kan det bli värre?

[Niyama]

Sv: kan det bli värre?

"Måste" det inte vara så att barnet dog av hettan i bilen?

 

[Brandgul]

Sv: kan det bli värre?

Jag menar inte att den här olyckliga utgången var förskolans ansvar, absolut inte! Men jag har fått uppfattningen att förskolan ringer och kollar om de inget hört (sjukanmälan, ledighetsanmälan), det är en sån enkel grej som kanske skulle ha kunnat göra att en liknande situation undviks.

Nej jag tycker inte alls att det är en enkel grej. Vilken tid ska man ringa? Det finns massor av barn som inte har fasta tider. Förskolan är också frivillig. Det finns ingen tid som föräldrarna måste lämna sina barn. De får komma allt mellan 6.30-17 i vår kommun. Det är också en säkerhetsrutin att föräldrarna inte bara får släppa av sina barn och låta de gå jo själva, utan de ska lämnas över.

När man har skolplikt och barnen ska vara där en viss tid, samt att de själva kan gå till skolan är ju en annan sak.

Sen kan rutinerna i vår kommun kan komma att ändras efter en sådan här sak. Då får de ju jobba fram något smart system. Tänk föräldrarna inte svarar när fsk ringer upp, hur många gånger under dagen ska fsk då ringa för att inte bli ansvariga för ett barn som inte ens har kommit dit?? 10ggr? 20ggr? När går förskolans ansvar över till föräldrarna? Här skriver alla föräldrar på ett policydokument att de ska ringa om de uteblir och ringa innan de kommer tillbaka. Gör de det ändå? Svar nej.

Sen måste jag tycka synd om alla barn som inte går förskola, vem ska se efter dem????

 

[Dentaku]

Sv: kan det bli värre?

Visst.
Men han trodde att han var så ofelbar att han inte behövde kolla om han glömt nycklar/mobiltelefon/plånbok/jacka/barn/hund/dator i bilen.

Jag tror definitivt inte att jag är ofelbar men jag kollar inte genom min bil varenda gång jag kliver ur den. Inte efter någonting. Jag har aldrig glömt några matvaror, aldrig någon hund men ett par gånger en mobiltelefon. Barn har jag inga så det vore konstigt om jag hade en rutin att kolla efter sådana i bilen. Men jag kanske borde ha det, bara för att? Frågan är bara om den rutinen skulle sitta om jag var tillräckligt stressad, uttröttad och upprörd...

 

[Brandgul]

Sv: kan det bli värre?

Jag håller med dig, delvis. Men samtidigt så sker det varje dag att folk sätter sig i bilen trots att de är trötta, gör vårdslösa omkörningar för att de har bråttom, skickar sms när de kör. Vi vet att det är farligt, men oftast går det bra.

En mamma glömmer barnvagn med barn på t-banan, en pappa glömmer hämta barnet på dagis, mina föräldrar glömde mig i en kundvagn i mataffär när jag var 1,5 år. En förskola glömmer en treåring i skogen, ett par föräldrar glömde ett av sina barn på macken. Det verkar hända då och då och beror kanske på slarv, trötthet eller något annat.

Men ändå är det inte samma stigma att köra ihjäl sitt barn som att "huvudet-under-armen-glömma" sitt barn i en varm bil. Det tycks vara betydligt allvarligare att glömma sitt barn någonstans än att aktivt fatta ett dåligt beslut vid en omkörning. Varför är det så?

Men var det dina föräldrar som glömde dig eller var det butikspersonalens fel att du blev kvar? Har butiken dåliga rutiner kanske?

Var det mammas fel att hon glömde barnet på perrongen, eller var det tågföretagets fel? Hade de dåliga rutiner?

Pappan glömde bort att hämta sitt barn på fsk, men eftersom fsk har ansvaret för barnet när föräldrarna inte är där så är ingen större skada skedd. Barnen är faktiskt överlämnade till någon annans ansvar och då kan man ju tänka på annat.

Var det förskolepersonalens fel att de glömde en treåring i skogen, eller vems del var det? Svar ja, personalen glömde barnet och hade dåliga rutiner.

 

[Mabuse]

Sv: kan det bli värre?

Läs artikeln som länkats till. I synnerhet sista sidan, där förklaras allt väldigt väl. Både mekanismerna som gör att i vem som helst kan göra ett sådant misstag under fel omständigheter och varför människor känner ett sådant behov av att intala sig själva att det bara är slarviga, felprioriterande idioter som skulle kunna gör det.

Fast trots allt så händer det ju extremt sällan att föräldrar glömmer bort sina barn en hel arbetsdag. Så uppenbart är det ju inte särskilt vanligt ändå, och händer inte vem som helst när som helst. Om så vore fallet skulle ju såna här händelser ske lite nu och då, men de är ju extremt ovanliga. Tusentals trötta föräldrar kör varje dag sitt barn till dagis, utan att glömma dem i bilen hela dagen.

 

[Inte_Ung]

Sv: kan det bli värre?

En mamma som glömde sitt barn i bilen, såg ett missat samtal från barnvakten men inte brydde sig så mycket om det - för hon trodde att hon lämnat barnet!

Men varför inte bry sig?
Det kunde ju vara något som hade hänt barnet hos barnvakten.

Rent allmänt så tycker jag att föräldrarna i fallen verkar litet oengagerade.

 

[Inte_Ung]

Sv: kan det bli värre?

"Måste" det inte vara så att barnet dog av hettan i bilen?

Barnet kanske var dött redan när det lämnades i bilen.
Det vet ju inte vi.

 

[Mabuse]

Sv: kan det bli värre?

Ja, ett samtal från barnvakten tar man väl alltid, jag skulle anta att de ringde för att barnet var sjukt eller liknande, och det vill jag såklart veta. Är det något samtal man dubbelkollar så är det väl det från barnvakten, just eftersom barnvakten har hand om ens barn, och alltså vill säga om något om barnet som är så viktigt att det inte kan vänta tills man kommer och hämtar barnet igen - det känns ju verkligen som ett samtal man vill ta.

 

[Inte_Ung]

Sv: kan det bli värre?

Jag glömmer sällan saker men jag kontrollerar ändå.
Att jag har med mig allt och att inget stöldbegärligt ligger kvar.

Om man har barn och familj så är det ju inte bara jag som lämnar saker i bilen.

 

[Inte_Ung]

Sv: kan det bli värre?

Frågan är bara om den rutinen skulle sitta om jag var tillräckligt stressad, uttröttad och upprörd...

Om man är i dåligt skick så måste man vara vuxen nog att ta hänsyn till det.
Då så får man vara ännu mera noga med vad man gör.

 

[Skogstrollet]

Sv: kan det bli värre?

Men var det dina föräldrar som glömde dig eller var det butikspersonalens fel att du blev kvar? Har butiken dåliga rutiner kanske?

Var det mammas fel att hon glömde barnet på perrongen, eller var det tågföretagets fel? Hade de dåliga rutiner?

Pappan glömde bort att hämta sitt barn på fsk, men eftersom fsk har ansvaret för barnet när föräldrarna inte är där så är ingen större skada skedd. Barnen är faktiskt överlämnade till någon annans ansvar och då kan man ju tänka på annat.

Var det förskolepersonalens fel att de glömde en treåring i skogen, eller vems del var det? Svar ja, personalen glömde barnet och hade dåliga rutiner.

Tycker du alltså att det är en dålig idé att förskola/dagis/skola håller koll på vilka ungar som inte dyker upp när de ska? En sån liten rutin, ett litet telefonsamtal, hade kunnat rädda den här pojkens liv. Men visst, låt oss lägga ansvaret där det hör hemma...

Att ansvaret inte ligger på förskolan att hålla koll på föräldrarnas rutiner står väl glasklart?

 

[Dentaku]

Sv: kan det bli värre?

Tja, varför tror du att jag inte har några barn? Anledningen till att jag ens skriver i den här tråden är som sagt att jag tror att inställningen att något sånt här bara händer en viss, "dålig" typ av människa och inte en själv dels är rätt farlig, dels känns fördömande på ett obehagligt sett när det precis inträffat.

 

[Niyama]

Sv: kan det bli värre?

Barnet kanske var dött redan när det lämnades i bilen.
Det vet ju inte vi.

Möjligt, men det verkar väl osannolikt? Varför skulle pappan lämnat ett dött barn i bilen, och sen jobbat hela dagen som vanligt?

 

[Niyama]

Sv: kan det bli värre?

Tja, varför tror du att jag inte har några barn? Anledningen till att jag ens skriver i den här tråden är som sagt att jag tror att inställningen att något sånt här bara händer en viss, "dålig" typ av människa och inte en själv dels är rätt farlig, dels känns fördömande på ett obehagligt sett när det precis inträffat.

Vem har den inställningen i tråden? Det är ju den inställningen den där pappan tycks ha haft. Jag har inte den inställningen - alltså dubbelkollar jag allt riktigt viktigt (eller när jag är riktigt stressad: trippelkollar).

 

[imzork]

Sv: kan det bli värre?

+ imzork

På de förskolor jag har vikarierat har det inte varit rutin. Barnen är föräldrarnas ansvar tills de lämnas på förskolan och dyker de inte upp antas de vara med föräldrarna. Ingen poäng i att ringa med andra ord.

Fallet Anna och fallet pojken i Eslöv visar väl att det finns en viss poäng i att vara vaksam och göra det där telefonsamtalet?

Jag tycker det är orimligt att kräva att förskolan ska ha rutiner för att förebygga att saker händer på barnets fritid, under förälders ansvar. Det säger väl nästan sig självt att det inte är vad förskolan ska syssla med?

Jag tycker det är helt rimligt att förskolan/skolan vid morgonsamlingen räknar in ungarna och stämmer av med sjuk- och ledighetsanmälningar.

Det är inte fråga om en ansvarsförflyttning eller ett förminskande av Eslövpappans ansvar, däremot är det ju inget fel i att vara lite lösningsfokuserad och jobba lite förebyggande, eller?

Hade förskolan räknat in ungarna på morgonen hade detta kunnat undvikas; hade Annas skola räknat in ungarna (och personalen hade kommunicerat sinsemellan) hade Anna kanske hittats tidigare. Skitsamma vem som har brustit i ansvar, men man kan ägna sig åt axelryckningar och "det är inte vårt ansvar!!" eller så kan man lösa problemet. Hur lång tid tar det att räkna in ungarna? Hur lång tid tar det att konstatera att någon saknas? Hur lång tid tar det att ringa ett telefonsamtal?

Sen kanske inte föräldrarna svarar i telefon (som någon påpekade) men då får man väl ta det då? Annars blir det ju alla-kan-inte-därför-ska-ingen-få-argument av det, vilket är lite tramsigt.

(Rimligen begär man en telefonlista [hemnumret-pappas mobil-mammas mobil-mammas jobb-pappas jobb-farmor-mormor] av föräldrarna och begär av dem att de ser till att vara nåbara på telefon. Hur gör man när ungarna blir sjuka under skoldagen?)

 

[Stereo]

Sv: kan det bli värre?

Men han trodde att han var så ofelbar att han inte behövde kolla om han glömt nycklar/mobiltelefon/plånbok/jacka/barn/hund/dator i bilen.

Nej, det trodde han nog inte alls det. Jag läste en hel del om detta att glömma barn i bilar för något år sedan, och precis som tidigare sagts så finns det inga supermänniskor som aaaaallllllllldrig under några omständigheter skulle kunna glömma sitt barn i bilen. Att intala sig det är att lura sig själv.

Det finns många många tragiska fall där detta har hänt, och gemensamma faktorer har vad jag förstått varit ÄNDRADE RUTINER kombinerat med extrem stress.

Innan man vet alla omständigheter i fallet så kan man inte säga att han trodde han var ofelbar, tycker jag.

 

[Mabuse]

Sv: kan det bli värre?

Många många fall finns det väl inte? Har det ens någonsin hänt förut i Sverige?

Ok att man glömmer barnet och åker direkt till jobbet, men att på hela dagen inte komma ihåg barnet - nä. Särskilt om man inte brukar lämna på dagis, då borde man väl vara extra alert för att allt inte är som det brukar, och kanske fundera lite på att oj, hoppas det nu går bra att lämna, och att jag hinner till jobbet sen. Inte att man sätter barnet i bilen, och medan man backar ur bilen från parkeringen glömmer barnet så fullständigt att man inte kommer ihåg det igen förrän åtta timmar senare. Det verkar ju mer än lovligt tankspritt, så tankspridd får man bara inte vara.

 

[Stereo]

Sv: kan det bli värre?

Det har säkert hänt i Sverige, men jag har ingen källa på det. Men det finns många fall runt om i världen, jag ska försöka hitta lite källor...

 

[Mammas]

Sv: kan det bli värre?

Jag vet att det var uppe något fall för ett par år sedan när mitt barn var mindre, tror att det var ett danskt fall där barnet dog och sedan ett svenskt där barnet överlevde. i artikeln Dentaku länkade till tror jag att de sa 15-20 barn per år i USA.

 

[mandalaki]

Sv: kan det bli värre?

Läste du sista sidan? En minnesforskare uttalar sig:

"Memory is a machine," he says, "and it is not flawless. Our conscious mind prioritizes things by importance, but on a cellular level, our memory does not. If you're capable of forgetting your cellphone, you are potentially capable of forgetting your child."

Fast jag tycker faktiskt inte att det handlar om just minne. Jag tycker att det handlar om närvaro. Har man ansvar för en tvååring måste man vara närvarande, vara i nuet.