Sv: Jag blir galen - han ger sig ALDRIG
Nästan allt du beskriver passar in SÅ bra på min hund. Det där med att försöka explodera så fort de får ett litet "bra", toadörren i ryggen osv. Råda jagar inte dock, men har i gengäld stora problem med att komma ihåg att gå "här" när hon är lös. Helst vill hon raska iväg som räven.
Ursäkta om jag är besvärlig - jag förstår om jag är hopplös i mina svar - sele fungerade ett tag - jag blev mindre stressad av att han drog då han inte blev strypt - men det förbättrade inte kontakten. Menar du en sådandär som spänner åt runt frambenen så fastnar den i hans päls - han har underullen från nordpolen och lång mjuk täckpäls - tom hans länk löper dåligt vilket man får åtgärda med pälstrimmer. Men jag kan ju inte raka kraken överallt.
Han går alldeles utmärkt att få kontakt med om man har en kastleksak tex - problemet är att för att han ska vara intresserad så måste du visa honom den kontinuerligt - jovisst - han hugger då efter den - förr eller senare. Gör ont i fingrarna kan jag säga.
Det är liksom på eller av.
Nu har han varit riktigt vettig sen jag hade hallkampen med honom. Knallar runt i kopplet helt ok - liiite ivrig ibland men lyssnar och stretar inte.
ALLA former av beröm betyder att han får springa dit han vill - så om jag gör en inkallning på honom (i koppel) och berömmer så sätter han iväg - kopplets längd...sätter jag honom och säger bra - så sätter han iväg. Han tar inte spontan kontakt om jag inte väntar ut honom - och då snackar vi låååånga minuter - då kan han putta till en.
Jag belönade ögonkontakt - stannade - tittade han på mig så fick han gå vidare - när han upptäckte detta - tog väl några få gånger - smart jycke - så modifierade han - tittade - och satte iväg...
Han fungerar mycket bra lös - då kan han gå med mig, han håller kontakten osv - men då har vi jakten - den här hunden springer om han TROR att han ser något som rör sig. Han ger sig iväg efter lövruskor en blåsig dag - och ser snopen ut när han ser vad det var. Och jag är inte beredd att förklara var grannens katt tog vägen...eller tolerera att han jagar vilt.
Just nu ligger han som en död sill bredvid mig. Totalt avkopplad - reser jag mig och går 3 meter till toa lägger han sig utanför, får dörren i ryggen - far upp - följer mig till datorn, lägger sig bakom stolen - jag glömmer bort att han är där - rullar stolen bakåt - sliter loss en tuss päls för jag kör på honom...
Jag förstår inte hur en hund kan vara så smart och så korkad samtidigt.
En annan märklig sak är att han HATAR att ligga på anvisad plats - så jag har försökt att lägga en filt/matta/hunddyna där han föredrar att ligga - vilket gör att han direkt byter plats och lägger sig på en annan matta.
Heeela tiden verkar det röra sig om att HAN vill välja - det enda han inte rår på själv är sin jaktinstinkt - vid minsta misstanke om att jag ska kasta något så kommer han som ett jehu - och det kan man ju använda vid inkallning - hehehe - om det vore så att han kom fram till mig...nix pix..han stannar en bit ifrån
Nästan allt du beskriver passar in SÅ bra på min hund. Det där med att försöka explodera så fort de får ett litet "bra", toadörren i ryggen osv. Råda jagar inte dock, men har i gengäld stora problem med att komma ihåg att gå "här" när hon är lös. Helst vill hon raska iväg som räven.