Jag andas

[Lejonelle]

Sv: Jag andas

Fint att du kan andas. Fint att du börjar landa. Jag tänker på allt du har klarat och vill bara hurra för dig, vilken människa du är! Du är ledsen nu och livet känns grått, inte konstigt alls, efter att dina drömmar har blivit skjutna. Även om det på ett sätt var falska drömmar, för mannen var inte som du drömde, så är känslan lite som att sluta tro på jultomten. Lösningen är inte att börja tro på jultomten igen, men det ar försvunnit en dimension, livet blir lite gråare och tristare.

Du har varit inriktad på att överleva och du har överlevt. Du har varit inriktad på att barnen ska gå så skadefria som möjligt och du har verkligen gjort allt för dem. Nu är du här och nu, och känslorna kommer ifatt, och du behöver kanske sörja allt inte som inte blev som du drömde.

För att ge plats för nya drömmar, så småningom. Det blir vår igen. Jag lovar.

 

[cirkus]

Sv: Jag andas

jag har inte så mycket att säga som inte redan är sagt av dig eller alla andra kloka. Du ska veta att du har mina sympatier. du verkar vara en helt fantastisk person som verkligen kan sätta ord på många känslor och jobbigheter på ett alldeles enastående vis.
Jag hoppas att allt bara blir bättre och bättre nu !

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Även om du inte saknar honom så är det ändå en sorg. Man saknar det man trodde att det skulle bli. Alla drömmar och alla önskningar bara försvinner men de vill inte försvinna i sinnet utan man går där och ältar och det är absolut inte fel utan ett sätt att bearbeta allt. Det är en sorg som måste bearbetas och som man inte ska sopa under mattan. Det tar tid innan man hittar en egen identitet och innan man har landat i att man nu har en ny familjekonstellation.

När jag och barnen flyttade ifrån deras pappa så levde jag som i ett vakuum i några månader. Visst försökte jag hitta allt som var bra och visst var det skönt att slippa allt tjafs och alla bråk men det var först när våren kom på riktigt som jag kunde börja le igen med själen. Jag var så nedtryckt och jag förstod nog inte riktigt själv hur illa det faktiskt var. Jag har alltid älskat våren och sommaren och det var som om det var först då jag kunde börja om på riktigt. Då kunde jag stå upp som singel och slå mig fri. Först då kunde jag se på mig själv och mina barn som en familj. Inte som en trasig familj utan som min nya familj. Det tog ytterligare tid, nästan ett år, innan jag hittade hur jag ville förhålla mig till olika ting men det var ändå våren med sin kraft och energi som gjorde att jag fick ny kraft jag också.

Se till att du fyller upp kroppens förråd med vitaminer och mineraler. Särskilt d-vitamin, zink och magnesium tar det mycket av när livet är tufft och då är det bra att fylla på lite extra. Att du äter bra och tillräckligt mycket är också viktigt. Du får ju inte försvinna.

Jag förstår din sorg efter hästarna och även om jag verkligen förstår den fullt ut så tycker jag att du gjorde rätt som insåg att var sak har sin tid. Det kommer komma en tid då du än en gång får njuta utav att gå ut i stallet tidigt om mornarna om det är vad du vill men just nu är det annat som är viktigare.

Jag är så stolt över dig och det känns som om jag känner dig fast jag ju egentligen inte gör det. Du har kommit så oerhört långt sedan första inlägget på förra tråden och du är så klok och dina barn har en enorm tur som har dig som mamma. Du är helt fantastisk!

Du vet var jag finns om du behöver någon att bolla med eller kräka ur dig allt jobbigt på.

Kramar

Jag älskar ju hösten och sörjer att den snart är slut (för det är den när man går in i november och befinner sig i en grå transportsträcka till vintern), men våren har sin charm också. Just nu tänder jag kaminen varje kväll, för att jag kan och vill, inte för att jag måste. Vardagsmys. Det kanske tar till våren eller sommaren eller till nästa år. Vad vet jag. Överleva lär jag göra och jag försöker intala mig att det är bra med pauser från barnen, för att kunna vara en piggare och bättre mamma, men jag övertygar inte mig själv än tyvärr.

Ska titta på ev vitamintillskott. I början på november ska hela min enhet på jobbet ha någon slags hälsoundersökning via företagshälsovården, så då misstänker jag att jag får lite svart på vitt hur min kropp mår och kanske lite tips på vägen. Konditionstest m.m. Jag vet redan att jag kommer få skitresultat, men vad spelar det för roll? Det är vad det är just nu.

Just idag kvävs jag lite igen, pga strul med tillträde på gården (se separat tråd). Men imorgon ska jag andas ordentligt och ta tag i det. Efter revisionen på jobbet.

6 timmar på jobbet idag kändes som en hel arbetsvecka. Trodde tåget hade kört över mig när jag klev ut därifrån.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Fint att du kan andas. Fint att du börjar landa. Jag tänker på allt du har klarat och vill bara hurra för dig, vilken människa du är! Du är ledsen nu och livet känns grått, inte konstigt alls, efter att dina drömmar har blivit skjutna. Även om det på ett sätt var falska drömmar, för mannen var inte som du drömde, så är känslan lite som att sluta tro på jultomten. Lösningen är inte att börja tro på jultomten igen, men det ar försvunnit en dimension, livet blir lite gråare och tristare.

Du har varit inriktad på att överleva och du har överlevt. Du har varit inriktad på att barnen ska gå så skadefria som möjligt och du har verkligen gjort allt för dem. Nu är du här och nu, och känslorna kommer ifatt, och du behöver kanske sörja allt inte som inte blev som du drömde.

För att ge plats för nya drömmar, så småningom. Det blir vår igen. Jag lovar.

Ja, jag behöver sörja. Tror inte att jag tillåter mig det riktigt. Alltid är det något som måste fixas först. Deadline på jobbet. Strul runt barn. Strul med gården. Blä.

Men jag kommer att sörja. Hittar ju gamla foton och inser att på 4 år har jag åldrats 20 i ansiktet. Jag vill se pigg och fräsch ut igen. Och glad. Vill slänga alla bilder på exet, men ändå inte. Var gömmer man dem? Alla semestrar? Gah, vill inte se, men inte glömma, inte slänga, men inte spara.

Det blir bra. Det måste bli bra. Tålamod är en dygd, eller hur heter det nu? Jag försöker ju lära barnen tålamod (ok, det rör sig om minuter), så då kanske jag ska föregå med gott exempel? Tålamod till nästa år?

Får besök av familjen i helgen igen. Det blir nog bra.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Till slut.

Mitt varmaste tack till varenda en av er som skrivit i den här och min förra tråd. Varje bokstav har hjälpt mig att komma hit och stå upp trots att världen gungar. Det hade VERKLIGEN inte gått utan er hjälp. Varenda pepp och kram är värd miljoner.

TACK.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

jag har inte så mycket att säga som inte redan är sagt av dig eller alla andra kloka. Du ska veta att du har mina sympatier. du verkar vara en helt fantastisk person som verkligen kan sätta ord på många känslor och jobbigheter på ett alldeles enastående vis.
Jag hoppas att allt bara blir bättre och bättre nu !

Tack
Jag hoppas att allt jag skriver ska hjälpa mig att få rätsida på livet och att jag kan gå tillbaka i texten och hitta styrkan och modet när det dalar framöver. Också att det kan hjälpa mig till perspektiv, när läget inte längre är "akut" och på så vis kunna hitta till en vettig vardag igen

 

[Myelin]

Sv: Jag andas

jag har läst din andra tråd lite i tysthet och tänkte faktiskt att den borde ha döpts om till "jag kvävs inte längre" men det här var ju bättre alternativ. Du har gjort en fantastisk resa och det har varit som att se en larv förvandlas till en fjäril och även om du nyss kommit ut ur puppan och vingarna fortfarande är blöta och skrynkliga och den där solfläcken längre upp på grenen där du kan torka känns hopplöst långt borta så är din förvandling tydlig att se för omgivningen.

Jag tror det kan vara bra för dig att inte ge efter för rastlösheten utan tvinga ner dig själv i tempo och bli av med adrenalinpåslaget och låta dig själv läka och vila ut. Låter som en bra plan att sätta en tidsgräns och känna efter om några månader hur mycket du är sugen på/orkar med.
När jag läste din andra tråd gick den här låten på i bakgrunden och i mitt huvud stämde den så bra ihop med vad jag läste så jag måste bara dela med mig. De flesta gillar väl inte musiktypen och är du en av dem så är det bara att stänga av, Jag tolkar i alla fall låten att den handlar om någon som investerat så mycket energi i ett dåligt förhållande att den blivit känslomässigt bankrutt och tanken om att gå vidare och hitta lycka/kärlek nån annanstans.

http://www.youtube.com/watch?v=uIGCpWi5dIs

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Tack , den fick mig att gråta. Jag lovar att uppdatera er alla om när jag hittar tillbaka till lyckan.

Jag får hålla fast vid de små glimtar av lycka som livet ändå ger. Men jag vill ha mer. Inte bara det lilla. Sen vet jag också att man skapar sin egen lycka och just nu är allt jag skapat raserat. Det har tagit mig hela mitt vuxna liv att bygga upp, så det är ju naivt att tro att en flytt ut ur en ruin betyder att man bor i ett slott. Jag har fått en liten stuga som grund och nu börjar ett långt arbete med att bygga upp slottet igen.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag andas

Det kommer mer. Men först måste du ladda batterierna, så du är redo att GE energi när den där extra kryddan dyker upp. Annars blir du en sådan som TAR energi för att tanka dig själv.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Annars blir du en sådan som TAR energi för att tanka dig själv.

Gah, det vill jag inte. Då lär jag stå ensam kvar...

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag andas

Precis. Skynda långsamt, det går snabbast i längden. Ta vara på dig.

 

[Kilauea]

Sv: Jag andas

Härligt att du andas i stället för att kvävas. Ett steg i rätt riktning, sakta men säkert. Du har varit stark hittills, du lär fortsätta vara stark. Men om, bara om, du känner att det blir för mycket - sök hjälp. Som andra skrev, så du inte hamnar i en depression. Det är det sista du behöver nu.

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Härligt att du andas i stället för att kvävas. Ett steg i rätt riktning, sakta men säkert. Du har varit stark hittills, du lär fortsätta vara stark. Men om, bara om, du känner att det blir för mycket - sök hjälp. Som andra skrev, så du inte hamnar i en depression. Det är det sista du behöver nu.

Jag tror att det går vägen, men jag håller vakt. Jag tror att de stora dipparna blir kortare och kortare, men självklart kan stress på jobbet och stress i samarbetet runt barnen knuffa mig åt fel håll.

Har haft en bra helg med besök av mina föräldrar och vi har fått mycket gjort.

Sen är det hemskt att erkänna, men jag ville veta var barnen bor när de är med honom, så jag erbjöd mig att hämta upp dem ikväll. Jag säger bara HERREGUD vilken röra han bor i. Där och då insåg jag varför det har varit som det varit hemma. Jag har inga problem att hålla stället här i ok skick, men han hade inte ens ett enda "färdigt" rum. Skräp och lådor och renoveringsprylar överallt. Det är elakt, men det fick mig att må bättre. Lite stört kanske också, men det var som en bekräftelse på vem som orsakat röran i vårt förhållande - både bokstavligt och bildligt talat.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag andas

Som barnens farfar sa första gången han hälsade på mig och barnen efter att jag och barnens pappa hade gått isär, -nu ser jag vem den stökiga utav er två var...

Skönt att du mår bra. Varje liten grej du mår bra utav är bra.

Kram

 

[Asa_S]

Sv: Jag andas

Inte stört alls. Svart på vitt och en bekräftelse som förhoppningsvis gör det rejält lättare att gå vidare.

 

[malinsky]

Sv: Jag andas

Jag tror att det går vägen, men jag håller vakt. Jag tror att de stora dipparna blir kortare och kortare, men självklart kan stress på jobbet och stress i samarbetet runt barnen knuffa mig åt fel håll.

Har haft en bra helg med besök av mina föräldrar och vi har fått mycket gjort.

Sen är det hemskt att erkänna, men jag ville veta var barnen bor när de är med honom, så jag erbjöd mig att hämta upp dem ikväll. Jag säger bara HERREGUD vilken röra han bor i. Där och då insåg jag varför det har varit som det varit hemma. Jag har inga problem att hålla stället här i ok skick, men han hade inte ens ett enda "färdigt" rum. Skräp och lådor och renoveringsprylar överallt. Det är elakt, men det fick mig att må bättre. Lite stört kanske också, men det var som en bekräftelse på vem som orsakat röran i vårt förhållande - både bokstavligt och bildligt talat.

Fullkomligt naturligt du är mänsklig å jag tror jag hade känt exakt samma ;-)

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Som barnens farfar sa första gången han hälsade på mig och barnen efter att jag och barnens pappa hade gått isär, -nu ser jag vem den stökiga utav er två var...

Skönt att du mår bra. Varje liten grej du mår bra utav är bra.

Kram

Precis Nu är det ingen som säger det till mig, men jag fick se det själv och det gav tillbaka lite självförtroende som han tagit ifrån mig när han förklarat att det var mitt fel att det var så rörigt hemma.

Sover ju numer 8 timmar i stället för 5,5, så det är ju rena rama semestern, även om det är aptrist på kvällarna.

Kram

 

[nyttnick]

Sv: Jag andas

Inte stört alls. Svart på vitt och en bekräftelse som förhoppningsvis gör det rejält lättare att gå vidare.

+ malinsky

Tack =)

 

[cirkus]

Sv: Jag andas

Fem spänn på att det fortfarande kommer att vara ditt fel att det är rörigt hemma hos honom
För du är ju inte där och sanerar.
Ärligt talat så hoppas jag att han nånstans i slutänden kommer att ge dig cred för allt du gjort genom åren. Kanske kommer han att upptäcka det nu.
Inte för att du behöver det för du är en helt fantastisk person som kommer har det så mycket bättre utan honom som en bojsten.

Jag hoppas allt det bästa åt dig och dina barn !

 

[TinyWiny]

Sv: Jag andas

Vad underbart att du får sova så många timmar! Då får ju kroppen en ärlig chans att återhämta sig även fysiskt

Mina barns farfar var på mig ibland om att det var stökigt hemma när jag bodde ihop med barnens pappa och jag förklarade att jag gör så gott jag kan men att jag tappade sugen när han aldrig kunde lägga två fingrar i kors för att hålla ordning hemma. Han är (var) också en sådan person som bösar ner överallt där han drar fram så det var ingen enkel uppgift att hålla i ordning. När jag väl hade flyttat så kunde jag hålla städningen på den nivån jag ville och det var så skönt att slippa få panik när det ringde på dörren för att det såg så hemskt ut hemma.

Det är bra att få sig en självförtroende boost ibland och jag hoppas att du får många framöver. Jag vet inte om du inser vilken resa du faktiskt har gjort? Du är verkligen helt fantastiskt Du har verkligen rest på dig, skakat av dig skräpet som tyngde ner dig och gått vidare mot nya mål.