Det tycker jag låter väldigt klokt!
Jag är där lite där själv även om situationen inte riktigt är samma. Men jag önskar inte att fler ska hamna där, det är inte roligt
Lite så tänker jag också, faktiskt. Han vet att man inte ska vara för ivrig. Innan vi träffades så hade vi också ganska mycket kontakt, och han tog upp den grejen på daten. Han verkar i grunden "jordad" och vettig...och vi vet ju hur en förtjusning/förälskelse/fjärilar i magen kan få en att agera...
Äsch då, bara att hoppa i säng o få det överstökat!Lite så tänker jag också, faktiskt. Han vet att man inte ska vara för ivrig. Innan vi träffades så hade vi också ganska mycket kontakt, och han tog upp den grejen på daten. Han verkar i grunden "jordad" och vettig...och vi vet ju hur en förtjusning/förälskelse/fjärilar i magen kan få en att agera...
Möjligtvis - sen då tillfälle ges
Så fantastiskt det hade varitMen blä.. tänk om saker och ting bara hade varit lätt, och gått så som vill att det ska gå!
Jag använder endast Tinder. Säga vad man vill om den appen, men jag gillar att man kan ställa in avstånd, ålderpreferens etc och faktiskt endast få kontakt med dem man matchat med. När jag använde Happy Pancake en kort period fick jag i princip bara kontakt av män i åldern 45+, jag var då typ 23.
Det tycker jag helt beror på vem man snackar med. Jag gillar att använda kik då jag själv kan välja hur öppen med namn/bild etc jag vill vara, men behöver inte lägga till någon på Facebook för att kunna skicka bilder (även om detta kan leda till bilder man inte vill ha). Smidigt alternativ till Messenger på Facebook helt enkelt
Och nu till mej själv.. som sagt, "dumpad" i förra veckan men vi träffades i söndags för att prata igenom det.
Fick många av mina misstankar bekräftade och vi kom fram till att vi ska fortsätta träffas men på någon form av vänskapsbasis.
Jag vill mer. Får se om hur framtiden blir. Om han kommer fram till att han vill mer också. Om inte - då kommer jag nog sluta träffa honom snart för det är lite väl jobbigt att bara få umgås som vänner när jag egentligen inte vill annat än att kasta mej i famnen på honom..
Men lite självtortyr är väl aldrig fel?
Vi kom fram till att vi ska prova igen men "backa bandet". Träffas några gånger under kompispremisser och se vart det leder till.
Han avslutade det för att han inte är säker på att han känner tillräckligt mycket men kom sen på att under förra veckan då vi inte träffades/pratade så saknade han mej.. typ..
Det här en kille som aldrig haft ett längre förhållande (än någon månad) och levt själv hela sitt vuxna liv. Han är van vid att sköta sitt och inte anpassa sig efter någon. Jag tror, och fick det delvis bekräftat, att det är jobbigt att ändra på rutinerna och att det här skrämmer honom lite.
Då mitt försök inte lyckades vill jag bara råda dig att vara försiktig, och ta hand om dig!Låter ändå som att du vet vad du ger dig in på, men för din egen skull, försök hålla dig "jordad" i din relation med honom. Det är inte kul att vara i en relation där en själv är mer känslomässigt engagerad än den andre (been there, got the t-shirt) och det är lätt att bli sårad. Tycker i ärlighetens namn han låter som en velpelle, men dömmer dig inte då jag ju nyligen gjorde ungefär samma sak
Tack för din omtanke och för att du delar med dej!
Som sagt, jag ska bestämma någon form av antal träffar och utvecklas det inte under dom tillfällena så drar jag mej ur..
Hoppas det blir bra och smärtfritt för dig, oavsett hur det går med just denna personen!Skriver med en riktig skön kille. Vi har gemensamma vänner så jag vet att han är en bra kille vilket alltid känns bra.
Han är butter, halvdryg, ironisk med svart humor, perfect match
Ser ut som Pelle i The Hives dessutom
Nej, ta det inte som att det är ditt fel. Du har gjort det som väntades av dig. Han svek dig inte tvärtom. Lyft hakan och se att du har ett stort värde. Du behöver aldrig bry dig om denna "Pojke" igen. Det finns säkert flera som står på kö.
Hade ni bestämt träff och han dök inte upp?
Vi har pratat i cirka en månad och bestämde i veckan att vi skulle ses nu när jag var på fastlandet. Fick tidigare i veckan reda på att han skulle vara upptagen ikväll och frågade då om vi verkligen skulle ses idag och han insisterade. Igår hörde jag av mig igen och frågade när vi skulle ses idag och han sa att han antagligen skulle vara död på förmiddagen så efter lunch. Han hör av sig när jag sitter på tåget till Stockholm och vi pratar i typ två timmar innan jag frågar om vi verkligen kommer hinna ses innan han ska iväg ikväll och då kläcker han ur sig att han antagligen inte kommer det nej. Så jag fick snällt bege mig hem till Uppsala igen, två tågbiljetter fattigare och typ fem timmar + slösade i restid och ensamt få promenera omkring i Stockholm..
