, eller menar du helt?

 

[Mabuse]

Vill man föra över sunda värderingar om könsroller till sina barn bör man själv leva efter dem, någon annan väg finns inte som jag ser det.

Ett annat sätt är helt enkelt att inte prata så mycket om kön, att inte uppmuntra barnen till att dela in hela världen efter kön, lika lite som vi borde dela upp hela världen efter hudfärg eller ögonfärg. Kön säger ungefär lika mycket om en människa som det, och är följaktligen rätt ointressant som sorteringsprincip. Jag har aldrig hört mina föräldrar prata om hur människor är baserat på kön, och tänker därför inte riktigt så själv heller.

Att väldigt mycket i samhället är könsmärkt är inget genusteoretiker har hittat på, det är ju bara att titta på statistiken. Arbetsmarknaden t ex är fruktansvärt uppdelad i Sverige, både horisontalt och vertikalt.

 

[Mabuse]

Delvis självklart, eller menar du helt?

Könsrollerna är helt och hållet sociala konstruktioner, ja. Det ligger i begreppet, en roll eller en föreställning är per definition alltid socialt konstruerad. Vi har inga medfödda idéer om vad som är manligt eller kvinnligt, det lär vi oss med tiden.

 

[labb]

Ett annat sätt är helt enkelt att inte prata så mycket om kön, att inte uppmuntra barnen till att dela in hela världen efter kön, lika lite som vi borde dela upp hela världen efter hudfärg eller ögonfärg. Kön säger ungefär lika mycket om en människa som det, och är följaktligen rätt ointressant som sorteringsprincip.

Något missar du väl ändå här? Människans uppkomst, utveckling och fortlevnad är helt baserad på kön, det är en grundläggande evolutionistisk princip som inte är lätt att komma ifrån.

 

[Blue]

Könsrollerna är helt och hållet sociala konstruktioner, ja. Det ligger i begreppet, en roll eller en föreställning är per definition alltid socialt konstruerad.

Just det ja, ursäkta.

 

[labb]

Könsrollerna är helt och hållet sociala konstruktioner, ja. Det ligger i begreppet, en roll eller en föreställning är per definition alltid socialt konstruerad. Vi har inga medfödda idéer om vad som är manligt eller kvinnligt, det lär vi oss med tiden.

Även sociala konstruktioner är en kombination av arv och miljö, något alternativ finns inte.

 

[Mabuse]

Även sociala konstruktioner är en kombination av arv och miljö, något alternativ finns inte.

Hur menar du? En social konstruktion kan per definition inte vara genetisk. Förmågan att skapa konstruktioner är genetisk, men inte innehållet i dem, lika lite som innehållet i en dröm eller en saga kan vara genetisk. Idén att det betyder otur att se en svart katt är t ex en social konstruktion, det betyder knappast att vi har en medfödd aversion mot svarta katter - så det finns massor av sociala konstruktioner som inte är ett dugg genetiska.

Sen kan sociala konstruktioner möjligen vila på biologisk grund, men det är en annan sak. Föreställningen i sig, våra idéer om världen, är fortfarande socialt konstruerade.

 

[Trani]

Man behöver inte gå längre än till sig själv, de flesta vet om de är en man eller en kvinna.

Resten då?

 

[labb]

Hur menar du? En social konstruktion kan per definition inte vara genetisk. Förmågan att skapa konstruktioner är genetisk, men inte innehållet i dem, lika lite som innehållet i en dröm eller en saga kan vara genetisk. Idén att det betyder otur att se en svart katt är t ex en social konstruktion, det betyder knappast att vi har en medfödd aversion mot svarta katter - så det finns massor av sociala konstruktioner som inte är ett dugg genetiska.

Sen kan sociala konstruktioner möjligen vila på biologisk grund, men det är en annan sak. Föreställningen i sig, våra idéer om världen, är fortfarande socialt konstruerade.

Det är klart om man definierar en social konstruktion som fri från genetiskt arv så är den det, problemet blir då bara att en sådan inte kan existera. Allting vi människor gör utgår från de biologiska förutsättningar vi har, så även sociala konstruktioner. Om jag tar ditt exempel med en svart katt, det blir övertydligt men säg att människan inte haft färgseende hur skulle då en aversion mot svarta katter kunna uppkomma?

 

[labb]

Resten då?

Hur stor andel tror du de är? Det är grundläggande att man har respekt för individen och accepterar olikheter, men det behöver inte innebära att man gör avkall på sin egen identitet.

 

[Pegasus63]

Har du referensen till den studien? Det låter helt orimligt, av två skäl:
1) Att göra experiment på småbarn på det sättet låter helt oetiskt, aldrig i livet att man skulle få göra det. Det skulle dels vara fruktansvärt dyrt att kontrollera allt ett barn utsätts för under flera år, dels skulle ingen etisk kontrollinstans godkänna ett sånt experiment på barn, så man skulle aldrig få finansiering till det. Enda möjligheten är om vi pratar om Hitlertyskland eller liknande, men där tvivlar jag på att man höll på med genusforskning på det sättet.
2) Eftersom bilar bara funnits hundra år, så är det helt orimligt att generna skulle kunna ändra sig så snabbt, det skulle vara ett fullkomligt mirakel, och är en orealistisk förklaring. Det verkar orimligt att en vetenskaplig studie skulle dra en sådan slutsats.

Den rimliga och troliga förklaringen är att det inte handlade om barn som utsattes för ett säkerställt vetenskapligt experiment där man kontrollerat deras hela uppväxt och sett till att de inte påverkats av samhällsnormerna på något sätt, utan helt enkelt om barn vars föräldrar själva sa att de försökte uppfostra barnen könsneutralt. Vi vet från forskningen att detta är väldigt svårt, även par som anstränger sig att inte pressa in barnen i normer gör det, vi är alla med och reproducerar könsordningen varje dag dessvärre, så det rimliga är väl helt enkelt att även barn till föräldrar som försöker vara jämställda har lärt sig könsroller i den åldern, och vet vad de har för kön, och vilka leksaker som är lämpliga för en pojke eller en flicka.

Tyvärr inte, då det gick på STV för sisådär 15-20 år sedan. Möjligt att SVT kan hjälpa dig med referens till programmet.

 

[Sol]

Hur stor andel tror du de är? Det är grundläggande att man har respekt för individen och accepterar olikheter, men det behöver inte innebära att man gör avkall på sin egen identitet.

Varför skulle man vara tvungen att göra avkall på sin egen identitet bara för att vi är olika?

Det är svårt för de individer som inte passar mallen att uppfatta sig som respekterade i ett samhälle som är helt uppbyggt på en könsdikotomi. En dikotomi som inte tillåter dem att finnas och vara precis de människor de är.

 

[Mabuse]

Det är klart om man definierar en social konstruktion som fri från genetiskt arv så är den det, problemet blir då bara att en sådan inte kan existera. Allting vi människor gör utgår från de biologiska förutsättningar vi har, så även sociala konstruktioner. Om jag tar ditt exempel med en svart katt, det blir övertydligt men säg att människan inte haft färgseende hur skulle då en aversion mot svarta katter kunna uppkomma?

Nej, det är klart vi har vissa biologiska förutsättningar, som syn och tankeförmåga. Det innebär fortfarande inte att innehållet i de sociala konstruktionerna är biologiskt, vi hade lika gärna kunnat tycka att vita duvor eller fuxfärgade hästar ger otur. Ungefär som att förmågan att lära sig språk är medfödd, men ingen har medfödda kunskaper i kinesiska. På samma sätt är det med sociala konstruktioner: förmågan att skapa dem är medfödd, men ingen föds med biologiska föreställningar om saker och ting, det är inlärt.

Det finns gott om saker som inte är genetiska, men ändå existerar. Sagan om rödluvan, t ex. Idén att man ska skaka hand när man hälsar. Osv.

 

[Trani]

Hur stor andel tror du de är? Det är grundläggande att man har respekt för individen och accepterar olikheter, men det behöver inte innebära att man gör avkall på sin egen identitet.

Spelar det någon roll hur många de är? Vad menar du med det andra?

 

[Mabuse]

Tyvärr inte, då det gick på STV för sisådär 15-20 år sedan. Möjligt att SVT kan hjälpa dig med referens till programmet.

Om det var 20 år sen du såg det, så kanske du minns fel? För det du minns är som sagt helt orimligt. Antingen det, eller så tolkade programmet artikeln fel.

 

[Björk]

Om man gång efter annan upprepar en tes om könsroller och framför den som en sanning så blir den självuppfyllande. Ett barn som hela tiden får lära sig att normen i samhället är att kvinnor gör vissa saker och män andra är det också vad denne kommer tro, och faktum är att det finns ingen grupp som så strikt delar in olika saker i kvinnligt och manligt som "genusmedvetna". Enligt deras teser har jag övervägande kvinnliga intressen, konstigt nog har jag aldrig hört samma från andra, definitivt inte från äldre släktingar.

Vill man föra över sunda värderingar om könsroller till sina barn bör man själv leva efter dem, någon annan väg finns inte som jag ser det.

Nja, jag och mannen försöker tänka på att inte vara så könsnormerande, men inte delar vi in saker och talar om för barnen att "detta är typiskt tjejer och därför ska du som är kille....". Vi försöker bara öppna så många vägar vi kan. Och givetvis måste man granska sig själv för att bli något lite mer medveten om vad man gör och säger som är könsnormerande.

Det du säger om "sunda värderingar om könsroller" hör jag ofta från människor som jag vid bara korta umgängen märker gör en rätt stor skillnad på barn beroende på om de är pojke eller flicka. Skräckexemplet är ett par bekanta med barn i samma ålder som våra och en pojke samt en flicka som våra. Men de är totalt omedvetna om att de gör det, de märker det inte alls själva. Frågar du dem så tycker de givetvis att killar o tjejer är lika mycket värda och att deras barn ska få välja själv. Behändigt nog (och inte ett dugg konstigt för mig som sett beteenden på nära håll ett antal gånger) så väljer givetvis barnen nästan precis så som kan förväntas utifrån könstillhörighet.

 

[Björk]

Tillägg: Och i vårt eget hem skapar vi kön hela tiden, TROTS att vi försöker vara medvetna.
Ibland märker vi det själva och ibland inte. När det gäller barnen delar vi rätt lika på omvårdnadsbiten, läggningar, lek (fast vi leker olika slags lekar med dem). Däremot tycker jag vi är alldeles för inkörda i att vissa sysslor gör den ena parten, men inte den andra.

Vi hindrar inte varandra att gå in på varandras områden, men dels finns det motstånd (han vill inte eller jag vill inte) och dels är det praktiskt för oss att den som "kan bäst" sköter det som den kan bäst. En pragmatisk lösning, men kanske inte den bästa ur jämställdhetsperspektiv, vare sig för oss eller barnen. På gott och ont blir vi beroende av varandra; skulle vi separera eller när vi blir gamla och den ena dör så måste man då ta ansvar för sådant som "den andra" gör också.