Sv: Just nu, del III
kl
Just nu läser jag Creepypastas, gråter för typ femte timmen på rad, och försöker glömma att jag på en vecka förlorat två personer jag verkligen brydde mig om. Och nu får jag uselt samvete för att jag jämställer sätten de försvann på, och för att jag tydligen har lättare att hantera död än att någon bara inte bryr sig mer. Men just nu gör det exakt lika vidrigt ont och fuck it, känslor är inte logiska.
Nu ska jag bara radera alla fysiska minnen jag har av dem båda och skynda på förträngningen. Och ägna de närmaste dagarna åt att konservera energin och göra mitt livs första skolbesök på fredag till ett fantastiskt startskott för mitt distrikt och för min politiska karriär. Så kan han få ångra sig när jag sitter där i toppen av förbundsstyrelsen om ett par år, med framtiden och hela världen för mina fötter.
Jag tar mig igenom det här och jag fixar det här också, med bravur och mer därtill. Tamigfan.