Inte föräldraledig alls

[Minna86]

Sv: Inte föräldraledig alls

Jag tror faktiskt att en majoritet av föräldrar tycker det är roligare att vara hemma med sin nyfödda (som kommer växa upp) än att gå och jobba (jobbet finns alltid kvar och det är oftast inte mycket som händer på ett par månader).

Jag tycker det är jättekonstigt faktiskt, att man inte vill vara hemma. Ok att alla inte vill vara lediga i 8 år men ett par månader kanske?

Nu kom det där igen och jag förstår det verkligen inte. Älskar man sitt nyfödda barn mer än sitt äldre barn eller vad? Eller är det nyhetens behag bara? Jag förstår att man hellre vill vara hemma men jag förstår inte varför man hellre vill vara hemma med sin nyfödda än sitt lite äldre barn?

 

[Minna86]

Sv: Inte föräldraledig alls

Fast det gör de nog inte. Jag tror papporna också gladeligen varit hemma i ett par månader om de kunnat. Tänk så mysigt, hela familjen får semester och kan lära känna varann och komma in i en praktisk rutin!

Om det var så viktigt för papporna så hade de varit hemma med barnen, så enkelt är det. Visst finns det många pappor som är pappalediga men sällan med den nyfödda utan det är långt senare det blir aktuellt. Eftersom skillnaden på män och kvinnor är att kvinnor föder barn och ammar så kan det aldrig bli jämnställt hur mycket man än jobbar.

 

[Calazirya]

Sv: Inte föräldraledig alls

Men i början är det tämligen omöjligt om man vill amma, eller hur menar du att man ska lösa det?

En förälder får vara hemma med föräldrapeng ( inte två ) och hur många familjer klarar sig på en sjukpenninggrundad inkomst ?

Hur enkelt var det nu igen, det är inte så enkelt alls!

 

[Mabuse]

Sv: Inte föräldraledig alls

Eh, jo, de flesta helammar väl inte tills barnet fyller ett? Alltså alla möjligheter för pappan att vara hemma och mamman att arbeta barnets andra halvår. Om man vill. Men man måste ju vilja också.

I det aktuella fallet hade ju mamman med sig barnet till jobbet på dagarna, så då kan hon ju amma utan problem.

 

[Mabuse]

Sv: Inte föräldraledig alls

Antagligen sant, och ännu sannare att jag aldrig skulle välja att skaffa barn med en sån.

Men bevisligen är det ju många som gör det.

 

[Petruska]

Sv: Inte föräldraledig alls

Nu kom det där igen och jag förstår det verkligen inte. Älskar man sitt nyfödda barn mer än sitt äldre barn eller vad? Eller är det nyhetens behag bara? Jag förstår att man hellre vill vara hemma men jag förstår inte varför man hellre vill vara hemma med sin nyfödda än sitt lite äldre barn?

Så du menar att om min mamma inte vill vara ledig med mig, så är det ett tecken på att hon älskar mig mindre nu än när jag var nyfödd?

Nu verkar ju många män inte direkt vilja vara lediga med sina barn särskilt mycket i någon ålder, men bortsett från det så är det väl inte så konstigt om föräldrar (alltså de flesta mammor och en del pappor) är mer allmänt till sig över barnet, föräldraskapet och det hela i början? Det är ju en speciell händelse med en ny människa i världen, och bebisperioden är rätt speciell i det att barnet är väldigt hjälplöst osv.

Det finns ju anledningar till att det är just under bebistiden man får vara föräldraledig på samhällets bekostnad (och den anledningen är inte bara amning, få barn helammas hela föräldraledighetstiden). Om man ändrade föräldraledigheten så att man istället fick vara ledig ett år när barnet är runt tio år, så tror jag att många skulle protestera. Skulle du tolka de protesterna som att man älskar sin tioåring mindre än sin bebis?

Att inte vilja vara med barnet hela tiden oavsett barnets ålder, behöver ju inte ha att göra med att kärleken till barnet minskar, tex skulle jag tycka att det vore helt sjukt om min mamma ville vara med mig hela tiden, eller om jag ville vara med min tjugoåriga son hela tiden.

Jag tror helt enkelt inte att det bästa sättet att uttrycka sin kärlek till successivt större barn är att vara med dem hela tiden, och "vanliga" föräldrar tycker nog också ofta att det är bra för barnen att påbörja sin frigörelse lite steg för steg redan som barn. Precis som det är bra för föräldrarna att påbörja sin frigörelse från barnen (inte helt sällan det svåraste).

 

[Calazirya]

Sv: Inte föräldraledig alls

Men nu svarade jag på Minna86:s inlägg där hon uttryckligen skriver om nyfödda och att det skulle vara så enkelt som att om pappan skulle vilja vara hemma från början så är det bara att vara hemma!

 

[Petruska]

Sv: Inte föräldraledig alls

Eh, jo, de flesta helammar väl inte tills barnet fyller ett?

Jag skulle nog gå så långt att jag tycker att barnets relation till båda föräldrarna är vitkigare än helamning. Hellre ge delvis tillägg, och älskas på riktigt av båda föräldrar, än helamma med resultat att barnet i praktiken bara har en riktig förälder trots att barnet bor med båda biologiska föräldrar!

När en manlig kollega till mig var föräldraledig med en riktigt liten bebis, gick de till mammans jobb vid lunchtid varje dag för tankning av bröstmjölk. Ganska mysigt, och det gav ju mamman mer tid med barnet trots att hon jobbade.

 

[Sar]

Sv: Inte föräldraledig alls

Fast det gör de nog inte. Jag tror papporna också gladeligen varit hemma i ett par månader om de kunnat. Tänk så mysigt, hela familjen får semester och kan lära känna varann och komma in i en praktisk rutin!

Vi fick ju barn på sommaren så med semester, 20 pappadagar och några vab-dagar under tiden vi låg på neo så kunde vi vara hemma båda två de 3 första månaderna.
Men har man äldre barn så blir det ju svårare att spara semester för att kunna ta ut när syskonet föds.

 

[vindvissla]

Sv: Inte föräldraledig alls

Ditt äldre barn behöver inte dig lika mycket som ditt nyfödda barn.

Och ja, enligt mig prioriterar man gravt fel om man hellre jobbar än är med sitt nyfödda barn.

 

[Minna86]

Sv: Inte föräldraledig alls

Men i början är det tämligen omöjligt om man vill amma, eller hur menar du att man ska lösa det?

En förälder får vara hemma med föräldrapeng ( inte två ) och hur många familjer klarar sig på en sjukpenninggrundad inkomst ?

Hur enkelt var det nu igen, det är inte så enkelt alls!

Det är ju det jag säger, det går inte att få det jämställt hur mycket man än vill. Enda alternativet är ju att låta bli att amma men det är ju förkastligt.

 

[Mabuse]

Sv: Inte föräldraledig alls

Jag fattar inte, det går väl utmärkt? Mamman är hemma första halvåret, pappan är hemma andra halvåret. Jämställt och fullt möjligt. Man måste faktiskt inte helamma hela första året för att barnet ska må bra.

 

[Minna86]

Sv: Inte föräldraledig alls

Så du menar att om min mamma inte vill vara ledig med mig, så är det ett tecken på att hon älskar mig mindre nu än när jag var nyfödd?

Nu verkar ju många män inte direkt vilja vara lediga med sina barn särskilt mycket i någon ålder, men bortsett från det så är det väl inte så konstigt om föräldrar (alltså de flesta mammor och en del pappor) är mer allmänt till sig över barnet, föräldraskapet och det hela i början? Det är ju en speciell händelse med en ny människa i världen, och bebisperioden är rätt speciell i det att barnet är väldigt hjälplöst osv.

Det finns ju anledningar till att det är just under bebistiden man får vara föräldraledig på samhällets bekostnad (och den anledningen är inte bara amning, få barn helammas hela föräldraledighetstiden). Om man ändrade föräldraledigheten så att man istället fick vara ledig ett år när barnet är runt tio år, så tror jag att många skulle protestera. Skulle du tolka de protesterna som att man älskar sin tioåring mindre än sin bebis?

Att inte vilja vara med barnet hela tiden oavsett barnets ålder, behöver ju inte ha att göra med att kärleken till barnet minskar, tex skulle jag tycka att det vore helt sjukt om min mamma ville vara med mig hela tiden, eller om jag ville vara med min tjugoåriga son hela tiden.

Jag tror helt enkelt inte att det bästa sättet att uttrycka sin kärlek till successivt större barn är att vara med dem hela tiden, och "vanliga" föräldrar tycker nog också ofta att det är bra för barnen att påbörja sin frigörelse lite steg för steg redan som barn. Precis som det är bra för föräldrarna att påbörja sin frigörelse från barnen (inte helt sällan det svåraste).

Då är det nyhetens behag alltså!
Ja, givetvis är man föräldraledig när barnet är litet pga att det är hjälplöst men det var denna vilja som jag ifrågasatte. Att man av rent praktiska själ måste vara hemma bebistiden förstår jag helt och fullt men varför vill man hellre vara hemma då än när barnet är större? Förstår du skillnaden?

Jag inser att man inte älskar sitt barn mindre när det blir äldre (det var bara för att poängtera) men jag förstår inte varför bebistiden är viktigare än någon annan ålder för mamman... Att den är viktig för bebisen är jag helt med på.

 

[Minna86]

Sv: Inte föräldraledig alls

Ditt äldre barn behöver inte dig lika mycket som ditt nyfödda barn.

Och ja, enligt mig prioriterar man gravt fel om man hellre jobbar än är med sitt nyfödda barn.

Din man prioriterar alltså gravt fel? Eller räknas inte han för att han är man?

 

[Minna86]

Sv: Inte föräldraledig alls

Jag fattar inte, det går väl utmärkt? Mamman är hemma första halvåret, pappan är hemma andra halvåret. Jämställt och fullt möjligt. Man måste faktiskt inte helamma hela första året för att barnet ska må bra.

Jag tycker inte det är jämnställt när uppdelningen är självklar! Om jag skulle gå tillbaka till jobbet 10 dagar efter förlossning skulle jag få denna reaktion medan det hade varit fullt normalt att min sambo gjorde det. JAG anser då att jämnställdhet inte är uppnådd.
Tänk om jag (som många män jag vet) inte tycker det är speciellt skoj med en nyfödd utan hellre vill vara hemma när bebisen är lite större... Förkastligt som kvinna men helt normalt som man

 

[Mabuse]

Sv: Inte föräldraledig alls

Tror du? Min kollega gick tillbaka på halvtid efter tio dagar, och de fortsatte att dela halvtid under hela föräldraledigheten. Det gick utmärkt. Och hon ammade.

 

[Calazirya]

Sv: Inte föräldraledig alls

Absolut inte alls förkastligt tycker jag iaf, men visst jag håller med om att många tycker sig ha rätten att tycka om andras val att inte amma!

Det går att lösa jämställt precis som Mabuse skriver, men det kan vara svårt när bebis är nyfödd om man helammar. ( dit räknar jag inte en 6 månaders )

Det jag vände mig emot i din text att du skrev att det var enkelt för papporna att vara hemma direkt och att det handlar om viljan (eller oviljan i detta sammanhang).

 

[Minna86]

Sv: Inte föräldraledig alls

Absolut inte alls förkastligt tycker jag iaf, men visst jag håller med om att många tycker sig ha rätten att tycka om andras val att inte amma!

Det går att lösa jämställt precis som Mabuse skriver, men det kan vara svårt när bebis är nyfödd om man helammar. ( dit räknar jag inte en 6 månaders )

Det jag vände mig emot i din text att du skrev att det var enkelt för papporna att vara hemma direkt och att det handlar om viljan (eller oviljan i detta sammanhang).

Ja, det kan vara svårt men det finns exempel (Mabuse skriver ett) där det går så det handlar visst om vilja/ovilja och kanske till viss del tradition. Om pappan VERKLIGEN ville vara hemma med sin nyfödda så hade det nog gått att lösa på något sätt. Såg ett inlägg på något forum där mamman var lite bitter över att pappan ville ha så många föräldradagar så så kan det säkert vara så i vissa fall oxå. Min kompis var hemma i ett år och tyckte det var jätteskönt så hon hade nog blivit lite putt om hon inte fått det.

 

[Petruska]

Sv: Inte föräldraledig alls

Då är det nyhetens behag alltså!

Snarare att olika livsfaser innebär olika saker, skulle jag säga. Nyhetens behag, skulle man ju kunna säga råder hela tiden eftersom barn (och även vuxna barn) ändrar sig mer eller mindre hela tiden.

Jag tycker alltså att det är lite fyrkantigt att kalla det nyhetens behag.

Ja, givetvis är man föräldraledig när barnet är litet pga att det är hjälplöst men det var denna vilja som jag ifrågasatte. Att man av rent praktiska själ måste vara hemma bebistiden förstår jag helt och fullt men varför vill man hellre vara hemma då än när barnet är större? Förstår du skillnaden?

Nu måste man ju inte vara hemma av praktiska skäl när barnet är litet. Sverige har ju extremt lång föräldraledighet, och barn till två yrkesarbetande föräldrar i andra länder verkar ju klara sig de också. Någon måste ta hand om det lilla barnet, men det måste inte vara en förälder.

Jag tänker mig alltså att vad jag vill göra med barnet hänger rätt mycket samman med vad jag bedömer att barnet behöver. Jag vill inte vara hemma hela tiden med tex en tioåring, därför att jag inte tror att tioåringen behöver det. Tvärtom tror jag att det på många sätt vore sämre för en tioåring att vara med mig hela tiden, jämfört med att få bredare stimulans, mognad och allmänbildning i olika miljöer och med olika människor.

Jag inser att man inte älskar sitt barn mindre när det blir äldre (det var bara för att poängtera) men jag förstår inte varför bebistiden är viktigare än någon annan ålder för mamman... Att den är viktig för bebisen är jag helt med på.

Vem har sagt att bebistiden är viktigare för mamman? Jag tycker att barn överlag verkar vara viktigare för mammor än pappor, men det är ju en annan sak.

 

[Kixlin]

Sv: Inte föräldraledig alls

Då är det nyhetens behag alltså!
Ja, givetvis är man föräldraledig när barnet är litet pga att det är hjälplöst men det var denna vilja som jag ifrågasatte. Att man av rent praktiska själ måste vara hemma bebistiden förstår jag helt och fullt men varför vill man hellre vara hemma då än när barnet är större? Förstår du skillnaden?

Jag inser att man inte älskar sitt barn mindre när det blir äldre (det var bara för att poängtera) men jag förstår inte varför bebistiden är viktigare än någon annan ålder för mamman... Att den är viktig för bebisen är jag helt med på.

Kanske helt enkelt för att när barnet är tio år så är det i skolan hela dagarna och sedan ute och leker med kompisarna på kvällarna? Varför skulle man vara föräldraledig då?