Introvert och extrovert

[escodobe]

Samma här, det är olika beroende på hur jag känner mig. Uppskattar sällskap endel dagar, andra dagar behöver jag ensamtid.

Och det är väl ganska normalt och då ligger du kanske i mitten på skalan., varken eller så att säga. Medan jag nästan aldrig planerar in något på veckodagarna efter jobbet eftersom jag behövt umgås med folk på jobbet.

 

[WildWilma]

Jag tycker begreppen är tydliga för mig. Vi har på jobbet gjort personlighetstest där bland annat detta är med.

Jag är introvert enligt testerna. Har absolut ingen återhämtning i de flesta sociala sammanhang. Jag tänker väldigt mycket innan jag talar i de flesta fall. Men jag kan gå in i roller där jag definitivt upplevs som extrovert både på jobb och fritid. Har jag en tydlig uppgift är det inte jobbigt att vara mer utåtriktad och tala mer.

Men det som jag tycker är riktigt jobbigt är vissa fall är de sociala sammanhang där man bara "ska vara" social och trevlig utan en tydlig roll. När andra tycker en AW är supertrevligt och ger energi så blir jag totalt dränerad av sådant även om det såklart kan vara trevligt ändå. Jag umgås helst i små grupper på max 3-4 personer.

Min man är extrovert och gillar verkligen de flesta sociala sammanhang och verkar aldrig tröttna. Jag måste ta pauser i många sociala situationer men det behöver aldrig han.

På mitt förra jobb var normen helt klart extrovert. På mitt nya jobb verkar de finnas fler introverta.

 

[sthu]

Jag tror att det gått mode i begreppen. Precis som det för femton år sen var populärt med "Röd grön blå" personligheter.

 

[Mia_R]

Jag tror att det gått mode i begreppen. Precis som det för femton år sen var populärt med "Röd grön blå" personligheter.

Där jag som en av få på jobbet blev gul.

 

[sthu]

Där jag som en av få på jobbet blev gul.

Det var inte ens ett alternativ i testet vi gjorde. På universitet. I en beteendeutbildning.

Helt galet.

 

[Hippocampus]

Jag tycker detta "diagnossamhälle" är faktiskt sjukt.

 

[Mia_R]

Det var inte ens ett alternativ i testet vi gjorde. På universitet. I en beteendeutbildning.

Helt galet.

Möjligt jag blandar ihop det med något annat test, isf var jag röd.
Jag har gjort så väldigt många olika tester genom åren att jag inte har 100% koll. Jag vet bestämt att jag var gul på ett av dem. Oavsett så tycker jag alltid att jag är väldigt förträfflig när jag gör testerna, jag har väldigt lätt för att se mönster och hitta vad som efterfrågas, oavsett vad testerna går ut på.

 

[Trollunge]

Verkar vara en långvarig trend i att "diagnostisera" sig själv som introvert eller extrovert. Att människor plötsligt är det ena eller det andra och därmed har olika behov osv.

Vad tycker ni om det?
Känns det relevant för er att beskriva er som det ena eller det andra?
Eller dissar ni begreppen helt?

Jag tycker begreppen är rätt användbara och känns som de flesta rätt direkt vet var de hamnar. Är själv väldigt typisk extrovert och har blivit bättre på att vara ok med att jag inte gillar att vara ensam. Kände ett tag att jag ”måste lära mig” att tycka om att vara ensam. Jag kan njuta av att vara ensam en stund absolut men inte mer än en halv dag. Är jag ensam flera dagar i sträck känner jag mig deprimerad. Får generellt energi av sociala sammanhang.
Min man är ganska typisk introvert så det har ju krockat en och annan gång.. p

 

[sthu]

Möjligt jag blandar ihop det med något annat test, isf var jag röd.
Jag har gjort så väldigt många olika tester genom åren att jag inte har 100% koll. Jag vet bestämt att jag var gul på ett av dem. Oavsett så tycker jag alltid att jag är väldigt förträfflig när jag gör testerna, jag har väldigt lätt för att se mönster och hitta vad som efterfrågas, oavsett vad testerna går ut på.

Ja, det med gul kom senare. DISC kallas det (omgiven av idiotier). Det vi gjorde hette nog bara RGB har jag för mig. Det är så länge sen. Jag kommer bara ihåg att jag redan då tyckte det var löjligt och på tok för platt för att beskriva en människa.

 

[Mia_R]

Jag tycker detta "diagnossamhälle" är faktiskt sjukt.

Det sjuka är alla psykologitester som ska göras oavsett vilka jobb som söks. Jag ser viss skillnad på om man ska jobba som polis eller sitta i kassan på ICA, men testsjukdomen sprider sig okontrollerat i samhället!

 

[Mia_R]

Ja, det med gul kom senare. DISC kallas det (omgiven av idiotier). Det vi gjorde hette nog bara RGB har jag för mig. Det är så länge sen. Jag kommer bara ihåg att jag redan då tyckte det var löjligt och på tok för platt för att beskriva en människa.

Jodå, DISC känner jag väl till efter alla fåniga tester på jobbet.

 

[sthu]

Jodå, DISC känner jag väl till efter alla fåniga tester på jobbet.

Fånigt var ordet!

 

[EmmaBovary]

Jag tolkar innebörden av begreppen som vad som ger återhämtning och energipåfyllning. För mig tar det energi att umgås med andra människor, även om jag gärna gör det och är väldigt social på jobbet och med mina vänner. Men återhämtar, det gör jag i ensamhet och tänker att jag därför bäst beskrivs som introvert.

Jag tolkar också innebörden ungefär så, och tycker att det är ganska praktiskt att nämna begreppen när jag förklarat för andra att det tar energi att vara social, snarare än ger energi. Hur roligt det än är.

Sedan har jag MS och lider av hjärntrötthet vilket förstärker det ytterligare, men jag har alltid fungerat så.

 

[skiesabove]

Jag tycker detta "diagnossamhälle" är faktiskt sjukt.

Introvert/extrovert är ju ingen diagnos, det är en beskrivning och något som en del identifierar med.

Lugn, pigg, busig, otålig osv är andra liknande ord.

 

[co-SMAD4]

Verkar vara en långvarig trend i att "diagnostisera" sig själv som introvert eller extrovert. Att människor plötsligt är det ena eller det andra och därmed har olika behov osv.

Vad tycker ni om det?
Känns det relevant för er att beskriva er som det ena eller det andra?
Eller dissar ni begreppen helt?

Dissar helt. Jag hade en chef som dömde människor utifrån vilket stjärntecken de var och vilket årtionde de var födda i - då var dom på ett visst vis i hennes huvud bara. Och det där med personlighetstest med olika färger skulle vi också göra. Gud förbjude att man inte gick att trycka in i ett fack liksom.

 

[tanten]

Jag tycker begreppen passar mig väl.jag är extrovert, får min energi av människor runt mig. Ensamhet dränerar mig, behöver input utifrån för att själv kunna ge.
Brukar säga att jag saknar eget ljus, behöver ljus utifrån för att själv lysa

Kan absolut inte tanka i ensamhet. Ensamhet gör mig enfaldig, skygg och tråkig

"Samvaro är den bästa sortens tillvaro"

 

[Bison]

Dissar helt. Jag hade en chef som dömde människor utifrån vilket stjärntecken de var och vilket årtionde de var födda i - då var dom på ett visst vis i hennes huvud bara. Och det där med personlighetstest med olika färger skulle vi också göra. Gud förbjude att man inte gick att trycka in i ett fack liksom.

Men det här är ju något annat som inte handlar om att placera folk i fack

 

[Lillgrådis]

Jag har alltid varit ganska blyg, känt mig obekväm i större grupper och känt mig ganska udda.
För mig har begreppen varit något bra, att jag inte är ensam alls, att det inte är något fel eller konstigt att vara som jag är.

Ungefär så för mig också. Jag hade framför allt önskat att begreppet introvert hade varit mer känt när jag var barn/tonåring och att styrkorna med det hade lyfts fram mer då. För då kände jag mer att jag hela tiden försökte anstränga mig för att verka eller bli mer extrovert (utan att veta att det kallades extrovert), det kändes absolut som att det var något knäppt i att njuta av att få vara hemma och läsa en bok eller pyssla med något ensam. Jag kunde blivit tryggare i mig själv lite tidigare i livet om jag fattat hur det funkar att vara introvert, och att det inte är något som man bör eller ens kan träna bort.

Medan nu har jag inga problem i att säga att jag orkar inte vara med på x y och z-aktiviteterna för att umgås med en massa människor utan jag är hellre hemma med katterna och hästarna. Samtidigt som jag såklart är med på aktiviteter med människor också och tycker det är kul, men inte för mycket eller för ofta. Och att jag förstår och accepterar nu mycket bättre mekanismerna varför jag blir så trött av intensivt umgänge under lång tid utan paus, hellre än att försöka tvinga bort att jag faktiskt blir trött.

 

[Milosari]

I arbetslivet känns det ofta så, tycker jag.

Men blandas detta inte ihop med sociala skills? Man kan ha jättebra sociala skills och ändå vara introvert. Själv lider jag lite av motsatsen, är halvkass på att småprata (ffa på jobbet) men är rätt extrovert. Jag får lappsjuka efter en ensam kväll hemma. Fast jag tycker att det har gått lite inflation i begreppet introvert som används även av de som mycket gärna deltar i sociala sammankomster men som absolut inte är intresserade av att bidra med något mer än sitt sällskap.

 

[bettysmatte]

Men blandas detta inte ihop med sociala skills? Man kan ha jättebra sociala skills och ändå vara introvert. Själv lider jag lite av motsatsen, är halvkass på att småprata (ffa på jobbet) men är rätt extrovert. Jag får lappsjuka efter en ensam kväll hemma. Fast jag tycker att det har gått lite inflation i begreppet introvert som används även av de som mycket gärna deltar i sociala sammankomster men som absolut inte är intresserade av att bidra med något mer än sitt sällskap.

Jag vet inte. Men jag tänker t.ex. på alla möten där man förväntas prata, prata, prata och dela med sig. Ofta känner jag att tänkande får stå tillbaka för alla dessa diskussioner.

Din sista mening förstår jag inte riktigt?