Jamen sedär! "Dum som ett spån", det låter definitivt som hunden för migNu har jag bara erfarenhet från en individ, men mitt ex passar en bichon havanais ibland. Han tycker jättemycket om den men han jämför med vår borderterrier som verkligen var en arbetsnarkoman och smart som tusan. Han säger att denna hunden är dum som ett spån och verkligen nöjer sig med promenader och lite (lite) inomhuslek. Jag har träffat den en del också och jag delar hans uppfattning.
Alltså det är ju inte svårt att ha hund. Däremot kräver ju en aktiv hund mer tid. Är man intresserad och normalbegåvad kan man komma långt.Tack för alla svar hörni! Lägger till papillon, tibetansk spaniel och whippet på listan att fundera över. Kanske även cocker spaniel? Men egentligen blir jag bara mer och mer övertygad om att det kommer att bli en Bichon Havanais när det väl är dags
Dvärgschnauzer hade jag jättegärna haft, jag var ofta hundvakt åt en sådan under några år i tonåren och det är fortfarande den mest underbara hund jag träffat, men jag tror att det kanske får vänta till näst-nästa gång det är dags istället. Vill öva in mig på något lite lättare först.
Nä, jag tror att jag låter katastroftankarna ta över lite för mycket ibland. Det finns ju trots allt större idioter än jag som tycks klara av det galant
(och somliga inte så galant, men då beror det nästan uteslutande på dålig matchning av ras och livsstil/uppfostran enligt min upplevelse)Med tanke på att det ändå är en hund i kategorin sällskapshundar så tycker jag inte du ska avskräckas. Tänk på att många(!) som kollar på just små sällskapshundar mest vill ha en mysig soffprydnad att gå runt kvarteret med någon gång per dag. Sådana personer behöver få veta att det inte räcker. (När grannar frågar hur länge jag är ute med mina hundar och jag svarar 1-2 timmar så brukar de spärra upp ögonen, titta chockat på mig och utbrista "OJ! Så länge!")Tack hörni, skönt att höra att jag inte är helt fel ute i mina funderingar!
@linnsan Löwchen var jag lite nyfiken på, men jag avskräcktes av att SKK:s beskrivning av dem inleds med "Rasen är ingen soffliggare, utan vill gärna göra något varje dag". Jag har noll erfarenhet av att tyda SKK:s beskrivningar så jag vet inte om jag överdriver lite, men för mig ringer det lite varningsklockor där då det låter som en hund som kanske inte skulle vara särskilt nöjd med ett liv där det enda som händer några dagar i veckan är de vanliga promenaderna. Tänker att det inte direkt räknas som "göra något" i en hunds liv?
De flesta som har vinthundar och säger att det går bra att ha dem lösa menar "Det går bra, den kommer tillbaka när den sprungit klart" och på frågan om vad hunden gör om det dyker upp vilt så svarar de "Då springer den såklart efter!"
Det finns vinthundar som går att kalla in på vilt (jag själv har flera gånger kallat in mina salukis när vilt ploppat upp framför dem), men det är inget att räkna med. Är man ny med hundträning och ny med vinthundar så ska man snarare räkna med att det inte kommer gå att få bra inkallning på sin vinthund. Det krävs vana av att läsa av hundar med så snabba reaktioner som de har, förståelse för hur de reagerar och på vad samt tålamod, påhittighet och kunskap om lämpliga träningsmetoder.Papillon så klart!
Sociala, intelligenta glädjesprinklers som tycker allt är kul. De hänger med glädje med på heldagsturer utan att uppvisa någon trötthet eller ovilja. Men kan även ligga och chilla i soffan om man är sjuk 1 vecka.
Världens bästa kompisar som vill vara med och vill göra rätt. Frisk ras också!
Alla mina har varit himla enkla och utan problem oavsett situation. Man kan ta med dem överallt utan konstigheter. Och de funkar fint hos hundvakt etc. Mina nära och kära brukar slåss om att få ha mina pappisar om jag ska bort. Vissa ber mig åka bort. Så de får låna..
Pappisar är väldigt lättlärda och atletiska i kroppen(snabba, smidiga och iom att de är så lätta är de också uthålliga) och är perfekt till agility, rallylydnad etc.
Pälsvården är minimal. De har sån silkig päls som smuts glider av. Mina kan ju gegga ner sig i stallet. Men det mesta rasar bara av. Jag borstar min typ en gång i månaden. Och då är det främst öronen som behöver borstas. Den pälsen är lite strävare och tovar sig lättare.
Jag har träffat några och de har alla varit go'skitar Eller så skaffar du en vinthund. En katt i hundkostymJag är total kattmänniska men om jag någon gång får för mig att skaffa hund blir det en papillon eller phalene
Lyssna på @TuggbenJag är total kattmänniska men om jag någon gång får för mig att skaffa hund blir det en papillon eller phalene
Jag ordnar någon bra åt dig Med tanke på att det ändå är en hund i kategorin sällskapshundar så tycker jag inte du ska avskräckas. Tänk på att många(!) som kollar på just små sällskapshundar mest vill ha en mysig soffprydnad att gå runt kvarteret med någon gång per dag. Sådana personer behöver få veta att det inte räcker. (När grannar frågar hur länge jag är ute med mina hundar och jag svarar 1-2 timmar så brukar de spärra upp ögonen, titta chockat på mig och utbrista "OJ! Så länge!")
De flesta som har vinthundar och säger att det går bra att ha dem lösa menar "Det går bra, den kommer tillbaka när den sprungit klart" och på frågan om vad hunden gör om det dyker upp vilt så svarar de "Då springer den såklart efter!"
Visst, whippet och framförallt italiensk vinthund är betydligt lättare än många av de större vinthundarna. Men är det viktigt för en person att kunna ha hunden lös även på icke inhägnat område så är det inte speciellt klokt att skaffa vinthund av något slag.
Eller så skaffar du en vinthund. En katt i hundkostym
Jag har ju varit i rasletardjungeln länge och flera raser har faktiskt fallit bort för att de är... tja... så stereotypiskt hundiga. Jag hade inte tänkt mig katt i hundkostym - jag har ju redan en katt i kattkostym - men är man kattmänniska innerst inne så är man, antar jag.Jag förstår dig! Kommer aldrig byta ras! Allt är bara enkelt, kul och mysigt med dem.Jag är total kattmänniska men om jag någon gång får för mig att skaffa hund blir det en papillon eller phalene
Detta gör att jag slår ett slag för en (till) katt @Mineur
Lär man katten att gå ut i koppel från den är liten så räcker det ju med att gå runt kvarteret och resten av tiden är den en mysig soffprydnad.)Jag har ju min första phaléne nu och jag sa precis till sambon att det är så enkelt! Allt är roligt och det finns verkligen ingenting som är svårt eller krångligtJag förstår dig! Kommer aldrig byta ras! Allt är bara enkelt, kul och mysigt med dem.
Vill man verkligen ha kattig hund hamnar shiban högt tycker jagJag tror nästan att det lutar åt det hållet för mig.
, men de har lite mer attityd än vinthundarna.
Nej gud nej! Definitivt inte fler katter, nu är det min tur! Jag är hundmänniska och sambon är kattmänniska, och förra gången var det han som fick som han vill. Nu jäklar ska vi ha en hundDetta gör att jag slår ett slag för en (till) katt @Mineur
Jag letade ett tag efter en passande hundras innan jag kom på att det är ändå en katt som passar mig bäst, just pga ovan som @Red_Chili beskriver
(Vaddå hundforum, katter skiter i var de inte får vara
Eller ja, inte nu-NU, men inom en hyfsat snar framtid i alla fall!)Jag förstår hel vad du menar.Jag har ju min första phaléne nu och jag sa precis till sambon att det är så enkelt! Allt är roligt och det finns verkligen ingenting som är svårt eller krångligt
Haha.Jag förstår hel vad du menar.
Jag fick mina första pappisar då jag var 9 år. Mina föräldrar tog så klart stort ansvar för hundarna. Men de hade aldrig haft hund och var okunniga. Det kunde ju gått hur illa som helst. Speciellt som de stackars hundar jag fick hade bott i bur och släppts ut på tomten 15 min per dag typ. 1-åringen hade aldrig gått på promenad/haft koppel öht.
Nu har jag några hundar senare fortfarande haft väldigt problemfritt hundägande. Jag har ju sett hur kompisar och stallfolk slitit med att få sina hundar hanterbara i olika situationer, bli kvitt rädslor, massa sjukdomar/skador/allergier etc. Och den frustrationen de haft när hunden inte är med på deras noter liksom. Där har jag och mina hundar aldrig behövt vara mer än kanske någon minut per år. Och det krävs liksom inte så mkt inskolning eller så för att göra saker. Man bara kör och de hänger på. Det behöver inte tränas in och läras. De hajar läget iaf.
Det finns ju så klart andra enkla raser. Och folk med andra behov, preferenser etc än mina. Men jag har verkligen hittat min ras. Sambon som tidigare levt med andra raser, främst Border collie trodde inte pappi skulle vara hans kopp te. Tanthund liksom.. Han vill ha 10 000 pappisar nu och skryter som en stolt far typ om min lilla hund för att frälsa icke--pappi-folket.
