Tack, det var ett intressant och fylligt svar!
Jag är också konfunderad över metoden gällande unghästar. Inte att det ska vara skadligt utan mer att det blir lite överkurs för en unghäst. Lite som att "genväg blir senväg".
JAg upplever det som om hästarna snappar upp detta väldigt fort. Ett par gånger, sen funkar det. JAg jämför hur jag red in hästar tidigare och hur de uppfattade mig och vad jag gjorde då, med hur jag gör nu, och har upptäckt att det verkligen inte är en senväg.
Såhär tänker jag:
När jag rider in en unghäst så longerar jag först. Detta för att den ska lära sig att
1. vad den än vill titta på/skygga för/spralla sig för så ska detta ske i framåtrörelse (när jag sen rider vill jag kunna hålla min tänkta linje - hästen får gärna titta/spralla/skygga men det ska ske framåt på linjen)
Jag longerar också, och i KAPSON för att inte munnen ska påverkas när den brallar.
2. Hästen lär sig att följa volten, man lär den också att använda sina ben på ett korrekt vis, den hittar sin egen balans
Det gör den även när jag travar den vid hand på volt. Lite jobbigare för mig bara att springa.
3. Den lär sig mina kommandon som jag sedan använder när jag sitter upp.
Jag longerar även lite inspänd på yttersidan (för att hästen ska lära sig samspelet mellan bakben och mun/nos samt få förtroende för bettet och lära sig att gå in i bettet)
Jag skulle aldrig använda inspänningstyglar. Utom möjligen på en sjuk häst som har boxvila som måste ut och promenera, men då är det frågan om att förhindra olyckor som kan skada den.
När jag sedan sitter upp är det viktigt att det blir så likt longeringssituationen som möjligt. Dvs hästen ska lyssna på mina kommandon, den ska gå på min tänkta linje, den ska sätta kroppen efter spåret, den ska ha förtroende för bettet .
Då får den en avslappnad upplevelse och kan börja jobba i sin kropp.
Här hittar den också TAKTEN som är steg 1 på vår utbildningsskala.
Efter det så börjar man att få hästen mjuk i sidorna. Det sker genom t.ex serpentiner och stora åttvolter t.ex. Då börjar vi komma till steg 2 som är LÖSGJORDHET.
Det funkar bäst om man har lite bredare händer och tänker "fjädrande inspänningstygel" med handen pendlande lite framåt om bettringarna. Absolut inte tvingande. Det ska vara behagligt för hästen. Då kommer vi till steg 3 som är STÖD.
Under denna tiden är skänkeln otroligt viktig och även att hästen lär sig lyssna på ryttarens kropp. A och O är att hästen är framför hjälperna, att den inte går och backar och håller i kroppen.
När allt detta funkar är hästen redo för mer "ställande i ganaschen" som det blir när man gör den form av uppåttygeltag som du redovisar.
Men även det tygeltaget vill man ju få bort för att enbart, i färdigt skick, få hästen att enbart böja kroppen för skänkeln och ställa i ganaschen genom att lyfta ringfingret lite.
Så även du använder ett uppåttygeltag, det var intressant.
Men, som sagt, jag tror inte det är skadligt att introducera olika tygeltag till en unghäst,
Nej, det är en hjälp för hästen snarare.
jag tror bara att det är lätt att man glömmer rida den genom kroppen, man löser det mesta framtill och det känns lätt och glatt (men det kan bli lite som att kissa på sig - först är det varmt och skönt men sen blir det jävligt kallt)
