Jag vet inte hur vi ska göra...

[Mischmasch]

Men utan koppel kommer ju valpen att jaga och försöka leka med min hund. Och det är ju just det han inte får, så kopplet måste nog ändå vara på :smirk:

 

[KaZa]

Alternativet är att valpen är lös och din hund är kopplad. Då får han lite stöd ifrån dig och känner sig kanske säkrare.

Men jag tycker du gör helt rätt! Det är din hund och det är du som har ansvaret för att han ska må bra.

Att knuffa bort valpen när du har din hund i knät är jättebra gjort. Det är din hund yta och valpen har inget där att göra.
Lycka till!

 

[Jadzia]

Man tassar inte på tå. Man talar om vad som gäller i dne här flocken. Det är alltid ägaren som bestämmer vad som är tillåtet i sitt eget hem och vill man inte att hundarna ska leka eller ser att den ena hunden terroriserar den andre så ska man bryta det.

Det handlar heller inte bara om att man är rädd om hunden. Att styra upp umgänget med andra hundar på rätt sätt är också en del av rehabiliteringen av osäkra hundar. De kan inte kastas ut tillsammans med en annan hund och förväntas klara sig själva. Målet är att komma dit, men det måste ske i små steg. Det är heller inte alltid man kommer dit. Dock måste man jobba på att ens hund kan vara i samma rum som andra hundar om man vet att sådana tillfällen kan uppkomma. Den osäkre hunden måste då kunna lita på sin förare och tro att denne sköter det hela. Det skapar trygghet hos hunden.

Det är ens vår balansgång mellan att vara överbeskyddande och att inte ge hunden mer ansvar än vad den klarar. Osäkra och rädda hundar är överlag svåra att hantera eftersom bakslag sätter sig så hårt.

Visst är en valp en valp, men så länge dne är valp så kan man hålla ögonen på den och säga ifrån då den närmar sig den andre hunden. Tids nog lär sig valpen vad som är förbjudet område. Vuxna hundar med rätt träning går ofta inte fram till främlingar alls, oavsett om föraren är med eller ej. De har lärt sig att det inte är tillåtet.

Som exempel kan jag ta hur det ser ut hemma hos mig just nu. Jag har en rädd och osäker hund och är hundvakt åt min väns trygga Schäfer. Det är dock en unghund och han är lite glömsk ibland. Det jag gjorde var att från dag ett tala om för båda hundarna att de skulle strunta i varandra. De får gå runt överallt och passera varandra och ligga var de vill, men det blir ingen lek och inget allmänt umgänge. Dag tre så hade båda fattat det och numera kan var och en pyssla med sitt utan att den andre tar notis om det. Min hund känner sig trygg och vågar närma sig i sin egen takt, medan den andre hunden inte pressar på och pockar på lek. Mycket behagligt. Mycket av detta beror på min väns hårda jobb med grundlydnaden på sin hund och sedan en del på att schäfern själv är så trygg.

Så, man kan inte gömma undan sin osäkra hund från allt den är rädd för och det begränsar vardagen för mycket om man aldrig kan ha med sin hund dit det kommer något "farligt", men samtidigt kan man inte kasta ut den i verkligheten utan stöd. Det stödet måste komma från föraren.