Intressanta uppfostringsmetoder?

På tal om vargar. I USA håller man ju ofta huntar i bur (crates), idéen är att vargar bor i lyor och en bur är samma sak.

Har sett folk tipsa att burarna ska vara precis så stora att hunden kan stå upp för det tvingar hunden att bli rumsren. Den kommer hålla sig för att slippa ligga i sin skit, är tanken. Ingen träning behövs, den lär sig själv :meh:
SPECIELLT vanligt hos huskyägare, man kan inte ha en husky utanför bur när man lämnar huset för då äter den upp huset, det säger ju sig själv..... :meh:
 
På tal om vargar. I USA håller man ju ofta huntar i bur (crates), idéen är att vargar bor i lyor och en bur är samma sak.

Har sett folk tipsa att burarna ska vara precis så stora att hunden kan stå upp för det tvingar hunden att bli rumsren. Den kommer hålla sig för att slippa ligga i sin skit, är tanken. Ingen träning behövs, den lär sig själv :meh:
Samtidigt förstår jag tanken om lyor, men inte i form av att stänga in hunden eller göra den rumsren, utan att ge hunden en koja att lägga sig i. det märker jag själv på min ena, han gillar trånga ställen där han kan trycka in sig, som i en koja.

Men det tankesättet om att det är en lya och trygghet och att det är en del av instinkt som är något hunden vill ha är ju något helt annat än tvångsstänga in hundar varje natt och när man åker hemifrån 8-10 timmar per dag....
 
Den värsta hundmisshandeln jag har sett har handlat om folk som i teorin låter som duktiga genomtänkta R+ tränare, som har hundar som de inte öht sätter gränser för medvetet men då och då får psykbryt på och plötsligt spöar upp hunden för samma sak som den annars kommer undan med utan minsta respons.

Jag försöker prata med folk som har de här problemen om att "spela sur" för saker som de vet att de till slut kommer bli sura av på riktigt, för när vi spelar sura så har vi självbehärskning och kan lägga/släppa trycket med avsikt. När folk väl blir sura på riktigt så tappar de besinningen och blir både våldsamma, håller på för hårt och för länge och det leder till neurotiska hundar med noll förtroende för sin förare och noll känsla av att kontroll över situationen. Ren tortyr.

Min erfarenhet är att många r+ är precis lika våldsamma som många av de hårda gamla gubbarna, men på ett annat sätt :meh:

Det här har jag sett mycket hos häst också, men oberoende av träningsmetod. Och hos föräldrar!

Det spelar liksom ingen roll vilken "pedagogik" man använder om man saknar förståelsen för vad det är man gör, varför man gör det, och hur man själv behöver agera utåt (och inåt!). Bristen på självkontroll och förståelse för den andras behov är verkligen slående ibland.

Att inte lära sitt barn, häst, hund om gränser, och att vara okonsekvent i sitt agerande, skapar otrygga individer som inte förstår vad som förväntas av dom.

Oavsett vilka delar av kvadranten man använder.
 
Oj, herregud vilka avarter det fortfarande finns!

Jag kan ju tycka att i många fall är problemet omvända att folk är så försiktiga och mjäkiga att hundarna blir ohanterbara. Det finna ju liksom nåt mellan att gå till misshandel och att följa efter hunden på dens promenad för att man inte vill dra i kopplet. Jag stöter numera sällan på folk som är för hårda mot sina hundar.

Mina hundar får inte nödvändigtvis sniffa av sig särskilt mycket på kopplad promenad. Inte är det synd om dem, de får sniffa när de är lösa vilket de är i princip varje dag (ofta flera gånger per dag). Våra kopplade promenader har ofta ett syfte, uppvärmning och rastning innan träning till exempel och de blir inte särskilt uppvärmda om vi står på samma ställe för att de ska sniffa.

Där är det ju så att ju fler hundar, desto restriktivare sniffande blir det om man ska lyckas ta sig längre än 25 meter på en halvtimme..
Jag vet inte om jag träffat på någon som är för mjuk. Vad tänker du då att de får för problem? Om de vill stå och vänta på att hunden sniffar färdigt på en fläck stör det ju ingen och är knappast plågsamt för hunden. :) Sedan att det inte funkar för dig är ju en annan femma!

Jag avskyr att behöva dra min hund i kopplet och gör det bara i nödfall. Antingen får hon nosa eller också duttar jag på henne med fingret. :D
Oftast går hon ju lös och då får hon nosa färdigt och trava ikapp.
 
Fast ut först genom dörren ser jag som en säkerhetsfråga, de får vänta tills jag ser att det inte är bilar på vägen, hästar som kan bli rädda mm.
Det är en annan femma och beror nog mycket på hur man bor. Jag syftar på det demonstrativa syftet som hör ihop med det som nämndes tidigare - att vi måste äta först och yadayada för att hunden ska förstå att den är lägst i rang.
Min trädgård är inhägnad och jag har ofta dörren öppen så att djuren kan knalla ut och in efter behag, till exempel.
 
Jag vet inte om jag träffat på någon som är för mjuk. Vad tänker du då att de får för problem? Om de vill stå och vänta på att hunden sniffar färdigt på en fläck stör det ju ingen och är knappast plågsamt för hunden. :) Sedan att det inte funkar för dig är ju en annan femma!

Jag avskyr att behöva dra min hund i kopplet och gör det bara i nödfall. Antingen får hon nosa eller också duttar jag på henne med fingret. :D
Oftast går hon ju lös och då får hon nosa färdigt och trava ikapp.

Jag har absolut sett det. Det hela slutade med att hunden blev avlivad för att den blev så stressad att den inte gick att hantera. Om den fått tydliga ramar och styrning så hade det blivit en trevlig hund. Jag har också sett en hund styra sin familj med järnhand och ta till bett för att driva sin vilja igenom. Till slut fick den flytta och blev med annan hantering en bra arbetshund.

Så jo, det kan skada att vara för mjuk. De flesta hundar med medel av allt har dock inga problem med sådan hantering.
 
Jag har absolut sett det. Det hela slutade med att hunden blev avlivad för att den blev så stressad att den inte gick att hantera. Om den fått tydliga ramar och styrning så hade det blivit en trevlig hund. Jag har också sett en hund styra sin familj med järnhand och ta till bett för att driva sin vilja igenom. Till slut fick den flytta och blev med annan hantering en bra arbetshund.

Så jo, det kan skada att vara för mjuk. De flesta hundar med medel av allt har dock inga problem med sådan hantering.
Fast handlar inte det om att de skiter i att träna eller uppfostra hunden överhuvudtaget? Eller är osäkra? Hur funkar "för mjuk" är väl egentligen min fråga.
 
Fast handlar inte det om att de skiter i att träna eller uppfostra hunden överhuvudtaget? Eller är osäkra? Hur funkar "för mjuk" är väl egentligen min fråga.

Vissa hundtyper kräver ju dock att speciellt uppfostran görs med en ganska hög kravställning och då går det absolut att vara för mjuk. Ställer du ett krav måste du kunna driva igenom det.
 
Vissa hundtyper kräver ju dock att speciellt uppfostran görs med en ganska hög kravställning och då går det absolut att vara för mjuk. Ställer du ett krav måste du kunna driva igenom det.
Fast att vara mjuk är inte likställt med "fri uppfostran utan krav", inte i mina ögon i alla fall. Det handlar väl mer om Hur man styr hunden och fullföljer kraven när det behövs.

Edit: sedan är väl inte "mjuk" en vedertagen term så det gör dte svårt att diskutera.
 
@Sel Blir konstigt då jag inte kommit med påståendet om "för mjuk" att svara på nåt jag inte påstått.

Jag har skrivit för mjäkig och försiktig.
Synonymer till mjäkig är: pjoskig, sjåpig, klemig osv.

Sen tror jag absolut att olika hundundivider mår bra av olika fast eller mjukt handlag. Jag anpassar ju mig efter den hund jag har framför mig för att vardag och träning ska fungera så bra som möjligt med den individen.
 
Fast att vara mjuk är inte likställt med "fri uppfostran utan krav", inte i mina ögon i alla fall. Det handlar väl mer om Hur man styr hunden och fullföljer kraven när det behövs.

Jo, absolut. Men för att ge ett exempel, där ett skarpt "nej!" räcker på vissa hundar så kanske jag behöver ta min i nackskinnet samtidigt som det där nejet. Jag kan absolut behöva lägga på ett fysiskt krav istället för bara missnöje med rösten.
 
Jo, absolut. Men för att ge ett exempel, där ett skarpt "nej!" räcker på vissa hundar så kanske jag behöver ta min i nackskinnet samtidigt som det där nejet. Jag kan absolut behöva lägga på ett fysiskt krav istället för bara missnöje med rösten.

Om jag later arg till min Malle slutar han aldrig att fjaska ... Han ar super olycklig och livet ar pest, med honom har det alltid rackt om jag sager hans namn och skakar pa huvudet nar han tittar pa mig.
Om jag inte lat arg till Rottis Diva (forvanansvart lang upp i aldern:angel:) slog hon dovorat till och ignorerade mig hela livet igenom.
Miss Mandy, min forsta Rottis var mitt emellan, jag behovde inte lata arg, men behovde ta till en bestamd rost for att hon skulle lyssna forsta gangen nar hon var ung, men hon larde sig ocksa att lasa mitt kropssprak precis som Mallen gor.
Med lilla Emma-Sue, min lilla Golden valp, sa har jag tagit henne i nackskinnet flera ganger for att fa stopp pa henne ... nu ar hon 6 manader och jag tror att hon har fattat att "leave it" betyder att hon behover lyssna. Hon ar fortfarande lika vild, men nar "leave it" kommer andrar hon riktning och slutar med hysset hon haller pa med och valjer nagot annat att gora.:p
 
Min tränare ger ett liknande tips, t.ex när boxerpojkarna lallar omkring och har blivit döva. Ingen idé att ryta på dem, men "muttra" och låt sur tills de sänker svansen och blir mindre sturska. Bjud då direkt in med glad röst. För spela sur och muttra, det kan man göra kontrollerat under en bra stund. Börjar man gorma så tappar man ju fattningen själv och orkar dessutom inte lägga på trycket under nån längre stund, så det har oftast ingen effekt.
Om hundarna på regelbunden basis lallar omkring och blir döva när man har ett träningspass är det ju något som brister i förhållandet/kommunikation mellan hund och förare. Då skulle jag se över varför hundarna inte är motiverade att arbeta. Jag förstår inte alls meningen med att "muttra" och låta sur? Vad ska man få ut av det? Gå och hämta hunden och ge den en paus i bilen/uppbunden om den inte är motiverad/mottaglig att träna. Att gorma på hunden i träning ser jag heller ingen mening med. Vad löser det?
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag tycker dock att just ut genom dörren är en utmärkt situation att ta kontroll i vardagen och där handlar det mer om att inte låta hunden "vinna mark". Där är jag helt med på min tränares resonemang, om hunden tycker den är störst, bäst och vackrast och tycker den kan skita i vad matte säger på lydnadsplanen, då börjar man med att ta tillbaka mark i vardagen.

Och då handlar det inte om "jag ska äta först" eller "jag kan ta din mat från dig" utan det handlar om att förbjuda småsaker som egentligen är oönskade men som man inte lägger så mycket vikt vid. Och ofta är dessa inte superviktiga för hunden heller, så där kan man få igenom sitt förbud.

Jag tycker det är synd att allt kring dominans avfärdas. Har man hundar som har stor förmåga att arbete självständigt och lite mindre will to please så handlar ju det i grunden om att hunden behöver rätta in sig i ledet och acceptera vad föraren vill. Jag vet inte vad för ord man ska sätta på det? Underordna sig skaver också, men det är klart att det ibland handlar om det. Sen vill man ju att det ska vara ett villigt samarbete, men i början kommer hunden ofta säga "nja, tror inte det va?". Och då måste föraren säga "jo, så här gör vi i vår familj".

Likaså hundmöten. Där måste föraren ha en ledarroll och tala om för hunden att den behöver inte agera.
Det här resonemanget är jättemärkligt tycker jag. Vadå vinna mark? Är hela livet ihop med hunden en maktkamp? Om min hund skulle skita i vad jag säger när vi tränar skulle jag ta mig en funderare på vad det beror på. Alla mina har utan tvekan tyckt att de är störst, bäst och vackrast, ändå lyssnar de på vad jag ber dom om. Att börja tjafsa om oviktiga småsaker i vardagen i tron att hunden kommer lyssna mer på appellplan får jag inte heller ihop riktigt.
Det låter som man behöver se över relationen mellan hund och förare för att öka samarbete och respekt från båda parter.

Jag har definitivt hundar med väldigt stor förmåga till att arbeta självständigt på långt avstånd från föraren och i stort sett noll vilja att vara till lags och med rejäl skärpa, ändå tränar och tävlar vi i grenar som kräver samarbete och att de lyssnar på mina kommandon. De är nästan lika stora som jag när de står på bakbenen...

Hundar med de här egenskaperna är avlade att ha just dom egenskaperna, precis som brukshundar är avlade för att samarbeta med föraren, så då handlar det inte alls om att de ska "rätta in sig i ledet och acceptera vad föraren vill". Det handlar om att hitta vad som motiverar hunden att lyssna på och värdesätta mig som förare. Det går inte tvinga såna här hundar att lyda, iaf inte med etiska metoder. Vad för relation får man om man hela tiden måste tvinga hunden att göra saker?
 
Om hundarna på regelbunden basis lallar omkring och blir döva när man har ett träningspass är det ju något som brister i förhållandet/kommunikation mellan hund och förare. Då skulle jag se över varför hundarna inte är motiverade att arbeta. Jag förstår inte alls meningen med att "muttra" och låta sur? Vad ska man få ut av det? Gå och hämta hunden och ge den en paus i bilen/uppbunden om den inte är motiverad/mottaglig att träna. Att gorma på hunden i träning ser jag heller ingen mening med. Vad löser det?

Ja, det som brister är att hunden ibland tycker det är fritt valt arbete och hellre självbelönar än jobbar med mig. Har du tränat boxer någon gång?

Genom att muttra på hunden än längre stund kommer den i de flesta fall tänka "shit, nu var hon verkligen sur", bli lite låg och då kan man bjuda in den och jobba med den igen.

Att börja tjafsa om oviktiga småsaker i vardagen i tron att hunden kommer lyssna mer på appellplan får jag inte heller ihop riktigt.

Det har i alla fall fungerat utmärkt för mig. Innan jag styrde upp vardagslydnaden ordentligt funkade appellplanslydnaden mycket sämre också.

Det låter som man behöver se över relationen mellan hund och förare för att öka samarbete och respekt från båda parter.

Jag samarbetar med och respekterar mina hundar alldeles utmärkt. Det är inte alltid de ser åt att gengälda detta. Då skärper jag tonen och talar om att det är inte fritt valt arbete.

Men jag tror vi inte har riktigt samma träningstänk, så det blir nog svårt att få en samsyn. Jag anser att det är fullt okej att säga till sina hundar på skarpen när jag ber dem ställa upp under ett träningspass på 15-20 minuter och de väljer att skita i det eller flamsar runt och inte koncentrerar sig.
 
Ja, det som brister är att hunden ibland tycker det är fritt valt arbete och hellre självbelönar än jobbar med mig. Har du tränat boxer någon gång?

Genom att muttra på hunden än längre stund kommer den i de flesta fall tänka "shit, nu var hon verkligen sur", bli lite låg och då kan man bjuda in den och jobba med den igen.



Det har i alla fall fungerat utmärkt för mig. Innan jag styrde upp vardagslydnaden ordentligt funkade appellplanslydnaden mycket sämre också.



Jag samarbetar med och respekterar mina hundar alldeles utmärkt. Det är inte alltid de ser åt att gengälda detta. Då skärper jag tonen och talar om att det är inte fritt valt arbete.

Men jag tror vi inte har riktigt samma träningstänk, så det blir nog svårt att få en samsyn. Jag anser att det är fullt okej att säga till sina hundar på skarpen när jag ber dem ställa upp under ett träningspass på 15-20 minuter och de väljer att skita i det eller flamsar runt och inte koncentrerar sig.
Du har inte funderat på varför hundarna väljer att göra nåt annat än träna med dig?
Jag har faktiskt tränat en boxer och haft flera på kurs, har du tränar american akita?
Jag håller inte med om att hunden "i de flesta fall" kommer bli låg för att föraren muttrar. Varför skulle en självständig hund utan/med låg vilja att vara till lags bli låg för att föraren muttrar? Det ger de blanka 17 i. Varför vill du att hunden ska vara låg när ni jobbar? Om du istället pausar hunden så sparar du tid där du slipper muttra på hunden och sen kan du erbjuda den att jobba igen.

Ja det blir nog svårt att få till samsyn, jag vill att mina hundar ska vilja jobba med mig och göra det med attityd och glädje, med full fokus på varandra när vi är på planen.
 
Du har inte funderat på varför hundarna väljer att göra nåt annat än träna med dig?

Absolut, och jag har (tillsammans med min tränare) kommit fram till att det handlar om för lite "will to please" och för mycket intresse för omgivningen. Vissa dagar finns det helt enkelt 1000 saker som är roligare.

Min tränares princip är att vi har två redskap för hundträning: krav och motivation. Vissa hundar jobbar på 99% motivation och 1% krav. Hos andra ser balansen annorlunda ut.

Jag har faktiskt tränat en boxer och haft flera på kurs, har du tränar american akita?

Nej, jag har bara haft boxer. Det räcker så gott när det gäller envishet. Du kanske har mycket mer naturlig pondus än jag har, jag får kämpa för det där "ledarskapet".

Jag håller inte med om att hunden "i de flesta fall" kommer bli låg för att föraren muttrar. Varför skulle en självständig hund utan/med låg vilja att vara till lags bli låg för att föraren muttrar? Det ger de blanka 17 i. Varför vill du att hunden ska vara låg när ni jobbar?

Jag vill att den tillfälligt ska bli lite låg så att jag kan nå fram till den och bjuda in den på nytt.

Ja det blir nog svårt att få till samsyn, jag vill att mina hundar ska vilja jobba med mig och göra det med attityd och glädje, med full fokus på varandra när vi är på planen.

Det vill jag också, men jag anser man kan komma dit på olika sätt beroende på hund.
 
@Sel Blir konstigt då jag inte kommit med påståendet om "för mjuk" att svara på nåt jag inte påstått.

Jag har skrivit för mjäkig och försiktig.
Synonymer till mjäkig är: pjoskig, sjåpig, klemig osv.

Sen tror jag absolut att olika hundundivider mår bra av olika fast eller mjukt handlag. Jag anpassar ju mig efter den hund jag har framför mig för att vardag och träning ska fungera så bra som möjligt med den individen.
Nej, diskussionen fortsatte ju sedan. I ditt inlägg reagerade jag mest på att du störde dig på hur andra hanterar koppelgående - det gör ju sällan hunden ont att jag låter bli att dra i kopplet. :)

Så länge den andra hunden faktiskt är kopplad och inte hänger i snöret som en grizzly där det är för trångt att gå förbi brukar jag tänka att det är deras problem.
 
Ja, det som brister är att hunden ibland tycker det är fritt valt arbete och hellre självbelönar än jobbar med mig. Har du tränat boxer någon gång?

Genom att muttra på hunden än längre stund kommer den i de flesta fall tänka "shit, nu var hon verkligen sur", bli lite låg och då kan man bjuda in den och jobba med den igen.



Det har i alla fall fungerat utmärkt för mig. Innan jag styrde upp vardagslydnaden ordentligt funkade appellplanslydnaden mycket sämre också.



Jag samarbetar med och respekterar mina hundar alldeles utmärkt. Det är inte alltid de ser åt att gengälda detta. Då skärper jag tonen och talar om att det är inte fritt valt arbete.

Men jag tror vi inte har riktigt samma träningstänk, så det blir nog svårt att få en samsyn. Jag anser att det är fullt okej att säga till sina hundar på skarpen när jag ber dem ställa upp under ett träningspass på 15-20 minuter och de väljer att skita i det eller flamsar runt och inte koncentrerar sig.

Har fått träna mycket som yngre att inte låta sträng utan istället supperpep om hunden under tillexempel börjar sakta farten eller börjar byta riktningen under inkallning.
Låter jag sträng/mutter/missnöjd så struntar dom i mig och hittar på något på egen hand och bästa sättet att förstöra övningen.
 
Jo, absolut. Men för att ge ett exempel, där ett skarpt "nej!" räcker på vissa hundar så kanske jag behöver ta min i nackskinnet samtidigt som det där nejet. Jag kan absolut behöva lägga på ett fysiskt krav istället för bara missnöje med rösten.
Det kan man säkert på vissa hundar och med vissa tränare, men allt passar ju inte alla. Jag tror inte på att det finns hundar man "måste" ta tag i fysiskt för att det ska funka - men om det är den stilen av träning som matchar både hund och ägare tillsammans är det inte fel heller.

Jag grabbade efter inrådan tag i min terrier någon gång när hon var ung och det slog helt fel. Jag kommer aldrig att träna på det viset igen, det passar helt enkelt inte mig. Det betyder inte att mina hundar är totalt gränslösa och fladdrar och far överallt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp