Jobbiga barn??

[mino]

Sv: Jobbiga barn??

Men varför gnälla på barnen och deras föräldrar i stället för att göra nåt åt det? Släng på en disney DVD eller skicka ut dem att hitta på nåt i stället för att sitta där och oja er över dålig respekt och uppfostran. I mina öron låter det som om man inte har ansträngt sig särskilt mycket som värd (för jag antar att det gäller när familjerna är på besök?) om man bara tillgodoser de vuxnas behov. Visst kan man tycka att föräldrarna borde ha tagit med något som barnen kan roa sig med men man kan ju även åtminstone försöka att erbjuda nåt förslag själv. Om man verkligen vill lösa problemet.

 

[biffen]

Sv: Jobbiga barn??

Har en nioåring som fortfarande kan bete sig så - bara för att hon ääälskar folk och uppmärksamhet.
Naturligtvis vet hon mycket väl hur man bör bete sig, men det bubblar över ibland. Ofta går det bra om man ger dem lite tid och sedan förklarar att nu vill vi prata "vuxenprat" här, antingen sitter du ned och tonar ner dej lite, eller så går du och gör något annat.

 

[Brandgul]

Sv: Jobbiga barn??

Angående veka vuxna: Vi som har barn nu är vana att bli uppassade av våra föräldrar. Många av oss har inte fattat att vi själva måste ta ansvar utan förväntar oss att någon annan ska göra det åt oss. Precis som våra mammor alltid har gjort...

Vi har fått gnäll på förskolan att vi måste vara hårdare och uppfostra barnet mer. Det kom från ett föräldrapar som kan stå 40 min och vänta på att deras barn ska behaga att komma med. Dvs. de gör INGET själva. Då ska min helt underbara kollega att förskolan är bara ett komplement till hemmet och det är hemma det måste börja Det är självklart att vi gör vårt bästa med detta barn, men som sagt... Föräldrarna måste ocka ställa krav. Hur ska vi annars kunna hjälpas åt?

 

[Brandgul]

Sv: Jobbiga barn??

Jamen det är ju ett personlighetsdrag och jag tycker samtidigt att det är synd att stävja allting sådant. Själv har jag alltid fått höra att jag pratar mycket, och nu pratar jag aldrig om det är mycket folk... Jag brukar säga att de fick tyst på mig till slut.

Det är en svår balansgång det där. Din tjej ska ju inte förtryckas för att hon vill ha uppmärksamhet, samtidigt som hon ibland måste kunna lägga band på sig. Man får försöka att lägga förklaringen på det som händer och inte det hon gör som person. T.ex. just nu var det så spännande det som Britta berättar, jag måste få höra - istället för - Gud vad du lever om och stör oss. Men låt henne få showa och ha tillfällen när det passar (Vilket det iofs lät som ni redan gör, men jag ville bara skriva detta ändå )

 

[biffen]

Sv: Jobbiga barn??

Jomen absolut!

Ger man henne lite tid att få visa och prata och bubbla en stund så blir det så mycket lättare för oss att få prata sedan.

 

[Zaria]

Sv: Jobbiga barn??

Sådär gjorde min mamma när jag var liten. Jag tyckte det var superspännande när mammas vänner kom på besök och de tyckte om mig med och jag bara älskade att de brydde sig om mig ockå. Så jag fick vara med och "prata av" mig en stund, sedan gick det lättare att få mig att hitta på nåt själv.

Tycker själv det är roligt att prata med kompisarnas barn en stund för att liksom visa att jag bryr mig om dem också. Sedan är det ju såklart skönt att kunna prata lite "vuxenprat" med föräldern också utan en hoppande "pajas" på bordet.

 

[Atoxa]

Sv: Jobbiga barn??

Men varför gnälla på barnen och deras föräldrar i stället för att göra nåt åt det? Släng på en disney DVD eller skicka ut dem att hitta på nåt i stället för att sitta där och oja er över dålig respekt och uppfostran. I mina öron låter det som om man inte har ansträngt sig särskilt mycket som värd (för jag antar att det gäller när familjerna är på besök?) om man bara tillgodoser de vuxnas behov. Visst kan man tycka att föräldrarna borde ha tagit med något som barnen kan roa sig med men man kan ju även åtminstone försöka att erbjuda nåt förslag själv. Om man verkligen vill lösa problemet.

Absolute kan man anstränga sig lite när man har barn på besök, och barn måste också få delta, synas och höras...

Men problematiken uppkommer när respekten för andra saknas.

Samma respekt som även vuxna ger mot varandra. Att man inte avbryter folk mitt i meningar eller kräver 100 % uppmärksamhet hela tiden. Den repekten är svårt att lära andras barn utan att "trampa någon förälder på tårna" vare sig man har bjudit hem familjen eller är på besök. Och det är sådant som är jobbigt.

Jag har en bekant som är hur trevlig som helst men stört omöjlig att umgås med tillsammans med hennes barn. Om man inte gillar att se och höra en 7 årig terrorist som boxar sin mamma i magen, skriker och hindrar sin mamma konstant att prata om annat. Bestämmer var hans mamma skall sitta och innan han bestämmt sig ångrat sig fyra gånger. Det är sådant som stör och irriterar en till vansinnig. Och det problemet kan facktist ingen annan än hon lösa.

En vardaglig fika i köket är omöjlig att genomföra tillsammans med hennes son.

Det här var ett exempel på barn och föräldrar i min bekantskap och jag har fler

 

[Ammon]

Sv: Jobbiga barn??

Jag har en bekant som är hur trevlig som helst men stört omöjlig att umgås med tillsammans med hennes barn. Om man inte gillar att se och höra en 7 årig terrorist som boxar sin mamma i magen, skriker och hindrar sin mamma konstant att prata om annat. Bestämmer var hans mamma skall sitta och innan han bestämmt sig ångrat sig fyra gånger. Det är sådant som stör och irriterar en till vansinnig. Och det problemet kan facktist ingen annan än hon lösa.

En vardaglig fika i köket är omöjlig att genomföra tillsammans med hennes son.

Det här var ett exempel på barn och föräldrar i min bekantskap och jag har fler

Det var precis ett sådant här exempel jag menade när jag skrev tråden. Har också flera bekanta vars barn beter sig så här.

 

[Ammon]

Sv: Jobbiga barn??

Det är inte när folk är på besök jag menade, i första hand. Tycker iofs att barn ska ha respekt och lyssna på sina föräldrar vart än man är. Vare sig man är på besök hos någon annan, är hemma hos sig själv, eller typ möts på stallplanen. Atoxa skrev här precis ett sådant exempel som jag hade i huvudet när jag skrev denna tråd start.

 

[Poxz]

Sv: Jobbiga barn??

Mm, vi har en bekant vars dotter slängde MAT på oss sist vi var där. Ok om hon varit ett år gammal, men hon är 8 år! Föräldrarna sa inte mycket om det. "Men XX då!"

Vi har inte hälsat på sen dess, och det lär dröja. Åtminstone för min del.

 

[Mirre]

Sv: Jobbiga barn??

Sånt är hemskt!

Hade en kompis som liten som tillsammans med brodern styrde sina föräldrar med järnhand. Dem gjorde precis som dem ville, kallade dem för allt möjligt och var rent elaka vid minsta protest mot föräldrarna. Dem var även likadan mot sina kompisar vilket blev rätt jobbigt i längden. Deras föräldrar var hur snälla och trevliga som helst men verkade mer eller mindre livrädda för sina barn. Det var skrämmande att se.

Några av kusinerna är likadana. ENORMT bortskämda och som små var dem rena monstren. En av dem lärde sig inte prata rent förrän vid 7 års ålder och då var det vi i min familj som lärde henne det.
Hennes mamma pratade "bebisspråk" med henne hela tiden. Enbart, även när hon blev större. Tänk vad retad hon hade blivit i skolan om hon inte lärt sig prata rent innan hon började.
Fick dem inte som dem ville blev dem totalt vansinniga!
Rena exorcisten. Nu är dem tonåringar allihop och fortfarande likadana. Rent elaka ibland, bortskämda till tusen och beter sig som trotsiga femåringar.

 

[Rina]

Sv: Jobbiga barn??

Det är inte bra att barnen tar över som det beskrevs här innan att barnet bestämmer var mamma ska sitta etc. Men något jag har reagerat över hos uppmärksamhetskrävande barn är att antingen säger föräldrarna inte ifrån tillräkligt utan barnen tar över och styr, dessa barn provocerar ju för att de vill ha gränser. En annan grupp av jobbiga och uppmärksamhetskrävande barn är ju de barn som inte får uppmärksamhet, dessa barn söker uppmärksamhet för att bli bekräftade. Ofta hör man att hon/han vill ja bara ha uppmärksamhet i nedlåtande ton. Jag tycker det är mänskligt att vilja ha uppmärksamhet och inte alls något fult, det gäller bara att söka den på rätt sätt i rätt sammanhang och det kan många barn inte för de har inte fått lära sig det, de gör det som de upplever fungerar. Sedan är det det där med besök, det är spännande och ofta någon söt kaka sedan är barnen igång. Ska alla utom barnen få kakor/glass? Sedan är barn bråkiga i perioder, det är ju då de lär sig. Min snart treåriga dotter har ett humör framför allt när man hämtar henne. Personalen menar att de gör så mot den förälder som är hemma mest för att testa, helt normalt att hon riktar det mot mig. I gruppen med andra barn så fungerar de som grupp och har ingen anledning att testa personalen. Visst ska föräldrar uppfostra sina barn givetvis men det går inte att se allt svartvitt heller. Den dagbarnvårdare mina barn är hos säger att hon tvekade först att ta hand om andras barn för hon visste hur jobbiga småbarnsåren med hennes egna barn var, nu säger hon att egna barn är värst andras barn är mycket lättare. Det har inte med uppfostran att göra det har men gruppen som sig. mina barn är lättare om de har kompisar hemma och kompisarna är ofta gudasnälla, de har ingen anledning att trotsa mig. Vad jag menar är att situationen gör sitt och att det är inte fult att ett barn vill ha uppmärksamhet, det är mänskligt.

 

[Snuffsan]

Sv: Jobbiga barn??

Mm, vi har en bekant vars dotter slängde MAT på oss sist vi var där.

Skojar du!! Jag hade rest mig och gått direkt.

 

[Rina]

Sv: Jobbiga barn??

Ett annat problem som jag ser är att när man är bortbjudna så måste man passa på barnen helatiden finns det inget för dem att göra så självklart försöker de hitta på något. Ganska jobbigt för alla parter och jag och min sambo får turas om att springa efter barnen. Jag försöker ta med någon leksak men det är svårt för barnen när de förväntas sitta tyst och stilla och låta vuxna umgås ifred. Nu när så många vänner har egna barn så är det så lugnt och skönt man kan släppa barnen och vet att ömtåliga saker är undanställda och det är barnsäkrat samt att det finns massor av leksaker. då kan vi vuxna umgås i lugn och ro.

 

[Atoxa]

Sv: Jobbiga barn??

Självklart är det inget fult som barn gör när de vill ha uppmärksamhet. Men jag ställer mig frågan till om det är det enda de söker efter när de beter sig illa på det viset jag beskrivit innan?

Jag tror att just denne sonen som jag beskrivit innan likt andra barn letar och testar sina gränser, vad är tillåtet och vad är inte. Men tyvärr är det aldrig någon som presenterar några gränser för honom. Och resultatet blir bland annat som jag beskrev tidigare

Att testa gränser är inte heller något fult och inte heller fel, tvärtom så är det ju det ett normalt barn förväntas göra!

Felet och det fula tycker jag man hittar hos föräldrarna. Felet är att de inte orkar /klarar av / förmås presentera ett sätt för barnen att samverka tillsammans med andra som är socialt accepterat. Och det fula är den otrygghet barnen facktist får när de förväntas att ta hand om/ansvara för saker som de inte är mogna för. Till ex stryra hela familjen, vad som skall ätas, vart folk skall sitta osv ...

Dessa barn som jag tänker på, bland annat det barn som jag beskrev innan är inte några glada barn, tvärtom så fäller de väldigt mycket tårar och får täta vredesutbrott. Och vem skulle inte få det om man hela tiden tvingas ta ansvar över saker som man inte är mogen för? Eller för den delen förstår.

En unge skall inte heller behöva "spela allan" och bete sig sig illa för att få uppmärksamhet. Då är det något som är fel.

 

[Atoxa]

Sv: Jobbiga barn??

Jag upprepade visst mycket som du skrev ... Det går av bara farten...

 

[Poxz]

Sv: Jobbiga barn??

Skojar du!! Jag hade rest mig och gått direkt.

Ja, du anar inte hur nära man var att totalt göra myteri... *suckar*
Tyvärr är väl en ANNAN för "väluppfostrad" för att sådana uppträden.

Men som sagt, jag vill inte hälsa på dem igen.

 

[Rina]

Sv: Jobbiga barn??

Och det fula är den otrygghet barnen facktist får när de förväntas att ta hand om/ansvara för saker som de inte är mogna för. Till ex stryra hela familjen, vad som skall ätas, vart folk skall sitta osv ...

Precis det är ett utryck för otrygghet. Att låta barn ta ansvar för något de inte är mogna för är aldrig bra. Det kan vara en svår balansgång mellan vad som är rimligt och vad som inter är rimligt men i de fall som beskrivits är det uppenbart, så uppenbart att man är förvånad över att föräldrarna inte ser det.

 

[Tajger]

Sv: Jobbiga barn??

-kl-
Haha. känner igen mig. Bara på juldagen sade min son, 16 år, när väninnan med familj varit och hälsat på att "sådana barn skulle han inte ha när det var hans tur". Skönt att höra. Högljudda och får ta så mycket plats de vill. Väldigt intelligenta och kunniga barn, för deras föräldrar pratar och förklarar hela tiden så fort de så önskar (mitt i andra samtal, middag eller när som helst), men omöjligt att föra ett normalt samtal eftersom barnen hela tiden är prio 1. De är 6 och 8 år.
Några andra bekanta bjöd vi på middag, deras två söner kastade med en tennisboll över bardisken mellan kök och vardagsrum, när vi försökte laga middag och hade dukat med hyfsat fint porslin mm. 7 och 11 år gamla. Ska de komma fler gånger blir det grillat utomhus!

Våra barn gjorde naturligtvis aldrig sådana saker Eller minns man inte? Börjar ju bli gammal...

 

[Ammon]

Sv: Jobbiga barn??

Åh! Jag skulle kokat utav ilska
Jag brukar inte backa för att säga ifrån när tex ett barn skriker rakt ut när man försöker prata med dennes förälder, men i detta fall tror ja jag hadeblivit vansinnig rent ut sagt. Tror nästan jag sagt åt föräldern istället.. suck inte lätt de där... Hoppas du fick ret kläderna iaf