Kan man vara genetiskt mindre lämpad att bli förälder med vad man för vidare till barnen.

purity_666

Trådstartare
OBS att jag inte är ute efter att lägga skuld på föräldrar till sjuka barn. Det är en öppen och nyfiken fråga så snälla ta det inte på fel sätt.

Jag menar rent genetiskt här, inte föräldraförmåga.
Jag kom att tänka på det då jag stötte på en kvinna där 3 av 3 barn har någon nivå av autism, något barn har fler diagnoser. Det finns 2 pappor med i bilden. Ett barn hade trisomi 18 och överlevde tyvärr inte.

Är autism ärftligt? Har man chans att ändå få ett friskt barn? Det finns ju andra familjer där flera barn har diverse diagnoser, gäller inte bara autism.
Jag såg en dokumentär om en familj där 2 av 3 barn hade en sjukdom som gjorde att de tappade skinnet tex.

Kan man kolla upp om man är bärare på någon gen som ger barnet en sjukdom, tänker då på om man fått 1-2 barn med sjukdom. Allt kan ju inte vara slumpen. I fallet med barnen som tappade skinnet kollade de upp det senare och det visade sig att kombinationen av mamma och pappas gener ställde till det. Hade de haft annan partner hade det inte skett.

Slutligen, om ni skulle veta att ni bar på en gen som skulle kunna ge barnet en smärtsam sjukdom, med följd av för tidig död (som de med skinnet) hade ni chansat och skaffat fler barn och hoppats på det bästa?
 
Om jag hade burit på en obotlig smärtsam sjukdom som med stor sannolikhet skulle ärvas så skulle jag inte skaffa barn.
Skulle jag och min sambo få ett sjukt barn där det efter tester visar sig att vi är bärare så skulle vi nog inte riskera att få fler barn med sjukdomen.
En del saker kan man få svar på genom fostervattenprov mm, i de fallen kan jag verkligen förstå att man väljer att avbryta en långt gången graviditet och jag tycker det är helt ok att "välja ut" friska embryon i de fallen.
 
OBS att jag inte är ute efter att lägga skuld på föräldrar till sjuka barn. Det är en öppen och nyfiken fråga så snälla ta det inte på fel sätt.

Jag menar rent genetiskt här, inte föräldraförmåga.
Jag kom att tänka på det då jag stötte på en kvinna där 3 av 3 barn har någon nivå av autism, något barn har fler diagnoser. Det finns 2 pappor med i bilden. Ett barn hade trisomi 18 och överlevde tyvärr inte.

Är autism ärftligt? Har man chans att ändå få ett friskt barn? Det finns ju andra familjer där flera barn har diverse diagnoser, gäller inte bara autism.
Jag såg en dokumentär om en familj där 2 av 3 barn hade en sjukdom som gjorde att de tappade skinnet tex.

Kan man kolla upp om man är bärare på någon gen som ger barnet en sjukdom, tänker då på om man fått 1-2 barn med sjukdom. Allt kan ju inte vara slumpen. I fallet med barnen som tappade skinnet kollade de upp det senare och det visade sig att kombinationen av mamma och pappas gener ställde till det. Hade de haft annan partner hade det inte skett.

Vi bedriver inte avel på människor och tvångssterilisering sker inte längre så frågan känns tämligen akademisk.

Det är helt och hållet ett beslut man måste ta själv och inget är rätt eller fel. Jag har själv tagit mig ur avel bla pga ärftliga sjukdomar men också för att min medicinering pga sagda sjukdomar inte är kompatibel med att vara gravid. Det är dock mitt personliga val, vad andra i samma situation gör säger jag inget om.

Slutligen, om ni skulle veta att ni bar på en gen som skulle kunna ge barnet en smärtsam sjukdom, med följd av för tidig död (som de med skinnet) hade ni chansat och skaffat fler barn och hoppats på det bästa?

I den här situationen tycker jag det är en skyldighet att göra ett gentest eller göra IVF och kolla om embryot är friskt innan man fullföljer en graviditet. Finns det inget test tycker jag man låter bli, det innebär ett sådant extremt lidande för barnet.
 
Vi bedriver inte avel på människor och tvångssterilisering sker inte längre så frågan känns tämligen akademisk.

Det är helt och hållet ett beslut man måste ta själv och inget är rätt eller fel. Jag har själv tagit mig ur avel bla pga ärftliga sjukdomar men också för att min medicinering pga sagda sjukdomar inte är kompatibel med att vara gravid. Det är dock mitt personliga val, vad andra i samma situation gör säger jag inget om.



I den här situationen tycker jag det är en skyldighet att göra ett gentest eller göra IVF och kolla om embryot är friskt innan man fullföljer en graviditet. Finns det inget test tycker jag man låter bli, det innebär ett sådant extremt lidande för barnet.

Ja frågan är ställd, och menad, helt ur vetenskapligt perspektiv. Jag lägger ingen värdering i det hela heller och självklart ska vi inte sätta tvångsspärr på folk.
 
Jag bär på en genetisk bindvävssjukdom där det är 50% ärftlighet. har tidigare varit tveksam till att skaffa barn men min man vill ha. Vi ser de som så att de är 50 % chans till ett friskt barn, och drabbas de av min sjukdom vet vi hur man på bästa sätt kan hantera den tidigare, själv var jag 28 när jag fick diagnos

Samma med mannens sida, där de verkar finnas någon form av ärftlig depression. Vi vet om det och kan vara allärta.
 
OBS att jag inte är ute efter att lägga skuld på föräldrar till sjuka barn. Det är en öppen och nyfiken fråga så snälla ta det inte på fel sätt.

Jag menar rent genetiskt här, inte föräldraförmåga.
Jag kom att tänka på det då jag stötte på en kvinna där 3 av 3 barn har någon nivå av autism, något barn har fler diagnoser. Det finns 2 pappor med i bilden. Ett barn hade trisomi 18 och överlevde tyvärr inte.

Är autism ärftligt? Har man chans att ändå få ett friskt barn? Det finns ju andra familjer där flera barn har diverse diagnoser, gäller inte bara autism.
Jag såg en dokumentär om en familj där 2 av 3 barn hade en sjukdom som gjorde att de tappade skinnet tex.

Kan man kolla upp om man är bärare på någon gen som ger barnet en sjukdom, tänker då på om man fått 1-2 barn med sjukdom. Allt kan ju inte vara slumpen. I fallet med barnen som tappade skinnet kollade de upp det senare och det visade sig att kombinationen av mamma och pappas gener ställde till det. Hade de haft annan partner hade det inte skett.

Slutligen, om ni skulle veta att ni bar på en gen som skulle kunna ge barnet en smärtsam sjukdom, med följd av för tidig död (som de med skinnet) hade ni chansat och skaffat fler barn och hoppats på det bästa?
Jag tänker ganska ofta på detta i mitt jobb. Jag får se mycket sjuka människor och höra vad de har för sjukdomar i familjen. Jag känner mig hemsk men om båda föräldrar har ett flertal sjukdomar och dessutom alla deras barn, så kan jag tycka att det kanske hade varit läge att fundera en extra vända över detta innan det bildades familj och dessutom upprepades ett flertal gånger. :(
Jag kan tycks att jag som blivande förälder har ett väldigt stort ansvar att kritiskt granska mig själv innan jag väljer att föra mina gener vidare
 
Det där är svårt.
Om vi börjar sortera embryon, var drar vi gränsen?

Trisomi 13 och 18 som är vanliga nog att screenas för vid kub innebär oerhört lidande och de flesta foster dör i magen.

Trisomi 21 scannar vi också för idag men lider de flesta med Downs verkligen så mycket?

Jag vet inte, kort och gott. Jag hann fundera en del efter KUB som visade hög risk för 13/18 (1/49).
 
Det där är svårt.
Om vi börjar sortera embryon, var drar vi gränsen?

Trisomi 13 och 18 som är vanliga nog att screenas för vid kub innebär oerhört lidande och de flesta foster dör i magen.

Trisomi 21 scannar vi också för idag men lider de flesta med Downs verkligen så mycket?

Jag vet inte, kort och gott. Jag hann fundera en del efter KUB som visade hög risk för 13/18 (1/49).
Ja sortera embryon känns svårt. Vad är lidande liksom.

Tror den här kvinnan var för ung för KUB. Hennes bebis levde ett dygn.
 
Ja sortera embryon känns svårt. Vad är lidande liksom.

Tror den här kvinnan var för ung för KUB. Hennes bebis levde ett dygn.

Det är olika i olika landsting och man måste ju inte genomgå fosterdiagnostik.

Syskon när man har ett svårt sjukt barn är ännu svårare tycker jag. Jag hade nog inte orkat.
 
Vi hade en diskussion om detta för ett tag sen. Skulle vi få reda på att syskonet jag bär på nu hade haft en sjukdom som hade inneburit lidande av något slag hade vi nog avbrutit. Inte bara för bebis skull utan även för dotterns skull och våran. Vi vet inte om vi hade orkat ha hand om ett svårt sjukt barn och samtidigt vara bra föräldrar till våran dotter.

Och jag är imponerad av alla som klarar det. Men sen kommer man till frågan, var drar man gränsen. Vilken sjukdom innebär lidande och vilken gör inte det.

Hade våran dotter haft någon diagnos av något slag så hade vi dock funderat två gånger om vi skulle skaffa syskon eller ej.
 
Tyvärr ligger det ofta ärftlighet bakom väldigt många sjukdomar och diagnoser. Både autism och ADHD "går i arv" men det är extremt svårt att förutspå och ärftlighetsmönstret är väldigt komplext. Andra tillstånd har enklare ärftlighetsmönster och där vi har möjlighet till fosterdiagnostik etc, där har vi många kromosonavvikelser t.ex. Och så finns det de fall där vi inte har någon aning om grunden eller där det skett spontana mutationer hos den enstaka individen.

Kort sagt: även om vi vet en hel del om ärftlighet och genetik vid det här laget så går det aldrig att garantera sig ett friskt barn.
 
en hel del går det väl inte heller att ge odds på? du får ett sjukt barn, då vet du att risken finns att nästa barn också får det. men du vet inte om det är 0,01% eller 98%. hur gör man valet?
 
Det finns ju allvarliga ärftliga sjukdomar som man ska undvika att föra vidare på grund av risk för allvarliga missbildningar och hjärnskador. Add och adhd skulle jag inte räkna till dylika.
jag tycker ju att man alltid ska tänka igenom varför man vill ha barn innan man skaffar dem.
 
Jag är bekant med en släkt där de flesta lider av Huntingtons. Merparten av de äldre som har sjukdomen har pratat om att de önskar att deras föräldrar hade valt att inte skaffa barn, då sjukdomen innebär ett såpass stort lidande. Trots det har alla dessa själva skaffat barn.
Det är nog väldigt lätt att säga att "Jag skulle aldrig skaffa barn om jag hade något allvarligt ärftligt", när man inte faktiskt lider av något allvarligt ärftligt.
 
Jag är bekant med en släkt där de flesta lider av Huntingtons. Merparten av de äldre som har sjukdomen har pratat om att de önskar att deras föräldrar hade valt att inte skaffa barn, då sjukdomen innebär ett såpass stort lidande. Trots det har alla dessa själva skaffat barn.
Det är nog väldigt lätt att säga att "Jag skulle aldrig skaffa barn om jag hade något allvarligt ärftligt", när man inte faktiskt lider av något allvarligt ärftligt.

Idag skulle man ju faktiskt kunna göra embryotransfer eller liknande i sådana fall. Då kan man ju vara som riktiga föräldrar på alla sätt med bebis i magen och allt, bara andra gener.

Jag hoppas att sånt kommer göras i framtiden, för det finns ju egentligen ingen anledning att föra vidare plågsamma sjukdomar när det finns alternativ.

På hästar så säljs ju tillomed nedfrysta embryon numera.
 
Idag skulle man ju faktiskt kunna göra embryotransfer eller liknande i sådana fall. Då kan man ju vara som riktiga föräldrar på alla sätt med bebis i magen och allt, bara andra gener.

Jag hoppas att sånt kommer göras i framtiden, för det finns ju egentligen ingen anledning att föra vidare plågsamma sjukdomar när det finns alternativ.

På hästar så säljs ju tillomed nedfrysta embryon numera.

Det är inte tekniken utan etiken som är frågan när det gäller ET. Man fryser ju mänskliga embryon också.

Och utomlands så erbjuder man kromosomanalyser på embryon innan de sätts in.
 
Det är nog väldigt lätt att säga att "Jag skulle aldrig skaffa barn om jag hade något allvarligt ärftligt", när man inte faktiskt lider av något allvarligt ärftligt.

I vart fall jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att i det läget, där jag med största sannolikhet skulle nedärva en genetisk plågsam sjukdom till mina barn, så hade jag aldrig skaffat barn.

Kanske har min säkerhet i frågan att göra med att jag är infödd och uppfödd med uppfödning av djur och själv också föder upp och därför anser det vara helt förkastligt att avla på plågsamma sjukdomar när det kommer till djur, att medvetet utsätta avkommorna för garanterat lidande. Det är helt enkelt inte etiskt försvarbart för mig och det tänket färgar liksom av sig på min egen inställning i fråga om mig själv.
 
Det är inte tekniken utan etiken som är frågan när det gäller ET. Man fryser ju mänskliga embryon också.

Och utomlands så erbjuder man kromosomanalyser på embryon innan de sätts in.
Ok, Jag har inte följt diskussioner kring det alls, på vilket sätt hindrar etiken? Det känns för mig iaf, som att det är mer oetiskt att "tvinga" folk med dåliga gener att reproducera sig själva, när tekniken finns.
 
när jag gick i gymnasiet så gick där två syskon som hade en sjukdom som gjorde att dom blev blinda och så småningom fick sitta i rullstol utan att kunna röra sig för att sedan dö. dom levde inte många år efter gymnasiet var klart. föddes fullt normala. deras föräldrar valde att skaffa barn igen. som även dom har denna sjukdom. har för mej att den var ganska ovanlig och båda föräldrarna måste bära på generna. i det fallet undrar jag, hur fan tänker dom där? sjukdomen innebär stort lidande för den drabbade och är säkerligen ingen höjdare för anhöriga heller.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 758
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
62 157
Senast: lundsbo
·
Övr. Barn vet inte ens riktigt vad jag vill med detta eller vad jag egentligen vill skriva, me. Behöver nog bara skriva av mig... Jag har mått...
2 3
Svar
49
· Visningar
9 472
Senast: Treo
·
Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 848
Senast: Amk
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp