Anorexi och att gå vidare (utbruten ur Var får man hjälp för ätstörningar.)

Jag är inte intresserad av att diskutera detta vidare. Jo, det är skillnad, när man börjar prata om vikt, smalhet etc i en tråd där TS har fetma. Det är vad jag reagerar emot och det är också därför inläggen har brutits ut.
Jag menade aldrig att det skulle bli fel, bara att jag kände igen mig i tankarna men nu släpper vi det och går vidare för jag menade inget illa, tvärtom även om det kanske tog sig fel uttryck.
 
Ja precis, jag förstår att även friska människor känner ångest över kroppen ibland men jag blir liksom så otroligt skamfylld att jag har svårt att gå ut på kvällen när jag är som mest svullen, ställer in saker med familjen eller kompisar osv. Alla dom där tjejerna jag tittar på är också mycket yngre än mig och jag kan på ett logiskt plan förstå att jag som är 31 år inte kan se ut som en tonåring, jag är liksom äldre nu. Jag är vuxen, jag kan inte ha en kropp som en tonåring eller tjugoåring.
Kroppsmissnöjet och den skeva kroppsuppfattningen tar tid innan det blir bra. Fortsätt kämpa, en dag kommer det kännas annorlunda!
 
Jag vet inte hur jag ska äta, väga eller hur min vuxna kropp ska se ut. Jag blev sjuk 2004/2005 och var 16 år och gick i gymnasiet, det är i princip halva mitt liv jag varit sjuk då jag är 31 år nu.

Så sen 2005 har jag haft sådan där "kontroll" över maten att det är sjukt skrämmande att den kommer nu. Jag minns sista gången jag kände det här suget och det tog över och det var när jag var på Pridefestivalen med kompisar och vi beställde kinamat och jag åt upp allt ris i en jätte kartong för att jag inte hade ätit lagad mat på hela sommaren och jag skämdes så ,mycket inför mina kompisar som åt typ en tredjedel av vad jag åt, det var 2005 och jag kan forfarande tänka på det och få ångest över det. Det är helt galet :crazy:

Och som barn och tonåring fram tills anorexin började var jag överviktig, så jag kan liksom inte gå tillbaka till hur det var innan anorexin heller, varken med kroppsbild eller hur jag ska äta. Det är som att skapa om allt på nytt, uppfinna hjulet så att säga. Och ta in att jag är vuxen nu och vuxna har en annan kropp, vuxna får välja själva vad dom vill äta, ingen skollunch, jag har ingen familj utan är singel och äter själv, jag kan inte ha gamla kläder och det har bränt i fickan av alla pengar jag lagt på nya större kläder men då får det väl vara så.

Jag vill bli den vuxna Qelina, jag vill kunna äta avslappnat, kunna visa mig ute utan att skämmas, ha balans på allt och liksom bli mig själv. Och det går bättre och bättre, jag har jobbat stenhårt på att bli mer självsäker, stå upp för mig själv och framförallt bli mer självständig och jag gör framsteg.

Det enda bakslagen i utvecklingen är nästintill det här med att jag bara kan äta, äta, äta och ändå vara ett svart hål. Att bara tappa kontrollen så där
 
Kroppsmissnöjet och den skeva kroppsuppfattningen tar tid innan det blir bra. Fortsätt kämpa, en dag kommer det kännas annorlunda!
Hur lång tid kan det ta tror du? Vet du hur länge det kan hänga i? Jag orkar ju inte ha det så här, men är det en fas man måste igenom? Ingen genväg eller sätt att skynda på processen?
 
Hur lång tid kan det ta tror du? Vet du hur länge det kan hänga i? Jag orkar ju inte ha det så här, men är det en fas man måste igenom? Ingen genväg eller sätt att skynda på processen?
Det går inte att säga tyvärr. Du behöver fortsätta kämpa igenom skiten, en dag kommer du ut på ”andra sidan”.
Finns inga genvägar mer än att fortsätta i behandling, fortsätta äta normalt osv.
 
Jag är arg på mig själv idag, jag skrev ner planeringen som jag och dietisten gjort och satte upp den på kylskåpet igen, helt inställd på att följa den till punkt och pricka. Ändå bröt jag den redan vid 11 men det var på ett annat sätt. Istället för att kasta mig över det så kände jag ett enormt, enormt sug som bara skrek men jag stannade upp en liten stund och hade ju rent logiskt kunnat hindra mig själv den där sekunden jag tänkte efter men ändå så gick det inte, jag åt i alla fall. Men det kanske kan vara ett steg på vägen i alla fall? Att jag stannade upp om så även bara en sekund?
 
MiniLi och flera av ni andra som verkar kunna en del. Om det är så att jag får ett stort sug, ska jag äta direkt då för att förebygga att det blir värre och värre eller ska jag vänta till exakt den tiden jag bestämt för att få in bra rutiner? Det är nog mycket här mitt problem ligger, äta efter klockan eller kroppen? Men jag kan ju inte lita på kroppen, och inte huvudet heller för den delen. Så sjukt frustrerande fas jag är i. Och tänk om det aldrig går över?
 
MiniLi och flera av ni andra som verkar kunna en del. Om det är så att jag får ett stort sug, ska jag äta direkt då för att förebygga att det blir värre och värre eller ska jag vänta till exakt den tiden jag bestämt för att få in bra rutiner? Det är nog mycket här mitt problem ligger, äta efter klockan eller kroppen? Men jag kan ju inte lita på kroppen, och inte huvudet heller för den delen. Så sjukt frustrerande fas jag är i. Och tänk om det aldrig går över?
Jag tycker att du ska ta dessa frågor med dina behandlare. De känner dig och kan ge mkt bättre svar än folk på internet.
Jag skulle behöva jättemycket information för att kunna ge ett bra svar, och det blir bara en konstig situation för alla.
 
MiniLi och flera av ni andra som verkar kunna en del. Om det är så att jag får ett stort sug, ska jag äta direkt då för att förebygga att det blir värre och värre eller ska jag vänta till exakt den tiden jag bestämt för att få in bra rutiner? Det är nog mycket här mitt problem ligger, äta efter klockan eller kroppen? Men jag kan ju inte lita på kroppen, och inte huvudet heller för den delen. Så sjukt frustrerande fas jag är i. Och tänk om det aldrig går över?
Jag delar helt @MiniLi s uppfattning. Du bör diskutera de här frågorna med din behandlare. Att du pratar om dem här stup i kvarten är inte bra för dig, tror jag. Och jag vet att det finns andra det inte heller är bra för, som kanske läser här.

En viktig del av att bli vuxen är ju att kunna hantera rätt frågor på rätt plats.
 
Jag delar helt @MiniLi s uppfattning. Du bör diskutera de här frågorna med din behandlare. Att du pratar om dem här stup i kvarten är inte bra för dig, tror jag. Och jag vet att det finns andra det inte heller är bra för, som kanske läser här.

En viktig del av att bli vuxen är ju att kunna hantera rätt frågor på rätt plats.
Hmm, har inte tänkt så men tar till mig det
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
713
Senast: miumiu
·
R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 455
Senast: Amha
·
Kropp & Själ Jag har köpt hus och flyttar in om några veckor och det har varit långdraget med massor av strul och oro. Jag kollade på huset 20 mars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
9 930
Senast: Inte_Ung
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Let's be honest. Jag mår skit. Jag trivs med både personal och butiken Jag arbetstränar på så har inget med det att göra. Att jag ens...
Svar
4
· Visningar
768
Senast: astronaut
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp