Komplicerat värre

[Myrten]

Jo, men hästägandet började inte så bra, har försökt ha is i magen dock men det var väldigt lätt att gräva ner sig i det negativa. :/

Jag vet inte vad som är problemet, men bara för att en negativ grej inträffar finns det ingen anledning att gräva ner sig i den. Som sagt, ditt "nya" liv har börjat. Livet börjar alltid på nytt. Varje sekund kan du göra valet att se positivt, se glädje, se vad du har gjort istället för att blicka bakåt och tänka på det som inte gick som det gjorde. Varje sekund! De där sekunderna som blir minuter, som blir timmar, som blir dagar, som blir veckor, månader, år - de är livet! Det pågår här och nu. För alla människor pågår livet här och nu och för alla människor medför det både positiva och negativa saker. För alla känns det tungt ibland (även om vissa naturligtvis har det lättare eller tuffare än genomsnittet).

Du vill inte prata med någon skriver du, men faktum är att du nog behöver hjälp att ändra dina tankebanor. Jag motsäger inte på något sätt att du har jobbiga stunder beroende på utomstående faktorer som du inte kan påverka. Men som det framgår av tråden (och jag reagerar alltså bara på vad du skriver här, jag vet inget om dig IRL) så är din värsta fiende ditt eget destruktiva tänkande. Glaset är halvtomt hela tiden.

Jag lärde för några år sedan känna en kvinna som gjorde oerhört starkt intryck på mig genom att hon faktiskt alltid kan hitta en bra angreppsvinkel i varenda jäkla situation. Hon gick igenom det som tyvärr drabbar så många ambitiösa personer - utbrändhet, vilket i hennes fall gav henne fysiska men (bl a allergi som gjorde att hon inte kunde fortsätta sitt dåvarande jobb). Det var så illa att läkarna sa till henne att hon aldrig skulle kunna arbeta heltid mer - "du kommer alltid att vara deltidssjuk". Varpå fan flög i henne och hon svarade: "Om det är så tänker jag inte att vara deltidssjuk, jag tänker vara deltidsfrisk!" Det där gjorde oerhört stort intryck på mig (beträffande henne driver hon idag eget företag efter att ha gått en lång väg men nu är hon där).

Sedan är det naturligtvis så att om man befinner sig i en depression hjälper inte glada tillrop. Man behöver hjälp för att bli frisk ifrån depressionen. Jag vet inte hur du känner inför tanken på depression, men åter - det du skriver här tyder på att du behöver hjälp. Det är inte förutbestämt att just du inte ska må bra! Ta hjälp!

 

[TheRedLightning]

Jag vet inte vad som är problemet, men bara för att en negativ grej inträffar finns det ingen anledning att gräva ner sig i den. Som sagt, ditt "nya" liv har börjat. Livet börjar alltid på nytt. Varje sekund kan du göra valet att se positivt, se glädje, se vad du har gjort istället för att blicka bakåt och tänka på det som inte gick som det gjorde. Varje sekund! De där sekunderna som blir minuter, som blir timmar, som blir dagar, som blir veckor, månader, år - de är livet! Det pågår här och nu. För alla människor pågår livet här och nu och för alla människor medför det både positiva och negativa saker. För alla känns det tungt ibland (även om vissa naturligtvis har det lättare eller tuffare än genomsnittet).

Du vill inte prata med någon skriver du, men faktum är att du nog behöver hjälp att ändra dina tankebanor. Jag motsäger inte på något sätt att du har jobbiga stunder beroende på utomstående faktorer som du inte kan påverka. Men som det framgår av tråden (och jag reagerar alltså bara på vad du skriver här, jag vet inget om dig IRL) så är din värsta fiende ditt eget destruktiva tänkande. Glaset är halvtomt hela tiden.

Jag lärde för några år sedan känna en kvinna som gjorde oerhört starkt intryck på mig genom att hon faktiskt alltid kan hitta en bra angreppsvinkel i varenda jäkla situation. Hon gick igenom det som tyvärr drabbar så många ambitiösa personer - utbrändhet, vilket i hennes fall gav henne fysiska men (bl a allergi som gjorde att hon inte kunde fortsätta sitt dåvarande jobb). Det var så illa att läkarna sa till henne att hon aldrig skulle kunna arbeta heltid mer - "du kommer alltid att vara deltidssjuk". Varpå fan flög i henne och hon svarade: "Om det är så tänker jag inte att vara deltidssjuk, jag tänker vara deltidsfrisk!" Det där gjorde oerhört stort intryck på mig (beträffande henne driver hon idag eget företag efter att ha gått en lång väg men nu är hon där).

Sedan är det naturligtvis så att om man befinner sig i en depression hjälper inte glada tillrop. Man behöver hjälp för att bli frisk ifrån depressionen. Jag vet inte hur du känner inför tanken på depression, men åter - det du skriver här tyder på att du behöver hjälp. Det är inte förutbestämt att just du inte ska må bra! Ta hjälp!

Det är inte det att jag inte vill prata med någon, det är snarare att jag gjort det och inte fått den hjälp jag behöver för de har ansett att jag inte har dom problemen som jag säger att jag har.. även provat olika personer att prata med men samma visa överallt.. så jag har ledsnat och litar inte på sådana längre..

 

[prallan]

Jo, men hästägandet började inte så bra, har försökt ha is i magen dock men det var väldigt lätt att gräva ner sig i det negativa. :/

Vad har hänt med hästen?

 

[Lovisaleonora]

Att inte kunna se det som du ser som problem känns verkligen högst oproffsigt. Även om jag kanske inte ser problem i de situationer du ser problem, betyder ju inte att du inte ser situationen på det sätt du beskriver.

Däremot kan man alltid själv välja vilken sida man vill se saker från, det finns alltid fler än ett. Lite PollyAnna skadar oss inte. Se det positiva i allt som sker. Men det är ett val jag gör. Det finns många händelser under en dag som jag kan tolka negativt. Men jag mår bättre, fattar bättre beslut och blir gladare om jag väljer att se den positiva sidan av saker. Eller i alla fall den neutrala biten. Ofta kan jag konstatera att jag i alla fall själv valt att utsätta mig för det som hänt (avliva en hund, jag har ju själv valt att bli hundägare och vet att den dagen kommer, jag är glad att jag fått så många fina stunder med den underbara jycken).

Det är inte lätt, det är en träningssak. Men det går, om man vill förändra livet.

 

[purity_666]

Jag trösta mig igår med att även om jag inte träffar en man så har jag åtminstone hästen, hahaha. :P

Nej även om du inte hittar en man så har du dig själv. Du behöver inte ha en karl för att vara någon och för att det ska vara tillräckligt. Först när du inser det är du mogen att inleda en ny relation.. för då spelar det ingen roll och du tar inte tacksamt emot det du får utan kommer vara kräsen och välja klokt. Det låter som att du behöver lära dig att du är någon på helt egna ben. Du behöver inte var sambo eller flickvän för att vara någon. Du är DU och det räcker.

 

[em-pirre]

Jag tror inte jag lyckats beskriva honom på ett rättvist sätt,

Fast hur jag än hade beskrivit min fästman hade ingen fått intrycket av att han är dålig för mig. Det ska inte vara så alls.

För att mitt liv är meningslöst och det känns bättre att dö istället?

Här har du grundproblemet. Nu behöver du fokusera på dig själv, och inte ta första bästa i rädslan för att vara ensam.

Att vara i ett förhållande med någon ska inte kännas komplicerat, jobbigt eller konstigt. Det ska kännas bra. Inte bara 90% bra.

 

[athena_arabians]

Jag tror att man måste lära sig tycka om sitt eget sällskap i första hand. Visst är det trevligt att vara två men livet får inte stå och falla med att man måste ha sambo/särbo/pök. Framförallt är det bättre att vara själv än med någon som förminskar en.

 

[TheRedLightning]

Vad har hänt med hästen?

Stressad och ville inte lugna sig, skadat sig, rymt bara för att nämna lite.. :/

 

[TheRedLightning]

Nej även om du inte hittar en man så har du dig själv. Du behöver inte ha en karl för att vara någon och för att det ska vara tillräckligt. Först när du inser det är du mogen att inleda en ny relation.. för då spelar det ingen roll och du tar inte tacksamt emot det du får utan kommer vara kräsen och välja klokt. Det låter som att du behöver lära dig att du är någon på helt egna ben. Du behöver inte var sambo eller flickvän för att vara någon. Du är DU och det räcker.

Fast det är alltid skönt att ha någon annan i närheten när man behöver tröst. Då är djur bra i den bemärkelsen, det är ofta svårt att trösta sig själv.

 

[Squie]

Det är inte det att jag inte vill prata med någon, det är snarare att jag gjort det och inte fått den hjälp jag behöver för de har ansett att jag inte har dom problemen som jag säger att jag har.. även provat olika personer att prata med men samma visa överallt.. så jag har ledsnat och litar inte på sådana längre..

Då provar man igen även om det är SKITTUFFT!

Det är krasst så att det är ditt ansvar att få ordning på ditt liv. Ingen annan kommer att göra jobbet åt dig.

/Squie - som gjort resan, träffat på människor som ansåg att hon var för verbal för att vara sjuk...

 

[TheRedLightning]

Då provar man igen även om det är SKITTUFFT!

Det är krasst så att det är ditt ansvar att få ordning på ditt liv. Ingen annan kommer att göra jobbet åt dig.

/Squie - som gjort resan, träffat på människor som ansåg att hon var för verbal för att vara sjuk...

Har inte råd just nu för det, måste få ordning på min ekonomi först innan jag ens kan börja tänka på att prata med någon igen. :/

 

[OutOfService]

Nu var jag bara hos psykolog på vårdcentralen en gång, men det kostade bara 50 eller 100kr när man fick remiss från läkaren.

 

[Alexandra_W]

Nu var jag bara hos psykolog på vårdcentralen en gång, men det kostade bara 50 eller 100kr när man fick remiss från läkaren.

Psykolog brukar kosta som läkarbesök, sen finns det kurator osv och det brukar kosta mindre. Går dessutom på högkostnadsskyddet så när du gått över taket (det är väl 1100 kr nu va?) så kostar det inget mer resten av 12-månadersperioden.

Kan spontant känna att har man häst har man råd att inom primärvården gå till psykolog/samtalskontakt.. Det kostar mindre per år än självrisken i veterinärvårdsförsäkringen liksom..

 

[Squie]

*kl*

Psykolog brukar kosta som läkarbesök, sen finns det kurator osv och det brukar kosta mindre. Går dessutom på högkostnadsskyddet så när du gått över taket (det är väl 1100 kr nu va?) så kostar det inget mer resten av 12-månadersperioden.

Här är det 1100 kr iaf. Högkostnadsskyddet är verkligen helt super! Man kan göra mkt "gratis" på det kortet. Jag hade sjukgymnastik (bassängträning) som exempel. Också en hjälp mot en stressad kropp som behöver "prata".

 

[TheRedLightning]

Fast just nu har jag faktiskt inte råd med 1100 kr, håller på å ska flytta och vill få ordning på min egen ekonomi först innan jag ger mig själv fler utgifter innan jag vet hur ekonomin ligger.

 

[Squie]

Fast just nu har jag faktiskt inte råd med 1100 kr, håller på å ska flytta och vill få ordning på min egen ekonomi först innan jag ger mig själv fler utgifter innan jag vet hur ekonomin ligger.

Allt är en prioritering. Det jag vill att du ska fundera över är något som jag önskar någon hade sagt till mig för x antal år sedan. Du behöver inte besvara frågan här. Vad är det absolut viktigaste du har?

 

[tanten]

Fast just nu har jag faktiskt inte råd med 1100 kr, håller på å ska flytta och vill få ordning på min egen ekonomi först innan jag ger mig själv fler utgifter innan jag vet hur ekonomin ligger.

Det påminner mig om vad en av min fars arbetskompisar sa. Att han önskade att han köpt den där jänkaren när han inte hade råd.
Sedan när han var etablerad och välavlönad och hade råd ville ha inte längre ha den. Glädjen den skulle skänkt då han "inte hade råd" hade varit fantastiskt.

 

[OutOfService]

Fast just nu har jag faktiskt inte råd med 1100 kr, håller på å ska flytta och vill få ordning på min egen ekonomi först innan jag ger mig själv fler utgifter innan jag vet hur ekonomin ligger.

Men det är inte 1100, det handlar om ett läkarbesök på 100 kr och sen 50 kr för psykologen, du hinner kanske med mer än 1 eller 2 möten på 1 månad.. så det skulle bli max 200 kr du skulle behöva lägga ner på dig själv på 1 månad, och sen 50-100kr månaden efter. Så om det enbart handlar om pengar så får du tänka om. För har man råd att köpa häst så har man råd med 200kr/månad på läkare/psykolog.

jag har också träffat "fel" människor där det inte känts rätt, där jag gett upp för att jag inte tyckte dom förstod mig. Nu har jag dock träffat rätt människa som jag tror kommer hjälpa mig. Det är precis som resten av livet, oftast krävs det ett par nitlotter innan man vinner.

 

[TheRedLightning]

Jag skaffade hästen när jag var i ett förhållande med stadig inkomster och ekonomi, men nu ska vi sära på oss och då kommer jag stå för alla dom kostnader vi delade på helt själv (hyra, el, mat m.m.) och innan jag har koll på vad dom kostar så tänker jag inte ta några extra utgifter, för gör jag det då får jag ingen koll på min ekonomi.

Just nu är det dessutom onödigt att betala för att prata med någon, har inget att prata om just nu mår väldigt bra just nu faktiskt.

 

[OutOfService]

Jag skaffade hästen när jag var i ett förhållande med stadig inkomster och ekonomi, men nu ska vi sära på oss och då kommer jag stå för alla dom kostnader vi delade på helt själv (hyra, el, mat m.m.) och innan jag har koll på vad dom kostar så tänker jag inte ta några extra utgifter, för gör jag det då får jag ingen koll på min ekonomi.

Just nu är det dessutom onödigt att betala för att prata med någon, har inget att prata om just nu mår väldigt bra just nu faktiskt.

Du startade en tråd 6 Maj och undrade hur man vet att det är slut, 18 Maj startade du en tråd om att du äntligen köpt häst att det bara var ägarbyte och försäkring kvar.. I mina öron låter inte det som att du var i ett stadigt förhållande när du skaffade häst.

Men vad bra att du mår så bra nu, antar att det funkar problemfritt med hästen nu och att du hittat egen lägenhet och så om det är så bra. För annars tror jag bara att du lurar dig själv, precis som jag och många andra har gjort ett antal ggr. Man ska inte vänta med att söka hjälp tills man kraschar, tro mig jag har försökt.