Ignorera samvetet?

Hade det varit jag som låg där är jag rätt övertygad om att jag skulle vilja behålla min partner, samtidigt som jag skulle må vansinnigt dåligt om jag visste att mitt tillstånd begränsade hans liv. Och nej, jag skulle inte vilja ha en diskussion kring att han skulle vilja ligga med andra, jag skulle högst troligt må bra mycket bättre om jag i alla fall kunde inbilla mig själv att han inte gjorde det, även om jag skulle ana det nånstans innerst inne. Men så länge han inte sagt nåt och jag inte frågar kan jag ju tro på det jag vill.
Jag förstår hur du menar. Själv vågar jag dock inte ens spekulera i "om det var jag", det är en för främmande situation. Jag vågar knappt spekulera i vad jag skulle känna om jag var den andra parten.
 
Mycket.

Det står helt klart att otrohet som handling står över allt annat i universum.
Ja det verkar så på er som tycker det är ett sånt tabu att man abslout inte får prata om sexlivet med sin partner

Jag fattar fortfarande inte varför man inte får ha ett öppet samtal om sex med nån som är svårt sjuk och som kanske själv undrat över det? Måste det vara så tabu med sex??

Har man samtal och partnern säger nej jag vill inte prata om det så betyder det att hen inte bryr sig om vad man gör bara man inte berättar , säger hen att öppet förhållande är okej --> perfekt då har man lyckats prata om sina problem och hittat en lösning , säger hen nej jag vill vara monogam så kan man göra slut om man kommer fram till att man tycker det är lika viktigt med sexet som partnern tycker fast åt andra hållet då
 
Det tänker jag också. Med en msssa ramar och löften får man ju oroa sig BÅDE för löftesbrott OCH för otrohet. Utan ramar och löften slipper man det ena.
Men det behöver inte funka så. Ramarna gör att man kan släppa en massa saker. Man oroar sig inte för otrohet, eftersom partner lovat trohet. Eftersom man har en överenskommelse och en ram, så behöver man inte oroa sig.

Man oroar sig VARKEN för löftesbrott ELLER för otrohet. Mycket praktiskt.
 
Jag menade inte att du skulle gå till sängs med dina vänners partners, jag tänkte mer allmänt om du visste om en otrohet. Själv hade jag blivit bottenlöst ledsen om jag hade en monogam relation och det uppdagats att en vän vetat om, men inte berättat om, att min partner är otrogen mot mig. Men det är ju hur jag själv känner, jag anser som sagt att det är ett risktagande åt båda håll.

Jag tycker det är skillnad. Är man vänner, vet man oftast (eller kan ta reda på innan) om den personen vill veta. Vill den veta och jag är helt säker på att otrohet pågår, då skulle jag absolut berätta.
 
Jag förstår hur du menar. Själv vågar jag dock inte ens spekulera i "om det var jag", det är en för främmande situation. Jag vågar knappt spekulera i vad jag skulle känna om jag var den andra parten.
Nä, egentligen inte jag heller. Blev på riktigt jobbigt att ens tänka på det där lilla. Men det var vad som kändes spontant, efter nåt som sätter mig i en sån sits är nog inte ännu en smäll på käften det första jag önskar, eller ens andra... Att tänka mig in i den andra situationen kan jag inte alls, det känns ännu svårare, speciellt med tanke på att jag helt plötsligt har fler alternativ, där inget är något jag önskar.
 
Ja, just det. Nu är vi tillbaka i det normala vardagslivet där allt rullar på i vaniljform. :up:

Jag ger upp allt hopp.
Men otrohet är det mest vanilj som finns?

Man kan liksom inte bli mer tvåsamhets-fanatiker om man försökte?? Man vill liksom hålla fast vid tvåsamheten fast man inte vill ha den eller klarar av den? Det blir inte mer tvångsvanilj än så

Däremot om man har normbrytande samtal om sex med sin partner kan man göra något som betyder mer än den normen och som besegrar den

Det kan vara en möjlighet att upptäcka att ens kärlek är starkare än den monogama normen men om man inte har den diskussionen får man aldrig reda på det.... det verkar så himla fattigt bara att fly in i otrohet i stället för att vara öppen och kommunicera med sin partner
 
Det är inte ett alternativ, att bli frisk/bättre. Är partnern helt omänsklig som kanske blir sugen på sex efter... säg 7 år?
Om partner blir totalförlamad, så tänker jag att slut på sex kanske inte är den mest dramatiska förändringen som blir i livet. Det känns som en ganska liten bit i den enorma förändring en sängbunden och förlamad partner skulle innebära i termer av livsstil, boende, vad som är möjligt att göra tillsammans, etc.
 
Ja det verkar så på er som tycker det är ett sånt tabu att man abslout inte får prata om sexlivet med sin partner

Jag fattar fortfarande inte varför man inte får ha ett öppet samtal om sex med nån som är svårt sjuk och som kanske själv undrat över det? Måste det vara så tabu med sex??

Har man samtal och partnern säger nej jag vill inte prata om det så betyder det att hen inte bryr sig om vad man gör bara man inte berättar , säger hen att öppet förhållande är okej --> perfekt då har man lyckats prata om sina problem och hittat en lösning , säger hen nej jag vill vara monogam så kan man göra slut om man kommer fram till att man tycker det är lika viktigt med sexet som partnern tycker fast åt andra hållet då
Men va, tabu? Vad det handlar om är ju att skona en person som redan har det bortom jävligare än vi kan föreställa oss, från att behöva ta ställning i en diskussion om sex också.
 
Men otrohet är det mest vanilj som finns?

Man kan liksom inte bli mer tvåsamhets-fanatiker om man försökte?? Man vill liksom hålla fast vid tvåsamheten fast man inte vill ha den eller klarar av den? Det blir inte mer tvångsvanilj än så

Däremot om man har normbrytande samtal med sin partner kan man göra något som betyder mer än den normen och som besegrar den

Det kan vara en möjlighet att upptäcka att ens kärlek är starkare än den monogama normen men om man inte har den diskussionen får man aldrig reda på det.... det verkar så himla fattigt bara att fly in i otrohet i stället för att vara öppen och kommunicera med sin partner

...så för att bryta normen är det viktigt att ta samtalet som förstör liv, så man inte fastnar i någon påtvingad norm?

Känns sunt och realistiskt. Inte.
 
Om partner blir totalförlamad, så tänker jag att slut på sex kanske inte är den mest dramatiska förändringen som blir i livet. Det känns som en ganska liten bit i den enorma förändring en sängbunden och förlamad partner skulle innebära i termer av livsstil, boende, vad som är möjligt att göra tillsammans, etc.

... och vad landar du då i vad gäller otrohetsdiskussionen, som ju är den vi har framför oss här?
 
Det kanske också handlar om sexdrift? Att för vissa är det inte någon katastrof att leva i en relation utan sex eller utan tex penetrerande sex? Eller så tycker man att det inte är värt att svika partnern för att få sex och väljer att få utlopp på annat sätt?
 
Men va, tabu? Vad det handlar om är ju att skona en person som redan har det bortom jävligare än vi kan föreställa oss, från att behöva ta ställning i en diskussion om sex också.
SOM SAGT om personen säger eller ordlöst kommunicerar att den inte vill diskutera det så skulle jag ta det som grönt ljus för att hålla sitt sexliv separat eftersom den uttryckt att den inte vill höra om det och inte vill veta
 
Men otrohet är det mest vanilj som finns?

Man kan liksom inte bli mer tvåsamhets-fanatiker om man försökte?? Man vill liksom hålla fast vid tvåsamheten fast man inte vill ha den eller klarar av den? Det blir inte mer tvångsvanilj än så

Däremot om man har normbrytande samtal om sex med sin partner kan man göra något som betyder mer än den normen och som besegrar den

Det kan vara en möjlighet att upptäcka att ens kärlek är starkare än den monogama normen men om man inte har den diskussionen får man aldrig reda på det.... det verkar så himla fattigt bara att fly in i otrohet i stället för att vara öppen och kommunicera med sin partner
Har du läst sista delen av tråden? Ditt ordval får mig att må illa, snacka om fördömande.
 

Liknande trådar

Relationer Just nu är jag bara ledsen över situationen som uppstått. Jag har jobbat på samma jobb i några år och trivs jättebra, främst då jag...
5 6 7
Svar
121
· Visningar
17 169
Senast: QueenLilith
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 832
Senast: Imna
·
Skola & Jobb Jag har ett dilemma på jobbet som börjar bli väldigt påfrestande för mitt mående. Har två kollegor som jag inte kommer överens med, vi...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 612
Senast: Keb71
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Annonsera mera VII
  • Dressyrsnack nummer 18
  • Hovrandsartros
Tillbaka
Upp