Sådana saker tänker jag också, på sätt som gör mig rätt skeptisk. Tex att det är den personen som avgör när jag är ärlig på det rätta viset - inte jag. Alltså, enligt personen själv. Men krav på ärlighet som en sorts kontrollbeteende gentemot partnern.Jag tänker att den personen har ett kontrollbehov. Att hen ev. blivit bedragen tidigare och försöker undvika att det händer igen.
Det är lite knäppt, tycker jag, för det är ju svårt att säga att man inte gillar ärlighet. Det var därför jag studsade över det, att det så uppenbart var en sak som låter bra och dålig samtidigt.