Ridande barn, hur hinner ni med er själva?

[Cambrie]

Det jag kan tycka är att det blir lite dubbelmoral inom idrotten. Jag upplever att man gärna säger och skriver fina ord om att alla är välkomna och hur fostrande idrotten är. Och ofta upplever jag att de röster som hörs är ju de som var de bästa. Det är klart att de som gick vidare och blev elitidrottare har en positiv bild.
Men- jag tycker att idrotten också behöver vara ärligare. Jag har hört många berättelser från nära anhöriga om 10-åringar och ibland yngre som inte får vara med. Då tycker jag att idrotten också måste stå för det. Annars tycker jag att idrotten blir lite hycklare.

Och jag tycker det är viktigt med diskussioner kring att det är komplicerat att så många olika personer med olika inställning ska rymmas inom idrotten. Man ska både få plats med de som älskar att tävla och som har väldigt lätt för sig. På samma gång ska man ha plats för de som inte vill tävla och som bara vill spela lite för att det är kul. Och jag tror att det är där problemet blir dvs jag tror det är svårt i många lag att ha plats för människor med olika inställning.

Just därför finns det olika lag och seriesystem ;-). För övrigt håller jag med dig.

 

[Badger]

Ok, DET får du gärna länka till med tanke på att licenserna och anknytning till klubbar är från 14 år, innan dess krävs inga papper överhuvudtaget ?! En spelare som inte är licensierad för en klubb behöver ingen påskrift.

Ok jag släppte den artikeln eftersom jag inte kunde läsa den.
typ såhär ser en ut https://www.sydsvenskan.se/2003-09-08/13-arig-fotbollstalang-hindras-fran-att-byta-klubb

 

[Badger]

Det jag kan tycka är att det blir lite dubbelmoral inom idrotten. Jag upplever att man gärna säger och skriver fina ord om att alla är välkomna och hur fostrande idrotten är. Och ofta upplever jag att de röster som hörs är ju de som var de bästa. Det är klart att de som gick vidare och blev elitidrottare har en positiv bild.
Men- jag tycker att idrotten också behöver vara ärligare. Jag har hört många berättelser från nära anhöriga om 10-åringar och ibland yngre som inte får vara med. Då tycker jag att idrotten också måste stå för det. Annars tycker jag att idrotten blir lite hycklare.

Och jag tycker det är viktigt med diskussioner kring att det är komplicerat att så många olika personer med olika inställning ska rymmas inom idrotten. Man ska både få plats med de som älskar att tävla och som har väldigt lätt för sig. På samma gång ska man ha plats för de som inte vill tävla och som bara vill spela lite för att det är kul. Och jag tror att det är där problemet blir dvs jag tror det är svårt i många lag att ha plats för människor med olika inställning.

Jo där känns det som att ridsporten är ärligare faktiskt. Det kan vara det som är skillnaden. Sjuåriga flickor som börjar rida vet att annat än klubbtävlingar kan bli svårt, men kan gå. Medan sjuåriga fotbollsspelare går med i lag där alla ska få vara med, tror de, och föräldrarna, fast inte...

Det är där jag önskar lite att fler klubbar då hade de där B-lagen redan från 7 års ålder. Träna två gånger i veckan, tävla en gång i månaden, det är vi vill du vara med och spela i Gothia cup så får du träna fyra gånger i veckan och tävla varje helg, check! Samtidigt så finns kanske inte det underlaget alla gånger (dvs antalet barn och klubben vill inte köra lekochlär för alla första åren.) Jag vet ju att i vissa stora klubbar finns faktiskt laget där man kan börja spela som tioåring och köra lite som man vill, det är nice.

 

[Cambrie]

Ok jag släppte den artikeln eftersom jag inte kunde läsa den.
typ såhär ser en ut https://www.sydsvenskan.se/2003-09-08/13-arig-fotbollstalang-hindras-fran-att-byta-klubb

Ok, juridiskt sett kan han nog inte hindras, det licensen är från 15 nu för tiden vad det verkar, innan får du spela hur du vill. I det här fallet verkar tjafset handla om att han vill byta mitt under säsong och att laget har dåligt med spelare och i så fall behöver dra sig ur serien. Det verkar också som att det är just föräldrarna som trycker på. Lite oetiskt från båda parter kan jag tycka.

Jo där känns det som att ridsporten är ärligare faktiskt. Det kan vara det som är skillnaden. Sjuåriga flickor som börjar rida vet att annat än klubbtävlingar kan bli svårt, men kan gå. Medan sjuåriga fotbollsspelare går med i lag där alla ska få vara med, tror de, och föräldrarna, fast inte...

Det är där jag önskar lite att fler klubbar då hade de där B-lagen redan från 7 års ålder. Träna två gånger i veckan, tävla en gång i månaden, det är vi vill du vara med och spela i Gothia cup så får du träna fyra gånger i veckan och tävla varje helg, check! Samtidigt så finns kanske inte det underlaget alla gånger (dvs antalet barn och klubben vill inte köra lekochlär för alla första åren.) Jag vet ju att i vissa stora klubbar finns faktiskt laget där man kan börja spela som tioåring och köra lite som man vill, det är nice.

Fast så är det ju inte riktigt heller. Ser man på dotterns handboll är det en dag per vecka, nu vet inte jag var du bor men tycker innan du skriver förutfattade meningar att du ska slå på fotbollsklubbarnas hemsidor och se hur mycket barnen tränar , dröjde länge innan vi tränade mer än två dagar i veckan, det var nog seniornivå tror jag. Sonens hockey är ju tuffare, å andra sidan finns det inte så mycket för barn att göra här och hockeyklubben i stan tar ett otroligt stort ansvar för barnens fritid och även för integration och sådant.
Dotterns ponny kräver tid varje dag....

 

[Badger]

Ok, juridiskt sett kan han nog inte hindras, det licensen är från 15 nu för tiden vad det verkar, innan får du spela hur du vill. I det här fallet verkar tjafset handla om att han vill byta mitt under säsong och att laget har dåligt med spelare och i så fall behöver dra sig ur serien. Det verkar också som att det är just föräldrarna som trycker på. Lite oetiskt från båda parter kan jag tycka.

Ja jag kunde ju inte läsa artikeln. Det ska ju finnas fyra fönster per år för byte och det låter helt lagom om klubbarna bara släpper spelare de inte vill ha när fönstren är. Jag kan lika lätt som någon annan se hur tweenies skulle kunna hoppa strömhopp hit och dit annars.

Fast så är det ju inte riktigt heller. Ser man på dotterns handboll är det en dag per vecka, nu vet inte jag var du bor men tycker innan du skriver förutfattade meningar att du ska slå på fotbollsklubbarnas hemsidor och se hur mycket barnen tränar , dröjde länge innan vi tränade mer än två dagar i veckan, det var nog seniornivå tror jag. Sonens hockey är ju tuffare, å andra sidan finns det inte så mycket för barn att göra här och hockeyklubben i stan tar ett otroligt stort ansvar för barnens fritid och även för integration och sådant.
Dotterns ponny kräver tid varje dag....

Tja jag baserar det mest just för oss på just fotbollsklubben som är i vårt närområde och hur det låg för mina kusiner när de var 11-12, men det är ju det som spelar mest roll för mig, antar att senior är äldre än det. Och på den som ligger där bröderna bor.

Handboll en gång per vecka låter lika nice som våra aktiviteter, två gånger låter också nice.

 

[Hyacinth]

Trodde i min enfald att det blir var barn vi talade om och inte ungdomar/vuxna på seniornivå.
Hur är din inställning till sport annars? Är du emot att Sverige har landslag alls inom vilken sport som helst? Eller att Peder Fredriksson haft bättre möjligheter att ta en VM medalj och, redan under juniortiden bli utplockad till landslaget än Lisa som rider på ridskola en dag i veckan och varken har häst intresserade eller rika föräldrar någonsin kommer att ha?

Jag är asglad att min äldsta skippat fotboll och handboll. Grusplaner kl 07, man måste alltid kunna skjutsa överallt och dessutom kostar det skjortan och de toppar lagen redan på 10-åringar. Jag har ingen lust alls att se min unge sitta på en bänk i en svettig idrottshall varje helg.

 

[Cambrie]

Jag är asglad att min äldsta skippat fotboll och handboll. Grusplaner kl 07, man måste alltid kunna skjutsa överallt och dessutom kostar det skjortan och de toppar lagen redan på 10-åringar. Jag har ingen lust alls att se min unge sitta på en bänk i en svettig idrottshall varje helg.

Vilka lag? Vi har gräs här på landet ;-).

 

[Hyacinth]

Vilka lag? Vi har gräs här på landet ;-).

Samtliga vad jag vet. Finns ett föräldrainitiativ med andra regler. Men det är enormt uppstyrt och benhårda regler.

 

[Cambrie]

Ja jag kunde ju inte läsa artikeln. Det ska ju finnas fyra fönster per år för byte och det låter helt lagom om klubbarna bara släpper spelare de inte vill ha när fönstren är. Jag kan lika lätt som någon annan se hur tweenies skulle kunna hoppa strömhopp hit och dit annars.


Tja jag baserar det mest just för oss på just fotbollsklubben som är i vårt närområde och hur det låg för mina kusiner när de var 11-12, men det är ju det som spelar mest roll för mig, antar att senior är äldre än det. Och på den som ligger där bröderna bor.

Handboll en gång per vecka låter lika nice som våra aktiviteter, två gånger låter också nice.

Idrottsförbundet har satt två träningar och en match i veckan som riktlinje för barn och ungdomsidrott, är ju lätt att kolla upp hur ofta de föreningar du har i närheten tränar/spelat för just ungdomar, de flesta lag är kopplade till laget.se idag med träningskalender på nätet.

Skulle säga att bollsporter är långt ifrån värst, just egen häst (ridning) som tråden tar upp, konståkning, simning verkar kräva träning mer eller mindre varje dag. De av dotterns kompisar som satsar på musiken har egen träning en dag i veckan, orkesterträning två-tre dagar, kör en dag och massor av saker de måste sälja för att komma iväg på tävlingar eller konserter.

Samtliga vad jag vet. Finns ett föräldrainitiativ med andra regler. Men det är enormt uppstyrt och benhårda regler.

Var?

 

[Hyacinth]

Idrottsförbundet har satt två träningar och en match i veckan som riktlinje för barn och ungdomsidrott, är ju lätt att kolla upp hur ofta de föreningar du har i närheten tränar/spelat för just ungdomar, de flesta lag är kopplade till laget.se idag med träningskalender på nätet.

Skulle säga att bollsporter är långt ifrån värst, just egen häst (ridning) som tråden tar upp, konståkning, simning verkar kräva träning mer eller mindre varje dag. De av dotterns kompisar som satsar på musiken har egen träning en dag i veckan, orkesterträning två-tre dagar, kör en dag och massor av saker de måste sälja för att komma iväg på tävlingar eller konserter.

Var?

Men sen är det cuper typ konstant. Jag vänder mig mot att man måste bli fotbollsmorsa för att ungen ska få spela.

 

[Hyacinth]

Finns nåt litet Södermalmslag med engagerade föräldrar som spelar för att det är kul.

 

[Ariane]

Jag är asglad att min äldsta skippat fotboll och handboll. Grusplaner kl 07, man måste alltid kunna skjutsa överallt och dessutom kostar det skjortan och de toppar lagen redan på 10-åringar. Jag har ingen lust alls att se min unge sitta på en bänk i en svettig idrottshall varje helg.

Här toppas också lagen vid den åldern... Jag kommer inte att sörja om barnen väljer bort fotboll.

 

[Badger]

Idrottsförbundet har satt två träningar och en match i veckan som riktlinje för barn och ungdomsidrott, är ju lätt att kolla upp hur ofta de föreningar du har i närheten tränar/spelat för just ungdomar, de flesta lag är kopplade till laget.se idag med träningskalender på nätet.

Skulle säga att bollsporter är långt ifrån värst, just egen häst (ridning) som tråden tar upp, konståkning, simning verkar kräva träning mer eller mindre varje dag. De av dotterns kompisar som satsar på musiken har egen träning en dag i veckan, orkesterträning två-tre dagar, kör en dag och massor av saker de måste sälja för att komma iväg på tävlingar eller konserter.

Var?

Jo som sagt jag vet ju hur det är för vår förening eftersom släkt spelat i den.

Absolut jag tycker överhuvudtaget att för hårda satsningar som barn inte känns så bra. Konståkning och gymnastik åker ju dit på träningsskador också.
https://www.dn.se/sport/skarp-kritik-mot-hart-tranande-barn/ betalvägg.

– Det har blivit ett ökat tryck generellt på barnidrott i dag och främst från föräldrar och ledare. Det tycker jag självklart att man ska skapa en debatt kring, säger Harringe som är specialiserad på gymnastikskador.

Hon och Östberg är överens om att en alltför tidig specialisering på en enda idrott kan ha flera nackdelar. Inte minst eftersom att barn mår bra av stimulans från flera olika håll.

– På många ställen är det inte ens okej att hålla på med två idrotter som krockar, man kan redan i tioårsåldern tvingas välja sport. Det är negativt ur ett skadeperspektiv, men också ur ett välbefinnandeperspektiv, säger Harringe.

 

[Cambrie]

Men sen är det cuper typ konstant. Jag vänder mig mot att man måste bli fotbollsmorsa för att ungen ska få spela.

Ok. Ja jag vill inte vara hockey morsa. Jag avskyr hockey. Det är det värsta jag vet rent krasst. Men jag är väldigt intresserad av min sons utveckling och vill följa den, oavsett vad han tar sig för i livet. Det innebär dock inte att jag säkert kommer att se varje match. Men jag kommer alltid supporta honom i vad han väljer i livet. Så länge han inte blir kriminell.

 

[Petruska]

Jag är inte ren idrottare. Jag kan inte se dock var jag har skrivit om det? Men du får gärna länka forskningen, den låter intressant.

Åh, herregud. Nej, du är naturligtvis inte ren idrottare, vad det nu än skulle vara för något. Det samma gäller för det av dig införda uttrycket "rena akademiker". Vad sjutton det än är, så inte är jag en sån.

Forskningen kan du enkelt hitta själv, kolla tex på idrottsforum.org

 

[Cambrie]

Åh, herregud. Nej, du är naturligtvis inte ren idrottare, vad det nu än skulle vara för något. Det samma gäller för det av dig införda uttrycket "rena akademiker". Vad sjutton det än är, så inte är jag en sån.

Forskningen kan du enkelt hitta själv, kolla tex på idrottsforum.org

Ingen länk alltså. Ok. Har nog missuppfattat var du jobbar i så fall.

 

[Petruska]

Men sen är det cuper typ konstant. Jag vänder mig mot att man måste bli fotbollsmorsa för att ungen ska få spela.

De där matcherna sprider inte bra normer, heller, tycker jag. PlastBARNBARNET har precis fyllt 7. Träning en gång i veckan. Hur ofta det är match vet jag inte, men ofta. Och stämningen vid matcherna. Jag tycker att det är direkt obehagligt; tränare och föräldrar som gapar och skriker som om livet stod på spel. Och ungarna lär sig ju det, som om det vore normala eller önskvärda känslouttryck. Och de vuxna hetsar både varandra och ungarna i det. Helt skruvat.

Och dessutom både onyanserad och slumpmässig kritik från tränaren. PlastBARNBARNET är väldigt talangfull, och han får beröm på ett sätt som verkligen pekar ut för alla att han är BRA och många av de andra är alltså INTE BRA. Och ungarna är sju år!

 

[Lingon]

Idrottsförbundet har satt två träningar och en match i veckan som riktlinje för barn och ungdomsidrott, är ju lätt att kolla upp hur ofta de föreningar du har i närheten tränar/spelat för just ungdomar, de flesta lag är kopplade till laget.se idag med träningskalender på nätet.

Skulle säga att bollsporter är långt ifrån värst, just egen häst (ridning) som tråden tar upp, konståkning, simning verkar kräva träning mer eller mindre varje dag. De av dotterns kompisar som satsar på musiken har egen träning en dag i veckan, orkesterträning två-tre dagar, kör en dag och massor av saker de måste sälja för att komma iväg på tävlingar eller konserter.

Var?

Fast med ridning finns det ju alla nivåer av hur mycket tid som läggs ner. Jag red en gång i veckan på ridskola (mer fanns det inte pengar till). De första åren följde pappa med mig men sen när jag blev stor nog att ta mig dit själv (rätt kort bit med cykel så jag var kanske 9-10 år) så fick jag cykla dit själv. Inte satt det många föräldrar på läktaren och tittade. Mina föräldrar kom kanske dit och tittade när jag tävlade klubbtävling (vilket inträffade färre än 10 ggr för de åren jag red på ridskolan).

Man behöver ju inte ha egen häst för att rida. En gång i veckan på ridskola tar inte så mycket tid. Så att ridning är en tidskrävande sport för barn är ju inte sant. Ja, satsar man på att bli bäst så tar det tid. Mycket tid. Men om man bara rider för att det är roligt och vill hinna med annat också i livet så är det fullt möjligt och enkelt att genomföra.

 

[Kiwifrukt]

Jag har en vän som har ett litet barn (sju år) som spelar fotboll. I litet lokalt knattelag. De har match varje helg, långt bort. Cuper, så med alla matcher och restid på minst en timme enkel resa tar det hela dagen. Min vän ställer upp på det för sin sons skull, trots att hon själv inte alls är intresserad av fotboll. Men med ett syskon till i familjen och ingen stöttning av pappan (de är skilda) så hamnar syskonet i kläm. Det är hennes intresse (ridning) som får stå tillbaka för att det kan ske när det finns tid och inte som den heliga lagsporten som är förutbestämt. Det kan jag inte tycka är rättvist.

Jag är själv uppväxt med fotbollsspelande lillebror, och min avsky för just fotboll grundade sig i alla dessa matcher och cuper vi tvingades åka till vareviga helg. Det första jag blev stor nog att stanna hemma ensam gjorde jag det. Då var ändå mentaliteten bättre, föräldrarna slapp i alla fall sitta och glo på träningarna, utan förväntades bara köra och vara med på matcherna. Med en mamma som jobbat varannan helg fanns det heller inte som alternativ att en förälder stannade hemma utan pappa fick ta det och ta med även ovilliga syskon. Jag red på ridskola en gång i veckan, krockade det med mammas jobbkväll fick jag stanna hemma. Det var mycket enklare när jag fick egen ponny, då kunde vi åka till stallet (=jag kunde cykla dit själv) när det fanns tid. Givetvis har min ponny kostat enormt mycket mer än hans fotboll i pengar, men i gråt, skrik och bråk i familjen har fotbollen tagit mest. Jag har gråtit hysteriskt många gånger för att slippa följa med på ännu en mördande tråkig cup som tar hela dagen.

Finns det fler än ett barn i en familj tycker jag det är sjukt att andra föräldrars förväntningar gör att det barn som inte håller på med lagidrott hela tiden måste stå tillbaka. För att om man inte hänger på fotbollsplanen på varenda träning och kör till varenda match så bryr man sig inte om sitt barn. Är det bara det barnet som lagidrottar man ska bry sig om?

 

[Cambrie]

Fast med ridning finns det ju alla nivåer av hur mycket tid som läggs ner. Jag red en gång i veckan på ridskola (mer fanns det inte pengar till). De första åren följde pappa med mig men sen när jag blev stor nog att ta mig dit själv (rätt kort bit med cykel så jag var kanske 9-10 år) så fick jag cykla dit själv. Inte satt det många föräldrar på läktaren och tittade. Mina föräldrar kom kanske dit och tittade när jag tävlade klubbtävling (vilket inträffade färre än 10 ggr för de åren jag red på ridskolan).

Man behöver ju inte ha egen häst för att rida. En gång i veckan på ridskola tar inte så mycket tid. Så att ridning är en tidskrävande sport för barn är ju inte sant. Ja, satsar man på att bli bäst så tar det tid. Mycket tid. Men om man bara rider för att det är roligt och vill hinna med annat också i livet så är det fullt möjligt och enkelt att genomföra.

Hur många föräldrar är med på fotbollsträningar? Och ja, de flesta barn kan säkert ta sig till fotbollsplanen om de är med, men ska man iväg och spela match lär nog föräldrarna skjutsa, som andra säger kan man dela på det, det är inte de föräldrar jag snackade om i början däremot finns det föräldrar som inte ställer upp ett jävla skit för sina ungar utan tycker att det kan andra föräldrar göra för de har minsann andra intressen... Den här tråden verkar vara full av sådana, och jag hoppas, för barnens skull, att de är mer intresserade av sina barn än så. Vill jag kicka fotboll kan jag göra det lite lagom också. Bara att gå ut på gräsmattan, vill min son däremot spela i ett lag, då är det nog bra om det finns ett visst engagemang (vilket bör finnas i ALLA sporter, jag förstår inte hur man kan vara så oerhört ointresserad av sina barn)... Om inte annat för att till exempel få in pengar så ungen kan få åka på den där cupen. Det får man absolut tycka vad man vill om, men jag kan konstatera att vi har ett oerhört gott SISUtänk här, för de länder jag har bott i annars har det kostat multum att idrotta i. Min dotter gick på balett, som treåring, på Malta. Det kostade 700 euro per termin och du fick betala försäkringar själv, kompisens barn spelar fotboll, samma där, pisshög medlemsavgift, ALLT, till och med matchställ, tillkommer. Och de maltesiska barnen blir bara mer och mer överviktiga (mest stillasittande i Europa, dåligt utbud av fritidsaktiviteter som går att utföra till en vettig kostnad och att föräldrar hellre skickar chips än mat med till skolan är de största anledningarna, för det är naturligtvis inte bara en anledning till det).

SISUtänket ÄR stort i Sverige. Här har ALLA möjlighet att vara med. Och har du inte ekonomisk möjlighet kan du få bidrag för just fritidsaktiviteter så du kan köpa utrustning till exempel. Det är bra. Tycker jag.