Jag är en maktmissbrukare!

[Casteloro]

Jag har insett att jag är en matmissbrukare som sker både genom känslomässigt ätande (framförallt som tröst) och överätande/småätande. Jag har inga rutiner runt min mat och jag är den mest kräsna person som finns. Helst av allt skulle jag vilja äta gourmet varje men till det finns det ingen möjlighet. Det värsta med matmissbruket är den känslomässiga förstås. Jag har sagt att jag måste börja ta tag i det på riktigt när jag mår bättre och när jag skaffar jobb. Jag är ALLDELES för tung nu, inte några enstaka kilon upp på övervikt, utan riktigt ohälsosamt tung. Krasst sätt ser det ut som att det kommer ta lång tid tills att jag mår bättre, och innan dess är jag väl sängliggandes hela dagarna för att jag är för fet för att göra något.

Mitt mål är att vara ohälsosam och stark i kroppen, att kunna äta för att man måste. Funderar på om dietist kan vara något? Å andra sidan så är jag inte en sådan som förstår hur man har tid att äta under dagen - då jag bara blir less på mat om jag verkligen inte är hungrig/sugen. Min relation till mat är inte bra, jag älskar ju god och vällagad mat, men ingenting är gott eller roligt på grund av allt det här.

Också till problemet med att röra på mig, antingen gör jag allt eller inget. Jag tränar och tränar, tills att jag stupar i princip. Jag tränar intensivt länge, äter lite bättre men tappar sedan gnistan och tappar allt.

Några tankar?

 

[Gabby_Ossi]

Sv: Jag är en maktmissbrukare!

Har tyvärr inga direkt tips eller så till ditt problem... Kanske om du försöker göra upp ett "schema" i förväg med lagom mycket ordentliga måltider och normal träning på en sund nivå?

Men det blev lite roligt när det faktiskt står maktmissbrukare i rubriken, då blev första meningen i mitt huvud "...sker genom känslomässigt ältande (framförallt som tröst)", tänkte vilken hemsk människa som utnyttjar andras sårbara känslomässiga tillstånd för maktutövning

 

[Casteloro]

Sv: Jag är en maktmissbrukare!

Haha! Såg det nu! Dumma autokorr..

 

[Mineur]

Sv: Jag är en maktmissbrukare!

Jag har insett att jag är en matmissbrukare som sker både genom känslomässigt ätande (framförallt som tröst) och överätande/småätande. Jag har inga rutiner runt min mat och jag är den mest kräsna person som finns. Helst av allt skulle jag vilja äta gourmet varje men till det finns det ingen möjlighet. Det värsta med matmissbruket är den känslomässiga förstås. Jag har sagt att jag måste börja ta tag i det på riktigt när jag mår bättre och när jag skaffar jobb. Jag är ALLDELES för tung nu, inte några enstaka kilon upp på övervikt, utan riktigt ohälsosamt tung. Krasst sätt ser det ut som att det kommer ta lång tid tills att jag mår bättre, och innan dess är jag väl sängliggandes hela dagarna för att jag är för fet för att göra något.

Mitt mål är att vara ohälsosam och stark i kroppen, att kunna äta för att man måste. Funderar på om dietist kan vara något? Å andra sidan så är jag inte en sådan som förstår hur man har tid att äta under dagen - då jag bara blir less på mat om jag verkligen inte är hungrig/sugen. Min relation till mat är inte bra, jag älskar ju god och vällagad mat, men ingenting är gott eller roligt på grund av allt det här.

Också till problemet med att röra på mig, antingen gör jag allt eller inget. Jag tränar och tränar, tills att jag stupar i princip.Jag tränar intensivt länge, äter lite bättre men tappar sedan gnistan och tappar allt.

Några tankar?

Just det fetstilade tror jag är de två främsta anledningarna till dina problem om jag får leka psykolog och analysera lite. Jag tror att det blir lite av en ond cirkel med maten; du mår inte tillräckligt bra för att orka upprätthålla rutiner, och då blir det att du äter vad du vill när du känner för det vilket i sin tur leder till att du mår ännu sämre och orkar ännu mindre. Det må låta hårt, men ibland funkar det ju liksom inte att sitta och vänta på att man ska börja må bättre innan man tar tag i sitt liv, utan ibland måste man ta tag i saker och ting just för att må bättre. Nu vet jag ju ingenting om bakgrunden till ditt mående, så jag hoppas verkligen inte att jag framkommer som helt känslokall och trampar på några tår här!

Precis som Gabby_Ossi säger så tror jag att steg ett för dig är att skaffa dig rutiner. Skriv upp ett matschema på exakt vad du ska äta till frukost, lunch, mellis och middag och se sedan till att fylla i hur resultatet blev. Se det lite som att skriva budget och föra kassabok liksom, och försök att inte klanka ner på dig själv när det inte går enligt plan. Ingen är perfekt, och det kommer att vara jättesvårt till en början, men jag tror och hoppas att det kan hjälpa dig i längden!

Om du har svårt att komma på vad du ska äta och hur mycket du ska äta tror jag absolut att en dietist skulle kunna hjälpa dig. Men det finns faktiskt en hel del gratis hjälp att få också, dels genom appar såsom Shape Up Club och andra matdagböcker, men också genom att skriva av dig på forum som det här och få lite input. Och det steget har du ju redan tagit!

Sedan det här problemet med träningen vet jag fler som har, och det är lite svårare att få bukt på. Jag tycker dock att du har ett sunt mål, att vara stark i kroppen. Det där med att du vill "kunna äta för att man måste" har jag lite svårare att svälja, men så är jag också en matnörd av stora mått och tycker att alla borde få kunna njuta av att äta, och att äta rätt!

Men för att återgå till träningen så tycker jag att du kan försöka få in lite rutiner där också, och gå ut väldigt lugnt. Börja med att schemalägga en timmes promenad på typ tisdagar och en timmes annan hemmaträning (styrkeövningar, jogging, cykling eller vad du nu tycker är kul) på typ lördagar eller något, och håll dig till det i några veckor. Bara genom att göra det och kombinera det med matscheman tror jag att du kommer att märka stor skillnad, och förhoppningsvis leder detta till att du orkar ännu mer och till slut vill träna (lagom mycket!) för att du tycker det är roligt och inte för att du hetsar.

 

[Springer]

Sv: Jag är en maktmissbrukare!

Ett sätt är att skriva en "matdagbok". Så fort du stoppat i dig något skriver du upp det. Det kan bli rätt skrämmande att se det på pränt.
Utgå från första dagen och bestäm dig för att inte överskrida det kaloriintaget och fortsätt så. Kanske det är ett stöd för dig?

 

[Korven]

Sv: Jag är en maktmissbrukare!

Haha! Såg det nu! Dumma autokorr..

Det hade varit en "roligare" tråd om du varit maktmissbrukare

 

[Casteloro]

Sv: Jag är en maktmissbrukare!

Haha! Ja, alltså jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna utöva maktmissbruk om jag ska vara ärlig!

För övrigt så blir hjag

 

[Casteloro]

Sv: Jag är en maktmissbrukare!

Haha! Ja, alltså jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna utöva maktmissbruk om jag ska vara ärlig!

För övrigt så blir jag bara så trött på mig själv, vet inte ens varför jag startade denna tråd då det för mig är så tydligt vad jag behöver göra. Pratade med min man om detta om detta efter att jag startat tråden och för honom är det bara att lägga av - rätt och slätt. För mig är det inte så dock, jag är så djupt nere i detta "missbruk" att det inte bara är att göra. Jag har en tid inbokad hos kurator med KBT som behandlingsmetod och jag ska definitivt ta upp det här med henne.

Jag har tittat på olika goda och nyttiga alternativa frukostar och sedan några mellanmål. Egentligen tror jag inte att jag behöver göra så mkt för att få stop på min viktuppgång, och i stället låta den sakta gå nedåt på kurvan. Jag måste ju bara få bort de dåliga ovanorna (ätande framför tv) och det känslomässiga ätandet, som ofta sker i en kombination. Problemet är ju att jag är väldigt kräsen i matväg (men ändå inte), jag är en sådan person som har perioder och ett tag kan havregrynsgröt vara hur gott som helst till frukost för att jag en dag bara mår illa och släpper allt. Det där är ju någonting jag kan diskutera med kuratorn också.

Ang. det att mat ska ätas för att de måstes, jo jag vill i princip ha det så. Sedan är jag ju en riktig gourmand, men som det är nu så är ju mat och annat gott bara tråkigt och illamåendeframkallande. För att få bukt på detta har jag försökt samla ihop ett gäng som ska köra en version av "halv åtta hos mig" tillsammans, då jag har en make som slevar i sig mat och inte uppskattar all kärlek som spenderats på tillagningen Då får jag/vi möjlighet att laga mat till någon som uppskattar det samt umgås och få äta god mat hemma hos andra.