Sv: Jag andas

Följt din tidigare tråd i tysthet, men nu var jag bara tvungen att säga det som så många tidigare sagt.

Jag är så imponerad av dig och din styrka samt ditt sätt att resonera, reflektera och fatta beslut.
Främst för dina barn och för dig.

Måste bara posta in den här med, för när jag satt i bilen och hörde den på
radion for tankarna till dig ;)

http://www.youtube.com/watch?v=CevxZvSJLk8
 
Sv: Jag andas

... Familjerätten är riktigt lama. Det märks att samarbetssamtal inte är deras normala arbetsuppgift. De säger aldrig någonting och har inga egna åsikter. ...

De SKA inte (=får inte) ha några egna åsikter, men ska kunna leda samtalet på ett konstruktivt sätt så att bägge parter får komma till tals.

I vårdnads-/umgänges-/boendetvister kan ju tingsrätten döma till medling hos familjerätten - kan du be att få byta "samtalspartners"?
Tänker mig att det kanske borde finnas någon "vassare".

De ska även kunna hjälpa er med att skriva ett avtal om boendet som ska undertecknas av bägge parter.

Vad gäller byten och tjorv är det nog så illa att du måste kontra med sådant som han förstår (på hans nivå alltså...) - bestäm en annan dag som han ska ha barnen direkt så att det inte blir svävande.
Så fortsätt dokumentera, fortsätt ställa krav på familjerätten och sätt upp mål som någon skrev (fyra veckor utan strul = ny diskussion).

Heja, heja, du gör det jättebra!!!

/Keb
 
Sv: Jag andas

Nej. Det kommer inte alltid kännas såhär. Håll ut!

Jag försöker. Jag inser att tålamod nog aldrig varit min starkaste sida. När jag vet vad jag vill så vill jag det nu, helst igår. Tålamod, tålamod, tålamod. Får bli mitt mantra. Med barnen är mantrat "Det går över, det blir bättre" och det kanske skulle kunna användas till detta också?
 
Sv: Jag andas

Följt din tidigare tråd i tysthet, men nu var jag bara tvungen att säga det som så många tidigare sagt.

Jag är så imponerad av dig och din styrka samt ditt sätt att resonera, reflektera och fatta beslut.
Främst för dina barn och för dig.

Måste bara posta in den här med, för när jag satt i bilen och hörde den på
radion for tankarna till dig ;)

http://www.youtube.com/watch?v=CevxZvSJLk8

+ Houdini

:D Haha, ni fick mig att dra på smilbanden i alla fall. Det behövde jag. Tack!
 
Sv: Jag andas


TinyWiny
: Jag har glömt att svara dig, men den "rosa tvättkorgen" är införskaffad ;) Skulle nog tro att jag redan är uppe i en 4-5 stycken rosa tvättkorgar och det känns helt osannolikt, men bra. Ovanpå det har jag nog fått mer gjort i mitt nya hus på 4 veckor än vi fick på 4 år på gården. Just för att jag bestämmer, sen gör jag och sen är det färdigt. Jättemysko känsla när man är van vid att behöva fråga hundra gånger innan beslut kan fattas och sen tjata 100 gånger till innan det ens påbörjas. Avsluta något - det vet jag inte om det inträffat tidigare :crazy:

Underbart :D Rosa tvättkorgar är bra ;)

Det låter som om du trivs ganska bra trots allt strul. Det är verkligen så skönt att kunna göra saker och ting istället för att tjata och be om att de ska bli gjorda och ingenting händer iallafall. "Hellre ensam i ensamhet än ensam i tvåsamhet." Det är bättre att veta att man är ensam än att tro att man är två. Iallafall tycker jag det. Så skönt att du nu kan avsluta saker och ting och gå vidare med nästa sak.

Du kommer vänja dig vid att barnen är hos honom ibland hur osannolikt det än låter. Visst grät jag de första dagarna när de skulle vara hos pappan i två veckor på somrarna varenda år men annars gick det faktiskt bra efter ett tag när de åkte varannan helg. Jag försökte alltid se till att boka in sådana saker som jag inte kunde göra när barnen var hemma de dagarna de skulle vara hos pappan och det tyckte jag underlättade väldigt mycket. Det är därför det är så oerhört viktigt att det blir ordning på umgänget så att du säkert vet när de ska var hos dig och när de ska vara hos honom.

Jag tycker att det låter som en bra ide att ta lite extra vitaminer och mineraler för din kropp har förbrukat och förbrukar massor av stressen i kroppen. Att du sen inte äter ordentligt gör ju inte saken bättre precis. Det måste du försöka göra hur svårt det än är.

Jag är så glad för din skull för de sakerna som har ordnat sig och jag håller tummarna för att allt strul snart bara är ett minne.

Kramar
 
Sv: Jag andas

Jag försöker. Jag inser att tålamod nog aldrig varit min starkaste sida. När jag vet vad jag vill så vill jag det nu, helst igår. Tålamod, tålamod, tålamod. Får bli mitt mantra.

Jag tycker du är både strategisk och tålmodig och vet vad du vill. Sträck på dig! Och med tiden kommer du att upptäcka vad du vill göra med tiden när barnen är hos honom. Med tiden kommer livet att få nytt, bra innehåll och du kommer se tillbaka på de här månaderna som tidpunkten då hela ditt liv vände till det bättre.
 
Sv: Jag andas

En kort uppdatering igen. Idag har jag varit på hälsokontroll via företagshälsovården. Det är ett roterande schema på vår arbetsplats och nu var det vår enhet som skulle hälsotestas. Jag räknade med katastrofala testvärden, men blev positivt överraskad.

Lågt blodsocker, riktigt lågt kolesterol, lågt blodtryck. På konditionstestet (jag som absolut har urusel kondition och inte har tränat på bra länge) så hamnade jag på genomsnittlig nivå i alla fall, dvs jag har för åldern en ok grundkondition.

Så det verkar som om jag har tagit mig igenom de här månaderna utan alltför stor påverkan på kroppen och att jag har tagit stressen rätt väl. Det känns bra, för nu måste ju hälsan gå uppåt igen.

Det som inte var så toppen var att jag ligger ännu lägre i vikt än min våg hemma visar, så jag har ett BMI på 19 nu. Så här lite har jag inte vägt sen jag gick i 7:an och det är en herrans massa år sen.

Jag vet att jag äter lite dåligt, men jag äter 3 gånger om dagen med barnen + två mellanmål när vi är lediga. Jag kan ju heller inte äta en massa högkalorionyttigheter bara för viktens skull, för det gör ju inte hälsan bättre. Jag hoppas att det löser sig självt nu när allt är lite lugnare.

Lite klagan också:
Helgen nästa vecka ska pappan enligt schemat ha båda barnen hela helgen. Då skulle den lilla sova hos honom för första gången. Pappan har ju suttit på familjerätten och snyftat om vad synd det är om honom som inte får ha barnen hela nätterna och att den lilla är så ovanligt mogen att hon absolut skulle klara att bo 50 % av nätterna hos honom. Snyft snyft vad jag förstör för honom.
Hur viktigt visar det sig att det var då? Tydligen inte så jätteviktigt, för häromdagen fick jag ett mail som frågade om jag kunde tänka mig att göra någon bytesdeal på den helgen, för på lördagen har han en tävling (antagligen ganska långt härifrån som innebär åka tidigt och komma hem sent) som han har tränat för.

Prio var alltså inte barnen. Igen. Förvånad? Nä.

Jag hade tänkt att boka in en föreställning till den helgen, men avstod i avaktan på att något sånt här skulle hända.

Nu har han inte bekräftat än, för jag bad honom berätta hur han ville ha det den helgen, men jag har svårt att tro att han avstår tävlingen. Däremot sa jag att jag inte hade något att byta med just nu, men att jag gärna har en innestående tills jag behöver det.
 
Sv: Jag andas

Egentligen skulle du bara tala om för honom att de helger han har barnen får han anpassa sina aktiviteter efter det och stå över tävlingar hur viktiga de än må vara. Och skriva honom på näsan att om barnen är så viktiga för honom att han kan sitta och gråta över att han inte får ha dem på nätterna, när ni är på familjerätten, så får han bannemig också visa i verkligheten att han står för det om det någonsin ska komma på tal att han ska ha dem mer än varannan helg.
Du måste sluta curla honom! ;)
 
Sv: Jag andas

Jag håller faktiskt med Ameo. Och jag hade nog också meddelat att han måste förstå att det här kommer påverka honom negativt när det kommer till förhandling om hur barnen ska bo i framtiden.

För jag tror inte han inser att det kommer ligga honom i fatet.

SJÄLVKLART är detta inget mot barnen, du älskar dem och vill ha dem - och det vet han. Och använder mot honom, hans sista maktsätt att manipulera dig för att han ska få ett så perfekt liv som möjligt.

I dina skor hade jag meddelat att jag bokat in föreställning och att han därför får se över sina möjligheter.
 
Sv: Jag andas

ameo: :bow: :bow: :bow:

Fast jag förstår hur svårt det kan vara att vara så "hård" mot honom... ;)

En mellanvariant kan väl kanske vara att du "låter det gå" för den här gången (och är väldigt tydlig med det) och talar om för honom precis det ameo skrev och att du i fortsättningen inte vill höra ett ord om hur han inte får ha dem nattetid hos familjerätten.

/Keb
 
Sv: Jag andas

Egentligen skulle du bara tala om för honom att de helger han har barnen får han anpassa sina aktiviteter efter det och stå över tävlingar hur viktiga de än må vara. Och skriva honom på näsan att om barnen är så viktiga för honom att han kan sitta och gråta över att han inte får ha dem på nätterna, när ni är på familjerätten, så får han bannemig också visa i verkligheten att han står för det om det någonsin ska komma på tal att han ska ha dem mer än varannan helg.
Du måste sluta curla honom! ;)

JA, men jag är lite "fulare" och mer "bakslug" än ni tror just nu. Jag tänkte låta honom göra sina misstag och sen ställa honom till svars om han inte börjar samarbeta lite bättre. Visar han så dåligt intresse så har han inte mycket att komma med vid nästa möte. Jag får alltså ytterligare en punkt som går emot honom vid nästa medling.

Elakt? Ja, absolut, men det har ju sagts otaliga gånger att man varken kan eller bör uppfostra en annan vuxen, så då låter jag bli. Fattar han inte själv hur han framställer sig, så lär han bli varse när vi nästa gång ska försöka enas om hur det ska blir runt barnen.
 
Sv: Jag andas

Då tycker jag du ska tillfället i akt och göra båda delar. Dels markera för honom att det här kommer att påverka hans ställning (lugnt och sakligt), och sedan erbjuda dig att ta barnen.
 
Sv: Jag andas

Och jag hade nog också meddelat att han måste förstå att det här kommer påverka honom negativt när det kommer till förhandling om hur barnen ska bo i framtiden.

För jag tror inte han inser att det kommer ligga honom i fatet.

Nej, detta fattar han inte och det är ju det han aldrig har gjort tidigare heller. Inte heller förstår han hur besviken sonen kommer bli som redan nu har vetat om att den helgen ska både han och lillasyster sova hos pappa. MEn varför ska jag förklara besvikelsen för pappan ännu en gång? JAg har gjort det hundratals gånger utan framsteg tidigare, så nu får han höra det på familjerätten nästa gång. Och då blir det inte 50% nätter för den lilla för honom, det kan han glömma.
 
Sv: Jag andas

ameo: :bow: :bow: :bow:

Fast jag förstår hur svårt det kan vara att vara så "hård" mot honom... ;)

En mellanvariant kan väl kanske vara att du "låter det gå" för den här gången (och är väldigt tydlig med det) och talar om för honom precis det ameo skrev och att du i fortsättningen inte vill höra ett ord om hur han inte får ha dem nattetid hos familjerätten.

/Keb

Jag hade lätt kunnat vara hård mot honom och vägrat. Jag hade tänkt att jobba på dagen (men inget hindrar ju at jag tar det på söndagen). Men tanken är ju lite att när han sen får allt sitt strul upptryckt i ansiktet på familjerätten så ska han inte längre kunna slingra sig och hävda att jag hittar på. Jag har datum och klockslag, samt sparade mail och sms.
 
Sv: Jag andas

Jag hade lätt kunnat vara hård mot honom och vägrat. Jag hade tänkt att jobba på dagen (men inget hindrar ju at jag tar det på söndagen). Men tanken är ju lite att när han sen får allt sitt strul upptryckt i ansiktet på familjerätten så ska han inte längre kunna slingra sig och hävda att jag hittar på. Jag har datum och klockslag, samt sparade mail och sms.

:bow: :bow: :bow:
 
Sv: Jag andas

JA, men jag är lite "fulare" och mer "bakslug" än ni tror just nu. Jag tänkte låta honom göra sina misstag och sen ställa honom till svars om han inte börjar samarbeta lite bättre. Visar han så dåligt intresse så har han inte mycket att komma med vid nästa möte. Jag får alltså ytterligare en punkt som går emot honom vid nästa medling.

Elakt? Ja, absolut, men det har ju sagts otaliga gånger att man varken kan eller bör uppfostra en annan vuxen, så då låter jag bli. Fattar han inte själv hur han framställer sig, så lär han bli varse när vi nästa gång ska försöka enas om hur det ska blir runt barnen.

Hålet han gräver börjar bli väldigt djupt nu :devil: Digg on! :angel:
 
Sv: Jag andas

Och nu kom nästa mail. Visserligen en jobbkurs (det har jag lite mer överseende med), men ytterligare en dag som ska bytas/avstås.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag funderade på om jag skulle skaffa mig en anonym användare, men jag väljer att skriva från "mitt vanliga konto". Jag har ju...
Svar
5
· Visningar
704
Senast: Görel
·
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
6 223
Senast: Jahaja
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 265
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
2 153
Senast: Wingates
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp