Intressanta uppfostringsmetoder?

En schäferklubb i mitt grannskap anordade tysk avelskorning (samt SVAD-prov) för ett drygt år sedan, så det går att fixa. De hade svensk domare och svensk figge.
Finns även info om avelskorning på Schäferhundklubbens hemsida.
Ja det kommer mer och mer, nu kan vi till och med göra Wesentestet här i Sverige. Jag siktar på att göra SVAD och Wesentestet själv men att hon får göra "skyddet" och exteriören om hon åker iväg på utbildning.
 
Låter stökigt minst sagt! Framför allt när enda syften egentligen verkar vara att få ut en utställningsmerit...?

Praktiskt för Sverige ändå att vi har nära till Tyskland. Hur gör japanska och chilenska schäferägare? :nailbiting:
De flesta hundarna som används till avel i Asien (skulle tro Sydamerika också) står i Tyskland för träning och utställning. Att ta fram en hund som presterar på utställning i Tyskland är ingen lätt affär, framför allt med tanke på att även avkommorna tas med i bedömningen av hanarna som går i bruksklass på Bundessieger, utan en bra avkommegrupp kan ingen räkna med någon hög placering.

Avelskorningen har ju inte med någon utställningsmerit att göra, den är precis som MH, röngen och den svenska Korningen ett verktyg i avelsarbetet.
 
Att skicka utomlands för träning/tävling görs nog oftast i utställningslinjer hos bruksraserna eftersom du behöver arbetsmeriten för cert samt att de tyska avelskorningarna innehåller skyddsmoment som hunden måste kunna. Schäfrarna har ju även nån slags bitmoment på nån av sina utställningar med.

Vet inte hur schäfer har - men hos dobermann är det bara speciella domare (utsedda av moderklubben) som får döma den tyska avelskorningen (ZTP) samt att även figuranten måste vara godkänd. Det är även en massa specialregler, som att hundarna ska vara vwd testade och deras föräldrar måste vara HD fria för att ens få göra provet - det gör att det inte anordnas särskilt många prov i Sverige utan det är enklare att göra det utomlands.
Att man ens gör det tyska provet är för att det är mer internationell känt, även om de som vet om MT verkar gilla svensk korning så vet många inte vad det är för något.
Misstänker att schäfer har många likheter i detta fallet.
Väldigt många likheter!

Och jag vill ha både den tyska och den svenska korningen på Daisy när det är dags!
 
Är det inte stor risk att hundarna blir välfungerande individer tillsammans med dig, men inte nödvändigtvis med sina hussar och mattar? Jag menar om det handlar om allmänträning för att bli hund, och ägaren inte kan något om hundar, så är det ju ofta så att husse och matte behöver mer träning än hunden. Och då känns det ju lite kontraproduktivt att hunden tränas utan sin ägare?

Jag har tänkt på det som man ofta gör med hästar; det är lättare för någon med erfarenhet och riktigt bra struktur i att bryta ner momenten, rätt timing osv att lära in moment som är nya för både djur och ägare, så blir det som ägare lättare att plocka upp träningen när hunden eller hästen redan har en idé om vad som förväntas? Skulle det inte funka med hund av någon anledning?

Jag har aldrig tränat specifika moment för arbete eller tävling med hund, men även i "lösa vardagsproblem" blir det ju väldigt tydligt att man behöver viss förmåga själv om hunden inte har det så lätt med något. Föreställer mig att det blir oändligt mycket mer komplext att lära in rätt grejer om man är helt ny på djurträning och dessutom råkar få en hund med lite svårigheter. Om någon som är skickligare tex skvallertränar med hunden som har mötesproblematik borde det vara lättare för ägaren att plocka upp och bibehålla det än att få ordning på det i den kritiska och uppvarvade början? Eller har jag missat något väsentligt nu?
 
Jag har tänkt på det som man ofta gör med hästar; det är lättare för någon med erfarenhet och riktigt bra struktur i att bryta ner momenten, rätt timing osv att lära in moment som är nya för både djur och ägare, så blir det som ägare lättare att plocka upp träningen när hunden eller hästen redan har en idé om vad som förväntas? Skulle det inte funka med hund av någon anledning?

Jag har aldrig tränat specifika moment för arbete eller tävling med hund, men även i "lösa vardagsproblem" blir det ju väldigt tydligt att man behöver viss förmåga själv om hunden inte har det så lätt med något. Föreställer mig att det blir oändligt mycket mer komplext att lära in rätt grejer om man är helt ny på djurträning och dessutom råkar få en hund med lite svårigheter. Om någon som är skickligare tex skvallertränar med hunden som har mötesproblematik borde det vara lättare för ägaren att plocka upp och bibehålla det än att få ordning på det i den kritiska och uppvarvade början? Eller har jag missat något väsentligt nu?
Både och. Det går att ge hunden goda förutsättningar och verktyg för att hantera livet, men det ska vara en väldigt stabil hund för att det ska sitta i oavsett vem som "kör" den.
 
Jag har tänkt på det som man ofta gör med hästar; det är lättare för någon med erfarenhet och riktigt bra struktur i att bryta ner momenten, rätt timing osv att lära in moment som är nya för både djur och ägare, så blir det som ägare lättare att plocka upp träningen när hunden eller hästen redan har en idé om vad som förväntas? Skulle det inte funka med hund av någon anledning?

Jag har aldrig tränat specifika moment för arbete eller tävling med hund, men även i "lösa vardagsproblem" blir det ju väldigt tydligt att man behöver viss förmåga själv om hunden inte har det så lätt med något. Föreställer mig att det blir oändligt mycket mer komplext att lära in rätt grejer om man är helt ny på djurträning och dessutom råkar få en hund med lite svårigheter. Om någon som är skickligare tex skvallertränar med hunden som har mötesproblematik borde det vara lättare för ägaren att plocka upp och bibehålla det än att få ordning på det i den kritiska och uppvarvade början? Eller har jag missat något väsentligt nu?

Jag tänker att man oftast lär sig rida tex på ridskola över instruktörs övervakning eller iallafall under oftast nån slags ordnade former. Det ju sällan man sätter en nybörjare på en grön häst och ridskolehästarna fortbildas ju hela tiden av kunniga ryttare samtidigt som de går med nybörjare.
Även hästar som har en jätte-fin grund kan sabbas av en dålig match eller dålig ryttare

Det svåra med hundar är att de oftast reagerar på det vi gör, vissa hundar är säkert mycket mer förlåtande mot lite fel signaler särskilt om de skulle tränas korrekt mellan varven medans andra inte alls är det. Det ju lite samma med hästar, en lite sjysst och okänslig häst kanske gör sitt bästa trots fumlig människa medans andra hästar blir det pannkaka med.

Jag brukar ju låna ut mina hundar (de som är lämpliga) lite på våra agility nybörjarkurserna för att eleverna ska få lite förståelse för hur det faktiskt är att "handla" en väl grundutbildad hund och få känna "flytet". Det brukar vara väldigt uppskattat och ge dem bättre förståelse för målbilden. Det hade ju varit helt fantastiskt om man kunde få börja lära sig med en hund som redan kan än att både hund och förare ska utbildas samtidigt :p. Även med en hund som kan så behöver ju människan fortfarande hands on träning så denne gör rätt i början tänker jag..
 
Jag har tänkt på det som man ofta gör med hästar; det är lättare för någon med erfarenhet och riktigt bra struktur i att bryta ner momenten, rätt timing osv att lära in moment som är nya för både djur och ägare, så blir det som ägare lättare att plocka upp träningen när hunden eller hästen redan har en idé om vad som förväntas? Skulle det inte funka med hund av någon anledning?

Jag har aldrig tränat specifika moment för arbete eller tävling med hund, men även i "lösa vardagsproblem" blir det ju väldigt tydligt att man behöver viss förmåga själv om hunden inte har det så lätt med något. Föreställer mig att det blir oändligt mycket mer komplext att lära in rätt grejer om man är helt ny på djurträning och dessutom råkar få en hund med lite svårigheter. Om någon som är skickligare tex skvallertränar med hunden som har mötesproblematik borde det vara lättare för ägaren att plocka upp och bibehålla det än att få ordning på det i den kritiska och uppvarvade början? Eller har jag missat något väsentligt nu?

Om det handlar om träning för en viss gren eller för en viss typ av arbete så håller jag absolut med! Men här uppfattade jag det som att det mer handlade om allmänt hyfs, gå i koppel, inte hoppa upp på bänkar, ta det lugnt inomhus osv. Och där är iaf min erfarenhet att hundar kan vara väldigt bra på att lära sig att det är olika regler på olika ställen. Och speciellt då om det på ena stället är en helt grön människa och på det andra stället en erfaren hundtränare.

Men det betyder ju inte att det inte kan funka! Och uppenbarligen verkar ju de som @hastflicka hjälpt nöjda :)
 
Låter stökigt minst sagt! Framför allt när enda syften egentligen verkar vara att få ut en utställningsmerit...?

Praktiskt för Sverige ändå att vi har nära till Tyskland. Hur gör japanska och chilenska schäferägare? :nailbiting:
Avelskorningen i sig är ju en avelsmerit, inte en utställningsmerit. Men ja, jag har lite svårt för att man skickar sin hund för utbildning och tävling eftersom en IGP1 och ZTP inte säger något om hundens bruksbarhet egentligen.

Man kan ju flyga hit en domare precis som man gör för utställning, misstänker att man gör så i andra länder med vid behov. Det är ju dock enbart Tyskland som har krav på ZTP precis som det bara är vi som har krav på MH, så man måste ju inte göra det.
 
Jag får inte göra den tyska, eftersom Xarkos mamma inte har officiellt HD resultat.
Det är bland annat av den anledningen som jag verkligen vill göra "allt" med Daisy. Vore ju tråkigt om man missar bra valpköpare för att man själv avstått från saker som senare begränsar vad de kan göra med sina hundar.
Nu vill jag göra det även om det skulle visa sig att Daisy inte kommer gå i avel eftersom jag tycker det är roligt och allt är ju nyttig erfarenhet för egen del också.

Men allra först röntgen i början av april. Hur man än ser det så är ju det första steget som visar vilken riktning vi ska sträva åt framöver. Extra spännande eftersom vi planerar att röntga hela kullen samtidig så på just den biten får vi svar ganska direkt.
 
Det är bland annat av den anledningen som jag verkligen vill göra "allt" med Daisy. Vore ju tråkigt om man missar bra valpköpare för att man själv avstått från saker som senare begränsar vad de kan göra med sina hundar.
Nu vill jag göra det även om det skulle visa sig att Daisy inte kommer gå i avel eftersom jag tycker det är roligt och allt är ju nyttig erfarenhet för egen del också.

Men allra först röntgen i början av april. Hur man än ser det så är ju det första steget som visar vilken riktning vi ska sträva åt framöver. Extra spännande eftersom vi planerar att röntga hela kullen samtidig så på just den biten får vi svar ganska direkt.
Jo, samtidigt blir jag irriterad på att tyskarna alltid ska hitta på regler som gör det sämre för rasen.
Hos dobermann försökte man få igenom att bara hundar vars föräldrar gjort ZTP skulle få göra det, men det fick man ju lägga ner. Utarmar ju hela avelsbasen.

Spännande! Hoppas på fina resultat :)
 
Avelskorningen i sig är ju en avelsmerit, inte en utställningsmerit. Men ja, jag har lite svårt för att man skickar sin hund för utbildning och tävling eftersom en IGP1 och ZTP inte säger något om hundens bruksbarhet egentligen.

Man kan ju flyga hit en domare precis som man gör för utställning, misstänker att man gör så i andra länder med vid behov. Det är ju dock enbart Tyskland som har krav på ZTP precis som det bara är vi som har krav på MH, så man måste ju inte göra det.

Det förstår jag. Det var nog jag som missförstod @toughcookie lite när hon skrev att utställningsschäfrar åker till Tyskland för att få IGP-merit för att avkommorna ska kunna få utställningsmerit. Jag tolkade det inlägget som att avelskorningen också var för att avkommorna ska kunna få utställningsmerit. Men det var nog två olika saker :)
 
Om det handlar om träning för en viss gren eller för en viss typ av arbete så håller jag absolut med! Men här uppfattade jag det som att det mer handlade om allmänt hyfs, gå i koppel, inte hoppa upp på bänkar, ta det lugnt inomhus osv. Och där är iaf min erfarenhet att hundar kan vara väldigt bra på att lära sig att det är olika regler på olika ställen. Och speciellt då om det på ena stället är en helt grön människa och på det andra stället en erfaren hundtränare.

Men det betyder ju inte att det inte kan funka! Och uppenbarligen verkar ju de som @hastflicka hjälpt nöjda :)

Tack och lov har alla varit mycket nojda ... "so far".
Det har varit bade for sadana som vill ha grundtraning for tavling och sadana som helt enkelt inte forstar sig pa hundar alls. Den forsta katergorin tar jag garna emot fortfarande, da agarna dar ar intresserade i att lara sig och jobba med sina hundar.
Utav den andra kategorin tar jag bara emot referrals fran tidigare clienter, eller slakt och vanner numera. Om personen kommer tva ganger i veckan och jag har hunden i 4-6 veckor har jag inga problem att dels fa till hunden bra nog att fungera i ett normalt hem, och att fa de flesta att forsta att hundar faktiskt inte tanker, agerar, och raknar ut lite lagom hamdgiraga grejor som manniskor kan gora.
Jag tanker bara inte ta in en hund med en agare som lamnar hunden, inte kommer pa traning, och sedan sabbar jobbet jag gjort. Efter 4-6 veckor har jag en relation med hunden och klarar inte av att se den behandlad som en pase chips ungefar.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Autistisk bror
  • Burkmat
  • Störiga saker vi stör oss på, del 37.

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp