Sv: kan det bli värre?
Jag tror inte det har hänt, då hade man hört talas om det. Det förekommer uppenbart, men vanligt, och många många fall - nä, det tror jag faktiskt inte. De flesta föräldrar glömmer inte sånt, inte hela dagen. Fem minuter kanske, men sen kommer man ju på det igen och går tillbaks.
Jag kan förstå hur det gick till, så fort pappan startade bilen så åkte autopiloten på, och han gick in i jobb-mode, och där ingick varken ett stopp vid dagis eller tankar på barnet på hela dagen. Han var väl inte vak att behöva tänka på barnet under dagen, eftersom mamman skötte lämning normalt.
Men ändå, även om man kan förstå det, så finns det ju gränser för hur tankspridd man får vara. Hade det hänt mig skulle jag aldrig, aldrig kunna förlåta mig själv, och jag skulle inte kunna förlåta min man om det hände honom.
Jag tror inte det har hänt, då hade man hört talas om det. Det förekommer uppenbart, men vanligt, och många många fall - nä, det tror jag faktiskt inte. De flesta föräldrar glömmer inte sånt, inte hela dagen. Fem minuter kanske, men sen kommer man ju på det igen och går tillbaks.
Jag kan förstå hur det gick till, så fort pappan startade bilen så åkte autopiloten på, och han gick in i jobb-mode, och där ingick varken ett stopp vid dagis eller tankar på barnet på hela dagen. Han var väl inte vak att behöva tänka på barnet under dagen, eftersom mamman skötte lämning normalt.
Men ändå, även om man kan förstå det, så finns det ju gränser för hur tankspridd man får vara. Hade det hänt mig skulle jag aldrig, aldrig kunna förlåta mig själv, och jag skulle inte kunna förlåta min man om det hände honom.