Könet sitter i hjärnan

[Trani]

1) Att göra experiment på småbarn på det sättet låter helt oetiskt, aldrig i livet att man skulle få göra det. Det skulle dels vara fruktansvärt dyrt att kontrollera allt ett barn utsätts för under flera år, dels skulle ingen etisk kontrollinstans godkänna ett sånt experiment på barn, så man skulle aldrig få finansiering till det. Enda möjligheten är om vi pratar om Hitlertyskland eller liknande, men där tvivlar jag på att man höll på med genusforskning på det sättet.

Och även om studien godkänts så kräver det att ungarna helt isolerats från samhället annars är materialet ändå skräp. Det lär knappast ha slunkit igenom någon etisk kommitté!

 

[labb]

Problemet med det är väl att om man inte reflekterar så ÄR de redan med i ett genusprojekt.
Pojke blir "manlig" och flicka blir "kvinnlig"

För de allra flesta är den identitet man har genom sitt kön den allra starkaste skulle jag tro. Att en pojke blir manlig och en flicka kvinnlig är väl inte fel? Problemet ligger i om man försöker trumfa i barn och andra att den identiteten är kopplad till om man gillar hästar eller bilar.

 

[Mabuse]

Är det inte bättre att låta barn vara barn istället för genusprojekt?

Absolut, håller helt med om att man ska låta barn vara sig själva, istället för att pressa in dem i könsroller. För jag antar att det var det du menade? Könsroller är ju socialt konstruerade, finns egentligen ingen anledning till att pådyvla barn de konstruktionerna.

 

[Mabuse]

För de allra flesta är den identitet man har genom sitt kön den allra starkaste skulle jag tro. Att en pojke blir manlig och en flicka kvinnlig är väl inte fel? Problemet ligger i om man försöker trumfa i barn och andra att den identiteten är kopplad till om man gillar hästar eller bilar.

Men det är ju vi som har lärt barn att identitet bör vara kopplat till kön. Den identiteten behöver man ju inte ha. För min del så har jag t ex väldigt lite av min identitet kopplat till mitt kön - att jag är kvinna säger väldigt lite om mig, helt enkelt.

Eftersom jag själv inte bygger min identitet på kön, så har mina barn inte heller blivit så, än så länge. Jag har två pojkar, och när de var 3 och 1, så såg vi en skulptur med två nakna barn i samma ålder, en äldre flicka och en yngre pojke. Storebror utbrast då: titta, det är jag och [syskonet]. Jag blev lite nyfiken, så jag undrade vem som var han i skulpturen, och han pekade genast på flickan: Hon är större och har långt hår som jag! Ålder och hårlängd var helt enkelt mycket viktigare för hans identitet än könet. Så att starkt identifiera sig med kön är knappast medfött, utan inlärt. Det innebär inte att man inte vet vilket kön man tillhör, utan att man helt enkelt inte bygger sin identitet på det. Ungefär som att jag vet att jag har blå ögon, men det säger ju inte massor om mig som person.

 

[labb]

Absolut, håller helt med om att man ska låta barn vara sig själva, istället för att pressa in dem i könsroller. För jag antar att det var det du menade? Könsroller är ju socialt konstruerade, finns egentligen ingen anledning till att pådyvla barn de konstruktionerna.

Vi har väldigt många sociala konstruktioner vi lever efter, hela samhället är uppbyggt efter dem. Att könsroller till stor del är sociala beteenden innebär väl inte i sig att de bör motarbetas?

 

[Trani]

Att en pojke blir manlig och en flicka kvinnlig är väl inte fel?

Jo. Det kan bli hur fel som helst. Folk tar livet av sig själva pga det.

 

[Trani]

Vi har väldigt många sociala konstruktioner vi lever efter, hela samhället är uppbyggt efter dem. Att könsroller till stor del är sociala beteenden innebär väl inte i sig att de bör motarbetas?

Nej men det skapar ju problem! Vi har ju jätteproblem kopplade till kön i samhället!

 

[Och_Aye]

För de allra flesta är den identitet man har genom sitt kön den allra starkaste skulle jag tro. Att en pojke blir manlig och en flicka kvinnlig är väl inte fel? Problemet ligger i om man försöker trumfa i barn och andra att den identiteten är kopplad till om man gillar hästar eller bilar.

Mitt första problem med det blir: Vad är kvinnligt och vad är manligt?

 

[Mabuse]

Vi har väldigt många sociala konstruktioner vi lever efter, hela samhället är uppbyggt efter dem. Att könsroller till stor del är sociala beteenden innebär väl inte i sig att de bör motarbetas?

Nej, men eftersom just de här sociala konstruktionerna leder till systematisk ojämlikhet, och ett samhälle som utmärks av glastak och glasväggar som begränsar människor, så skulle jag säga att de är ungefär lika samhällsnyttiga som apartheid och andra system byggda på separate but equal mänskligheten har försökt sig på. Sociala konstruktioner som syftar till att dela upp människor i grupper, vi och dom, är sällan konstruktiva, och därför inget man behöver uppmuntra. Jag skulle önska att människors reella möjligheter inte begränsades av deras kön. Det räcker med alla andra begränsningar vi har, ingen anledning att addera fler.

 

[SusieQ]

Tittade på det där och började fundera lite, min dotter drygt två år. Ratar sin docka, gillar flygplan, bilar och traktorer. Hon har dock en gosedjurskatt från IKEA som är hennes allt (kanske har den istället för docka iofs)..
Hon har precis nu fått upp ögonen för färgen rosa, men föredrar lila om hon får välja.

 

[Trani]

Mitt första problem med det blir: Vad är kvinnligt och vad är manligt?

Och vem är pojke och vem är flicka?

 

[tanten]

För de allra flesta är den identitet man har genom sitt kön den allra starkaste skulle jag tro. Att en pojke blir manlig och en flicka kvinnlig är väl inte fel? Problemet ligger i om man försöker trumfa i barn och andra att den identiteten är kopplad till om man gillar hästar eller bilar.

Men vad har det att göra med dina rader om genusexperiment?

Och ja, eventuella problem ligger inte i att människor är olika utan att de förutsätts vara stereotypa.

 

[stjarnhimmel]

För de allra flesta är den identitet man har genom sitt kön den allra starkaste skulle jag tro. Att en pojke blir manlig och en flicka kvinnlig är väl inte fel? Problemet ligger i om man försöker trumfa i barn och andra att den identiteten är kopplad till om man gillar hästar eller bilar.

vad innebär det när du skriver att "Problemet ligger i om man försöker trumfa i barn"
Vad är trumfa i barn?

 

[Teilani]

Men vad är problemet med de leksakerna? Att du anser att de är pojkleksaker? Eller är det något han inte kommer att uppskatta alls? Istället för att ge honom alla möjligheter vill du bara ge honom de möjligheter du anser är rätt? Vad släkten ger i present är väldigt svårt att styra, jag tycker att det ser ut som om han fick rätt bra grejer som tål att lekas med. Komplettera med vad han saknar och allt är frid och fröjd. Min dotter fick nästa exakt det samma i den åldern, var det mer rätt? Eller anser du att de sakerna är av ondo till alla barn?
Det låter väldigt fint när man pratar om att man vill ge sina barn en könsneutral uppväxt men innebär det att man ska undvika allt som någon kopplar till ett kön, eller att man enbart ska ge barnet sånt som man själv kopplar till det andra könet eller ska man ge barnet det man har möjlighet att ge och istället tänka på hur man fungerar som familj. Det är betydligt viktigare att ha en jämställt förhållande, lära barnen att de får vara med och hjälpa till i familjen och få dem att bli självständiga personen oavsett kön. Jag har en tjej och en kille, båda ska kunna skruva, snickra, laga mat, städa och tvätta hjälpligt när de flyttar hemifrån för att kunna klara sig själva. I dagsläget så kan båda fixa disken, laga några maträtter, kan hjälpligt stoppa i en tvätt maskin, kan hänga tvätten, kan skruva med skruvdragare, såga, köra lastmaskin osv. Sen skiljer de sig åt med vad de tycker är intressant....

Jag försöker faktiskt balansera upp när jag tycker det blir för mycket blått/svart och aktion. För jag tycker det blir begränsande för barnet. Grejerna i sig är det absolut inget fel på (utom traktorgrävaren som gick sönder när han försökte åka på den) men de blir en del i ett mönster och ett bemötande som försöker definera honom som person. Att han ska vara tuff, framåt och inte bli ledsen om han ramlar. Jag är inte ens ute efter att det ska vara helt könsneutralt, det blir bara så väldigt uppdelat och ensidigt när släkten är inblandad och det tycker jag är trist.

Hans favoritleksak alla kategorier är ett Harry Potter trollspö, en enkel (men svindyr) plastpinne som lyser och gör ett plingade ljud när man trycker på en knapp. Tvååringar är inte särskilt avancerade i sin smak.

 

[Teilani]

Du kan väl ge barnet andra leksaker också? samt barnet pröva olika aktiviiteter, intressen och sysslor. samt att fundera över hur ni lever själva?

Ja, det gör vi också.

 

[stjarnhimmel]

Ja, det gör vi också.

Men jag tycker det är jättebra att du funderar kring det. Och att du vill erbjuda honom alla möjligheter istället för att begränsa.

 

[Snurrfian]

Jag försöker faktiskt balansera upp när jag tycker det blir för mycket blått/svart och aktion. För jag tycker det blir begränsande för barnet. Grejerna i sig är det absolut inget fel på (utom traktorgrävaren som gick sönder när han försökte åka på den) men de blir en del i ett mönster och ett bemötande som försöker definera honom som person. Att han ska vara tuff, framåt och inte bli ledsen om han ramlar. Jag är inte ens ute efter att det ska vara helt könsneutralt, det blir bara så väldigt uppdelat och ensidigt när släkten är inblandad och det tycker jag är trist.

Hans favoritleksak alla kategorier är ett Harry Potter trollspö, en enkel (men svindyr) plastpinne som lyser och gör ett plingade ljud när man trycker på en knapp. Tvååringar är inte särskilt avancerade i sin smak.

Jag tror att du får försöka dela på leksaker och bemötande... Jag har visserligen kört med "upp och hopp" med båda barnen ändå är det den yngsta, killen den som är mest ledsen om han ramlar. Men å andra sidan så är han väldigt nära sina känslor i det mesta, han känner väldigt mycket när min äldsta, dottern i stället rycker lite på axlarna och inte tar åt sig så mycket av något. Dottern som aldrig har gillat dockor, lekt med barbie visserligen men har en otrolig blick att plocka ihop kläder som är snygga ihop och är betydligt bättre än mig på att sminka. Vilket jag utnyttjar de få tillfällen jag behöver smink.
Min mamma försökte vara väldigt politisk korrekt och ge leksaker som inte cementerade könsroller, men hennes sätt mot barnen är väldigt köns cementerande. Hon tycker att det bara är naturligt att dottern städar och håller ordning med att sonen är fantastisk som gör samma sak...

 

[labb]

Men vad har det att göra med dina rader om genusexperiment?

Och ja, eventuella problem ligger inte i att människor är olika utan att de förutsätts vara stereotypa.

Jag undrar om du inte förväxlat något inlägg för jag kommer inte ihåg att jag skrivit om genusexperiment, det var andra som tog upp det.

 

[Badger]

Jag kan inte låta bli att undra vad syftet med studien var? Ifall det finns genetiska skillnader på vad män/hanar och kvinnor/honor föredrar så känns ju moderna föremål som bilar och grytor som rätt trubbiga verktyg att använda för att komma fram till något. Jag menar, på vilket sätt skulle aporna ha kunnat få preferenser som grundar sig på deras kön för de här föremålen?

Samma sak med barn, det kan ju knappast vara genetiskt att pojkar föredrar att leka med bilar eftersom bilar är en ny företeelse. Sedan kanske det finns andra skillnader som har utvecklats mellan könen på grund av att det en gång i tiden har varit bäst för människan att utvecklas så, men vill man hitta de skillnaderna tror jag att man får titta på exempelvis hur barnen leker, inte vad de leker med.

Jo man undrar ju, bli publicerad i Nature och citerad av kvällstidningarna kanske så man får pengar till ngt annat?

 

[labb]

Men det är ju vi som har lärt barn att identitet bör vara kopplat till kön. Den identiteten behöver man ju inte ha. För min del så har jag t ex väldigt lite av min identitet kopplat till mitt kön - att jag är kvinna säger väldigt lite om mig, helt enkelt.

Inte för alla kanske men för de allra flesta är den central och hur mycket den säger om en person beror väl på vad det gäller?

Eftersom jag själv inte bygger min identitet på kön, så har mina barn inte heller blivit så, än så länge. Jag har två pojkar, och när de var 3 och 1, så såg vi en skulptur med två nakna barn i samma ålder, en äldre flicka och en yngre pojke. Storebror utbrast då: titta, det är jag och [syskonet]. Jag blev lite nyfiken, så jag undrade vem som var han i skulpturen, och han pekade genast på flickan: Hon är större och har långt hår som jag! Ålder och hårlängd var helt enkelt mycket viktigare för hans identitet än könet. Så att starkt identifiera sig med kön är knappast medfött, utan inlärt. Det innebär inte att man inte vet vilket kön man tillhör, utan att man helt enkelt inte bygger sin identitet på det. Ungefär som att jag vet att jag har blå ögon, men det säger ju inte massor om mig som person.

Kommer nog ändras när de blir äldre tror jag.