- Övr. Barn
- Trådstartare twinstar
- Startdatum
I
Iris
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
"Men det KAN inte vara så här!!! De SA faktiskt på profylaxkursen att det inte ÄR så här !!!"
"Men det KAN inte vara så här!!! De SA faktiskt på profylaxkursen att det inte ÄR så här
!!!"
I
Iris
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
Väldigt intressant inlägg. Tack för att du vågade skriva så ärligt. Det är inte så ofta man får höra den här sidan av saken - ändå tror jag inte det är så ovanligt att känna som du.
Jag trodde också det här att "det blir annorlunda om det är ditt eget barn". Men om det inte blir det då?
Fast å andra sidan, ingen skada skedd. Den perioden går ju över.
Är det någon förälder här som fortsatt att tycka att det är ganska ointressant att vara med sina barn???
Konstig fråga kanske.
Väldigt intressant inlägg. Tack för att du vågade skriva så ärligt. Det är inte så ofta man får höra den här sidan av saken - ändå tror jag inte det är så ovanligt att känna som du.
Jag trodde också det här att "det blir annorlunda om det är ditt eget barn". Men om det inte blir det då?
Fast å andra sidan, ingen skada skedd. Den perioden går ju över.
Är det någon förälder här som fortsatt att tycka att det är ganska ointressant att vara med sina barn???
Konstig fråga kanske.
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
Precis så känner min sambo, trots att han bara träffar våran son några timmar varje dag. För antingen är han på jobbet eller så sover han och/eller sonen. Förrutom på helgerna då, då blir det lite mera tid han hinner träffa honom.
Ärligt talat så trode jag att det skulle bli tvärtom. Han är den som längtat efter barn i hela sitt liv, jag har alltid sagt att jag inte vill ha barn...När jag blev gravid blev vi båda jätteglada och det var välkommet även om det inte var planerat direkt. Jag blev dock mest glad för hans skull. Iaf i början.
Jag har dock haft jättestarka moderskänslor ända från början, älskar våran kille & älskar även att umgås med honom. Tycker livet är toppen nu med denna lilla gounge här hemma. Vill att tiden ska stå stilla nu. Även om det självklart även är jobbigt att inte få sova ordentligt & vara ständigt bunden vid honom, men det positiva överväger det negativa för min del. Jag har redan anpassat min vardag efter honom.
Men det är jobbigt att ständigt höra sambons tjat om att han längtar tills sonen växer upp. Han gillar inte alls den här tiden som är nu. Han vill inte alls ta honom till sig, vill knappt hålla honom & ännu mindre sysselsätta honom. Och när han är med honom så finns det ingen kärlek inblandad, han verkar lixom helt neutral.
Jag är en planerarmänniska & har alltid varit och det tackar jag gud för nu. Sambon däremot är väldigt spontan & impulsiv och jag tror det är mkt det han tycker är jobbigt osså att det inte går att leva som förr. Nu har man en liten att ta hand om och det kräver planering om man ska få det att fungera...
Själv hinner jag knappt gå på toa & ännu mindre ta en dusch, känner mig så ful & slafsig. Men för mig kommer trots allt sonen i första hand. Sambon dock, kan stå & fixa håret i ½ timme & blir ändå irriterad om jag ber honom att ta sonen en stund så jag kan få göra något annat, som att duscha eller gå på toa tex.... Jag tycker att han borde erbjuda sig att ta honom då han kommer hem iom att jag har honom hela dagarna, men icke. Framförallt borde ahn ju VILJA umgås med honom dom få timmar dom träffas?
Jag längtar redan efter flera barn, trots att sonen bara är 1½ månad. Frågan är ju om min sambo vill ha fler barn, innan sa han att han ville ha fler. Men nu efteråt vet jag inte, då han upptäckt att det inte var som han hade trott att ha en liten?
Det är säkert vanligt att man känner såhär, både som mamma och pappa. Men det är jobbigt att stå vid sidan om och se det.
Jag önskar att någon hade kunnat berätta att det inte alls var så himla KUL att bli förälder. Visst, jag älskar min son över allt annat, men jag kan inte påstå att jag tycker att det är särskilt roligt att umgås med honom konstant. Jag njuter inte av att bära på honom jämt, sitta på golvet och leka med mobiltelefoner som pratar etc. Jag trodde i min enfald att jag skulle komma att uppskatta det, eftersom det var just mitt eget barn.
Sen blev jag lite smått förvånad över att det på sätt och vis tar över hela ens liv. Att man får planera allt efter sonen, oavsett vad det är. Att det inte alls går att vara särskilt spontan längre. Och att man alltid, alltid, alltid kommer för sent
Precis så känner min sambo, trots att han bara träffar våran son några timmar varje dag. För antingen är han på jobbet eller så sover han och/eller sonen. Förrutom på helgerna då, då blir det lite mera tid han hinner träffa honom.
Ärligt talat så trode jag att det skulle bli tvärtom. Han är den som längtat efter barn i hela sitt liv, jag har alltid sagt att jag inte vill ha barn...När jag blev gravid blev vi båda jätteglada och det var välkommet även om det inte var planerat direkt. Jag blev dock mest glad för hans skull. Iaf i början.
Jag har dock haft jättestarka moderskänslor ända från början, älskar våran kille & älskar även att umgås med honom. Tycker livet är toppen nu med denna lilla gounge här hemma.
Vill att tiden ska stå stilla nu. Även om det självklart även är jobbigt att inte få sova ordentligt & vara ständigt bunden vid honom, men det positiva överväger det negativa för min del. Jag har redan anpassat min vardag efter honom.Men det är jobbigt att ständigt höra sambons tjat om att han längtar tills sonen växer upp. Han gillar inte alls den här tiden som är nu. Han vill inte alls ta honom till sig, vill knappt hålla honom & ännu mindre sysselsätta honom. Och när han är med honom så finns det ingen kärlek inblandad, han verkar lixom helt neutral.
Jag är en planerarmänniska & har alltid varit och det tackar jag gud för nu.
Sambon däremot är väldigt spontan & impulsiv och jag tror det är mkt det han tycker är jobbigt osså att det inte går att leva som förr. Nu har man en liten att ta hand om och det kräver planering om man ska få det att fungera...Själv hinner jag knappt gå på toa & ännu mindre ta en dusch, känner mig så ful & slafsig. Men för mig kommer trots allt sonen i första hand. Sambon dock, kan stå & fixa håret i ½ timme & blir ändå irriterad om jag ber honom att ta sonen en stund så jag kan få göra något annat, som att duscha eller gå på toa tex.... Jag tycker att han borde erbjuda sig att ta honom då han kommer hem iom att jag har honom hela dagarna, men icke. Framförallt borde ahn ju VILJA umgås med honom dom få timmar dom träffas?
Jag längtar redan efter flera barn, trots att sonen bara är 1½ månad.
Frågan är ju om min sambo vill ha fler barn, innan sa han att han ville ha fler. Men nu efteråt vet jag inte, då han upptäckt att det inte var som han hade trott att ha en liten?Det är säkert vanligt att man känner såhär, både som mamma och pappa. Men det är jobbigt att stå vid sidan om och se det.
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
Cosmic..
Jag tror och hoppas att din sambo kommer in i papparollen snart.
När vi fick vår son, min sambo och jag, så agerade han typ som din sambo, ok han var bra med sonen men tog ju endast hand om honom för att jag bad honom,och med misstycke i blicken. Men sen, när sonen blev ca 4 månader och kunde sitta, jollra mycket, skratta och vara med på ett annat sätt så vände det.
Nu vill han inte släppa sonen istället! Han skall ha honom hela tiden, så fort han kommer hem från jobbet. "Gå du och gör vad du skall" säger han Vår son är idag 6 månader gammal.
Så ärligt talat tror jag att många killar reagerar lite "konstigt" i våra ögon. Men de är bara ovana och känner sig handikappade eftersom mamman ju "tvingas" lära sig ALLT! och kan rutiner och orsaker till gråt som rinnande vatten. Och inte blir det bättre av att mamman ammar barnet och får en sån där mysig vi-känsla med barnet..
Håll ut! Jag tror att det kommer att ändra sig. Så snart han märker att sonen "är" någon, inte bara ett spädbarn som skriker/sover/bajsar...
Cosmic..
Jag tror och hoppas att din sambo kommer in i papparollen snart.
När vi fick vår son, min sambo och jag, så agerade han typ som din sambo, ok han var bra med sonen men tog ju endast hand om honom för att jag bad honom,och med misstycke i blicken. Men sen, när sonen blev ca 4 månader och kunde sitta, jollra mycket, skratta och vara med på ett annat sätt så vände det.
Nu vill han inte släppa sonen istället! Han skall ha honom hela tiden, så fort han kommer hem från jobbet. "Gå du och gör vad du skall" säger han
Vår son är idag 6 månader gammal.Så ärligt talat tror jag att många killar reagerar lite "konstigt" i våra ögon. Men de är bara ovana och känner sig handikappade eftersom mamman ju "tvingas" lära sig ALLT! och kan rutiner och orsaker till gråt som rinnande vatten. Och inte blir det bättre av att mamman ammar barnet och får en sån där mysig vi-känsla med barnet..
Håll ut! Jag tror att det kommer att ändra sig. Så snart han märker att sonen "är" någon, inte bara ett spädbarn som skriker/sover/bajsar...
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
Vad modig du är som skriver det här *hatten av*! Precis så kände jag nästan hela första året och jag tycker fortfarande inte att det är roligt att leka med sonens bilar eller sjunga "Imse Vimse Spindel". Det blir liksom roligare och roligare ju mer Vikke lär sig prata osv och nu är det riktigt kul att vara på Öppna förskolan och se hur han "leker" med andra barn, men vid ett halvt års ålder tyckte jag att skillnaden mellan ÖF och mental tortyr var rätt liten.
Min man å andra sidan älskar att sitta på golvet och underhålla sonen så jag är väl den typiska mannen i vårt förhållande.
Vad modig du är som skriver det här *hatten av*! Precis så kände jag nästan hela första året och jag tycker fortfarande inte att det är roligt att leka med sonens bilar eller sjunga "Imse Vimse Spindel". Det blir liksom roligare och roligare ju mer Vikke lär sig prata osv och nu är det riktigt kul att vara på Öppna förskolan och se hur han "leker" med andra barn, men vid ett halvt års ålder tyckte jag att skillnaden mellan ÖF och mental tortyr var rätt liten
.Min man å andra sidan älskar att sitta på golvet och underhålla sonen så jag är väl den typiska mannen i vårt förhållande
.Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
Jag HOPPAS osså att han kommer in i papparollen snart. Han är bra med sonen här han väl håller på med honom, men som sagt, han gör det ju aldrig frivilligt. Utan det är ju jag som måste be honom att ta honom osv & det känns inte roligt att det är så.
Jag ammar inte, utan sonen får flaska, så sambon skulle ju kunna vara lika delaktig som mig i matningen, men icke. Han har väl provat någon gång, men vill inte...
Jag HOPPAS osså att han kommer in i papparollen snart. Han är bra med sonen här han väl håller på med honom, men som sagt, han gör det ju aldrig frivilligt. Utan det är ju jag som måste be honom att ta honom osv & det känns inte roligt att det är så.
Jag ammar inte, utan sonen får flaska, så sambon skulle ju kunna vara lika delaktig som mig i matningen, men icke. Han har väl provat någon gång, men vill inte...
C
chrysler
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
Eftersom jag fick planerat snitt var jag påläst & visste all fakta.
Det var en otroligt bra upplevelse som jag absolut skulle kunan göra 10 ggr till
Att jag inte anser att det är värre efteråt än träningsvärk har ajg redan skrivit så jag skriver ngt annat.
Det enda man nu hör är att de flesta mår dåligt när de får barn, när amning kommer igång, att endel inte tar till sig sitt barn, att föräldrar är så stressade & har så mkt krav.
Att mammor blir deprimerade, att det är en jobbig omställning i livet.
Därför var jag beredd på allt det men blev förvånad över att jag var så lycklig från första stund.
Har inte känt mej nerstämd alls, & tycker inte alls det är minsta jobbigt med barn.
Så jag kan konstatera att man KAN må bra fast man är nybliven förälder.
Eftersom jag fick planerat snitt var jag påläst & visste all fakta.
Det var en otroligt bra upplevelse som jag absolut skulle kunan göra 10 ggr till
Att jag inte anser att det är värre efteråt än träningsvärk har ajg redan skrivit så jag skriver ngt annat.
Det enda man nu hör är att de flesta mår dåligt när de får barn, när amning kommer igång, att endel inte tar till sig sitt barn, att föräldrar är så stressade & har så mkt krav.
Att mammor blir deprimerade, att det är en jobbig omställning i livet.
Därför var jag beredd på allt det men blev förvånad över att jag var så lycklig från första stund.
Har inte känt mej nerstämd alls, & tycker inte alls det är minsta jobbigt med barn.
Så jag kan konstatera att man KAN må bra fast man är nybliven förälder.
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
Jag skulle känna mig mer bekväm om du skrivit "modern epidural försvagar inte värkarbetet" istället för "ska inte"
Inte för att det spelar någon roll för min del eftersom jag inte ska ha fler barn, men ändå.
Jag skulle känna mig mer bekväm om du skrivit "modern epidural försvagar inte värkarbetet" istället för "ska inte"
Inte för att det spelar någon roll för min del eftersom jag inte ska ha fler barn, men ändå.
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
Okej, här kommer mitt bidrag:
*Att det inte gjorde så ont att föda som jag hade föreställt mig. Detta trots att jag inte tog ngt annat än lustgas som jag tyckte var värdelös och inte kände något av.
*Att det var så astråkigt på bb att jag ville åka hem nästan direkt. Men jag uthärdade i 2 dagar för att jag skulle vara säker på att vi fick till det där med amningen.
*Att jag aldrig fick den där stora "gråtdagen" tredje dagen. Eftersom min syrra blivit sådan med alla sina tre barn trodde jag att jag också skulle reagera så.
*Att min lilla pojk aldrig sov på dagarna. Samtidigt som han inte tolererade att ligga själv. Detta gjorde att jag kände att det var asjobbigt den första tiden. Sambon tog inte ut en enda dag ledigt (egenföretagare som precis startat, så han kunde bara inte). Jag var så less när kvällen kom eftersom jag kånkat runt på bebisen hela dagen. Detta löste jag genom att vara ute och fara varenda dag. Jag var och hälsade på folk och shoppade. Till och med att handla mat var roligare. Tack och lov är det betydligt roligare nu med min lille kille. Han är snart 5 mån och nu kan man ju roa honom lite och han klarar att ligga själv en LITEN stund.
*Att det var så lätt att få mjölkstockning. På sommaren tycker man ju att det är så varmt så man inte behöver klä på sig överdrivet, men så var det inte. Jag råkade ut för mjölkstockning 2 ggr och har varit nära att få det ytterligare massor av gånger. Det var tufft att ta hand om bebisen själv när man bara ville ligga i sängen och sova och det bara snurrade i huvudet när man gick och bar på honom. Detta löste jag genom att Wille fick ligga vid mitt bröst så gott som hela dagen för jag var så febrig så jag orkade inte med honom.
Sen kan jag nog inte komma på något mer för jag tycker ändå att att allt har gått jättebra här och att vi har fått ett så snällt barn (förrutom då att han sover väldigt lite dagtid).
Okej, här kommer mitt bidrag:
*Att det inte gjorde så ont att föda som jag hade föreställt mig. Detta trots att jag inte tog ngt annat än lustgas som jag tyckte var värdelös och inte kände något av.
*Att det var så astråkigt på bb att jag ville åka hem nästan direkt. Men jag uthärdade i 2 dagar för att jag skulle vara säker på att vi fick till det där med amningen.
*Att jag aldrig fick den där stora "gråtdagen" tredje dagen. Eftersom min syrra blivit sådan med alla sina tre barn trodde jag att jag också skulle reagera så.
*Att min lilla pojk aldrig sov på dagarna. Samtidigt som han inte tolererade att ligga själv. Detta gjorde att jag kände att det var asjobbigt den första tiden. Sambon tog inte ut en enda dag ledigt (egenföretagare som precis startat, så han kunde bara inte). Jag var så less när kvällen kom eftersom jag kånkat runt på bebisen hela dagen. Detta löste jag genom att vara ute och fara varenda dag. Jag var och hälsade på folk och shoppade. Till och med att handla mat var roligare. Tack och lov är det betydligt roligare nu med min lille kille. Han är snart 5 mån och nu kan man ju roa honom lite och han klarar att ligga själv en LITEN stund.
*Att det var så lätt att få mjölkstockning. På sommaren tycker man ju att det är så varmt så man inte behöver klä på sig överdrivet, men så var det inte. Jag råkade ut för mjölkstockning 2 ggr och har varit nära att få det ytterligare massor av gånger. Det var tufft att ta hand om bebisen själv när man bara ville ligga i sängen och sova och det bara snurrade i huvudet när man gick och bar på honom. Detta löste jag genom att Wille fick ligga vid mitt bröst så gott som hela dagen för jag var så febrig så jag orkade inte med honom.
Sen kan jag nog inte komma på något mer för jag tycker ändå att att allt har gått jättebra här och att vi har fått ett så snällt barn (förrutom då att han sover väldigt lite dagtid).
T
twinstar
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
Haha!
Ungefär så!
"Men det KAN inte vara så här!!! De SA faktiskt på profylaxkursen att det inte ÄR så här
Haha!
Ungefär så!
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
det gör det väl oftast men även jag blev helt chockad av det faktumet att det inte var något mellanrum på mina värkar utan de gick i ett första förlossningen - då ÄR det väldigt svårt att andas i sig lustgasen på ett bra sätt... andra gången när jag i alla fall hade mellanrum mellan värkarna (vääääldigt korta mellanrum) var det lättare... i min faktabok man fick hem stod det liksom inget om att värkarna kunde bete sig så utan där informerades man om att man hade ett par, helt smärtfria minuter, mellan värkarna, därmed basta liksom... ingenstans pratades det heller om att man kunde ha en låååångt uppehåll mellan man var helt öppen och krystvärkarna satt igång (helt smärtfritt första gången och vansinnigt hemskt ont andra gången)... det är sånt som i alla fall jag tycker hade varit bra att veta innan
Men gud. Det visste jag inte att det kunde vara så. Jag trodde de gick i vågor
det gör det väl oftast men även jag blev helt chockad av det faktumet att det inte var något mellanrum på mina värkar utan de gick i ett första förlossningen - då ÄR det väldigt svårt att andas i sig lustgasen på ett bra sätt... andra gången när jag i alla fall hade mellanrum mellan värkarna (vääääldigt korta mellanrum) var det lättare... i min faktabok man fick hem stod det liksom inget om att värkarna kunde bete sig så utan där informerades man om att man hade ett par, helt smärtfria minuter, mellan värkarna, därmed basta liksom... ingenstans pratades det heller om att man kunde ha en låååångt uppehåll mellan man var helt öppen och krystvärkarna satt igång (helt smärtfritt första gången och vansinnigt hemskt ont andra gången)... det är sånt som i alla fall jag tycker hade varit bra att veta innan
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
mina var riktiga värkar - jag öppnade mig från 4 resp. 3 cm till fullt öppet på bara ett par timmar - det gick undan!!
Senast ändrad:
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
kl...
Jag är en av dem som förälskade mig i mina barn på en gång
Jag kunde ligga vaken bara för att titta på dem och är fortfarande likadan... för även om det är asjobbigt att vara förälder ibland så får man såååå himla mycket tillbaka!! men det är väl lite fusk för mig som surfar på välbefinnandevågen av hormoner ända tills jag slutar amma i 2-årsåldern
kl...
Jag är en av dem som förälskade mig i mina barn på en gång
Jag kunde ligga vaken bara för att titta på dem och är fortfarande likadan
... för även om det är asjobbigt att vara förälder ibland så får man såååå himla mycket tillbaka!! men det är väl lite fusk för mig som surfar på välbefinnandevågen av hormoner ända tills jag slutar amma i 2-årsåldern 
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
Jag vågar inte yttra mig så tvärsäkert...
Till ämnet -
Jag blev överraskad över de enormt starka känslorna jag fick för mitt barn. Det var plötsligt så självklart att den här lilla människan skulle jag dö för, utan att ens fundera på saken.
Jag skulle känna mig mer bekväm om du skrivit "modern epidural försvagar inte värkarbetet" istället för "ska inte"
Jag vågar inte yttra mig så tvärsäkert...
Till ämnet -
Jag blev överraskad över de enormt starka känslorna jag fick för mitt barn. Det var plötsligt så självklart att den här lilla människan skulle jag dö för, utan att ens fundera på saken.
T
twinstar
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
Mina också.
Jag öppnade mig från 4 till 10 cm på 30 minuter!!!
Mina också.
Jag öppnade mig från 4 till 10 cm på 30 minuter!!!
P
pollipop
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
Jamen exakt! Och att den känslan bara blir ännu starkare när de skriker - fast att jag trodde att skrikande skulle vara jobbigt.
Fast nu skriker ju inte min bebis så mycket. Kanske hade det varit annorlunda om han haft kolik och skrikit jämt.
Jamen exakt! Och att den känslan bara blir ännu starkare när de skriker - fast att jag trodde att skrikande skulle vara jobbigt.
Fast nu skriker ju inte min bebis så mycket. Kanske hade det varit annorlunda om han haft kolik och skrikit jämt.
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
*knapplån fast lite samma ändå*
Så här efter tredje barnet kan jag bara konstatera att när Ettan skrek så var jag liksom lugn och sansad och tyckte itne det var jobbigt på något vis. När då Tvåan föddes, och skrek, så kände jag mig stressad, tyckte på nå vis att det var lite synd om honom. Han skrek ju, det måste ju bara vara hemskt synd om en bebis om den skriker Trean har det varit "värst" för där har jag känt mig superstressand när hon var ledsen, FORTFARANDE reagerar jag när jag hör bebisar skrika.....
Det verkar som om mina moderskänslor blivit starkare för vart barn?! Och då tack och lov inte bara för just DET barnet utan för alla tre
En sak som förvånar mig och som jag ofta tänker på är att den där lilla bebisen som hamnar på ens mage, alldeles varm, skrikig och klibbig, faktiskt kommer att bli större Och Elin, hon vart ju en liten bebis alldeles nyss, vart tog den vägen??
*knapplån fast lite samma ändå
*Så här efter tredje barnet kan jag bara konstatera att när Ettan skrek så var jag liksom lugn och sansad och tyckte itne det var jobbigt på något vis. När då Tvåan föddes, och skrek, så kände jag mig stressad, tyckte på nå vis att det var lite synd om honom. Han skrek ju, det måste ju bara vara hemskt synd om en bebis om den skriker
Trean har det varit "värst" för där har jag känt mig superstressand när hon var ledsen, FORTFARANDE reagerar jag när jag hör bebisar skrika.....Det verkar som om mina moderskänslor blivit starkare för vart barn?!
Och då tack och lov inte bara för just DET barnet utan för alla treEn sak som förvånar mig och som jag ofta tänker på är att den där lilla bebisen som hamnar på ens mage, alldeles varm, skrikig och klibbig, faktiskt kommer att bli större
Och Elin, hon vart ju en liten bebis alldeles nyss, vart tog den vägen??
C
Clintan
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
När jag väl öppnade mig så hade jag även då värkar mer eller mindre hela tiden, däremot tyckte BM att jag fick något mer andrum än innnan. Från jag öppnade mig tills sonen var ute tog det 2,5 h. De första 4 gick på en knapp timme. Min BM kallade det maraton förlossningen. Nu var jag ju igångsatt vilket gör att jag inte vet hur det blivit om det satt igång sig själv. Krystvärkarna var en befrielse för då hann jag andas emellan och kunde kommunicera.
När jag väl öppnade mig så hade jag även då värkar mer eller mindre hela tiden, däremot tyckte BM att jag fick något mer andrum än innnan. Från jag öppnade mig tills sonen var ute tog det 2,5 h. De första 4 gick på en knapp timme. Min BM kallade det maraton förlossningen. Nu var jag ju igångsatt vilket gör att jag inte vet hur det blivit om det satt igång sig själv. Krystvärkarna var en befrielse för då hann jag andas emellan och kunde kommunicera.
Sv: Saker som förvånat mig efter förlossningen...
Haha.
Kom igen när bebisen är 14 år, håller på att byta röst, är längre än du och har håriga ben.
Men är exakt lika älskad, precis som sin syster
En sak som förvånar mig och som jag ofta tänker på är att den där lilla bebisen som hamnar på ens mage, alldeles varm, skrikig och klibbig, faktiskt kommer att bli större
Haha.
Kom igen när bebisen är 14 år, håller på att byta röst, är längre än du och har håriga ben.
Men är exakt lika älskad, precis som sin syster
Liknande trådar
Senast: Anonymisten
·
Gravid - 1år
Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
Senast: Milosari
·
Senast: Freazer
·
Hästmänniskan
Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite.
Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller...
Senast: Blyger
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Borlänges nya ridhus igång – efter tio års väntan: ”Hästarna känns gladare här”- Hästnyheter Redan 2015 rapporterade SVT att spaden snart skulle sättas i marken för Borlänges nya ridsportanläggning. Men efter många förseningar...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 348
- Hästnyheter
-
Ridklubbar i kris får stora bidrag – men det räcker inte
- Hästnyheter Flera ridklubbar har fått ekonomiska problem i takt med att kostnaderna har ökat. Flera ridklubbar i Göteborgsområdet får nu ett...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 401
- Hästnyheter
Hund, Katt, Andra Djur
-
Målbilder för trubbnosar.- Hundavel & Ras Jag har 2 bra :D Om man ska gå på nya så har Effie ngt för stora ögon om man ska vara petig. Trollas är nog för små istället :rofl:
- Diabetikern
- Svar: 480
- Visningar: 19 941
- Hund
Hästrelaterat
-
Annonsera mera VII- Gnägg På temat "Fågel, häst eller hund?" :rofl:
- athena_arabians
- Svar: 1 872
- Visningar: 245 271
- Hästmänniska
