Introvert och extrovert

Både och. Kom som en "tröst" med begreppen så jag kunde försöka förklara varför jag är som jag är.

Dock är jag introvert men i umgänge med de jag tycker om/där jag känner mig trygg är jag extrovert :) skrattar, babblar mm
 
Verkar vara en långvarig trend i att "diagnostisera" sig själv som introvert eller extrovert. Att människor plötsligt är det ena eller det andra och därmed har olika behov osv.

Vad tycker ni om det?
Känns det relevant för er att beskriva er som det ena eller det andra?
Eller dissar ni begreppen helt?
Jag dissar tror jag, utan att ha läst tråden.

Men jag tror att det är för att jag är varken eller. Jag tycker både om att vara med mycket folk och att vara ensam.

Eller jag tror såklart antagligen att det finns folk som tycker mer om det ena eller det andra, men jag tror att om man definierar sig som ett av dem att man kan måla in sig i ett hörn lite och tycka ännu mindre om det andra.
 
Jag tror inte nödvändigtvis man kan se på personer om de är extroverta eller introverta. Att man har en telefon i handen säger ingenting. Dels kan man umgås och ha sociala kontakter även genom telefonen, dels är det bara en ögonblicksbild. Själv ser jag människor som umgås hela tiden, vilket inte betyder att de är extroverta.
Jag skrev ingenstans att man kan se det.
Däremot om man umgås med en person så märker man tydligt om dom är introverta eller extroverta.
Jag har känt ett fåtal personer som vill umgås med folk jämt jämt jämt och ett fåtal personer som behöver massor med ensamtid.
Som jag skrev dom flesta är rätt mittemellan.
 
Tycker dom flesta är introverta nuförtiden med sina telefoner fastklistrade i händerna.

Fast i ditt svar till mig skrev du just det, att de flesta är introverta nuförtiden. Så det var det jag svarade på.

Jag skrev ingenstans att man kan se det.
Däremot om man umgås med en person så märker man tydligt om dom är introverta eller extroverta.
Jag har känt ett fåtal personer som vill umgås med folk jämt jämt jämt och ett fåtal personer som behöver massor med ensamtid.
Som jag skrev dom flesta är rätt mittemellan.
 
Att skratta och babbla kan man ju göra som introvert med 😀
Det handlar ju inte om det alls.

Ah antog extrovert syftar till utåtriktad, pratsam vilket jag inte är i större grupper/sammanhang där jag inte har något gemensamt med de andra i gruppen/nytt folk ja inte känner.
Där är jag mer återhållssam, avvaktande (tyst)

Skrev att jag är det i mindre grupper där jag redan lärt känna folk/känner mig trygg.

Men de kanske inte har något alls med de som är introvert/extrovert att göra då.

Därför jag skrev "både och" då jag anser att de inte går att dra en rak gräns mellan dem men ändå kännt att det varit ett bra sätt att förklara hur jag är i olika sammanhang.
 
Ah antog extrovert syftar till utåtriktad, pratsam vilket jag inte är i större grupper/sammanhang där jag inte har något gemensamt med de andra i gruppen/nytt folk ja inte känner.
Där är jag mer återhållssam, avvaktande (tyst)

Skrev att jag är det i mindre grupper där jag redan lärt känna folk/känner mig trygg.

Men de kanske inte har något alls med de som är introvert/extrovert att göra då.

Därför jag skrev "både och" då jag anser att de inte går att dra en rak gräns mellan dem men ändå kännt att det varit ett bra sätt att förklara hur jag är i olika sammanhang.
Introvert och extrovert är hur man laddar upp batteriet sen kan introverta ofta vara blyga och extroverta lite mer öppna men det måste inte hänga ihop :) Introvert är en person som behöver mycket ensamtid och extrovert är en person som behöver vara med andra människor :)
 
Verkar vara en långvarig trend i att "diagnostisera" sig själv som introvert eller extrovert. Att människor plötsligt är det ena eller det andra och därmed har olika behov osv.

Vad tycker ni om det?
Känns det relevant för er att beskriva er som det ena eller det andra?
Eller dissar ni begreppen helt?
Jag tycker det är bra begrepp. För mig handlar det om hur man tankar energi och vad som dränerar i förhållande till andra människor.
Det har INGENTING att göra med huruvuda man är social eller inte.
 
Verkar vara en långvarig trend i att "diagnostisera" sig själv som introvert eller extrovert. Att människor plötsligt är det ena eller det andra och därmed har olika behov osv.

Vad tycker ni om det?
Känns det relevant för er att beskriva er som det ena eller det andra?
Eller dissar ni begreppen helt?
Ja för mig är det. Jag är jätteintrovert men det är verkligen inte detsamma som blyg eller tillbakadragen vilket många verkar tro. Däremot vill jag vara själv. Jag blir trött och irriterad av att ha människor runt mig. Tog mig ett tag att inse varför jag var sådan.
 
Jag har inget problem med begreppen, men jag är väldigt introvert så det begreppet beskriver mig bra utan att förvirra. Hade jag varit mer en blandning så kanske jag hade tyckt att begreppen är mer problematiska. Jag tycker självklart om att umgås med närstående, men även i samröre med dessa är jag ganska tyst och tillbakadragen. Gör mig bäst i sällskap med en eller max två personer, blir det en större grupp drar jag mig automatiskt tillbaka.

Tankar energi genom att vara för mig själv, i stallet eller genom att läsa en bok eller dylikt. Sociala aktiviteter, särskilt påtvingade som jobbet eller stora 50-årsfester eller dylikt dränerar mig enbart på energi och ger ingenting.
 
Haa, tycker introvert och extrovert är bra ord. Benämner hellre mig själv som introvert än socialt inkompetent ärligt talat. Jag avskyr att umgås med folk jag inte känner, det tar enorm energi för mig att vara med i sociala sammanhang och jag samlar betydligt hellre energi genom att sitta ensam med en bok hemma än att gå ut och mingla med vännerna. Även om jag kan göra det också.
 
Haa, tycker introvert och extrovert är bra ord. Benämner hellre mig själv som introvert än socialt inkompetent ärligt talat. Jag avskyr att umgås med folk jag inte känner, det tar enorm energi för mig att vara med i sociala sammanhang och jag samlar betydligt hellre energi genom att sitta ensam med en bok hemma än att gå ut och mingla med vännerna. Även om jag kan göra det också.

Menar du att introvert/extrovert och social (o)förmåga är varandras synonymer eller hur menar du?
 
För mig är det det. Utifrån mig.

Det blir ju dock ganska fel.
Social kompetens går att träna upp, att vara introvert går inte att träna bort.

Jag har alltid varit blyg och socialt awkward. Det har jag kunnat träna bort. Känner man mig inte och träffar mig på jobbet skulle jag antagligen beskrivas som öppen och extrovert. Jag pratar med alla om allt, skrattar hela tiden, håller möten, osv.
Men jag är fortfarande introvert, efter jobbet vill jag inte se en enda människa, mitt sociala batteri är helt dött. Jag blir lika dränerad av människor som när jag var ung, skillnaden är bara att det inte märks utåt.
 
Nej precis. Och det går inte att sätta direkta likhetstecken mellan extrovert/introvert och att vara social/osocial.
Det är ju inte så att en introvert person aldrig någonsin vill träffa en annan människa. Även en superintrovert som jag kan vara social och tycka det är enormt trevligt att umgås med andra, men det gäller att mitt sociala batteri är 100% fulladdat innan det. Efteråt kommer det vara i botten igen, och jag kommer att börja må dåligt om det inte laddas upp igen via ordentligt med egentid. Men det betyder inte att jag inte kan ha haft supertrevligt i det sociala sammanhanget.

Och på andra delen av skalan antar jag att det även existerar extroverta människor med låg social kompentens eller som exempelvis har social fobi, vilket gör att de kanske inte kommer framstå som den "typiske extroverta" om man möter dem.
Precis, jag tillhör gruppen extroverta som har fått träna upp mina sociala skills och jag var blyg som ung. Jag kommer liksom aldrig bli festens mittpunkt, men jag vill gärna medverka s a s.
 
För mig är det det. Utifrån mig.

Ok, då förstår jag vad du menar här men skulle tänkt något annat om du IRL bara berättat för mig att du är introvert. För dig är orden sak samma eftersom du sammankopplar dem så starkt, men jag skulle snarare beskriva dig som både och skulle inte tolka dig som du menar om du bara använder ett av begreppen. Jag lägger helt olika betydelser i begreppen, men gissar att det är nog rätt vanligt att de sammanfaller i en och samma person, men också vanligt att det inte gör det.

Men du är ju verkligen inte ensam om att se begreppen som samma sak, kan man se i tråden.

<KL>
Lite intressant att det uppstått så tydliga tolkningsvarianter faktiskt. Kanske är det vanligast att se begreppen som synonymer hos dem som har båda egenskaperna tänker jag, det blir ju inte lika tydligt då att det är olika saker, hur mycket man gillar och är bra på att umgås med andra mer eller mindre kända människor, och hur mycket energi det kostar att göra det (trots att man gillar dey)?
 
Ok, då förstår jag vad du menar här men skulle tänkt något annat om du IRL bara berättat för mig att du är introvert. För dig är orden sak samma eftersom du sammankopplar dem så starkt, men jag skulle snarare beskriva dig som både och skulle inte tolka dig som du menar om du bara använder ett av begreppen. Jag lägger helt olika betydelser i begreppen, men gissar att det är nog rätt vanligt att de sammanfaller i en och samma person, men också vanligt att det inte gör det.

Men du är ju verkligen inte ensam om att se begreppen som samma sak, kan man se i tråden.

<KL>
Lite intressant att det uppstått så tydliga tolkningsvarianter faktiskt. Kanske är det vanligast att se begreppen som synonymer hos dem som har båda egenskaperna tänker jag, det blir ju inte lika tydligt då att det är olika saker, hur mycket man gillar och är bra på att umgås med andra mer eller mindre kända människor, och hur mycket energi det kostar att göra det (trots att man gillar dey)?
Det är ofta som vi introverta blir sammankopplade som socialt inkompetenta. För min del utifrån mig är det samma sak också. Jag kan också spela teater och umgås med folk, även okända, det innebär dock inte att jag varken är bekväm i situationen, att jag trivs i den eller att det inte tar enormt med energi att klistra på teateransiktet. Och dessutom är jag relativt ointresserad av andra människor och dess förehavanden.
 
Apropå att någon skrev något om att lyfta blicken högre än att man bara utgår från sig själv, så finns det en del människor som jag verkligen skulle beskriva som mycket extroverta... Eller i alla fall väldigt utåtriktade.

Men har man verkligen en grund? För ett år får man kanske energi av att vara med andra och nästa år av att vara ensam och så vidare.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 620
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 648
Senast: starcraft
·
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
711
Senast: miumiu
·
R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 455
Senast: Amha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp