Intressanta uppfostringsmetoder?

[toughcookie]

Man bör i alla fall vara medveten om att många länders träningsmetoder skiljer sig från de vi är vana vid.

Visst är det så, framför allt när det helst ska gå så snabbt som möjligt och när resultatet inte behöver vara varaktigt. Det blir helt klart mindre av att ligga i soffan och bli kliad på magen och mer av bo i hundgård och kom bara ut när det är träning.


Och jo, jag är väl införstådd med andra icke så trevliga metoder som används rutinmässigt....

 

[Wingates]

Man bör i alla fall vara medveten om att många länders träningsmetoder skiljer sig från de vi är vana vid.

Plus att för att det ska bli nån ekonomi i det så måste man ju forcera en hel del träning så det ska gå fort.

Man kan ju pressa igenom en hund rätt snabbt men det är ju inget som går att tävla på mer än nån gång innan det faller samman.

 

[Sel]

Man bör i alla fall vara medveten om att många länders träningsmetoder skiljer sig från de vi är vana vid.

Det är lite det jag känner bara här i UK. Det finns väldigt mycket äldre tänk kvar här.... sedan läser man om allt som pågår bakom kulisserna hos alla hästtränare som anses varit shyssta och härliga också.
Jag tror det förekommer ännu mer på hundsidan eftersom sporten inte är lika publik.

 

[toughcookie]

Okej!
Finns inte alternativet att åka dit med hunden själv på intensivkurs och meritera? Då får man ju med sig träningen hem också, eller blir det för bökigt och för mycket pengar?

Jo, vi har pratat om det men jag vill helst inte. Jag "förstörde" min förra hund på grund av den press jag la på oss och hon fick aldrig riktigt tillbaka förtroendet för mig på lydnadsplanen efter det.
Det finns alternativ att låta hunden tävlas av någon annan i Sverige också men då måste vi ändå åka till Tyskland för avelskorningen så det känns lika bra att få allt gjort på en och samma gång. OM hon fortfarande står kvar som tilltänkt avelstik efter röntgen och MH. Annars kommer jag givetvis träna och tävla henne själv helt och hållet, men det kanske inte nödvändigtvis blir IGP då.

 

[Sel]

Jo, vi har pratat om det men jag vill helst inte. Jag "förstörde" min förra hund på grund av den press jag la på oss och hon fick aldrig riktigt tillbaka förtroendet för mig på lydnadsplanen efter det.
Det finns alternativ att låta hunden tävlas av någon annan i Sverige också men då måste vi ändå åka till Tyskland för avelskorningen så det känns lika bra att få allt gjort på en och samma gång. OM hon fortfarande står kvar som tilltänkt avelstik efter röntgen och MH. Annars kommer jag givetvis träna och tävla henne själv helt och hållet, men det kanske inte nödvändigtvis blir IGP då.

Nu handlar ju inte det här om just dig och din hund, men borde inte en vettig tränare kunna hjälpa dig med just det på plats i så fall?

 

[lilstar]

Apropå att skicka iväg valpar, finns det inga sällskaps uppfödare som specialiserat sig på att sälja lite äldre grundtränade valpar till de som betalar? Lyxvalpar liksom. Åtminstone rumsrena valpar som fortfarande är sockersöta borde väl gå att kränga?

 

[Sel]

Apropå att skicka iväg valpar, finns det inga sällskaps uppfödare som specialiserat sig på att sälja lite äldre grundtränade valpar till de som betalar? Lyxvalpar liksom. Åtminstone rumsrena valpar som fortfarande är sockersöta borde väl gå att kränga?

Fast det finns ju ingen som helst garanti att en valp är rumsren medan den fortfarande är "valp" så att säga. Runt halvåret eventuellt men då är de ju inte lika söta.
Annars är idén inte dum. Det är väl det de här "four paws" försöker göra fast utan omaket att föda upp dem.

 

[Linda_A]

Nu handlar ju inte det här om just dig och din hund, men borde inte en vettig tränare kunna hjälpa dig med just det på plats i så fall?

Jag har varit i en liknande situation med två av mina hundar pga mina tävlingsnerver och mina prestationskrav och eftersom jag har varit problemet har det inte hjälpt så mycket med tränare. Just det där när man låser sig vid att man behöver en viss merit kan vara ett jättestort problem. Med Breeze tävlade jag runt 17 gånger i appellen utan uppflytt. Winter klarade appellen på en 2-3 gånger, men lägre höll vi på med i 3 år innan vi lyckades med uppflytt i år.

 

[Sel]

Jag har varit i en liknande situation med två av mina hundar pga mina tävlingsnerver och mina prestationskrav och eftersom jag har varit problemet har det inte hjälpt så mycket med tränare. Just det där när man låser sig vid att man behöver en viss merit kan vara ett jättestort problem. Med Breeze tävlade jag runt 17 gånger i appellen utan uppflytt. Winter klarade appellen på en 2-3 gånger, men lägre höll vi på med i 3 år innan vi lyckades med uppflytt i år.

Jag tror jag förstår, men återigen kan det ju inte skada att träna tillsammans Med tränaren oavsett om någon annan genomför själva testet?
Jag hade aldrig vågat lämna över hunden till någon annan med sådana prestationskrav utan att själv ha uppsikt.
Å andra sidan vågar jag knappt låta min egen mamma ta med henne ut på promenad så jag är kanske inte ett särskilt gott exempel. Ehum.

 

[Linda_A]

Jag tror jag förstår, men återigen kan det ju inte skada att träna tillsammans Med tränaren oavsett om någon annan genomför själva testet?

Nej så klart, har man möjlighet till det kanske det kan fungera. Å andra sidan måste ju den som ska tävla hunden ha en bra chans att bygga upp en relation till den, och då är man kanske i vägen.

Jag hade aldrig vågat lämna över hunden till någon annan med sådana prestationskrav utan att själv ha uppsikt.
Å andra sidan vågar jag knappt låta min egen mamma ta med henne ut på promenad så jag är kanske inte ett särskilt gott exempel. Ehum.

Nej, jag vågade ju inte skicka iväg min ena, så jag håller med dig om att det kan absolut vara ett för stort steg för många. Men om man har andra bekanta som gjort det så har man ju mer erfarenhet att stödja sig på.

 

[Sel]

Nej så klart, har man möjlighet till det kanske det kan fungera. Å andra sidan måste ju den som ska tävla hunden ha en bra chans att bygga upp en relation till den, och då är man kanske i vägen.



Nej, jag vågade ju inte skicka iväg min ena, så jag håller med dig om att det kan absolut vara ett för stort steg för många. Men om man har andra bekanta som gjort det så har man ju mer erfarenhet att stödja sig på.

Fast man förstör ju inte någon annans relation med hunden bara för att man samtidigt bygger en egen - och någonstans ska väl målet vara att man kan göra allt det där tillsammans med sin egen hund?

Noll tillit här. Jag skulle aldrig.

 

[Capybara]

Har snackat med en (USA) som skickade sin valp på något sånt här, board and train kallades det. En vorsteh som köptes som sällskapshund till en tonåring som inte haft hund förut. De var rädda att den skulle bli sjuk så vovven kördes runt i barnvagn i 2 månader… Kombinera det med att sitta i bur 18h om dagen för tonåringen började skolan igen efter lovet och du får en understimulerad jakthund som skäller på allt och alla och får psykbryt när den lämnas ensam.

De skickade iväg den till någon tränare för att lära sig sitta i bur och inte skälla på folk. Får se om det funkar långsiktigt.

Delvis KL:

Jag undrar om det här kommer att bli vanligt även i Sverige? Man kan se ett program på TV4 Play ("Hundräddaren"/"Lucky Dog") om en amerikansk hundtränare som tar omplaceringshundar från hundstall och tränar dem för att passa specifika familjer. I länder där det finns väldigt många omplaceringshundar är det väl kanske ingen dum idé, men jag gissar att det finns för få här? Åtminstone de stora aktörerna verkar ju ha många intresseanmälningar på varje hund redan.

(Även om jag tycker att idén är sympatisk, är detta samma hundtränare som tipsade om att få hunden att sluta tugga på skor genom att knyta fast skon i halsbandet, så jag förhåller mig skeptisk.)

 

[tanten]

En pomme som jag mötte blev tillrättavisad av ägaren genom nedläggning. Fast grepp om hunden där den låg på rygg. Ingen belöning när den "gav sig".

trodde sånt var utrotat men tydligen inte.

 

[Migo]

Delvis KL:

Jag undrar om det här kommer att bli vanligt även i Sverige? Man kan se ett program på TV4 Play ("Hundräddaren"/"Lucky Dog") om en amerikansk hundtränare som tar omplaceringshundar från hundstall och tränar dem för att passa specifika familjer. I länder där det finns väldigt många omplaceringshundar är det väl kanske ingen dum idé, men jag gissar att det finns för få här? Åtminstone de stora aktörerna verkar ju ha många intresseanmälningar på varje hund redan.

(Även om jag tycker att idén är sympatisk, är detta samma hundtränare som tipsade om att få hunden att sluta tugga på skor genom att knyta fast skon i halsbandet, så jag förhåller mig skeptisk.)

Jag har haft en del omplaceringshundar som kommer till mig som vrak, rehabiliteras och utbildas för att sen placeras ut i ett noga utvalt hem som vet om hundens historia och kan ge den vad den behöver för att fortsätta må bra. Hade jag haft kvar min gård hade detta lätt kunnat vara ett deltidsjobb, tillgången på "problematiska" unga border collies är oändlig, likaså efterfrågan på tränade hundar. De här hundarnas "problem" är oftast relationsrelaterade, så det är sällan speciellt mycket jobb som ska till för att de ska fungera bra.

Nu har jag inte tillräckligt med jobb åt dem för att ta in fler "projekthundar", och den jag tog in förra året ser ut att bli kvar för jag trivs så bra med honom.

Jag tror absolut att det skulle finnas marknad för en sådan verksamhet även för sällskapshundar. Kanske i samarbete med hundstallet.

 

[Breaktown]

Jo, vi har pratat om det men jag vill helst inte. Jag "förstörde" min förra hund på grund av den press jag la på oss och hon fick aldrig riktigt tillbaka förtroendet för mig på lydnadsplanen efter det.
Det finns alternativ att låta hunden tävlas av någon annan i Sverige också men då måste vi ändå åka till Tyskland för avelskorningen så det känns lika bra att få allt gjort på en och samma gång. OM hon fortfarande står kvar som tilltänkt avelstik efter röntgen och MH. Annars kommer jag givetvis träna och tävla henne själv helt och hållet, men det kanske inte nödvändigtvis blir IGP då.

Jag tänkte skriva ett inlägg i tråden och fråga varför man nödvändigtvis måste skicka hunden på träning "utomlands". Om IGP är ett krav i Sverige, finns inte IGP-träning i Sverige?

Men nu blev ju nästan det här inlägget ett svar på det, samtidigt som det gjorde mig ännu mer förvirrad Måste man alltså åka till Tyskland för att avelskora en schäfer? Kan det inte göras i Sverige? Det är ju en jätteras även här... förvirrad som sagt

 

[Breaktown]

Jag har tagit emot flera “board and train” de har alla varit minst ett ar gamla och jag har inte ens hort om nagon som tagit in 8 veckor gamla valpar till “board and train”. Men som sagt, USA ar ett stort land med en stor “population” sa jag betvivlar inte att det forekommer, men det ar atminstone inte vanligt i “working dogs” kretsar.

Personligen kraver jag ocksa att hundens “person” kommer in for training minst tva ganger i veckan Medan jag har hunden och jag tar inte emot nagon mindre an 4 vector i rad, oftast ar det 6 veckor. Vanligtvis ar det manniskor som helt enkelt inte kan nagot om hundar och hund traning men som har, utav nagon anledning, har en nyfunnen van.

Hittills har alla mina prospects varit successful, och jag satter upp harda krav av agarna for att trana deras hundar, men de flesta jag andra tranare jag kommit i kontakt med har liknande krav sa jag ar langt ifran ensam om att stalla krav pa hundens agare.

Är det inte stor risk att hundarna blir välfungerande individer tillsammans med dig, men inte nödvändigtvis med sina hussar och mattar? Jag menar om det handlar om allmänträning för att bli hund, och ägaren inte kan något om hundar, så är det ju ofta så att husse och matte behöver mer träning än hunden. Och då känns det ju lite kontraproduktivt att hunden tränas utan sin ägare?

 

[Wingates]

Jag tänkte skriva ett inlägg i tråden och fråga varför man nödvändigtvis måste skicka hunden på träning "utomlands". Om IGP är ett krav i Sverige, finns inte IGP-träning i Sverige?

Men nu blev ju nästan det här inlägget ett svar på det, samtidigt som det gjorde mig ännu mer förvirrad Måste man alltså åka till Tyskland för att avelskora en schäfer? Kan det inte göras i Sverige? Det är ju en jätteras även här... förvirrad som sagt

Att skicka utomlands för träning/tävling görs nog oftast i utställningslinjer hos bruksraserna eftersom du behöver arbetsmeriten för cert samt att de tyska avelskorningarna innehåller skyddsmoment som hunden måste kunna. Schäfrarna har ju även nån slags bitmoment på nån av sina utställningar med.

Vet inte hur schäfer har - men hos dobermann är det bara speciella domare (utsedda av moderklubben) som får döma den tyska avelskorningen (ZTP) samt att även figuranten måste vara godkänd. Det är även en massa specialregler, som att hundarna ska vara vwd testade och deras föräldrar måste vara HD fria för att ens få göra provet - det gör att det inte anordnas särskilt många prov i Sverige utan det är enklare att göra det utomlands.
Att man ens gör det tyska provet är för att det är mer internationell känt, även om de som vet om MT verkar gilla svensk korning så vet många inte vad det är för något.
Misstänker att schäfer har många likheter i detta fallet.

 

[hastflicka]

Är det inte stor risk att hundarna blir välfungerande individer tillsammans med dig, men inte nödvändigtvis med sina hussar och mattar? Jag menar om det handlar om allmänträning för att bli hund, och ägaren inte kan något om hundar, så är det ju ofta så att husse och matte behöver mer träning än hunden. Och då känns det ju lite kontraproduktivt att hunden tränas utan sin ägare?

Det ar darfor jag sallan tar in "board and train" langre och det ar darfor jag kraver att agaren kommer for tva lectioner varje vecka ... och da jag har hunden i 4-6 veckor ser ju agaren utvecklingen och hinner lara sig ganska bra. Dessutom hinner hunden upptacka att aven agaren "kan" de saker jag lart den.
Fordelen for agaren ar att jag ocksa ser till att socialisera hunden sa den vet att allt den lart sig fungerar lika overallt. Sit betyder sit bade hemma, i affaren och i parken, tillexempel.

 

[Breaktown]

Att skicka utomlands för träning/tävling görs nog oftast i utställningslinjer hos bruksraserna eftersom du behöver arbetsmeriten för cert samt att de tyska avelskorningarna innehåller skyddsmoment som hunden måste kunna. Schäfrarna har ju även nån slags bitmoment på nån av sina utställningar med.

Vet inte hur schäfer har - men hos dobermann är det bara speciella domare (utsedda av moderklubben) som får döma den tyska avelskorningen (ZTP) samt att även figuranten måste vara godkänd. Det är även en massa specialregler, som att hundarna ska vara vwd testade och deras föräldrar måste vara HD fria för att ens få göra provet - det gör att det inte anordnas särskilt många prov i Sverige utan det är enklare att göra det utomlands.
Att man ens gör det tyska provet är för att det är mer internationell känt, även om de som vet om MT verkar gilla svensk korning så vet många inte vad det är för något.
Misstänker att schäfer har många likheter i detta fallet.

Låter stökigt minst sagt! Framför allt när enda syften egentligen verkar vara att få ut en utställningsmerit...?

Praktiskt för Sverige ändå att vi har nära till Tyskland. Hur gör japanska och chilenska schäferägare?

 

[Pooh]

Jag tänkte skriva ett inlägg i tråden och fråga varför man nödvändigtvis måste skicka hunden på träning "utomlands". Om IGP är ett krav i Sverige, finns inte IGP-träning i Sverige?

Men nu blev ju nästan det här inlägget ett svar på det, samtidigt som det gjorde mig ännu mer förvirrad Måste man alltså åka till Tyskland för att avelskora en schäfer? Kan det inte göras i Sverige? Det är ju en jätteras även här... förvirrad som sagt

En schäferklubb i mitt grannskap anordade tysk avelskorning (samt SVAD-prov) för ett drygt år sedan, så det går att fixa. De hade svensk domare och svensk figge.
Finns även info om avelskorning på Schäferhundklubbens hemsida.