Introvert och extrovert

[parellikusken]

Det hör jag ibland när ämnet kommer upp, dock är det väl så att vara extrovert är närmre normen än att vara introvert och därför finns inte samma behov av att uttrycka det.

Fast är normen verkligen att vara extrovert?
Jag är tveksam till det.

 

[Hedinn]

Fast är normen verkligen att vara extrovert?
Jag är tveksam till det.

Jaså, baserat på vad?

 

[bettysmatte]

Fast är normen verkligen att vara extrovert?
Jag är tveksam till det.

I arbetslivet känns det ofta så, tycker jag.

 

[parellikusken]

Jaså, baserat på vad?

Baserat på min omgivning och att dom flesta verkar beskriva sig som introverta.

 

[parellikusken]

I arbetslivet känns det ofta så, tycker jag.

Beror nog på vilket yrke man har.

 

[Takire]

Jag tolkar innebörden av begreppen som vad som ger återhämtning och energipåfyllning. För mig tar det energi att umgås med andra människor, även om jag gärna gör det och är väldigt social på jobbet och med mina vänner. Men återhämtar, det gör jag i ensamhet och tänker att jag därför bäst beskrivs som introvert.

Är det alltid så för dig då?

Jag känner mig ofta pigg och glad efter att ha spelat brädspel med mina vänner t.ex. Även om jag var trött innan. Men en annan gång vill jag bara vara ifred hemma för att återhämta mig.

 

[parellikusken]

Är det alltid så för dig då?

Jag känner mig ofta pigg och glad efter att ha spelat brädspel med mina vänner t.ex. Även om jag var trött innan. Men en annan gång vill jag bara vara ifred hemma för att återhämta mig.

Samma här, det är olika beroende på hur jag känner mig. Uppskattar sällskap endel dagar, andra dagar behöver jag ensamtid.

 

[tuaphua]

Verkar vara en långvarig trend i att "diagnostisera" sig själv som introvert eller extrovert. Att människor plötsligt är det ena eller det andra och därmed har olika behov osv.

Vad tycker ni om det?
Känns det relevant för er att beskriva er som det ena eller det andra?
Eller dissar ni begreppen helt?

Jag har inga problem med uttrycken. Själv är jag väl mer extrovert än introvert. Men jag har inslag av båda.
Däremot känner jag folk som är mer extremt åt något håll som känner att det är ett enkelt sätt att försöka förklara sina behov etc.
Jag stöter på både introverta och extroverta som använder uttrycken.

 

[Hedinn]

I arbetslivet känns det ofta så, tycker jag.

Håller med. Lite ”säljarpersonligheten” som är normen både i yrkeslivet och lite generellt i samhället, enligt min uppfattning.

 

[Görel]

Jag tycker att uttrycken fungerar bra i vardagssammanhang, men inte något som man kan använda i mer professionella sammanhang. Man kan beskriva någon vid ett visst tillfälle som mer åt det introverta eller extroverta hållet, men det är ju inte antingen eller, vi har båda sidorna i oss.

Själv är jag väldigt social, har många vänner och intressen, men behöver också egen tid då jag fördjupar mig i intressen och tar det lugnt. När jag var yngre var inte det här med att vara utåtriktad eller ha större behov av egentid något som det pratades om, det tycker jag har kommit på senare tid (kanske 20 år så gammal är jag ) och jag upplevde i flera situationer att jag ansågs som udda. Jag tycker att begreppen gjort att det blivit större förståelse i samhället för att de flesta av oss inte är det ena eller det andra.

 

[Bison]

Jag har alltid varit ganska blyg, känt mig obekväm i större grupper och känt mig ganska udda.
För mig har begreppen varit något bra, att jag inte är ensam alls, att det inte är något fel eller konstigt att vara som jag är.

 

[skiesabove]

På engelska upplever jag att introvert/extrovert används mer, speciellt i amerikanska sammanhang. Men där är ju normkulturen extremt extrovert.

Jag är introvert men har en vältränad extrovert mask jag kan plocka fram. Som "oskyldigt barn" var jag extrovert (jag älskar egentligen alla andra individer), men det var innan jag förstod att det fanns massa sociala regler som inte var intuitiva för mig, och innan långvarig mobbning. Att behöva komma ihåg och hålla alla reglerna för att hålla mig säker från andra har gjort mig introvert, dvs det kostar energi att umgås.

 

[Hedinn]

Samma här, det är olika beroende på hur jag känner mig. Uppskattar sällskap endel dagar, andra dagar behöver jag ensamtid.

Såna variationer existerar nog hos alla dock. Nåt jag tänker kan funka rätt bra som exempel är väl om man har haft en extremt jobbig, mentalt dränerande arbetsdag där det hänt massor och varit en massa jobbiga människor/sociala interaktioner inblandat, hur spenderar man helst kvällen för att ha energi nog till nästa arbetsdag; hemma i soffan/för sig själv eller gå ut på café/pub/restaurang med ett kompisgäng (som inte består av ens allra närmaste vän/vänner)?

Att vara hemma med en nära vän är liksom sällan dränerande för en introvert person heller, det gäller ju framförallt sociala situationer som är lite mer ”krävande”.

 

[parellikusken]

Såna variationer existerar nog hos alla dock. Nåt jag tänker kan funka rätt bra som exempel är väl om man har haft en extremt jobbig, mentalt dränerande arbetsdag där det hänt massor och varit en massa jobbiga människor/sociala interaktioner inblandat, hur spenderar man helst kvällen för att ha energi nog till nästa arbetsdag; hemma i soffan/för sig själv eller gå ut på café/pub/restaurang med ett kompisgäng (som inte består av ens allra närmaste vän/vänner)?

Att vara hemma med en nära vän är liksom sällan dränerande för en introvert person heller, det gäller ju framförallt sociala situationer som är lite mer ”krävande”.

Jag tror de flesta behöver vara hemma i lugn och ro efter en väldigt intensiv och jobbig dag?
Jag behöver det definitivt iaf. Så jag kanske utgår ifrån mig själv lite för mycket i sammanhanget.

 

[Angel]

Jag skulle trivas enormt bra med att inte träffa någon mer än sambon och enstaka väl utvalda andra människor ibland under väldigt långa perioder, antagligen år. Men jag gillar även mitt jobb där jag måste interagera med andra rätt mycket, dock med begränsat antal människor och få som jag upplever som påträngande. Majoriteten av människorna där är väldigt reflekterande och säger väl genomtänkta saker snarare att bara prata för pratandets skull vilket gör att det inte blir så mycket ”brus”. Det är enormt skönt. Jag kan vara social och underhållande men det känns konstant som jag låtsas vara en sån person när jag måste så det är helst inte så ofta

Skulle jag behöva välja att antingen alltid vara ensam eller alltid umgås med flera andra personer är valet solklart enkelt att alltid få vara själv.

Sambon funkar bra att bo med, vi har dagar när vi kan sitta i varsit rum och pyssla med våra egna saker och vara nöjda med det större delen av dagen. Andra dagar pratar vi betydligt mer exet var mycket svårare då han oftast ville prata och blev sur när jag behövde egentid.

 

[clusia]

Jag tycker ändå att begreppen är bra. På jobb och sociala sammanhang är jag väldigt social och utåtriktad. Har lätt att knyta nya kontakter. Men jag är otroligt introvert. Att umgås med andra människor tar väldigt mycket av min energi. Jag får energi av att vara själv.

 

[Flixon]

Är det alltid så för dig då?

Jag känner mig ofta pigg och glad efter att ha spelat brädspel med mina vänner t.ex. Även om jag var trött innan. Men en annan gång vill jag bara vara ifred hemma för att återhämta mig.

Att umgås med vänner gör mig också glad (annars skulle jag ju inte göra det ) men det ger mig ingen återhämtning. Planerar jag in en kväll med vänner ser jag också till att ha ensamtid planerad. Det enda umgänget som ger energi är att vara med min kille, men han är också bra på att placera mig i soffan med en bok

 

[Sassy]

Jag tror de flesta behöver vara hemma i lugn och ro efter en väldigt intensiv och jobbig dag?
Jag behöver det definitivt iaf. Så jag kanske utgår ifrån mig själv lite för mycket i sammanhanget.

De jag känner som definierar sig som extroverta vill gärna ha aktiviteter bokade med folk så gott som varje dag i veckan. Gärna mängder av folk. De tappar energi om det inte är tillräckligt med folk helt enkelt.

 

[Stergo]

Jag tycker begreppen är dålig äta. Jag uppfattas som extrovert i och med att jag gärna pratar med alla och lätt nätverkar i mitt yrkesliv. Samtidigt så är jag mån om att bjuda in ”alla”. Men jag bjuder ju in ”alla” för att jag själv var mobbad som barn och vet hur hemskt det är och jag är helt slutkörd efter en arbetsdag med många sociala kontakter. Egentligen skulle jag vilja hänga med djur och typ två personer.

 

[escodobe]

Jag tycker att begreppen är bra.
Det beskriver vad man behöver i livet för att må bra.
Men det är ju en skala och inte något digitalt antingen eller.
På mitten av skalan finns något som kallas för ambivert.
Det är när man är båda och behöver variation.
Samt också klarar av variation.
Vissa av oss gillar både att leva som eremit någon vecka och att vara mitt i myllret av människor i stora sociala sammanhang.

Ja, precis. Jag är introvert. Jag behöver verkligen pauser från folk. Men jag har nu i ett dygn umgåtts med kompis som är en extremt extrovert person - en sån som verkligen går igång i sociala sammanhang och älskar att prata med kreti och pleti och som andra random människor tycker om att prata med. Jag tror att människan inte skulle kunna gå ut med soporna i ett nytt bostadsområde utan att bara i farten råka dra igång en gårdsförening typ. Det är så tydligt att det är så den personen får energi, jag gillar ju verkligen personen men just nu känner jag bara att gud vad skönt att jag nu sitter ensam i min bostad efter att ha varit social i ett dygn.