Jag vet inte hur jag ska äta, väga eller hur min vuxna kropp ska se ut. Jag blev sjuk 2004/2005 och var 16 år och gick i gymnasiet, det är i princip halva mitt liv jag varit sjuk då jag är 31 år nu.
Så sen 2005 har jag haft sådan där "kontroll" över maten att det är sjukt skrämmande att den kommer nu. Jag minns sista gången jag kände det här suget och det tog över och det var när jag var på Pridefestivalen med kompisar och vi beställde kinamat och jag åt upp allt ris i en jätte kartong för att jag inte hade ätit lagad mat på hela sommaren och jag skämdes så ,mycket inför mina kompisar som åt typ en tredjedel av vad jag åt, det var 2005 och jag kan forfarande tänka på det och få ångest över det. Det är helt galet
Och som barn och tonåring fram tills anorexin började var jag överviktig, så jag kan liksom inte gå tillbaka till hur det var innan anorexin heller, varken med kroppsbild eller hur jag ska äta. Det är som att skapa om allt på nytt, uppfinna hjulet så att säga. Och ta in att jag är vuxen nu och vuxna har en annan kropp, vuxna får välja själva vad dom vill äta, ingen skollunch, jag har ingen familj utan är singel och äter själv, jag kan inte ha gamla kläder och det har bränt i fickan av alla pengar jag lagt på nya större kläder men då får det väl vara så.
Jag vill bli den vuxna Qelina, jag vill kunna äta avslappnat, kunna visa mig ute utan att skämmas, ha balans på allt och liksom bli mig själv. Och det går bättre och bättre, jag har jobbat stenhårt på att bli mer självsäker, stå upp för mig själv och framförallt bli mer självständig och jag gör framsteg.
Det enda bakslagen i utvecklingen är nästintill det här med att jag bara kan äta, äta, äta och ändå vara ett svart hål. Att bara tappa kontrollen så där