Introvert och extrovert

[Rie]

Dissar helt. Jag hade en chef som dömde människor utifrån vilket stjärntecken de var och vilket årtionde de var födda i - då var dom på ett visst vis i hennes huvud bara. Och det där med personlighetstest med olika färger skulle vi också göra. Gud förbjude att man inte gick att trycka in i ett fack liksom.

Hjälp, vilken chef!
Hur bestämde hon om vilket årtionde man var född i, hur var man då enligt henne?

 

[Mia_R]

Det händer ingenting, för vi människor är väldigt obenägna att erkänna att vi gjort fel, särskilt om det har kostat oss mycket pengar. Och de som tjänar pengar på dessa tester är väldigt bra på att sälja.

Ja, jag tror de på HR går på det ca var tredje år att vi ska lära känna varandra bättre.

 

[Snowball]

Ibland får jag en otäck känsla av att testerna helt enkelt handlar om att dela in människor i grupper av bra bättre bäst människor
Samt då den där gruppen under bra

 

[co-SMAD4]

Det går ju att beskriva i yrkeslivet som "jobbar bra i grupp" eller "klarar bra att arbeta ensam".

Vissa ser uppgiften "enmansutredning" som ett straff, medan andra gör ett toppjobb just på en "enmansutredning".
Som projektledare så måste man spela med de kort som man har och resultatet i projektet kan bli helt olika efter hur man fördelar uppgifterna.
Några riktigt effektivitetsdödande val som man kan göra är att skicka några introverta personer till kund för att gemensamt identifiera risker i projektet.
Det blir inget resultat av det.
Ett annat misstag är att stänga in en extrovert person ensam på dennes kontor för att utföra en komplicerad teknisk uppgift på egen hand.
Det blir inget resultat av det heller.
De springer mest runt i korridorerna och letar efter sällskap.

Då tycker jag man likväl kan säga det du skriver först, om man trivs bäst med att jobba själv eller i grupp, och inte dela in arbetstagarna i personlighetsfack. Det kan ju skifta från projekt till projekt hur man föredrar att jobba, till exempel, och bero på vilka man jobbar med. Då är det ju inte en personlighet. Jag tycker det är bättre att utgå från individen. Är företaget så stort att man inte kan se individen så är det ett annat problem i sig, tycker jag.

Hjälp, vilken chef!
Hur bestämde hon om vilket årtionde man var född i, hur var man då enligt henne?

Ja, inte rolig erfarenhet det! Det verkade faktiskt mest som att problemet var människor som var födda just mitt årtionde. Att de "bara ansåg sig ha rättigheter". Och det sa hon, inför alla.
Inte så smart.

 

[Inte_Ung]

Då tycker jag man likväl kan säga det du skriver först, om man trivs bäst med att jobba själv eller i grupp, och inte dela in arbetstagarna i personlighetsfack. Det

Det fungerar ju bra på jobbet.
Men man kan ju behöva rätta in även fritiden efter hur man själv fungerar.

Gå på party varje kväll eller egentligen behöva sitta i soffan och stirra in i en brasa.
Alltså eld i en eldstad, inte något annat om ni trodde det

 

[co-SMAD4]

Det fungerar ju bra på jobbet.
Men man kan ju behöva rätta in även fritiden efter hur man själv fungerar.

Gå på party varje kväll eller egentligen behöva sitta i soffan och stirra in i en brasa.
Alltså eld i en eldstad, inte något annat om ni trodde det

Där kan man ju också säga som du skriver "jag föredrar hemmakväll/gå ut med vänner". Jag tror att välja en "identitet" fungerar bra från extrema håll, men inte om man är i gråzonen.
Det är upp till var och en vad man vill kalla sig i samspel med andra människor givetvis, men jag dissar konceptet när det brukas för att gruppera individer eller för att sälja ett personlighetstest.

 

[Inte_Ung]

Där kan man ju också säga som du skriver "jag föredrar hemmakväll/gå ut med vänner". Jag tror att välja en "identitet" fungerar bra från extrema håll, men inte om man är i gråzonen.
Det är upp till var och en vad man vill kalla sig i samspel med andra människor givetvis, men jag dissar konceptet när det brukas för att gruppera individer eller för att sälja ett personlighetstest.

Jo när man väl vet hur man fungerar själv.
Jag tänker det som en vägledning i att hitta sina egna behov.

 

[co-SMAD4]

Jo när man väl vet hur man fungerar själv.
Jag tänker det som en vägledning i att hitta sina egna behov.

Hur menar du att man kallar sig introvert/extrovert för vägledning i att hitta sina behov? Jag tänkte att man med begreppen förmedlade sina behov. Underförstått att man vet hur man fungerar.

 

[hollypolly]

Jag får energi av andra människor men är ändå en ensamvarg så vet i sjutton vad man räknas som då.

 

[Inte_Ung]

Hur menar du att man kallar sig introvert/extrovert för vägledning i att hitta sina behov? Jag tänkte att man med begreppen förmedlade sina behov. Underförstått att man vet hur man fungerar.

Det gäller ju att själv ta reda på hur man fungerar för att kunna definiera sina behov.
Jag ser benämningarna Introvert/extrovert/ambivert med tillhörande beskrivningar som en hjälp till det.
Med ett gemensamt vokabulär så kan man hitta mönster som andra också har upplevt.

 

[Thaliaste]

Ibland får jag en otäck känsla av att testerna helt enkelt handlar om att dela in människor i grupper av bra bättre bäst människor
Samt då den där gruppen under bra

Där tror jag du har fel faktiskt. Det finns ett utbrett missbruk av personlighetstester, mer eller mindre medvetet och aktivt, men jag har inte stött på något test som är skapat med syftet att sortera in människor i kategorierna bra och dåliga. Så gott som alla seriösa testledare och beskrivningar som jag sett har noga framhållit att så INTE är fallet, och att de INTE heller ska ses som statiska domar över egenskaper som aldrig förändras beroende på situationer. De är mer tänka att hjälpa till att förtydliganden att vi människa fungerar på olika sätt och när vi krockar med människor som fungerar på ett annat sätt så är det ofta just för att vi har olika sätt att fungera (vilket inte är helt statiskt), snarare än för att "den andre är dum i huvudet eller taskig". I en grupp som ska åstadkomma saker tillsammans så är det bra att förstå hur olika personligheter fungerar enskilt och tillsammans, och var de vanligaste krockarna och missförstånden uppstår. Jag tycker att det vore mer sorgligt, och risk för fler missmatcher, om vi istället låtsas att alla fungerar på exakt samma sätt, och alla människor är så flexibla och utan preferenser att alla passar lika bra i alla roller på en arbetsplats och fritidslivet.

 

[co-SMAD4]

Det gäller ju att själv ta reda på hur man fungerar för att kunna definiera sina behov.
Jag ser benämningarna Introvert/extrovert/ambivert med tillhörande beskrivningar som en hjälp till det.
Med ett gemensamt vokabulär så kan man hitta mönster som andra också har upplevt.

En hjälp till att ta reda på hur man fungerar menar du, om jag förstår dig rätt? Min uppfattning har varit att få vuxna använder begreppen på det sättet, isåfall snarare som en hjälp för att kunna identifiera hur andra fungerar. Alternativt beskriver sig själv för att man vet hur man fungerar och tycker ordet passar.
Det sista du skriver tror jag är en naturlig del av identitetssökande. Det drar till minne ungdomstidens identitetssökande. Sökandet efter social gemenskap är en del av det. Man försökte hitta var man "hörde hemma".

 

[Rie]

Jag får energi av andra människor men är ändå en ensamvarg så vet i sjutton vad man räknas som då.

Det finns ju något som kallas ambivert, som du kan kolla på.
Det fanns inte när jag gjorde mina tre tester.

 

[Inte_Ung]

En hjälp till att ta reda på hur man fungerar menar du, om jag förstår dig rätt?

Ja precis.
Det kan vara skönt att upptäcka att man fungerar likadant som en massa andra människor och inte är något unikum.

 

[Viva]

Ibland får jag en otäck känsla av att testerna helt enkelt handlar om att dela in människor i grupper av bra bättre bäst människor
Samt då den där gruppen under bra

För mig har extrovert/introvert inneburit precis det motsatta. Normen, det önskvärda, är att vara utåtriktad. Begreppen har inneburit att jag känner att jag inte är sämre som introvert, jag funderar bara annorlunda.

 

[hollypolly]

För mig har extrovert/introvert inneburit precis det motsatta. Normen, det önskvärda, är att vara utåtriktad. Begreppen har inneburit att jag känner att jag inte är sämre som introvert, jag funderar bara annorlunda.

Tycker dom flesta är introverta nuförtiden med sina telefoner fastklistrade i händerna.

 

[hollypolly]

Det finns ju något som kallas ambivert, som du kan kolla på.
Det fanns inte när jag gjorde mina tre tester.

Ja eller så är man bara vad man är från dag till dag beroende på dagsform och umgänge.
Av alla jag någonsin umgåtts med så är det ett fåtal jag tycker är extroverta eller introverta den stora majoriteten är någonstans mittemellan.

 

[Angel]

Inga av testerna som utförs har någon som helst relevans, annat än att det möjligtvis ökar risken att man anställer fel person.

Njae, håller inte med helt. I många fall är de fullkomligt irrelevanta men det finns bra varianter också. Där brukar dock prata beteendemönster och inte personlighet. Sen bygger förstås de på att man får ärliga svar om det är en variant där personen svarar själv. Varianter där andra svarar på hur de upplever att en annan person beter sig i olika situationer tycker jag själv är bättre eftersom de blir svårare att lura. Dock är de vanligare vid chef- eller teamutveckling och inte vid rekrytering.

 

[Viva]

Tycker dom flesta är introverta nuförtiden med sina telefoner fastklistrade i händerna.

Jag tror inte nödvändigtvis man kan se på personer om de är extroverta eller introverta. Att man har en telefon i handen säger ingenting. Dels kan man umgås och ha sociala kontakter även genom telefonen, dels är det bara en ögonblicksbild. Själv ser jag människor som umgås hela tiden, vilket inte betyder att de är extroverta.

 

[megasus]

Jag tror inte nödvändigtvis man kan se på personer om de är extroverta eller introverta. Att man har en telefon i handen säger ingenting. Dels kan man umgås och ha sociala kontakter även genom telefonen, dels är det bara en ögonblicksbild. Själv ser jag människor som umgås hela tiden, vilket inte betyder att de är extroverta.

Nej precis. Och det går inte att sätta direkta likhetstecken mellan extrovert/introvert och att vara social/osocial.
Det är ju inte så att en introvert person aldrig någonsin vill träffa en annan människa. Även en superintrovert som jag kan vara social och tycka det är enormt trevligt att umgås med andra, men det gäller att mitt sociala batteri är 100% fulladdat innan det. Efteråt kommer det vara i botten igen, och jag kommer att börja må dåligt om det inte laddas upp igen via ordentligt med egentid. Men det betyder inte att jag inte kan ha haft supertrevligt i det sociala sammanhanget.

Och på andra delen av skalan antar jag att det även existerar extroverta människor med låg social kompentens eller som exempelvis har social fobi, vilket gör att de kanske inte kommer framstå som den "typiske extroverta" om man möter dem.