Jämställdhet inte lika med feminism

[Amha]

@Energi @BernT @stjarnhimmel det var en variant på kakproblemet i trådstarten.

 

[Pontevecchio]

Kvinnan såklart, de har ju samma jobb? Jag har för övrigt alltid (på exakt alla jobb jag haft) tjänst mer än mina manliga kollegor (i samma tjänst alltså, att jag på mitt första jobb tex tjänade mindre än den manliga VDn är ju inte så konstigt). Ofta styrs väl lönen av kollektivavtal och där spelar väl inte kön någon roll.

Det handlar inte om dig, det handlar om den stora massan. Jag tjänar bättre än min man och vi delar på FL, det innebär inte att det ser ut så i Sverige generellt.
Nej, kollektivavtal innebär inte lika löner och ffa hindrar inte kollektivavtalen männen från att göra karriär på bättre betalda tjänster än kvinnor. Ett vanligt exempel, två nyutexade ingenjörer anställs, nästan samma lön. kvinnan får 30 000 och mannen 32 000. Efter fem år är mannen projektchef och lyfte 45 000, kvinnan har blivit administratör och lyfter 33 000.

 

[Amha]

Det handlar inte om dig, det handlar om den stora massan. Jag tjänar bättre än min man och vi delar på FL, det innebär inte att det ser ut så i Sverige generellt.
Nej, kollektivavtal innebär inte lika löner och ffa hindrar inte kollektivavtalen männen från att göra karriär på bättre betalda tjänster än kvinnor. Ett vanligt exempel, två nyutexade ingenjörer anställs, nästan samma lön. kvinnan får 30 000 och mannen 32 000. Efter fem år är mannen projektchef och lyfte 45 000, kvinnan har blivit administratör och lyfter 33 000.

Fördelen att jobba på ett företag som håller hårt i plånboken så de kan pytsa ut enorma slantar till VD:n sen är ju frågan det där med att bli gruppledare/chef. Det är väl möjligen där det kan ojämn fördelning.

 

[YorkWann]

Men hur kan en liksom bortse ifrån djupare analyser? Jag fattar inte.

"Ja men kvinnor misshandlar män också."
JAHA?! Vem har ens förnekat det?
Men HUR kan en missa att kvinnor som misshandlar män inte är ett strukturellt problem som bland annat bottnar i könsroller? Och VARFÖR är det kvinnors sak att ta tag i det? Män är väl kapabla att starta mansjourer och motarbeta könsroller precis som kvinnor?

Exakt!

Ja, män blir också utsatta för våld - AV ANDRA MÄN. Av alla misshandelsfall som rapporterades 2013 är 85% av förövarna MÄN. Män drabbas också i högre utsträckning av våld, AV ANDRA MÄN. Män står för 98 % av alla våldtäkter på både kvinnor, män och barn. Dvs, ja män blir också utsatta - AV ANDRA MÄN.
Varje år misshandlas ca 20 kvinnor till döds av en närstående, i 17 fall är gärningsmannen en man de haft en relation med, i samtliga fall var gärningsmannen en man.
Dödligt våld kopplat till annan brottslighet (Rån, inbrott etc) dominerar äldre, kvinnliga offer. 85% av offren var kvinnor. Många av brotten har begåtts i offrens hem av påtagligt yngre manliga gärningsmän.
Källor är , rapport från Mikael Rying, BRÅ, och RoKS.

"Så det jag vill påstå är att visst finns det "orättvisor" mot kvinnor som behöver rättas till MEN det finns massor med tillfällen där en man råkar ut för orättvisor och då faller ju feministtänket då det är en man som blir drabbad.."
För att återknyta till ursprungsinlägget. Orättvisorna mot män är inte ett strukturellt problem.

 

[Badger]

För att återknyta till ursprungsinlägget. Orättvisorna mot män är inte ett strukturellt problem.

Jo en orättvisa gentemot män är faktiskt det, minst, strukturellt alltså. Det är orättvisan gentemot små pojkar. Men som sagt inga män verkar bry sig så mycket om den överhuvudtaget. Oavsett att pojkar sjunker i utbildningsresultat och färre går till universitetet. (Just här nämner jag inte orättvisan gentemot små flickor, som är större men annorlunda. Man behöver inte ignorera det ena bara för att man försöker åtgärda det andra och det här är ett svar till det ena.)

Redan som små bebisar pratas det med och gosas det mindre med pojkbebisar från främlingar, släkt och föräldrar, färre mjuka fina färger (inuti magen är ju ändå rimligen rosa), pusha till farligare manövrar (kolla forskning bebis på lutande plan ) Men män verkar inte bry sig så mycket om den orättvisan eller vilja göra någonting åt den, genom exempel eller handling. De pratar inte mycket med dem om känslor och allt möjligt (pojkar får statistiskt sett order, flickor samtal. Pojkarna halkar då efter i språklig utveckling.), lägger inte pärlplatta för att främja finmotoriken (påverkar när man ska lära sig skriva, det är ett reellt problem med finmotoriken), läser inte böcker för att främja läsningen (män läser allt mindre böcker och läser inte så mycket högt för barn, pojkar lär sig läsa sämre och senare), sedan vet jag inte hur det är med läxor, inte läst så mycket om huruvida pappor läser mycket läxor med barn. Politiskt medvetna kulturelitpappor verkar däremot anstränga sig extra och bli feminister för små flickbebisar. Vilket är helt rätt och helt underbart! Fast om deras kompisar med söner hade gjort detsamma skulle det gynnat deras döttrar ännu mer så att säga...

Även förskolepersonal verkar ge fler order och prata mindre med pojkar.

Tror till och med vissa feministmammor glömmer biten med att det är inte bara de duktiga flickorna som ska bli duktigare och duktigare. Utan pojkarna kan också få behöva bli duktiga och flickorna kanske lite mindre duktiga.

För då skulle ju till slut ens dotter möta den där empatiska killen som kan läsa kroppspråk, blir ju ursvårt att hitta om ingen arbetar med pojkarnas strukturella problem. Då får nästa generations unga kvinnor också möta samma märkliga beteende från unga män.

 

[monster1]

Jo en orättvisa gentemot män är faktiskt det, minst, strukturellt alltså. Det är orättvisan gentemot små pojkar. Men som sagt inga män verkar bry sig så mycket om den överhuvudtaget. Oavsett att pojkar sjunker i utbildningsresultat och färre går till universitetet. (Just här nämner jag inte orättvisan gentemot små flickor, som är större men annorlunda. Man behöver inte ignorera det ena bara för att man försöker åtgärda det andra och det här är ett svar till det ena.)

Redan som små bebisar pratas det med och gosas det mindre med pojkbebisar från främlingar, släkt och föräldrar, färre mjuka fina färger (inuti magen är ju ändå rimligen rosa), pusha till farligare manövrar (kolla forskning bebis på lutande plan ) Men män verkar inte bry sig så mycket om den orättvisan eller vilja göra någonting åt den, genom exempel eller handling. De pratar inte mycket med dem om känslor och allt möjligt (pojkar får statistiskt sett order, flickor samtal. Pojkarna halkar då efter i språklig utveckling.), lägger inte pärlplatta för att främja finmotoriken (påverkar när man ska lära sig skriva, det är ett reellt problem med finmotoriken), läser inte böcker för att främja läsningen (män läser allt mindre böcker och läser inte så mycket högt för barn, pojkar lär sig läsa sämre och senare), sedan vet jag inte hur det är med läxor, inte läst så mycket om huruvida pappor läser mycket läxor med barn. Politiskt medvetna kulturelitpappor verkar däremot anstränga sig extra och bli feminister för små flickbebisar. Vilket är helt rätt och helt underbart! Fast om deras kompisar med söner hade gjort detsamma skulle det gynnat deras döttrar ännu mer så att säga...

Även förskolepersonal verkar ge fler order och prata mindre med pojkar.

Tror till och med vissa feministmammor glömmer biten med att det är inte bara de duktiga flickorna som ska bli duktigare och duktigare. Utan pojkarna kan också få behöva bli duktiga och flickorna kanske lite mindre duktiga.

För då skulle ju till slut ens dotter möta den där empatiska killen som kan läsa kroppspråk, blir ju ursvårt att hitta om ingen arbetar med pojkarnas strukturella problem. Då får nästa generations unga kvinnor också möta samma märkliga beteende från unga män.

Vissa feministmammor? Du menar vissa föräldrar eller hur tänker du nu?

 

[Badger]

Vissa feministmammor? Du menar vissa föräldrar eller hur tänker du nu?

Nej hur menar du? Jag menar som skrevs -till och med vissa... "till och med" betyder ju ungefär. Av alla människor jag kan tänka mig som självklart borde tänka på saken -feministmammor, så gör nog inte ens de det alla gånger, vissa alltså. Men stora flertalet människor/föräldrar/pappor tänker automatiskt enbart på små flickor relaterat till könsroller, inte små pojkar.

Ickefeministmammor, särartsfeminister, feministhatarpappor, feministpappor, vanliga pappor osv tänker nog ännu mindre på det än vad feministiska mammor gör. Gissar jag, efter att ha intresserat mig för debatten.

 

[YorkWann]

Jo en orättvisa gentemot män är faktiskt det, minst, strukturellt alltså. Det är orättvisan gentemot små pojkar. Men som sagt inga män verkar bry sig så mycket om den överhuvudtaget. Oavsett att pojkar sjunker i utbildningsresultat och färre går till universitetet. (Just här nämner jag inte orättvisan gentemot små flickor, som är större men annorlunda. Man behöver inte ignorera det ena bara för att man försöker åtgärda det andra och det här är ett svar till det ena.)

Redan som små bebisar pratas det med och gosas det mindre med pojkbebisar från främlingar, släkt och föräldrar, färre mjuka fina färger (inuti magen är ju ändå rimligen rosa), pusha till farligare manövrar (kolla forskning bebis på lutande plan ) Men män verkar inte bry sig så mycket om den orättvisan eller vilja göra någonting åt den, genom exempel eller handling. De pratar inte mycket med dem om känslor och allt möjligt (pojkar får statistiskt sett order, flickor samtal. Pojkarna halkar då efter i språklig utveckling.), lägger inte pärlplatta för att främja finmotoriken (påverkar när man ska lära sig skriva, det är ett reellt problem med finmotoriken), läser inte böcker för att främja läsningen (män läser allt mindre böcker och läser inte så mycket högt för barn, pojkar lär sig läsa sämre och senare), sedan vet jag inte hur det är med läxor, inte läst så mycket om huruvida pappor läser mycket läxor med barn. Politiskt medvetna kulturelitpappor verkar däremot anstränga sig extra och bli feminister för små flickbebisar. Vilket är helt rätt och helt underbart! Fast om deras kompisar med söner hade gjort detsamma skulle det gynnat deras döttrar ännu mer så att säga...

.

Nej, genus och könsroller upprätthålls även i klassrum.
Självuppfattningen och könens omvärldsuppfattning, är präglade av deras erfarenheter och villkor såväl i skolan som utanför. Tjejer i klassrummet har svårare att hävda sig i den konkurrens som finns då det gäller att komma till tals. Killar och tjejers åsikter möter inte samma intresse hos läraren eller bland eleverna i klassrummet. Konsekvensen av könsrollernas stereotypa olikheter blir enligt skolverkets egna rapport (Olikheter, en brist eller tillgång?) att läraren alltför ofta engagerar tjejer i att ta ansvar för killars sociala uppfostran inom skolan. Killar vänjer sig vid uppmärksamheten och hamnar i och med detta ofta i centrum. Att det gosas mindre med pojkar eller att pojkar lägger färre pärlplattor, har ingenting med något manligt förtryck att göra.

Det är intressant att, som Ingrid Jönsson skrivit, notera att ”när flickor fick sämre resultat än pojkar betraktades detta huvudsakligen som en intellektuell brist, medan pojkars sämre resultat huvudsakligen har diskuterats i samband med brister från skolans sida”. Flera lärare hjälper till att förstärka genusmönster och uppfattningar om vad som är manligt och kvinnligt.

Begreppet genus kan förstås som föränderliga tankefigurer om flickor och pojkar, vilka är byggda på kulturella och sociala föreställningar, som i sin tur skapar och ger upphov till föreställningar och sociala tillämpningar – exempelvis hur flickor och pojkar blir olika bemötta i skolan utifrån könsroller.

Att problemet är strukturellt betyder att de processer som skapar ojämlikhet mellan könen inbegriper faktorer som inte är beslut, samt beslut som handlar om annat. Vi är ansvariga för problemet därför att vårt beteende i olika mån bidrar till att ojämlikhet bildas.

 

[monster1]

Nej hur menar du? Jag menar som skrevs -till och med vissa... "till och med" betyder ju ungefär. Av alla människor jag kan tänka mig som självklart borde tänka på saken -feministmammor, så gör nog inte ens de det alla gånger, vissa alltså. Men stora flertalet människor/föräldrar/pappor tänker automatiskt enbart på små flickor relaterat till könsroller, inte små pojkar.

Ickefeministmammor, särartsfeminister, feministhatarpappor, feministpappor, vanliga pappor osv tänker nog ännu mindre på det än vad feministiska mammor gör. Gissar jag, efter att ha intresserat mig för debatten.

Jag undrar mest varför kvinnor som är föräldrar och feminister skall lastas med det ansvaret. Med det sagt så har många av mina vänner som är både föräldrar och mamma och tänker på det där med genus koll. Många jobbar ju just med att alla barn ska få vara just sig själva och inte en könsroll. Den strukturella delen kring lärande är ju en viktigt bit för skolan och samhället att ta tag i.

 

[Vallmo]

Exempel ur min vardag..
Har en kollega (om jag tycker jättemycket om!) som kör med det där "humanist, inte feminist". Hon är dock också väldigt tydlig med att hon trivs ypperligt i en traditionell kvinnoroll och inte har någon som helst önskan om att det ska se annorlunda ut. Hon har inga problem med att sköta stora delar av hemmet, att hon har tagit typ all föräldraledighet, att mannens jobb gör att hon får sköta barn och hem helt ensam i perioder osv.
Hon trivs alltså ganska bra i den struktur som feminister generellt ser behov av att förändra. Självklart vill hon då inte kalla sig feminist.
Vi har dock många och intressanta diskussioner tillsammans

Helt ok för mig om man har den överenskommelsen och att BÅDA är överens om det och att det är tydligt uttalat.
Vad man ska komma ihåg som kvinna är att skyddsnätet är bräckligt när man har den här uppdelningen.
Livet förändras.
Den ena kanske träffar en annan. Man tröttnar på varandra.
Mannen kanske blir sjuk eller skadad och kan således inte dra in dom pengar som behövs för att då det går runt ekonomiskt.
Relationen kanske blir dåligt och till slut hamnar man i ett destruktivt mönster.
Kvinnan kanske vill skilja sig men kan inte pga ekonomin osv.

Detta scenario ska man alltid ha i bakhuvudet när man gör såna här val "för familjen".
Vad händer den dag då förutsättningarna ändras?
Jag tycker det är viktigt att tänka två steg längre.
Talar av egen erfarenhet, tyvärr. Har samma situation, men den är dock inte självvald.
Jag blev långtidssjuk.

Skulle ALDRIG välja det upplägget frivilligt idag även om din väninnas liv låter oerhört lockande och mysigt.
För vad händer, för hennes del om förutsättningarna ändras?

 

[MiniLi]

Appropå..

 

[Youmeoh]

Appropå..

Spinner vidare. Usch och fy för dessa förtryckta, bortglömda män If you want change, be the change

 

[Badger]

Jag undrar mest varför kvinnor som är föräldrar och feminister skall lastas med det ansvaret. Med det sagt så har många av mina vänner som är både föräldrar och mamma och tänker på det där med genus koll. Många jobbar ju just med att alla barn ska få vara just sig själva och inte en könsroll. Den strukturella delen kring lärande är ju en viktigt bit för skolan och samhället att ta tag i.

Fast varför ska min mening tas som "lastas", när det var ett "inte ens". Många är ju överens om att det finns fler kvinnliga feminister än manliga, jag kan ha fel, har inte sett statistik.
Halva poängen med hela inlägget var ju att tyvärr verkar "männen" lägga märkligt lite energi på ens den biten av jämställdhet de rimligen borde bry sig om, så länge det inte handlar om ett svar på ett feministiskt inlägg, och att det är synd att de förlitar sig på att "någon annan" ska göra det.

 

[Badger]

Nej, genus och könsroller upprätthålls även i klassrum.
Självuppfattningen och könens omvärldsuppfattning, är präglade av deras erfarenheter och villkor såväl i skolan som utanför. Tjejer i klassrummet har svårare att hävda sig i den konkurrens som finns då det gäller att komma till tals. Killar och tjejers åsikter möter inte samma intresse hos läraren eller bland eleverna i klassrummet. Konsekvensen av könsrollernas stereotypa olikheter blir enligt skolverkets egna rapport (Olikheter, en brist eller tillgång?) att läraren alltför ofta engagerar tjejer i att ta ansvar för killars sociala uppfostran inom skolan. Killar vänjer sig vid uppmärksamheten och hamnar i och med detta ofta i centrum. Att det gosas mindre med pojkar eller att pojkar lägger färre pärlplattor, har ingenting med något manligt förtryck att göra.

Det är intressant att, som Ingrid Jönsson skrivit, notera att ”när flickor fick sämre resultat än pojkar betraktades detta huvudsakligen som en intellektuell brist, medan pojkars sämre resultat huvudsakligen har diskuterats i samband med brister från skolans sida”. Flera lärare hjälper till att förstärka genusmönster och uppfattningar om vad som är manligt och kvinnligt.

Begreppet genus kan förstås som föränderliga tankefigurer om flickor och pojkar, vilka är byggda på kulturella och sociala föreställningar, som i sin tur skapar och ger upphov till föreställningar och sociala tillämpningar – exempelvis hur flickor och pojkar blir olika bemötta i skolan utifrån könsroller.

Att problemet är strukturellt betyder att de processer som skapar ojämlikhet mellan könen inbegriper faktorer som inte är beslut, samt beslut som handlar om annat. Vi är ansvariga för problemet därför att vårt beteende i olika mån bidrar till att ojämlikhet bildas.

Vänligen läs hela inlägg (du har inte skrivit någonting som var nytt för mig ).

Citat ur mitt inlägg.

(Just här nämner jag inte orättvisan gentemot små flickor, som är större men annorlunda. Man behöver inte ignorera det ena bara för att man försöker åtgärda det andra och det här är ett svar till det ena.)

Sedan läs gärna om inlägget.

Jag tycker att alla barn ska ha samma chans till att lära sig saker i skolan. Flicka eller pojke, eller ingetdera. Det är en rättighet. Alla orättvisor gentemot alla barn måste beaktas.

 

[Badger]

Vänligen läs hela inlägg (du har inte skrivit någonting som var nytt för mig ).

Citat ur mitt inlägg.


Sedan läs gärna om inlägget.

Jag tycker att alla barn ska ha samma chans till att lära sig saker i skolan. Flicka eller pojke, eller ingetdera. Det är en rättighet. Alla orättvisor gentemot alla barn måste beaktas.

Dessutom är jag övertygad om att det skulle gynna flickor och samhället om samhället, skolan, föräldrar slutade upp med att aktivt driva bort pojkar från aktiviteter som flickor ägnar sig åt, sedan gammalt eller nytillkommet.

Urvalet till vissa utbildningar blir ju fortfarande lägre om urvalet är bara kvinnor, precis som när urvalet är bara män. Man önskar ju lite förtvivlat att det kunde stanna runt 50% så att inte tex män slutar söka veterinär när kvinnor börjar (Även om det såklart även har med betyg att göra? Fler flickor har så höga betyg att de kan söka veterinär, jag vet , så kanske dåligt exempel.).

 

[the_connemara]

Dessutom är jag övertygad om att det skulle gynna flickor och samhället om samhället, skolan, föräldrar slutade upp med att aktivt driva bort pojkar från aktiviteter som flickor ägnar sig åt, sedan gammalt eller nytillkommet.

Urvalet till vissa utbildningar blir ju fortfarande lägre om urvalet är bara kvinnor, precis som när urvalet är bara män. Man önskar ju lite förtvivlat att det kunde stanna runt 50% så att inte tex män slutar söka veterinär när kvinnor börjar (Även om det såklart även har med betyg att göra? Fler flickor har så höga betyg att de kan söka veterinär, jag vet , så kanske dåligt exempel.).

Diskuterade kvotering igår o jag bara fick en sådan "tänk om vi införde radikal kvotering i typ ALLT*, hur ser samhället ut efter någon generation där vi varit hälften män/kvinnor precis överallt?"

*Finns säker områden där det är viktigast med något annat än lika många från varje kön, typ brandmän kanske borde tas ut på fysik eller dyl, vet inte.

 

[Badger]

Diskuterade kvotering igår o jag bara fick en sådan "tänk om vi införde radikal kvotering i typ ALLT*, hur ser samhället ut efter någon generation där vi varit hälften män/kvinnor precis överallt?"

*Finns säker områden där det är viktigast med något annat än lika många från varje kön, typ brandmän kanske borde tas ut på fysik eller dyl, vet inte.

Jo fast jag är mer sådandär att jag gillar frivillighet. Så jag önskar att män kunde tänka sig att stanna kvar i yrken de tycker om trots att antalet kvinnor börjar gå upp mot 50%. Inte fly hals över huvud.

Läste originalartikeln om det där förskoleexperimentet (myrans förskola? eller vad den hette) som testade genuspedagogik. De insåg snabbt att det räckte inte med att pusha flickorna in i nya områden eftersom pojkarna sprang från dem. Dvs om de uppmuntrade flickorna att springa i skogen på promenad istället för att hålla i frökens hand, så sprang de inte bredvid pojkarna, för pojkarna ökade förtvivlat hastigheten för att inte vara där flickorna var. De var helt enkelt tvungna att visa pojkarna att det var ok och inte fult att vara på ett område trots att flickor var där.

För om den saken inte kan accepteras bland män och pappor så blir allt så tråkigt kringskuret för pojkar till slut. De förlorar så mycket. Mitt standardinlägg som jag haft tidigare.

Tidigare var många författare män, men nu får pojkar inte läsa för pappa, uhm samhället för det är för kvinnor.
Nu är många kockar män, men småpojkar får inte ha spis för det är för kvinnor.
Många konstnärer är, var män, men pojkar får inte färgpennor och block för det är för flickor.
Tidigare red många män, men nu får pojkar inte det för det är för flickor.
Många unga män läser på universitetet, men hur blir det med det i framtiden? Jag hörde redan för 20 år sedan att det ratades av vissa för att det var för kvinnor.
Duktig i skolan kunde pojkar vara, men det är för flickor nu.

Hur blir det med ingenjör? om några år, Läkare är det på g att förlora männen? Veterinär redan kört, lärare, kommer männen tillbaka? Vad finns kvar till slut? Gruvarbetare? Bygg?

De borde samla ihop sig och våga.

(Jo jag tycker att brandmän tex ska tas på fysik, men fysiktesten ska vara anpassade för uppgiften.)

 

[vallhund]

Trillade över det här inlägget på ett annat forum, plagierat med tillstånd, angående Unionens "Mansplainingakut"

"Fackförbundet Unionen har väckt stor uppmärksamhet för sin kampanj, mot trakasserier och diskriminering i arbetslivet. Till "Mansplainingakuten" ska man kunna ringa för att få hjälp med jämställdhetsproblem på jobbet.

Det verkar ha gått bra så långt, linjen har blivit nerringd - av män som "ringer in och pratar väldigt, väldigt länge"

. Bl.a. talar de om att det är ett dåligt begrepp och hur kampanjen borde vara istället!

Men i huvudsak har det ändå gått bra med kampanjen:

"Men även om en stor del av tiden gått åt till att försvara själva kampanjen är både Ida Östensson och Seher Yilmaz ändå nöjda med resultatet. Båda säger att kritikerna varit väldigt artiga och diskussionen inte blivit lika polariserad på telefon som den kan vara på nätet."

http://omni.se/mansplaininglinje-nedringd-av-forklarande-man/a/v2gWm

http://www.arbetsvarlden.se/unionens-jourtelefon-blir-mansplainad "

 

[Hyacinth]

Jo fast jag är mer sådandär att jag gillar frivillighet. Så jag önskar att män kunde tänka sig att stanna kvar i yrken de tycker om trots att antalet kvinnor börjar gå upp mot 50%. Inte fly hals över huvud.

Läste originalartikeln om det där förskoleexperimentet (myrans förskola? eller vad den hette) som testade genuspedagogik. De insåg snabbt att det räckte inte med att pusha flickorna in i nya områden eftersom pojkarna sprang från dem. Dvs om de uppmuntrade flickorna att springa i skogen på promenad istället för att hålla i frökens hand, så sprang de inte bredvid pojkarna, för pojkarna ökade förtvivlat hastigheten för att inte vara där flickorna var. De var helt enkelt tvungna att visa pojkarna att det var ok och inte fult att vara på ett område trots att flickor var där.

För om den saken inte kan accepteras bland män och pappor så blir allt så tråkigt kringskuret för pojkar till slut. De förlorar så mycket. Mitt standardinlägg som jag haft tidigare.

Tidigare var många författare män, men nu får pojkar inte läsa för pappa, uhm samhället för det är för kvinnor.
Nu är många kockar män, men småpojkar får inte ha spis för det är för kvinnor.
Många konstnärer är, var män, men pojkar får inte färgpennor och block för det är för flickor.
Tidigare red många män, men nu får pojkar inte det för det är för flickor.
Många unga män läser på universitetet, men hur blir det med det i framtiden? Jag hörde redan för 20 år sedan att det ratades av vissa för att det var för kvinnor.
Duktig i skolan kunde pojkar vara, men det är för flickor nu.

Hur blir det med ingenjör? om några år, Läkare är det på g att förlora männen? Veterinär redan kört, lärare, kommer männen tillbaka? Vad finns kvar till slut? Gruvarbetare? Bygg?

De borde samla ihop sig och våga.

(Jo jag tycker att brandmän tex ska tas på fysik, men fysiktesten ska vara anpassade för uppgiften.)

Tittmyran