Under en tid förbjöd SKK inseminering om inte tiken hade haft valpar efter naturlig parning innan. Tanken är god och jag förstår den, men kan berätta hur det fungerade i verkligheten. Jag har en ras som inte alltid är så lätt att para. Bråkiga tikar är inte ovanligt. Jag hörde ofta talas om hur tikägare stolt berättade att deras tik minsann var parad naturligt. Denna "naturliga" parning var då inget annat är ren våldtäkt, där flera personer var inblandade för att hålla fast vrång tik. I en del fall drogades tikar för att vara lugna. Detta tyckte man inte var något problem eftersom tiken ju hade parats naturligt och man hade minsann inte behövt fuska med insemination.
Man kan tycka vad man vill om att para en tik som inte vill, men insemination är ändå inte djurplågeri. Vi kan inte lägga mänskliga aspekter på moral i detta eftersom hundar inte lever så. Av två dåliga saker så kommer jag aldrig någonsin anse att våldtäkt där man måste hålla fast tiken eller t o m droga henne är bättre bara för att det är en "naturlig parning"... jag har inga åsikter om de som väljer insemination, eftersom det ändå inte är ett övergrepp.
Jag talar nu endast om renrasig avel, där man har ett högre mål än att bara producera valpar. Säg t ex en avelskombination som faktiskt kan vara en tillgång för rasen antingen genom ovanlig härstamning eller ovanligt friska linjer som bör få ges en chans att föras vidare i arbetet mot en friskare ras.