Könet sitter i hjärnan

[Lady_S]

Såg inte programmet, men det låter väl rätt logiskt att könet sitter i hjärnan med tanke på de som säger sig födas med fel kön jämfört med vad de känner.

Det håller jag med om. Jag är lite mer skeptisk till att att intressen beror på kön, jag tror mer att de beror på vad man identifierar sig med. Men det är mina teorier, utan vetenskapliga belägg...

/Lady_S

 

[Teilani]

Jag tror de flesta egenskaper skapas av att vi uppmuntrar barnen när vi umgås med dem. Ett av de första orden min son yttrade var häst...

Om vi har blyga eller framåt personligheter tror jag inte har med kön att göra, men jag tror vi uppmuntara blyga pojkar och framåt flickor på olika sätt, och det formar de roller där de förväntas passa in.

Sen tror jag inte det går att göra saker helt könsneutral, för barn är medvetna om sitt kön. Även som mycket små vet de om de ska bli pappor eller mammor när de blir stora. Jag tror det gör att de tittar lite extra på de personer som har samma kön och härmar dem mer. Barnen gör ju som vi gör inte som vi säger, och härmandet är jätteviktigt för dem.

Även om könet inte sitter i hjärnan så sitter vårt sociala behov där, önskan att passa in, att vara en del av flocken. Barn har en mycket stark sådan önskan, att bli övergiven är ju katastrof. De ser saker som vi aldrig reflekterar över. Tex när män och kvinnor går i en folksamling på en trottoar, kvinnorna viker undan och männen går rakt fram. Om en man går in i en kvinna är det hon som ber om ursäkt 9 gånger av 10. Pinsamt och könssterotypt och barnen ser oss!

Så nej, jag tror mycket liten del av könet sitter i hjärnan.

 

[athena_arabians]

Ok... men frågan är om det verkligen handlar om att du är kvinna? Jag har nämligen hört män säga att de också reagerar som du säger medan jag vet kvinnor som inte gör det.

Personligen (utan att som sagt vara biolog/antropolog) så tror jag att det är mina hormoner som spökar. Jag är som sagt inte något som dras till omvårdande yrken (skyr dem som pesten) och att jobba med barn ser jag som ett öde värre än döden. Likväl får jag den här reaktionen när det gäller bebisar (plus att de av någon anledning brukar gilla mig!).

 

[Brandgul]

Teoretiskt tycker jag det också men det är något konstigt som kickar in när jag är i närheten av dem. Har dock aldrig fått mig att längta efter egna vilket jag är tacksam för.

Barn och djurbebisar har runda profiler och stora ögon. Enligt viss forskning är det det som kickar igång oss.

Jag tror det är oavsett kön. Reagerar man inte på det finns det förmodligen en variation på beskyddarinstinkt samt en del miljö och uppfostran.

 

[Sol]

Intressant läsning på området: http://genus.se/digitalAssets/1367/1367882_genusperspektiv-biologi.pdf

Har inte läst den själv än, men har läst annat av forskaren bakom och deltagit på ett seminarium hon anordnat.

 

[Snurrfian]

Intressant läsning på området: http://genus.se/digitalAssets/1367/1367882_genusperspektiv-biologi.pdf

Har inte läst den själv än, men har läst annat av forskaren bakom och deltagit på ett seminarium hon anordnat.

Det lilla jag popcornsläste lite snabbt nu verkade helt klart intressant!

 

[athena_arabians]

Barn och djurbebisar har runda profiler och stora ögon. Enligt viss forskning är det det som kickar igång oss.

Jag tror det är oavsett kön. Reagerar man inte på det finns det förmodligen en variation på beskyddarinstinkt samt en del miljö och uppfostran.

Intressant. Frågan är ju då vad som i min uppväxt/uppfostran som gjort att jag reagerar så. Min morfar (som var lite av min mentor) var ju väldigt mycket inne på det här att man beskyddar dem som behöver det, oavsett konsekvenserna för sig själv. Det var ens skyldighet enligt honom, speciellt om man var stark som person.

 

[Badger]

Bra fråga! När de gav aporna leksaker drogs hanarna till bilarna och honorna till dockorna. Varför är en svårare fråga!

Det stämmer inte egentligen, det var en ganska liten skillnad som blåstes upp i pressen. Alla aporna föredrog mjukishunden. (Jag köpte den nedrans artikeln för att det verkade så dumt, och det var det) Dessutom drogs inte honorna till dockorna utan till den rosa plastgrytan, vilket sannolikt berodde på att apungarna är illrosa i ansiktet som små -trodde forskarna. Aphannarna drogs mycket riktigt lite mer till bilen än honorna, men det var ngt i stil med en eller två hannar fler än honor och ngn minut mer. Men det var längesedan jag läste artikeln, har nog slängt den nu.

Eller så återgav de en annan artikel i programmet, jag har inte sett det.

Jag vet bara att när man faktiskt läser sammanställningar över forskningen är skillnaderna så minimala att det knappt är förnimbart. En artikel kanske iofs säger att män har bättre spatial förmåga. Men nästa säger att med två dagars träning av båda kön så är förmågan likvärdig. Det stämmer också med en väninna som var på föreläsning med Larhammar för ett par månader sedan bara. Det är helt minimalt med skillnader.

 

[Brandgul]

Intressant. Frågan är ju då vad som i min uppväxt/uppfostran som gjort att jag reagerar så. Min morfar (som var lite av min mentor) var ju väldigt mycket inne på det här att man beskyddar dem som behöver det, oavsett konsekvenserna för sig själv. Det var ens skyldighet enligt honom, speciellt om man var stark som person.

Men reagerar du inte med att beskydda? Läst flera gånger utan att komma fram till något annat :-D

Jag blir så oerhört matematisk vad gäller sådant här. Det är bara en graf och en normalkurva och så hamnar vi bara där någonstans och vissa hamnar i mitten och vissa på sidorna och allt är normalt och förväntat :-P

 

[ameo]

Jag kommer inte riktigt ihåg, men det rörde sig om att man inte köpte "könsbestämda" leksaker och kläder till barnen bla samt att barnen fick göra alla sysslor i hemmet som "traditionellt" delas upp som pojk/flick göra. Bör väl även tilläggas att även dagis och skola var med i det här projektet för att det inte skulla "fela".

Det där med könsneutral uppfostran är inte så lätt som man tror.
Det har gjorts studier då man har filmat nyblivna föräldrar med dold kamera och man har redan där kunnat se en skillnad i hur föräldrarna hanterar barnen beroende på om den nyfödda råkar ha snopp eller snippa. Bäbisar med snopp hanterades något mer "hårdhänt" än bäbisar med snippa. Och de tilltalades också olika.
Det är många år sedan jag läste om detta men jag har för mig att man tolkade det som en mer eller mindre omedveten skillnad från föräldrarnas håll.

 

[Badger]

Det där är så jobbigt för oss som haft en docka i ena handen och en skruvmejsel i andra. För oss som jobbar med barn samtidigt som vi är jätteduktiga på teknisk.

Vi som inte passar in i de tänkta facken.

Det ena utesluter inte det andra nämligen. Vi kan ha alla egenskaper. Samtidigt.

Jag syr lite som hobby och jag har arbetat lite i trä också. Själv känner jag att det är i essens lite samma grej. Montering av bitar. Vävning är tydligen extremt matematiskt btw apropå att matematik ska vara manligt.

 

[Badger]

Tycker inte att det experimentet med barnen säger så mycket. Anledningen till att barnen valde vissa leksaker kan fortfarande ha berott på hur de formats av omgivningen. Barn påverkas av så mycket mer än föräldrarna, t.ex. andra barn och vuxna, tv och böcker.

Själv tror jag att det kan finnas saker i hjärnan som skiljer man/kvinna åt, men att variationen är så liten att det blir ointressant att göra generaliseringar. Variationen mellan individer inom samma kön är så mycket större, och det är sjukt trist att snäva normer och förväntningar ska begränsa människor.

Ett roligt test som jag läste om satte in barn i ett rum med leksaker. Betydligt fler pojkar lekte med flickleksakerna om de trodde att ingen såg eller om de var försäkrade om att deras pappa inte skulle få veta någonting. Om de visste att de var iakttagna gick de direkt på bilarna.

 

[Brandgul]

Jag syr lite som hobby och jag har arbetat lite i trä också. Själv känner jag att det är i essens lite samma grej. Montering av bitar. Vävning är tydligen extremt matematiskt btw apropå att matematik ska vara manligt.

Samma för mig.

Jag gör det till en teknisk utmaning om inte annat. ;-)

 

[Stinaelin]

Jag syr lite som hobby och jag har arbetat lite i trä också. Själv känner jag att det är i essens lite samma grej. Montering av bitar. Vävning är tydligen extremt matematiskt btw apropå att matematik ska vara manligt.

Stickning är också väldigt matematiskt och logiskt, man bygger upp mönster med repeterande enheter. Men det verkar väldigt få "icke stickare" fatta.

 

[Stinaelin]

Ett roligt test som jag läste om satte in barn i ett rum med leksaker. Betydligt fler pojkar lekte med flickleksakerna om de trodde att ingen såg eller om de var försäkrade om att deras pappa inte skulle få veta någonting. Om de visste att de var iakttagna gick de direkt på bilarna.

Gud så sorgligt...

 

[Badger]

Haha.. och jag har inte någon beskyddarinstinkt...och bebisar i närheten tycker jag mest är jobbigt..

Jag är nära nog hemsk på det där. Helt handfallen på att trösta folk och ta hand om dem. Min man är fantastisk på det däremot. Om han är sjuk i influensa tycker jag bara det blir gnäll, blir jag sjuk får jag hem godsaker. Jag riktigt skäms, han måste berätta vad för sorts empati han behöver. (Ledsna bebisar plockar jag om ingen annan gör det, efter att ha kontrollerat att inga arga föräldrar kan tänkas anfalla. Är hyggligt effektiv på tröstande. Usel på gullande.)

 

[Stinaelin]

Det viktiga, som ingen tog upp i kvällens program, tycket jag är; om vi nu bevisar att det finns skillnad (på populationsnivå) mellan könen; vad ska vi göra med den informationen? Det säger ju ändå inget om mig som individ!
Min dotter ska inte förutsättas vara minde bra på matte än min son, baserat på att något fler pojkar är bättre på matte än flickor på populationsnivå (om det nu skulle vara så).

Varför är det så förbaskat viktigt att jämföra könsskillnader? Varför inte rasskillnader? Skillnader på blåögda och brunögda?

 

[stjarnhimmel]

Sen har väl synen på vad som anses vara kvinnligt och manligt varit olika i olika tider och kulturer. Om det sitter i hjärnan- borde det inte vara konstant då?

 

[stjarnhimmel]

Det viktiga, som ingen tog upp i kvällens program, tycket jag är; om vi nu bevisar att det finns skillnad (på populationsnivå) mellan könen; vad ska vi göra med den informationen? Det säger ju ändå inget om mig som individ!
Min dotter ska inte förutsättas vara minde bra på matte än min son, baserat på att något fler pojkar är bättre på matte än flickor på populationsnivå (om det nu skulle vara så).

Varför är det så förbaskat viktigt att jämföra könsskillnader? Varför inte rasskillnader? Skillnader på blåögda och brunögda?

Exakt det undrar jag också... Vad spelar det för roll? Det viktiga är ju att alla ska få vara den som de vill vara.
Kanske är viktigt när det handlar om mediciner oxh sjukdomar? Om det skulle vara skillnader i hjärnan alltså...

 

[Badger]

Sen tror jag inte det går att göra saker helt könsneutral, för barn är medvetna om sitt kön. Även som mycket små vet de om de ska bli pappor eller mammor när de blir stora. Jag tror det gör att de tittar lite extra på de personer som har samma kön och härmar dem mer. Barnen gör ju som vi gör inte som vi säger, och härmandet är jätteviktigt för dem.

Håller egentligen med om resten. Men helt ärligt min fyraåring verkar tro att han ska bli mamma, men vet att han är pojke. Det är ju inte som att man kan säga att det är omöjligt heller. Dessutom vet han nog egentligen inte vad det är för skillnad på mammor och pappor. Vi säger att det är mer sannolikt att han kommer att bli en pappa. (vad som helst kan ju hända på 20 år). Han är också usel på han och hon. Kan veta att någon är en pojke men kalla honom för hon. Tror det är lite vårt fel eftersom vi inte velat vara så noga med den biten. Jag har ofta kallat okända barn för barnet istället för flickan eller pojken eftersom man aldrig riktigt vet egentligen. (Gjorde ett misstag på en okänd 10 årig pojke med nagellack och långt ljust hår och pösiga byxor en gång i en lekställning, han blev lite snorkig och det kan man ju förstå. Barnet är helt enkelt säkrast.)