Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?
Att många vill göra saker tillsammans med barnen är en sak, som ju bör vara skälet till aktiviteter.
Jag håller inte med dig i att barn blir begränsade "inom hemmets fyra väggar".
De flesta barn träffar andra barn på förskolor och liknande.
en femåring, som var ditt exempel, har nog inte så stort utbyte av biblioteket men kan ha stort nöje av böckerna.
Det jag funderar mest på ur trådstarten är just att sambon "måste" göra både det ena och det andra.
Visst inser jag att det är annorlunda jämfört med när jag växte upp, men kanske alla aktiviteter stressar både föräldrar och barn?
Man måste självklart inte ägna sig specifikt åt barnet, men många som har barn tycker att det är roligt att göra saker tillsammans, hela familjen. Alltså inte bara att man fortsätter med sånt man gjorde innan, och barnen får hänga med och titta på. Utan att man gör saker som familj. Det kan både barn och vuxna uppskatta.
En annan anledning till varför man gärna vill hitta på saker med barnen, utöver att en gång i veckan skjutsa dem till en aktivitet som man inte själv är med på, är ju att barnen annars får ett väldigt begränsat liv. En femåring kan ju inte ta sig någonstans, i princip, för egen maskin, så om föräldrarna eller någon annan vuxen inte kan tänka sig att ta med dem till bibliotek, muséer, fotbollsplanen, stallet, eller vad det nu är, så får de aldrig se dem, och aldrig uppleva något annat än hemmets fyra väggar. Nu brukar ju barn finna sig i det mesta eftersom de inte har så mycket att jämföra med, men de flesta barn kan ju ändå uppskatta en utflykt eller en aktivitet och tycka det är kul. Livet blir ju rätt begränsat, om man får gå hemma tills man är så stor att man kan upptäcka världen på egen hand.
Man vill göra saker tillsammans med barnen, helt enkelt, både för deras och ens egen skull. Många tycker ju rent av att det är roligt att umgås med sina barn, och att det således kan vara roligt att hitta på saker tillsammans med dem.
En del av svaret på varför föräldrar ska hitta på saker med sina barn är ju helt enkelt att så gör man väl med alla andra som man tycker om och vill umgås med, man hittar på saker tillsammans, så varför inte med barnen?
Att många vill göra saker tillsammans med barnen är en sak, som ju bör vara skälet till aktiviteter.
Jag håller inte med dig i att barn blir begränsade "inom hemmets fyra väggar".
De flesta barn träffar andra barn på förskolor och liknande.
en femåring, som var ditt exempel, har nog inte så stort utbyte av biblioteket men kan ha stort nöje av böckerna.
Det jag funderar mest på ur trådstarten är just att sambon "måste" göra både det ena och det andra.
Visst inser jag att det är annorlunda jämfört med när jag växte upp, men kanske alla aktiviteter stressar både föräldrar och barn?