Intressanta uppfostringsmetoder?

Jag förstår inte poängen. Ja "ge sig" är väl poängen, men en sådan sak skulle jag ta till om det var slagsmål och allvar på skadeläge och allt sånt där, inte i uppfostring eller lydnad eller något. Man gör vad som helst när två hundar slåss på allvar, men det här låter som en beskrivning som används när hundar gör något som inte passar ägaren. 1800-talsmetod. Trodde verkligen inte det förekom på klubbar i dag.

Jag har varit tvungen att försöka göra det en gång på mina ena boxerhane. Han har en ovan att plocka upp bland annat handskar utomhus och har vid flera tillfällen svalt dessa vilket ju kan innebära livsfara. Men eftersom han inte släppte ändå och jag inte ville att min hund skulle svimma av så fick jag ju ge mig, vilket ju innebär att han nu är ännu mer omöjlig med detta eftersom han "vann".

Numera ignorerar jag handsken så han inte ska känna sig tvungen att svälja för att få behålla den och går raka vägen hem och trycker upp ett kompostgaller mot honom. Då släpper han eftersom han är rädd för kompostgaller. Men i en sån situation tar man ju till det som krävs.
 
Jag har varit tvungen att försöka göra det en gång på mina ena boxerhane. Han har en ovan att plocka upp bland annat handskar utomhus och har vid flera tillfällen svalt dessa vilket ju kan innebära livsfara. Men eftersom han inte släppte ändå och jag inte ville att min hund skulle svimma av så fick jag ju ge mig, vilket ju innebär att han nu är ännu mer omöjlig med detta eftersom han "vann".

Numera ignorerar jag handsken så han inte ska känna sig tvungen att svälja för att få behålla den och går raka vägen hem och trycker upp ett kompostgaller mot honom. Då släpper han eftersom han är rädd för kompostgaller. Men i en sån situation tar man ju till det som krävs.
I en sådan situation handlar det ju fortfarande inte om träning, utan brandsläckning.

Sedan tror jag ju inte att hundar blir värre för att de "vinner". Jag tänker att han är värre för att han vill undvika att det händer igen?
 
I en sådan situation handlar det ju fortfarande inte om träning, utan brandsläckning.

Sedan tror jag ju inte att hundar blir värre för att de "vinner". Jag tänker att han är värre för att han vill undvika att det händer igen?

Nej precis, som träningsmetod är det ju helt förkastligt. Och jag fattar inte, efter att ha försökt göra det som brandsläckning, hur man kan orka med att göra det i träning.

Jag tror dock att den här typen av hund absolut tar åt sig att "matte försökte få mig att släppa men lyckades inte" och stärks i sin självkänsla av detta. Inte det där gamla klassiska dominans och "klättra i rang" tänket, det är mer komplicerat än så, men om du ställer ett krav på hunden och inte kan driva igenom det så har riskerar att skapa ett större problem för dig själv. Därför försöker jag att välja mina strider, så att säga.
 
Nej precis, som träningsmetod är det ju helt förkastligt. Och jag fattar inte, efter att ha försökt göra det som brandsläckning, hur man kan orka med att göra det i träning.

Jag tror dock att den här typen av hund absolut tar åt sig att "matte försökte få mig att släppa men lyckades inte" och stärks i sin självkänsla av detta. Inte det där gamla klassiska dominans och "klättra i rang" tänket, det är mer komplicerat än så, men om du ställer ett krav på hunden och inte kan driva igenom det så har riskerar att skapa ett större problem för dig själv. Därför försöker jag att välja mina strider, så att säga.
Edit: eller hur - och ens Kalla det för träning?!
Min terrier gjorde ju likadant, men det var oavsett om jag lyckades ta det hon hade ifrån henne eller inte. Båda var lika goda anledningar till att käka vad det än var snabbt som fan!

En läxa som gjorde att jag körde stenhård byteshandel med shiban från dag ett. Att jag i panik lyckas ta någonting ifrån hunden gör inte att den blir mer villig att släppa det nästa gång, tänker jag.
 
Oj, herregud vilka avarter det fortfarande finns!

Jag kan ju tycka att i många fall är problemet omvända att folk är så försiktiga och mjäkiga att hundarna blir ohanterbara. Det finna ju liksom nåt mellan att gå till misshandel och att följa efter hunden på dens promenad för att man inte vill dra i kopplet. Jag stöter numera sällan på folk som är för hårda mot sina hundar.

Mina hundar får inte nödvändigtvis sniffa av sig särskilt mycket på kopplad promenad. Inte är det synd om dem, de får sniffa när de är lösa vilket de är i princip varje dag (ofta flera gånger per dag). Våra kopplade promenader har ofta ett syfte, uppvärmning och rastning innan träning till exempel och de blir inte särskilt uppvärmda om vi står på samma ställe för att de ska sniffa.

Där är det ju så att ju fler hundar, desto restriktivare sniffande blir det om man ska lyckas ta sig längre än 25 meter på en halvtimme..
 
Oj, herregud vilka avarter det fortfarande finns!

Jag kan ju tycka att i många fall är problemet omvända att folk är så försiktiga och mjäkiga att hundarna blir ohanterbara. Det finna ju liksom nåt mellan att gå till misshandel och att följa efter hunden på dens promenad för att man inte vill dra i kopplet. Jag stöter numera sällan på folk som är för hårda mot sina hundar.

Mina hundar får inte nödvändigtvis sniffa av sig särskilt mycket på kopplad promenad. Inte är det synd om dem, de får sniffa när de är lösa vilket de är i princip varje dag (ofta flera gånger per dag). Våra kopplade promenader har ofta ett syfte, uppvärmning och rastning innan träning till exempel och de blir inte särskilt uppvärmda om vi står på samma ställe för att de ska sniffa.

Där är det ju så att ju fler hundar, desto restriktivare sniffande blir det om man ska lyckas ta sig längre än 25 meter på en halvtimme..
Den värsta hundmisshandeln jag har sett har handlat om folk som i teorin låter som duktiga genomtänkta R+ tränare, som har hundar som de inte öht sätter gränser för medvetet men då och då får psykbryt på och plötsligt spöar upp hunden för samma sak som den annars kommer undan med utan minsta respons.

Jag försöker prata med folk som har de här problemen om att "spela sur" för saker som de vet att de till slut kommer bli sura av på riktigt, för när vi spelar sura så har vi självbehärskning och kan lägga/släppa trycket med avsikt. När folk väl blir sura på riktigt så tappar de besinningen och blir både våldsamma, håller på för hårt och för länge och det leder till neurotiska hundar med noll förtroende för sin förare och noll känsla av att kontroll över situationen. Ren tortyr.

Min erfarenhet är att många r+ är precis lika våldsamma som många av de hårda gamla gubbarna, men på ett annat sätt :meh:
 
Jag försöker prata med folk som har de här problemen om att "spela sur" för saker som de vet att de till slut kommer bli sura av på riktigt, för när vi spelar sura så har vi självbehärskning och kan lägga/släppa trycket med avsikt.

Min tränare ger ett liknande tips, t.ex när boxerpojkarna lallar omkring och har blivit döva. Ingen idé att ryta på dem, men "muttra" och låt sur tills de sänker svansen och blir mindre sturska. Bjud då direkt in med glad röst. För spela sur och muttra, det kan man göra kontrollerat under en bra stund. Börjar man gorma så tappar man ju fattningen själv och orkar dessutom inte lägga på trycket under nån längre stund, så det har oftast ingen effekt.
 
Den värsta hundmisshandeln jag har sett har handlat om folk som i teorin låter som duktiga genomtänkta R+ tränare, som har hundar som de inte öht sätter gränser för medvetet men då och då får psykbryt på och plötsligt spöar upp hunden för samma sak som den annars kommer undan med utan minsta respons.

Jag försöker prata med folk som har de här problemen om att "spela sur" för saker som de vet att de till slut kommer bli sura av på riktigt, för när vi spelar sura så har vi självbehärskning och kan lägga/släppa trycket med avsikt. När folk väl blir sura på riktigt så tappar de besinningen och blir både våldsamma, håller på för hårt och för länge och det leder till neurotiska hundar med noll förtroende för sin förare och noll känsla av att kontroll över situationen. Ren tortyr.

Min erfarenhet är att många r+ är precis lika våldsamma som många av de hårda gamla gubbarna, men på ett annat sätt :meh:

Ja, jag använder ju mycket kroppsspråk och röst både för att tala om att jag inte är nöjd men också när de gör bra ifrån sig. Blir man irriterad på riktigt så förutom att vissa riskerar att spåra ur (vilket jag inte ofta upplever) så är det svårt att komma ur det och växla till positiv när hunden behöver lyftas eller förtjänar erkännande. Så förare går och är irriterade sen resten av passet vilket såklart hundarna känner av.

Jag tror mycket av dagens träningsmetoder där man ska vara positiv hela tiden kan få den följdeffekten att när föraren väl lackar ur så blir det jobbigt och orättvist för hunden.

Mina hundar är vana vid sin psykopat matte som kan tala om att nåt är jätte-dåligt ( ex tjuv-valla) för att sen växla till att det är fantastiskt bra ( ex söka kontrakt) och allt däremellan på en bråkdel av en sekund 😝.
 
Den värsta hundmisshandeln jag har sett har handlat om folk som i teorin låter som duktiga genomtänkta R+ tränare, som har hundar som de inte öht sätter gränser för medvetet men då och då får psykbryt på och plötsligt spöar upp hunden för samma sak som den annars kommer undan med utan minsta respons.

Jag försöker prata med folk som har de här problemen om att "spela sur" för saker som de vet att de till slut kommer bli sura av på riktigt, för när vi spelar sura så har vi självbehärskning och kan lägga/släppa trycket med avsikt. När folk väl blir sura på riktigt så tappar de besinningen och blir både våldsamma, håller på för hårt och för länge och det leder till neurotiska hundar med noll förtroende för sin förare och noll känsla av att kontroll över situationen. Ren tortyr.

Min erfarenhet är att många r+ är precis lika våldsamma som många av de hårda gamla gubbarna, men på ett annat sätt :meh:

Vad är det för typ av beteenden du tänker på? Det är alltid svårt i text, men jag är uppriktigt nyfiken. Jag har själv en väldigt mjuk hund där det räcker med att jag suckar för att han ska stämma av och kolla att allt är OK, så jag kanske känner mig lite träffad utifrån att jag är varsam med honom.
 
Gällande TS fråga så hörde jag hyfsat nyligen tips om att planera in hundens måltider efter att att människorna har ätit, eller att visa vem som bestämmer genom att gå och ta saker som är värdefullt för hunden (typ tuggben) bara för att. En annan gräslig sak jag hörde nyligen var att bli av med drag i kopplet genom att dra en snara över mjukdelarna på hundens mage. Det sistnämnda ryser jag av bara av att tänka på det.
 
Gällande TS fråga så hörde jag hyfsat nyligen tips om att planera in hundens måltider efter att att människorna har ätit, eller att visa vem som bestämmer genom att gå och ta saker som är värdefullt för hunden (typ tuggben) bara för att. En annan gräslig sak jag hörde nyligen var att bli av med drag i kopplet genom att dra en snara över mjukdelarna på hundens mage. Det sistnämnda ryser jag av bara av att tänka på det.
Det första är typisk "gammal skola" och dominansteori. Liksom att gå först in eller ut genom dörren och en massa annat trams - jag minns också att det andra var poppis under tidigt tvåtusental. Det var snörp runt ljumskarna eller stryp just bakom öronen som gällde. Helt sjukt.
 
Vad är det för typ av beteenden du tänker på? Det är alltid svårt i text, men jag är uppriktigt nyfiken. Jag har själv en väldigt mjuk hund där det räcker med att jag suckar för att han ska stämma av och kolla att allt är OK, så jag kanske känner mig lite träffad utifrån att jag är varsam med honom.
Jag jobbade som vallhundstränare i många år.
 
Det första är typisk "gammal skola" och dominansteori. Liksom att gå först in eller ut genom dörren och en massa annat trams - jag minns också att det andra var poppis under tidigt tvåtusental. Det var snörp runt ljumskarna eller stryp just bakom öronen som gällde. Helt sjukt.
Fast ut först genom dörren ser jag som en säkerhetsfråga, de får vänta tills jag ser att det inte är bilar på vägen, hästar som kan bli rädda mm.
 
Fast då har du en anledning. Det är väl helt OK?

De som enbart gör så av dominastänk är nog det som de flesta menar. "inte låta hunden bestämma

Jag tycker dock att just ut genom dörren är en utmärkt situation att ta kontroll i vardagen och där handlar det mer om att inte låta hunden "vinna mark". Där är jag helt med på min tränares resonemang, om hunden tycker den är störst, bäst och vackrast och tycker den kan skita i vad matte säger på lydnadsplanen, då börjar man med att ta tillbaka mark i vardagen.

Och då handlar det inte om "jag ska äta först" eller "jag kan ta din mat från dig" utan det handlar om att förbjuda småsaker som egentligen är oönskade men som man inte lägger så mycket vikt vid. Och ofta är dessa inte superviktiga för hunden heller, så där kan man få igenom sitt förbud.

Jag tycker det är synd att allt kring dominans avfärdas. Har man hundar som har stor förmåga att arbete självständigt och lite mindre will to please så handlar ju det i grunden om att hunden behöver rätta in sig i ledet och acceptera vad föraren vill. Jag vet inte vad för ord man ska sätta på det? Underordna sig skaver också, men det är klart att det ibland handlar om det. Sen vill man ju att det ska vara ett villigt samarbete, men i början kommer hunden ofta säga "nja, tror inte det va?". Och då måste föraren säga "jo, så här gör vi i vår familj".

Likaså hundmöten. Där måste föraren ha en ledarroll och tala om för hunden att den behöver inte agera.
 
Det första är typisk "gammal skola" och dominansteori. Liksom att gå först in eller ut genom dörren och en massa annat trams - jag minns också att det andra var poppis under tidigt tvåtusental. Det var snörp runt ljumskarna eller stryp just bakom öronen som gällde. Helt sjukt.
Det var i samband med en sådan diskussion som jag faktiskt blev lite imponerad av Ander Hallgren - i en av de första böckerna jag läste av honom förordade han att slänga kedjor/skrammelburkar etc MEN han har ändrat sig under åren. Plötsligt står han där och berättar om vargflocken som en familj. I en frisk familj har föräldrarna utslagsrösten men utan frekventa småsinta maktdemonstrationer bara för att

Jag tycker inte att han alltid har rätt, men jag gillar att han kan lära nytt och lära om. En sådan människa kan jag lyssna till även om jag inte håller med.
 
Fast ut först genom dörren ser jag som en säkerhetsfråga, de får vänta tills jag ser att det inte är bilar på vägen, hästar som kan bli rädda mm.
De här gjorde jag faktiskt också av just säkerhet när jag hade ytterdörren 15-20 meter från 70-sträckan där folk aldrig höll 70 utan gärna 90 o mer :banghead: Sen fick hunden (hade bara stora grabben då) en blå orbiloc som blinkade o jösses va folk saktade ner på kvällarna när dom såg ett blått blinkande ljus.

Nu bor jag med trädgården direkt utanför dörren så nu e de inte lika noga men e vi nära en väg så går jag först av säkerhetsskäl.
 
På tal om vargar. I USA håller man ju ofta huntar i bur (crates), idéen är att vargar bor i lyor och en bur är samma sak.

Har sett folk tipsa att burarna ska vara precis så stora att hunden kan stå upp för det tvingar hunden att bli rumsren. Den kommer hålla sig för att slippa ligga i sin skit, är tanken. Ingen träning behövs, den lär sig själv :meh:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp