Inställning

[farin]

Oj, nu har jag försökt läsa ikapp tråden (en kan missa mycket på Buke när en tar semester ) och har några tankar jag vill försöka förmedla till dig @Magiana

Jag har själv, och gör fortfarande till viss del, presterat för att få ok, beröm, bekräftelse av andra. För min del bottnar det i min uppväxt, jag hade en mamma som inte såg mig och mina behov, vilket gjorde att jag som liten vände ut och in på mig för att duga. Det beteendet blev så djupt inlärt att jag inte själv kunde se att det var så jag gjorde, och att det var just ett beteende, inte min personlighet. Något som fått mig att aldrig vara nöjd med mig själv, aldrig tycka att jag duger för att jag ÄR, inte bara för vad jag GÖR, alltid velat pressa lite till. Jag har mått dåligt av detta, i varierande grad, ibland väldigt dåligt men ofta som något som ligger och skaver. Nog om min bakgrund

För att förändra detta har jag fått kämpa en del. En nyckel har varit att läsa på om anknytningsteori och förstå hur min uppväxt format mig. Jag säger inte att det är samma sak som format dig, men försök hitta en rimlig förklaring för dig själv En förklaring som du först kan förstå och så småningom även acceptera. Tillåt dig att sörja att du inte fått det stöd/de förutsättningar/de möjligheter (etc.) som du önskar av livet. Viktigt är att inte fastna i sörjandet, men att faktiskt göra det. Aktivt. Jag bokade in tid med mig själv, till att börja med en kvart om dagen, då jag tvingade mig själv att tänka på det som varit/är och faktiskt UPPLEVA de känslor de gav mig. Att genomleva känslorna ledde till att jag kunde acceptera dem. Att ignorera dem, vilket jag gjort i många år, gjorde bara att de fanns kvar och smittade mina övriga känslor och mitt mående. Jag fick (får) ofta säga till mig själv att vara lika snäll, omtänksam och vänlig mot mig själv som jag skulle vara mot en vän. Att kraven på mig inte per automatik kan vara högre än vad som är rimligt för någon annan. Att det är okej att vara så in i märgen trött att jag inte orkar mer än att sitta på en stol. Men den kvarten jag tvingade mig till var också den enda kvart då jag fick älta och tänka negativt. När de tankarna dök upp på andra tider så observerade jag dem bara och konstaterade att det ska jag fundera på nästa kvart med mig själv. Nu ska jag fokusera på... vad jag nu höll på med.

Nu blev det ett långt inlägg, jag hoppas du kan hitta någon tanke som kan hjälpa dig. Jag tror, som några redan skrivit fast kanske med andra ord, att din trötthet kommer från dig själv mer än från det du gör. Var snäll mot dig.

Kan du komma igenom din sorg (det du nu förtränger/ignorerar) hoppas och tror jag att du kan lösa många av dina andra knutar. Men obearbetad sorg tar energi så du behöver nog börja där. Och jag tror du kan komma långt på egen hand, även om professionell hjälp såklart underlättar.

 

[Sleepy]

Jag vill absolut inte försöka leka hobbypsykolog, jag har ingen utbildning inom ämnet, men som jag sa så känner jag igen vissa tendenser. I mitt eget fall så har läkare talat om en anankastisk personlighetsstörning

Har någon tagit upp den tanken med dig förut? Är det något du känner igen dig i, eller är jag helt ute och cyklar?

jag ber om ursäkt om det uppfattades som att jag försökte sätta en diagnos på dig. Jag kände bara igen många drag i min egen problematik, och tänkte att det kunde vara intressant för dig att läsa.

Jag tycker dina intentioner var väl uttryckta i översta inlägget och ser inget försök till diagnossättning av TS.

Däremot var diagnosen mycket intressant att läsa om.

 

[mandalaki]

Ursäkta, men jag orkar inte bry mig om det där just nu. Det är lågprioriterat. Även om någon serverar den perfekta klädhängaren, så måste befintligt möblemang skruvas ner av någon. Den andra klädhängare på andra väggen ska monteras ner och det måste ordnas ny plats för mössor, vantar och andra småsaker. Den som gör detta är i dagsläget inte jag i alla fall.

Hatthyllor är lågprioriterat här också. EXTREMT lågprioriterat. Vid ett tillfälle pinkade min ena katt i mina skor som stod på skohyllan. Efter det lade jag upp viktiga skor på hatthyllan och efter att katterna vandrat vidare hade jag helt glömt det. Så trasslade något i mitt elskåp alldeles bredvid hatthyllan så jag ringde hem fastighetsskötaren. Som alltså såg att jag hade en massa skor på hatthyllan men ingen av oss kommenterade det (katterna hade varit döda i några år). Han måste ha trott att jag var galen

 

[Sleepy]

En dårdoktor jag hade

Är valet av benämning av yrkesgruppen att se som en spegel av dina åsikter om densamma?

 

[MiaMia]

Är valet av benämning av yrkesgruppen att se som en spegel av dina åsikter om densamma?

Valet av benämning slår väl i såfall hårdare mot patientgruppen än mot yrkesutövarna.
Om det nu inte var menat som epitet på en enskild person som @Magiana träffat.
En doktor för dårar eller en dåraktig doktor...?

 

[Magiana]

Oj, nu har jag försökt läsa ikapp tråden (en kan missa mycket på Buke när en tar semester ) och har några tankar jag vill försöka förmedla till dig @Magiana

Jag har själv, och gör fortfarande till viss del, presterat för att få ok, beröm, bekräftelse av andra. För min del bottnar det i min uppväxt, jag hade en mamma som inte såg mig och mina behov, vilket gjorde att jag som liten vände ut och in på mig för att duga. Det beteendet blev så djupt inlärt att jag inte själv kunde se att det var så jag gjorde, och att det var just ett beteende, inte min personlighet. Något som fått mig att aldrig vara nöjd med mig själv, aldrig tycka att jag duger för att jag ÄR, inte bara för vad jag GÖR, alltid velat pressa lite till. Jag har mått dåligt av detta, i varierande grad, ibland väldigt dåligt men ofta som något som ligger och skaver. Nog om min bakgrund

För att förändra detta har jag fått kämpa en del. En nyckel har varit att läsa på om anknytningsteori och förstå hur min uppväxt format mig. Jag säger inte att det är samma sak som format dig, men försök hitta en rimlig förklaring för dig själv En förklaring som du först kan förstå och så småningom även acceptera. Tillåt dig att sörja att du inte fått det stöd/de förutsättningar/de möjligheter (etc.) som du önskar av livet. Viktigt är att inte fastna i sörjandet, men att faktiskt göra det. Aktivt. Jag bokade in tid med mig själv, till att börja med en kvart om dagen, då jag tvingade mig själv att tänka på det som varit/är och faktiskt UPPLEVA de känslor de gav mig. Att genomleva känslorna ledde till att jag kunde acceptera dem. Att ignorera dem, vilket jag gjort i många år, gjorde bara att de fanns kvar och smittade mina övriga känslor och mitt mående. Jag fick (får) ofta säga till mig själv att vara lika snäll, omtänksam och vänlig mot mig själv som jag skulle vara mot en vän. Att kraven på mig inte per automatik kan vara högre än vad som är rimligt för någon annan. Att det är okej att vara så in i märgen trött att jag inte orkar mer än att sitta på en stol. Men den kvarten jag tvingade mig till var också den enda kvart då jag fick älta och tänka negativt. När de tankarna dök upp på andra tider så observerade jag dem bara och konstaterade att det ska jag fundera på nästa kvart med mig själv. Nu ska jag fokusera på... vad jag nu höll på med.

Nu blev det ett långt inlägg, jag hoppas du kan hitta någon tanke som kan hjälpa dig. Jag tror, som några redan skrivit fast kanske med andra ord, att din trötthet kommer från dig själv mer än från det du gör. Var snäll mot dig.

Kan du komma igenom din sorg (det du nu förtränger/ignorerar) hoppas och tror jag att du kan lösa många av dina andra knutar. Men obearbetad sorg tar energi så du behöver nog börja där. Och jag tror du kan komma långt på egen hand, även om professionell hjälp såklart underlättar.

Du satte huvudet på spiken (som det så käckt heter). Jag har också en barndom där jag inte varit sedd. Trygghet och förutsägbarhet fanns inte. Jag kunde inte räkna med att mina föräldrar skulle finnas till för mig. När jag var mellan 1-2 år, bodde jag på fosterhem en period. Som åttaåring dumpades jag i Finland hos pappas tidigare kvinna. Mamma var kvar i Sverige och var pappa var visste jag inte. Det finns många fler händelser som påverkat mig och jag har försökt att vara duktig för att bli älskad. Det fungerade inget vidare. Som 13-åring bröt jag ihop och blev sjuk.

Hur som helst så är jag numera frisk (sedan 4 år) och jag ältar inte det som har varit. Ältandet slutade jag med för evigheter sedan. Jag kan inte ändra mitt förflutna. Men jag har kvar mönster i mitt beteende från den tiden. Jag försöker notera det och utifrån det se om jag kan agera annorlunda. Det är inte lätt. Min tillit till andra människor är rätt låg. Den blev definitivt inte bättre av en händelse i vintras då hela min familj lämnade mig. Men jag kan inte styra andra människor. Jag kan inte göra något för att andra människor ska tycka om mig. Antingen gör de det eller så gör de inte det. Jag måste helt enkelt försöka att inte bry mig och lita på att jag själv löser det som måste lösas. Just nu handlar det om att hitta balans, att inte förbruka mer av mina resurser än jag har, att lära sig vara nöjd med det som är. Och att ha tålamod. Om mina drömmar inte kan uppfyllas idag, så kanske de kan det i morgon.

Men sorg, hur bearbetar man det? Jag vet inget annat sätt än att försöka acceptera att den finns, att jag är ledsen och besviken.

 

[Magiana]

Är valet av benämning av yrkesgruppen att se som en spegel av dina åsikter om densamma?

Nej. Men den läkaren var knäpp. Och tyvärr har jag mött fler som inte passat i sin yrkesroll. Den sista jag hade var bra.

 

[mandalaki]

Men sorg, hur bearbetar man det? Jag vet inget annat sätt än att försöka acceptera att den finns, att jag är ledsen och besviken.

Jag tror inte att det finns något annat sätt. Att acceptera sorgen men försöka undvika att värdera den, bara konstatera att den finns hos en.

 

[Sleepy]

Den sista jag hade var bra.

Det gläder mig. De gör ett viktigt jobb.

 

[farin]

Men sorg, hur bearbetar man det? Jag vet inget annat sätt än att försöka acceptera att den finns, att jag är ledsen och besviken.

Jag vet inte hur man gör. Troligen är det individuellt. För mig har det hjälpt att både tillåta mig och tvinga mig att uppleva känslorna, fullt ut. Att skrika rakt ut, att skrika högt inom mig, att gråta (de få gånger mina blockerade känslor faktiskt kommit så långt), att skälla på (i mitt fall bara mentalt då min mamma dog för många år sedan), men också att se och förklara och ibland förklara för mig själv varför det blev som det blev. Jag blev inte lämnad, osedd och obekäftad, för att det var fel på mig. Jag blev lämnad för att min mamma av olika anledningar inte hade förmågan att vara en god förälder. Det har gjort det lättare att acceptera.
Jag sörjde inte min mamma när hon dog. Flera år senare har jag tagit mig igenom sorgen att inte ha haft en mamma som förmådde vara just det.

Jag tror det är @TinyWiny som tipsat om en bok om sorg. Jag har själv inte läst den, men jag tänker att den säkert kan ge många bra tankar, insikter och hjälp till bearbetning.

Varma tankar till dig, och en lång kram om du vill.

 

[TinyWiny]

Jag vet inte hur man gör. Troligen är det individuellt. För mig har det hjälpt att både tillåta mig och tvinga mig att uppleva känslorna, fullt ut. Att skrika rakt ut, att skrika högt inom mig, att gråta (de få gånger mina blockerade känslor faktiskt kommit så långt), att skälla på (i mitt fall bara mentalt då min mamma dog för många år sedan), men också att se och förklara och ibland förklara för mig själv varför det blev som det blev. Jag blev inte lämnad, osedd och obekäftad, för att det var fel på mig. Jag blev lämnad för att min mamma av olika anledningar inte hade förmågan att vara en god förälder. Det har gjort det lättare att acceptera.
Jag sörjde inte min mamma när hon dog. Flera år senare har jag tagit mig igenom sorgen att inte ha haft en mamma som förmådde vara just det.

Jag tror det är @TinyWiny som tipsat om en bok om sorg. Jag har själv inte läst den, men jag tänker att den säkert kan ge många bra tankar, insikter och hjälp till bearbetning.

Varma tankar till dig, och en lång kram om du vill.

Ja det är jag. Boken heter sorgebearbetning och finns att köpa på sorg.se. En bok alla som upplever/har upplevt sorg och förluster skulle läsa, begrunda och göra uppgifterna i. Så befriande. Tiden läker inte alla sår tyvärr. Man måste aktivt hjälpa till för att kunna släppa och gå vidare.

 

[avslutat medlemskap]

och jag har försökt att vara duktig för att bli älskad. Det fungerade inget vidare.

Det där lyser igenom i det här inlägget, " @Tranan har hjälpt till med en del även om jag tog lejonparten av det." Det viktiga är inte vem som presterat mest.

Jag har också en historia med en far som gjorde allt för att försöka förminska mig och min mamma, henne lyckades han med men inte mig, när han inte fick rätt fast han hade fel och blev överbevisad så kom det vanliga, "ja jag är ju dum i huvudet och fattar ju ingenting" men sånt sätter sina spår och går aldrig ur även om man accepterat att vissa aldrig ens skulle tänka tanken att bilda familj och skaffa barn.

 

[Magiana]

Det där lyser igenom i det här inlägget, " @Tranan har hjälpt till med en del även om jag tog lejonparten av det." Det viktiga är inte vem som presterat mest.

Jag har också en historia med en far som gjorde allt för att försöka förminska mig och min mamma, henne lyckades han med men inte mig, när han inte fick rätt fast han hade fel och blev överbevisad så kom det vanliga, "ja jag är ju dum i huvudet och fattar ju ingenting" men sånt sätter sina spår och går aldrig ur även om man accepterat att vissa aldrig ens skulle tänka tanken att bilda familj och skaffa barn.

Jag hänger inte med här. Å ena sidan ska jag tydligen uppskatta saker som jag gör, typ berömma mig själv (för jag är dålig på att göra just det), men när jag återger en faktisk omständighet så kan jag inte nämna att jag gjorde det mesta av det som faktiskt var mitt jobb . Då slår jag mig tydligen på bröstet och det är ju inte bra? Skulle det på något sätt förminska den hjälp jag har fått? Det tycker inte jag.

 

[avslutat medlemskap]

Jag hänger inte med här. Å ena sidan ska jag tydligen uppskatta saker som jag gör, typ berömma mig själv (för jag är dålig på att göra just det), men när jag återger en faktisk omständighet så kan jag inte nämna att jag gjorde det mesta av det som faktiskt var mitt jobb . Då slår jag mig tydligen på bröstet och det är ju inte bra?

Du missförstod det hela, det är inte vad var och en presterat som är det viktiga utan att det hela är klart, liksom helt färdigt. Jag har haft samma tänk, det är min prestation som måste gå till ytterligheterna, jag måste hela tiden vara bäst, aldrig göra ett misstag annars duger jag inte och det tänket är så jäkla fel som det kan bli. Livet ska inte vara en tävling om vem som är bäst och vem som gjort mest utan det enda som gäller är att saken blir gjord, är acceptabel, fungerande och att man är nöjd med prestationen dvs. att projektet är klart som i "färdigt".

Apropå veden så är det ett projekt i sig att först få tummen ur, bryta ihop om mängden, fundera lite till och sen köra igång. Med nästan hela livet med vedeldning så vet jag mycket väl vad det projektet betyder och ska man elda med ved så tar det projektet aldrig slut, det blir bara lite uppehåll innan nästa års ångest över mängden sätter igång igen.

 

[Magiana]

Du missförstod det hela, det är inte vad var och en presterat som är det viktiga utan att det hela är klart, liksom helt färdigt. Jag har haft samma tänk, det är min prestation som måste gå till ytterligheterna, jag måste hela tiden vara bäst, aldrig göra ett misstag annars duger jag inte och det tänket är så jäkla fel som det kan bli. Livet ska inte vara en tävling om vem som är bäst och vem som gjort mest utan det enda som gäller är att saken blir gjord, är acceptabel, fungerande och att man är nöjd med prestationen dvs. att projektet är klart som i "färdigt".

Apropå veden så är det ett projekt i sig att först få tummen ur, bryta ihop om mängden, fundera lite till och sen köra igång. Med nästan hela livet med vedeldning så vet jag mycket väl vad det projektet betyder och ska man elda med ved så tar det projektet aldrig slut, det blir bara lite uppehåll innan nästa års ångest över mängden sätter igång igen.

Det vet jag väl att det inte är viktigt vad var och en presterar, men betyder det också att jag inte bör nämna faktiska omständighet, att jag fått hjälp eller att jag klarat av något?

 

[avslutat medlemskap]

Det vet jag väl att det inte är viktigt vad var och en presterar, men betyder det också att jag inte bör nämna faktiska omständighet, att jag fått hjälp eller att jag klarat av något?

Faktiska omständigheter, jovisst men vem som gjort mest är irrelevant för då blir det genast en tävling, om inte annat så i ens eget huvud. Det är den delen av osunda tävlingar som startar en kedjereaktion av stress, tro mig, jag vet vad jag talar om efter ett halvt liv av att sträva efter att vara bäst oavsett vad det än gäller.

Jag har kommit till en punkt nu där jag är jättenöjd med att saker blir gjorda och färdiga, inte att JAG gjort nästan allting utan att dom helt enkelt kan läggas på att-gjort-listan även om jag personligen inte ens tagit i det hela utan lämnat över ansvaret helt åt andra. Hoppas du kommer dit också för det är så förlösande åt själen när prestationen inget betyder utan det enda som betyder nåt är att det blev gjort.

 

[Magiana]

Faktiska omständigheter, jovisst men vem som gjort mest är irrelevant för då blir det genast en tävling, om inte annat så i ens eget huvud. Det är den delen av osunda tävlingar som startar en kedjereaktion av stress, tro mig, jag vet vad jag talar om efter ett halvt liv av att sträva efter att vara bäst oavsett vad det än gäller.

Jag har kommit till en punkt nu där jag är jättenöjd med att saker blir gjorda och färdiga, inte att JAG gjort nästan allting utan att dom helt enkelt kan läggas på att-gjort-listan även om jag personligen inte ens tagit i det hela utan lämnat över ansvaret helt åt andra. Hoppas du kommer dit också för det är så förlösande åt själen när prestationen inget betyder utan det enda som betyder nåt är att det blev gjort.

Jag har en känsla av att det är du som la in en värdering i det jag sa. Själv hade jag en neutral känsla kring uttalandet.

 

[dobbis]

Kan vi sluta hacka på @Magiana nu? Jag tror hon har förstått och fått mer info än nöden kräver.

 

[karamelldrottningen]

Jag skriver mest listor på saker jag ska göra på sikt. Innan jag reste bort blev det dock en lista på saker jag behövde göra akut i trädgården eftersom jag låg efter med det och var tvungen att komma ihåg allt. Annars skriver jag aldrig upp saker som att betala räkningar, gå ut med soporna, handla mat, tvätta, diska o.s.v.

På min lista har jag en hel del saker som inte behöver ske på en gång, men jag kommer liksom aldrig förbi stadiet för grundläggande underhåll, så som exempelvis städning. Om jag gjorde det, skulle det spara arbete i längden eller förbättra tillvaron på något sätt.

Några exempel på saker:
Få in veden i boden
Låna en vedklyv och klyva kubbarna som är för stora.
Rensa ogräs i grönsakslandet.
Få bort ogräs från gruset.
Bygga en hylla till städskrubben. (Finns inte att köpa i rätt mått.)
Bygga en klädupphängning till hallen. (Finns inte att köpa i rätt format och stil.)
Bygga en skohylla. (Finns inte att köpa i rätt format.)
Beställa tid på bilbesiktningen.
Skaffa bin.
Bygga en till bikupa.
Göra bättre kanter och gångar i grönsakslandet för att få det mer underhållsfritt.
Tapetsera friggeboden.
Byta lite murket trä på huset.
Bygga en ny innerdörr till jordkällaren.
Justera gångjärnen på mellandörren i jordkällaren.
Bygga hyllor i jordkällaren.
Köpa garderober.
Städa undan sakerna efter campingen.
Gräva upp växter från övervuxna rabatter så dessa kan restaureras.
Bygga köksö (Finns ej att köpa en sådan jag vill ha).

Mycket av det som står ovan är lågprioriterat och självklara saker som att gå ut med soporna skriver jag aldrig upp. Åtgärderna med jordkällaren ligger ganska högt på listan då jag behöver ordna med förvaring av det jag odlar just nu. Städning inomhus ligger också högt men skrivs sällan ner. Bin hade jag hoppats kunna skaffa i år men det verkar inte bli av i år heller.

Största problemet med din lista är att du blandar priogrejer med projekt som kan vänta lång tid. Dela upp listan och gör en tidsplan så blir det mer överkomligt. Googla på snickare i närheten och hög vad de kan tänka sig för att göra en hylla till hallen.
Börja beta av din lista men var realistisk.

Sluta inte med ridningen om du inte kan byta det till en annan aktivitet. Viktigt att du gör något helt annat mellanåt.

 

[Magiana]

Största problemet med din lista är att du blandar priogrejer med projekt som kan vänta lång tid. Dela upp listan och gör en tidsplan så blir det mer överkomligt. Googla på snickare i närheten och hög vad de kan tänka sig för att göra en hylla till hallen.
Börja beta av din lista men var realistisk.

Sluta inte med ridningen om du inte kan byta det till en annan aktivitet. Viktigt att du gör något helt annat mellanåt.

Jag sa ju att det där inte var den aktuella listan utan random grejer jag råkade komma ihåg. Någon tidsplan behövs inte då jag inte har en aning om hur lång tid saker tar. Då blir en tidsplan bara en stress. I sommar skulle jag fixa i ordning runt entrén och södra sidan av huset. Tror du det är klart? Nä. Det är knappt påbörjat.

Jag vet att jag kan googla på snickare om jag behöver en snickare. Jag kan t.o.m. kontakta firman som la om mitt tak förra året. De kan nog snickra en sådan åt mig. Haken är att jag inte prioriterar det och inte är villig att betala vad det kostar att låta någon snickra åt mig. Jag behöver inte mer effektivitet, bara lugn och ro och acceptans över att saker och ting sker långsamt.