kan det bli värre?

[prinsessfeminist]

Sv: kan det bli värre?

KL

Jag förstår inte hur man ens orkar resonera... Jag är totalt knäckt bara jag tänker på den tragiska händelsen.

Jag kan inte spekulera, fundera, rationalisera något om någonting.

Jag lider bara helvetets alla kval av att ens höra talas om händelsen. Fixade inte nyheterna förut och skulle aldrig i livet läsa en artikel.

 

[Inte_Ung]

Sv: kan det bli värre?

Extrem stress, dålig sömn i några veckor, abrupt ändrade rutiner. Det är verkligen ett recept på katastrof.

Jo men det måste man väl ändå veta att man varit utsatt för, så att man kan se till att kompensera för det.
Man kan ju faktiskt strunta i att åka till jobbet i ett sådant läge.

 

[Inte_Ung]

Sv: kan det bli värre?

Har man ansvar för en tvååring måste man vara närvarande, vara i nuet.

Precis.
Vara engagerad.

 

[TomasN]

Sv: kan det bli värre?

KL

Jag förstår inte hur man ens orkar resonera... Jag är totalt knäckt bara jag tänker på den tragiska händelsen.

Jag kan inte spekulera, fundera, rationalisera något om någonting.

Jag lider bara helvetets alla kval av att ens höra talas om händelsen. Fixade inte nyheterna förut och skulle aldrig i livet läsa en artikel.

Usch ja. Omöjligt att tänka sig in i pappans situation. Det är oförlåtligt och han vet om det. Jag skulle gått under.

 

[Niyama]

Sv: kan det bli värre?

Och sedan en dag ringer någon strax innan du ska till och kolla och meddelar att XX ligger på dödsbädden, just den dagen har du dessutom huvudvärk, är förkyld och har sovit dåligt under natten. Och helt plötsligt har din rutin brutits och det finns en risk att du glömmer.

Det behövs inte lika allvarliga saker för att distrahera, ingen kan garantera att de inte någon gång glömmer något extremt viktigt som man intalat sig är omöjligt att glömma. Är det tillräckligt allvarligt så räcker det med en gång i livet...

Självklart är det inte okej, men vad lönar det att döma personen, denne är förmodligen ändå den som dömer hårdast och har svårast för att förlåta.

Nu råkar det ju vara så att jag fått besked om näras plötsliga och oväntade död och då blivit ännu mer vaksam, gått över från att dubbelkolla till att trippelkolla saker, just eftersom jag då är medveten om att jag är chockad och inte alls som jag brukar. Har även utsatts för grova övergrepp och även då blivit mer noggrann. Alternativt, när jag känner att jag inte har koll på nånting och knappt kan hålla ihop mig själv: då ber jag någon annan ta ansvar för mina djur ett tag. Har man ansvar för något levande, djur eller barn, så måste man också ha självinsikten att be någon annan ta över ansvaret om man är i så pass dåligt skick att man av misstag kan orsaka barnets/djurets död.

 

[Quiss]

Sv: kan det bli värre?

Men ändå, även om man kan förstå det, så finns det ju gränser för hur tankspridd man får vara. Hade det hänt mig skulle jag aldrig, aldrig kunna förlåta mig själv, och jag skulle inte kunna förlåta min man om det hände honom.

Jag och sambon pratade om detta tidigare idag och han sa:
"Hade du gjort så, då hade jag nog aldrig mer velat se dig igen. Hade jag gjort så, då hade jag nog kört hem och skjutit mig själv."

Hur som helst så är det en tragisk händelse. Mår dåligt bara jag tänker på den lille pojken, inlåst och fastspänd i en varm, varm bil.....
Det känns ofattbart och overkligt. Klarar knappt av att läsa om det.

 

[Philosophia]

Sv: kan det bli värre?

Men var det dina föräldrar som glömde dig eller var det butikspersonalens fel att du blev kvar? Har butiken dåliga rutiner kanske?

Var det mammas fel att hon glömde barnet på perrongen, eller var det tågföretagets fel? Hade de dåliga rutiner?

Pappan glömde bort att hämta sitt barn på fsk, men eftersom fsk har ansvaret för barnet när föräldrarna inte är där så är ingen större skada skedd. Barnen är faktiskt överlämnade till någon annans ansvar och då kan man ju tänka på annat.

Var det förskolepersonalens fel att de glömde en treåring i skogen, eller vems del var det? Svar ja, personalen glömde barnet och hade dåliga rutiner.

?

*tio*

 

[pixietail]

Sv: kan det bli värre?

Det första svenska fallet du citerar är inte svenskt utan italienskt, och i det andra fallet räddades barnet efter 20 minuter, utan att ha kommit till skada, och föräldrarna kom också genast tillbaka till bilen. De hade inte glömt barnet utan lämnat det i bilen sovande medan de gick och handlade. Inte samma sak.

Här har du det danska fallet av samma slag som detta som Mammas skrev om,
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11891413.ab
Jag kommer också ihåg det väl, min dotter var 1,5 år då.


Tillägg, vi har diskuterat ämnet förut på Buke också...
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=945115

 

[golit]

Sv: kan det bli värre?

Usch ja. Omöjligt att tänka sig in i pappans situation. Det är oförlåtligt och han vet om det. Jag skulle gått under.

golits första tio

 

[Con]

Sv: kan det bli värre?

Förskolans prioritet ska vara att jobba förebyggande så att olyckor inte sker på förskolan. Att hålla på och ringa runt när föräldrar inte lämnar sina barn som avtalat finns det inte riktigt tid för. Utgångspunkten är ju att barnet är med föräldern när det inte är på förskolan så det finns ingen anledning att ringa och kolla vad de håller på med i stället.
Att barn förolyckas just i samband med dagislämning är inte heller ett så pass utbrett problem att införandet av onödiga rutiner är motiverat kan jag tycka.

Pojken kunde lika gärna ha glömts i bilen i ett annat sammanhang och att förskolans roll ens blandas in är märkligt. Visst att ett samtal från förskolan kunde ha räddat pojken, det kunde även en uppmärksam förbipasserande ha gjort, men det har inte med saken att göra.

Fallet Anna är en helt annan femma. Skolbarn ska dyka upp i skolan om de inte är sjuka och gör de inte det är det motiverat att ta reda på varför. Speciellt med tanke på hur vanligt det är att barn tar sig till skolan utan vuxet sällskap.

 

[Stereo]

Sv: kan det bli värre?

Jo men det måste man väl ändå veta att man varit utsatt för, så att man kan se till att kompensera för det.
Man kan ju faktiskt strunta i att åka till jobbet i ett sådant läge.

Absolut, men att man borde ha gjort det vet man inte förrän i efterhand.

Jag menar inte att det är okej på något sätt, jag tror bara att det i fel läge, under fel omständigheter, skulle kunna hända i princip vem som helst. Oavsett hur väl man känner sig själv. Att säga att det bara är en viss typ av oaktsamma människor som skulle kunna göra något sådant här tycker jag är att göra det lätt för sig och att ignorera hur hjärnan kan spela en spratt (eller snarare göra resten av livet ett helvete) i vissa lägen.

 

[Stereo]

Sv: kan det bli värre?

Fast nu lät jag väldigt förlåtande insåg jag - jag tycker absolut att det är fullkomligt vidrigt och att man FÅR INTE glömma sitt barn.

Men ändå, jag kan FÖRSTÅ hur det kan hända. Och jag känner inte att det är upp till mig att förlåta eller dömma.

 

[Apollo]

Sv: kan det bli värre?

Jag trodde det var rutin inom f-skola/skolans tidigare skolår att man checkar av så att alla är på plats och att de som inte är det är sjukanmälda, men det är det alltså inte?

Jag säger inte att f-skolan bär skuld i frågan, men en sådan avcheckning är ju snabbt gjord och hade ju kunnat avvärja en tragisk händelse.

Jag tänker på nioåriga Anna i Göteborg. Skolan reagerade inte, varför hon anmäldes saknad först sent på eftermiddagen när hon redan varit kidnappad i åtta timmar.

Jag menar inte att man ska lägga skuld, men däremot efterlyser jag vad jag skulle vilja kalla ett gemensamt eller överlappande ansvar, d.v.s. att föräldrarna har ansvar från hemmet till (för)skolan, men att även (för)skolan reagerar om ett icke-sjukanmält barn inte dyker upp.

I skolan är det en helt annan sak då många barn går själva till skolan. Vi har den rutinen att alltid ringa, hinner inte jag ber jag någon annan.
Varje gång jag ringt ett barn som inte kommit och inte sjukanmält så låter det alltid "Förlåt jag glömde."
Men att i detta fall "skylla" på förskolan är inte ok. Ett två-årigt barn kan ju av många anledningar inte ta sig till förskolan själv.
Lite ansvar måste man ta som förälder.

 

[Lobelia]

Sv: kan det bli värre?

Nu råkar det ju vara så att jag fått besked om näras plötsliga och oväntade död och då blivit ännu mer vaksam, gått över från att dubbelkolla till att trippelkolla saker, just eftersom jag då är medveten om att jag är chockad och inte alls som jag brukar. Har även utsatts för grova övergrepp och även då blivit mer noggrann. Alternativt, när jag känner att jag inte har koll på nånting och knappt kan hålla ihop mig själv: då ber jag någon annan ta ansvar för mina djur ett tag. Har man ansvar för något levande, djur eller barn, så måste man också ha självinsikten att be någon annan ta över ansvaret om man är i så pass dåligt skick att man av misstag kan orsaka barnets/djurets död.

Alla reagerar inte som du, det är nog få som kan svära på att de aldrig glömmer viktiga saker trots oförutsedda och mycket distraherande händelser, sjukdom, trötthet stress osv. Det ska givetvis vis mycket till för att glömma ett barn, men jag är benägen att tro att det kan hända vem som helst om omständigheterna är de "rätta" men lyckligtvis är omständigheterna sällan de rätta, åtminstone för att glömma ett barn en hel dag i en varm bil.

Som prinsessfeminist skrev, det är knäckande och tragiskt.

 

[imzork]

Sv: kan det bli värre?

Förskolans prioritet ska vara att jobba förebyggande så att olyckor inte sker på förskolan. Att hålla på och ringa runt när föräldrar inte lämnar sina barn som avtalat finns det inte riktigt tid för. Utgångspunkten är ju att barnet är med föräldern när det inte är på förskolan så det finns ingen anledning att ringa och kolla vad de håller på med i stället.

För att underlätta kan man ju be föräldrarna höra av sig om de blir sena eller inte kommer alls. Oavsett om barnet är sjukt eller bara inte kommer till förskolan den dagen av någon annan anledning.

Och hur lång tid kan det ta att räkna in ungarna vid morgonsamlingen (om man har sådan, det var standard när jag var liten) och konstatera att ja, alla som ska vara här är här?

Att barn förolyckas just i samband med dagislämning är inte heller ett så pass utbrett problem att införandet av onödiga rutiner är motiverat kan jag tycka.

Nej, för det hade ju varit jobbigt, gud förbjude.

Pojken kunde lika gärna ha glömts i bilen i ett annat sammanhang och att förskolans roll ens blandas in är märkligt. Visst att ett samtal från förskolan kunde ha räddat pojken, det kunde även en uppmärksam förbipasserande ha gjort, men det har inte med saken att göra.

Det har det väl? Det finns uppenbarligen ett tillsynsglapp som hade kunnat åtgärdas ganska enkelt, om man nu vill åtgärda det, men det är uppenbarligen lite jobbigt.

Att förskolan kom upp beror ju på att detta skedde på en tisdagmorgon och ungen var inskriven på en förskola och således av någon förväntades vara där.

Hade det skett en söndagmorgon är ju läget ett annat.

 

[imzork]

Sv: kan det bli värre?

Men att i detta fall "skylla" på förskolan är inte ok. Ett två-årigt barn kan ju av många anledningar inte ta sig till förskolan själv.

Jag har inte skyllt på någon. Jag har inte diskuterat ansvarsfrågan överhuvudtaget. Jag ger förslag på hur man kan arbeta förebyggande så att fallet Anna eller fallet Eslöv inte händer igen, oaktat vem det är som bär ansvaret.

 

[Lobelia]

Sv: kan det bli värre?

Förskolans prioritet ska vara att jobba förebyggande så att olyckor inte sker på förskolan. Att hålla på och ringa runt när föräldrar inte lämnar sina barn som avtalat finns det inte riktigt tid för. Utgångspunkten är ju att barnet är med föräldern när det inte är på förskolan så det finns ingen anledning att ringa och kolla vad de håller på med i stället.
Att barn förolyckas just i samband med dagislämning är inte heller ett så pass utbrett problem att införandet av onödiga rutiner är motiverat kan jag tycka.

Men hur ofta sker det? Och hur lång tid tar det egentligen? Kan man rädda ett barn från döden och några handfullar barn från obehag genom en rutin är det väl värt det.

Det räcker att man skickar iväg ett sms (man kan ha en mall) till föräldrarna till alla barn som inte dykt upp, det kan väl ta en halvminut de dagar man saknar något barn oförklarligt, och om någon är borta titt som tätt utan förvarning kan man göra ett undantag och låta bli.

 

[mandalaki]

Sv: kan det bli värre?

Delvis KL

Dagisspåret är väl mest ett sidospår i det här. Den här händelsen bör ha uppmärksammat förskolan på att de faktiskt inte hade någon rutin om att meddela när ett barn inte dyker upp. Nästa gång kan det ju handla om ett bortfört barn. Men det är också allt som berör förskolan, tycker jag.

 

[Brandgul]

Sv: kan det bli värre?

Tycker du alltså att det är en dålig idé att förskola/dagis/skola håller koll på vilka ungar som inte dyker upp när de ska? En sån liten rutin, ett litet telefonsamtal, hade kunnat rädda den här pojkens liv. Men visst, låt oss lägga ansvaret där det hör hemma...

Att ansvaret inte ligger på förskolan att hålla koll på föräldrarnas rutiner står väl glasklart?

Men vilken tid ska jag ringa de 1-3 samtal per dag? Vilket klockslag för att säkra att barnet mår bra? I teorin låter det jättebra, men i praktiken är det inte lika fullt enkelt. Klockan 11? Det är kanske försent i vissa fall och för tidigt för att andra ens har hunnit till fsk. Vi lämnar allt mellan 7 och 9.30. Vilken tid ska vi bli uppringda? 9.30 har vi kanske glömt barnet över två timmar i bilen.

Det är jättelätt att tänka utifrån sitt eget perspektiv och tycka att det handlar om något enstaka samtal på fem år. Men som på vår förskola är det 98 barn till och med föräldrar med olika inställning till att meddela närvaro och frånvaro. Samtidigt som det finns andra föräldrar som tycker pedagogerna gör och ägnar sig för lite åt barnen. Det går liksom inte ihop.

Men det finns ju system med "nuddisar". Elektronisk närvarokontroll och det systemet kunde ju skicka ut en förfrågan och en straffavgift på 50 spänn för olovlig frånvaro. Då skulle det kanske fungera.

Det finns föräldrar till barn med specialkost som högaktningsfullt skiter i att anmäla barnens frånvaro och närvaro, men skulle de komma dit en dag och barnets specialkost inte finns, då blir det ett jäkla liv. Det finns liksom föräldrar och föräldrar...

Men skola har jag skrivit tidigare att det är en annan sak för de har närvaroplikt och en tid att passa.

 

[Skogstrollet]

Sv: kan det bli värre?

Jag trodde förskoletid var schemlagd (så är det hos oss), så en timme efter att barnet skulle lämnas vore rimligt.
Hur ofta är det barn saknas, skulle det verkligen behöva ringas 2-3 gånger per dag och frågas efter saknade barn...? Jösses vilken oreda ni måste ha och helt omöjligt att planera någon som helst verksamhet.