Ingen som saknar en

[stjarnhimmel]

Det här har jag funderat på för ingen skulle märka att jag var skadad etc heller. Jag har faktiskt funderat på om man skulle ha en tråd eller mail här på buke med några stycken där man går in varje dag och gör ett avtryck, räcker med en emoji. Om man inte har hört något från en person så har man kontaktuppgifter och kan kontakta eller göra något man kommit överens om.

 

[Karro-Lina]

Har svarat dig i PM. Om det är en kontakt via nätet/telefon du tänker dig så borde det väl gå att lösa på ett relativt enkelt vis

 

[Tuvstarr]

Jag känner igen känslan. Då mina barn var små kände jag ibland en väldig oro över vad kunde tänkas hända om jag dog mitt i allt och ingen upptäckte det. Nu då barnen är i en ålder där de inte på det viset är beroende av mig, är jag egentligen inte orolig mer, eftersom situationen där de inte kan kalla på hjälp inte kan uppstå. Jag lärde dem ändå hur man ska ringa 112 vid kanske orimligt tidig ålder, pga denna skräck hos mig. Knappast hade de klarat av att ringa då, om behovet hade uppstått.

Jag är mycket ofta ensam hemma med mina djur i 2-3 dagar, men är inte det minsta orolig, de klarar sig tillräckligt länge för att någon ska hinna hitta mig. Mest därför att de nog reagerat väldigt fort på jobbet, om jag inte kommer i tid. En gång försov jag mig en måndag morgon, och chefen ringde för att kolla att allt var ok, då jag var 20 min sen.

 

[escodobe]

Det här har jag funderat på för ingen skulle märka att jag var skadad etc heller. Jag har faktiskt funderat på om man skulle ha en tråd eller mail här på buke med några stycken där man går in varje dag och gör ett avtryck, räcker med en emoji. Om man inte har hört något från en person så har man kontaktuppgifter och kan kontakta eller göra något man kommit överens om.

Det är väl en bra idé!

 

[Ramona]

Jag är mycket ofta ensam hemma med mina djur i 2-3 dagar, men är inte det minsta orolig, de klarar sig tillräckligt länge för att någon ska hinna hitta mig.

Jag är inte speciellt orolig för djuren. Alla mina har fri tillgång på foder. Värst är väl att hunden inte kommer ut så hon får göra sina behov inne, men det dör hon väl inte av. Det enda är att hästarnas vatten skulle ta slut, speciellt på vintern när de har "lilla" värmebaljan på 65 liter.

Tack och lov hade nog mina vänner reagerat om jag inte hört av mig på en hel dag. En av mina bästa vänner bor dessutom ganska så nära så hon hade nog kommit ner till mig om jag inte svarade i telefon och hon kollat med andra ifall de pratat med mig. Och jobbet hade hört av sig tids nog.

 

[hastflicka]

Nar jag bodde i South Carolina pa min hast farm ... och Maken jobbade i Asien, ringde en av avkommorna varje dag. Han gav mig ocksa order att ringa honom innan jag red och nar jag kom tillbaka igen. Varje gang.
I sin ungdom hade han en kompis vars mamma dog i en batolycka ... sa han sag "spoken" ofta efter det. Det gjorde ju inte mig nagot och passade ju faktist mig ocksa da han hade helt ratt, att det var det sakraste ... aven om jag misstanker att grannen som faktiskt kunde se gardsplanen (dit hastarna av nagon underlig anledning sprang om de kom losa) skulle reagera om en hast var los och jag inte fanns i narheten.

 

[bettysmatte]

Om jag hade bott själv hade jag inte kunnat ligga död/allvarligt sjuk utan att jobbet hade reagerat. Om jag inte hade hört av mig till chefen och vikariesamordnaren hade de försökt att nå mig redan samma dag för att se varför jag var frånvarande. Likadant med min närmsta kollega. Hon hade försökt kontakta mig. Så det bästa sättet att undvika att man inte blir upptäckt om något händer är förmodligen att ha ett jobb.

 

[sjoberga]

Om jag hade bott själv hade jag inte kunnat ligga död/allvarligt sjuk utan att jobbet hade reagerat. Om jag inte hade hört av mig till chefen och vikariesamordnaren hade de försökt att nå mig redan samma dag för att se varför jag var frånvarande. Likadant med min närmsta kollega. Hon hade försökt kontakta mig. Så det bästa sättet att undvika att man inte blir upptäckt om något händer är förmodligen att ha ett jobb.

Jag brukar jaga folk tills man får en status, eftersom sjukanmälan ska skötas enligt överenskommelse, så är det något som hänt så tar det högst en dag på vardagar. Däremot är det klurigare om man redan har sjukanmält sig, då är presumtionen att man är sjuk också nästföljande dagar ganska stor - då blir garanten ”ett jobb” säkert också något som kan ta en vecka innan statusen upptäcks. Samt på helger och ledigheter då förstås där man inte hör av sig alls.

Jag tänker att det är långtifrån heltäckande med ”ett jobb”.

Däremot tänker jag att en katt klarar sig utan större problem i ganska många dagar även inne i ett hus.

 

[Zpunk]

Det är antagligen min chef som skulle märka först om något hänt, eller möjligtvis stallet där jag rider om det är bokat att jag ska komma på helgen men sen inte dyker upp.

 

[bettysmatte]

Jag brukar jaga folk tills man får en status, eftersom sjukanmälan ska skötas enligt överenskommelse, så är det något som hänt så tar det högst en dag på vardagar. Däremot är det klurigare om man redan har sjukanmält sig, då är presumtionen att man är sjuk också nästföljande dagar ganska stor - då blir garanten ”ett jobb” säkert också något som kan ta en vecka innan statusen upptäcks. Samt på helger och ledigheter då förstås där man inte hör av sig alls.

Jag tänker att det är långtifrån heltäckande med ”ett jobb”.

Däremot tänker jag att en katt klarar sig utan större problem i ganska många dagar även inne i ett hus.

Hos oss sjukanmäler man sig antingen en dag i taget, eller så säger man att jag kommer att vara hemma i "x" dagar och sedan hör man av sig igen. Vi behöver ju som regel boka vikarie för frånvaro, så hos oss är det viktigt att ha koll på var folk är - varje dag!

 

[Unafraid]

Jag hade en kollega som inte dök upp på jobbet, som bodde ensam. När hon inte svarade i telefon var vi på väg hem till henne. Hon saknades kanske en timme? Men hon hann ringa upp och hade bara tagit fel på dag. Så jag tror även nuvarande jobb skulle börja sakna mig/mina kollegor rätt fort.

Sambons jobb saknade en kollega i 1-2 dagar, när de åkte hem till honom hittades kollegan död.

 

[tanten]

Tror det skulle ta ganska många dagar innan nån saknade mig. Det skulle väl vara om jag inte dök upp på möte, läkarbesök eller annat inplanerat. Eller grannar/bekana som ser att bilen är hemma men det inte lyser om kvällarna.
Jag har ingen om är beroende av mig. Möjligen att det skulle bli bekymmer med hunden. Avkomman är med god marginal vuxen och hen har inte bott hemma på väldigt många år.

Det bekymrar mig inte. Dör jag så dör jag.
Vi har ju faktiskt 100%ig mortalitet har i Sverige

Har ett par vänner som är oerhört rädda för att dö. Respekterar det. Men det är inte jag. Det som händer, det händer.

Har förlorat bekanta i väldigt plötsliga händelser och olyckor. Man vet aldrig.

 

[Wille]

du kan alltid skriva t mig här på PM eller adda mig på Facebook så kan jag stalka dig så du hör av dig om du är rädd nu

Skickar pm

Men det är ju helt anekdotiskt. Har du någon annan anledning till att tro att du är i riskgrupp för en blodpropp?

Är rejält fet, men det är väl det enda.

Kan man/du starta en tråd här på Buke, där du skriver -Hej! varannan dag. Går det tre dagar så ... ja, vem kontaktar man då? De flesta här har ju ingen aning om vem du är, misstänker jag...

Jag har kattlucka i huset bl.a. så de kan ta sig ut om det skulle börja brinna. Kan du sätta i en till så de kan gå ut?

Jag har köpt en kattlucka för cirka ett halvår sedan för över en tusenlapp med intentionen att sätta in den i ytterdörren. Men jag har inte orkat. Behöver nog hjälp för att det ska bli av. Drömde i natt att jag höll på och installerade kattluckan.

Min granne tror att jag dött om jag inte skrivit till henne minst ett par gånger under dagen Kanske är bra. Vi har t.o.m. en överenskommelse där två knack betyder SOS

Känns tryggt att ha det så.

Om jag hade bott själv hade jag inte kunnat ligga död/allvarligt sjuk utan att jobbet hade reagerat. Om jag inte hade hört av mig till chefen och vikariesamordnaren hade de försökt att nå mig redan samma dag för att se varför jag var frånvarande. Likadant med min närmsta kollega. Hon hade försökt kontakta mig. Så det bästa sättet att undvika att man inte blir upptäckt om något händer är förmodligen att ha ett jobb.

Jag har tänkt så också. Kommer man inte till jobbet så reagerar nog någon.

 

[Teilani]

Finns det någon app som skulle kunna hjälpa?

Typ som ett larm där man dagligen går in och tystar, och tystar man inte skickas automatiskt ett meddelande till förvald anhörig? Som man så klart stämt av med innan. Beroende på situation skulle larmet kunna ställas in på timmar, dagar osv.

Finns liknande, eller har jag hittat ett hål i marknaden som jag kan tjäna miljoner på?

 

[Wille]

Finns det någon app som skulle kunna hjälpa?

Typ som ett larm där man dagligen går in och tystar, och tystar man inte skickas automatiskt ett meddelande till förvald anhörig? Som man så klart stämt av med innan. Beroende på situation skulle larmet kunna ställas in på timmar, dagar osv.

Finns liknande, eller har jag hittat ett hål i marknaden som jag kan tjäna miljoner på?

Intressant tanke! Har ingen aning om en sådan app redan finns.

 

[tanten]

Är rejält fet, men det är väl det enda.

Vet du - jag tror dig inte

Dels är du inte sjukligt överviktig! Dvs BMI 40 och mer.

Och dels är inte tjocka personer utan vänner. Skulle du själv neka att bli vän med nån som var mullig? Nä? Det är inte valkarna och volangerna man blir vän med - det är personen.

Min egen bittra erfarenhet är att om man är negativ mot sig själv så attraherar man inte nya bekantskaper.
Dvs inte så mycket att omedelbart åtgärda. Att bli fri från negativitet, depression, fobier etc etc - det tar tid

Go' och gla' blir man inte i en handvändning.

 

[Wille]

Vet du - jag tror dig inte

Dels är du inte sjukligt överviktig! Dvs BMI 40 och mer.

Och dels är inte tjocka personer utan vänner. Skulle du själv neka att bli vän med nån som var mullig? Nä? Det är inte valkarna och volangerna man blir vän med - det är personen.

Min egen bittra erfarenhet är att om man är negativ mot sig själv så attraherar man inte nya bekantskaper.
Dvs inte så mycket att omedelbart åtgärda. Att bli fri från negativitet, depression, fobier etc etc - det tar tid

Go' och gla' blir man inte i en handvändning.

Vet inte riktigt vad jag väger just nu men höftade och har då bmi på 36-37 ungefär. Det är väl inte heller sunt direkt.

Jag har alltså haft problem att få vänner sedan jag var 15. Är 49 nu. Och jag har inte alltid varit deprimerad. Jag har haft framåtanda och driv. Jag har tänkt att alla problem går att lösa bara man vill. Så jag tycker nog att jag varit positiv. Men det har inte hjälpt.

 

[Thaliaste]

Vet inte riktigt vad jag väger just nu men höftade och har då bmi på 36-37 ungefär. Det är väl inte heller sunt direkt.

Jag har alltså haft problem att få vänner sedan jag var 15. Är 49 nu. Och jag har inte alltid varit deprimerad. Jag har haft framåtanda och driv. Jag har tänkt att alla problem går att lösa bara man vill. Så jag tycker nog att jag varit positiv. Men det har inte hjälpt.

Framåtanda och driv i att lösa praktiska saker är dock inte samma sak som att ha en positiv inställning till människor. Jag har uppfattat dig som att du åtminstone nuförtiden har en rätt tuff kravlista för hur man ska vara, både för dig själv och för andra, med mycket lite utrymme för att inte alltid lyckas räcka till enligt den. Det känns för mig svårt att vara "tillräcklig" i dina ögon. Och stor risk för att bli dömd på ett sätt i dina ögon som inte var min avsikt.

Har du alltid haft en dömande syn på dig själv och andra, även innan du blev deprimerad?

Det var ju bra att du startade denna tråd för det verkar finnas fler här som har samma behov, så kanske kan ni hitta en lösning tillsammans.

En app tycker jag verkar vara väldigt bra idé. Vet inte om det finns, men tänker att det skulle vara bra även för äldre som bor ensamma och deras anhöriga. Skulle ju kunna vara inlagd i ett aktivitetsarmband som många har idag, så är det enkelt att komma åt. Men det bör finnas flera sätt att komma åt appen, så att man kan bekräfta sin status även om man glömt ladda armband eller telefon, och oavsett om man är hemma eller bortrest osv. Och även kunna pausa den när man inte kan/vill/behöver den.

 

[tanten]

Skapligt OT...

Detta med rädslan att dö och allt som är sammankopplat med det. Och rädslor för annat otäckt.

En hovslagare var jätterädd för att hennes barn skulle stå vid busshållplatsen. Där de väntade på skolbussen. Hon var rädd att nån skummis skulle kidnappa barnen och våldta dem.
I vår landsbygd har det inte varit några kända våldtäkter under min levnad. Speciellt inte okända män mot barn.

Ganska ofta är våra rädslor inte speciellt rationella.
När jag var under cancerbehandlingen frågade folk om jag inte var rädd. Cancern var bortopererad - jag var frisk. Behandlades för att den inte skulle komma tillbaka. Förmodligen var det många, många gånger farligare att sätta sig i bilen och köra ut på stora vägen en mörk helgkväll.
Men det var det ingen som frågade om jag vågade. Men min friska kropp trodde de jag var rädd för.

Många är rädda för att flyga. Men det är väldigt mycket farligare att köra bil. Väldigt få är rädda för att sätta sig i en bil och åka iväg.

Dt är så vi människor oftast fungerar. Vi är inte rationella, känslorna tar över.

 

[Wille]

Framåtanda och driv i att lösa praktiska saker är dock inte samma sak som att ha en positiv inställning till människor. Jag har uppfattat dig som att du åtminstone nuförtiden har en rätt tuff kravlista för hur man ska vara, både för dig själv och för andra, med mycket lite utrymme för att inte alltid lyckas räcka till enligt den. Det känns för mig svårt att vara "tillräcklig" i dina ögon. Och stor risk för att bli dömd på ett sätt i dina ögon som inte var min avsikt.

Har du alltid haft en dömande syn på dig själv och andra, även innan du blev deprimerad?

Det var ju bra att du startade denna tråd för det verkar finnas fler här som har samma behov, så kanske kan ni hitta en lösning tillsammans.

En app tycker jag verkar vara väldigt bra idé. Vet inte om det finns, men tänker att det skulle vara bra även för äldre som bor ensamma och deras anhöriga. Skulle ju kunna vara inlagd i ett aktivitetsarmband som många har idag, så är det enkelt att komma åt. Men det bör finnas flera sätt att komma åt appen, så att man kan bekräfta sin status även om man glömt ladda armband eller telefon, och oavsett om man är hemma eller bortrest osv. Och även kunna pausa den när man inte kan/vill/behöver den.

Tycker inte alls att jag är dömande men har med tiden utvecklat krav på mig själv eftersom jag inte dugt för andra. Jag har genom åren försökt hålla kontakt med folk, men när ingen velat ha kontakt med mig så har jag släppt det. Några gånger har jag kommit i kontakt med människor som totalt dränerat mig på energi. Dessa har jag undvikit av självbevarelsedrift.

Men jag gjorde en intressant notering när jag gick en utbildning förra året. Mina klasskamrater var vänliga och inkluderande. Ändå distanserade jag mig från dem på rasterna. Jag satt liksom i en egen bubbla då. Vet inte varför det blev så. Några klasskamrater kände jag ändå att jag ville ha mer kontakt med efter utbildningen men det har inte blivit så.