Ignorera samvetet?

Fast alla relationer kanske inte ser ut så, är partnern tillräckligt svårt sjuk blir man mer vårdare än passionerad kärlekspartner och det kanske får vara ok i den situationen.

Jag tror också att det finns andra situationer (som jag inte har fantasi nog att tänka ut) som tenderar att bli som den jag beskriver. Där det faktiskt är rimligt (om inte önskvärt och hurra-så-här-gör-vi!) att otrohet får ha sin plats i en tidigare monogam relation.

Det är svårt att i kris (som ja, kan vara mer än 2 år) fatta beslut om t ex sex med andra. Rädslan över att bli lämnad i en redan sårbar sits kan ju bli katapultartad.
 
Jag tycker absolut det är schysstare att försöka skona sin partner i en svår situation, än att ta ett samtal som friar MIG från ev. samvete (och lägger beslutet på en svag part att hantera).

Så då tycker du (ärlig fråga, har inte lyckats få ihop din inställning) att den som är frisk inte ska ''lida'' av sexbrist och därmed få ligga vid sidan av? Bara den inte säger något?

Själv kan jag tänka att vore min partner jättesjuk är sex det sista jag skulle tänka på. Att han blir frisk/bättre hade varit min prio, inte att jag ska få sex.
 
Ja, oavsett hur situationen ser ut. För det är viktigt att ha samvetet rent?

Nu förstår inte jag vad du frågar.
Men om du menar "jag tycker att man ska diskutera frågan för att inte ha dåligt samvete för att ha sex vid sidan av" så är svaret NEJ, så menar jag inte.

Jag menar "jag tycker att man ska diskutera frågan för att man har respekt för sin (sjuke) partner och vederbörandes syn på sexliv. Man kanske (vilket i majoriteten av fall är sant) kan hitta någon gemensam lösning."

Det är klart att det vore synnerligen osmakligt att "vi ska diskutera att jag får för lite sex. När vi har diskuterat det kommer jag att skaffa sex hos någon annan än dig bara så att du vet."
 
Så då tycker du (ärlig fråga, har inte lyckats få ihop din inställning) att den som är frisk inte ska ''lida'' av sexbrist och därmed få ligga vid sidan av? Bara den inte säger något?

Själv kan jag tänka att vore min partner jättesjuk är sex det sista jag skulle tänka på. Att han blir frisk/bättre hade varit min prio, inte att jag ska få sex.
Vi har ju redan harvat igenom det här.

Det känns som att vi hamnat i en diskussion där det enda alternativet är att lämna partnern om den blir så sjuk att den inte längre kan vara en jämställd del av relationen och det är kanske det bästa i alla fall för den friska parten?
 
Vi har ju redan harvat igenom det här.

Det känns som att vi hamnat i en diskussion där det enda alternativet är att lämna partnern om den blir så sjuk att den inte längre kan vara en jämställd del av relationen och det är kanske det bästa i alla fall för den friska parten?

Precis det landar jag också i när det kommer till tolkning av utveckligen i tråden.

Och jag känner att just detta handlar mina relationer om, att vara där - på de plan som räknas - när min partner är svag och behöver mig.
 
Det är inte ett alternativ, att bli frisk/bättre. Är partnern helt omänsklig som kanske blir sugen på sex efter... säg 7 år?

Får väl hålla sig tills den dör eller göra slut. Man kan faktiskt göra slut även med en sjuk person. Sen kan man ju fortsätta hjälpa den om man vill även om man ej är ett par.
 
Hur vet du att partnern mår dåligt av att diskutera en fråga som är viktig för dig?

Ibland är det ju så att man laddat som sjutton för en förmodat jobbig diskussion, som visar sig vara väldigt enkel.

Men snälla, nu ska jag upprepa mig 20 gånger?

Därför att jag levt med partnern och vet att detta är ett brännbart ämne som ger en kris.

Edit: återstår alltså att sända partnern i kris eller göra slut?
 
Får väl hålla sig tills den dör eller göra slut. Man kan faktiskt göra slut även med en sjuk person. Sen kan man ju fortsätta hjälpa den om man vill även om man ej är ett par.

Det tror jag inte kan vara ett alternativ alla gånger. Vem vill vara ett välgörenhetfall för sitt ex som gått vidare?!


Ibland misstänker jag faktiskt att många som diskuterar på nätet lider av bristande empati och fantasi. Det går inte att tänka sig in i andras situation som beskriver, om man inte upplevt det själv.
 
Hur vet du att partnern mår dåligt av att diskutera en fråga som är viktig för dig?

Ibland är det ju så att man laddat som sjutton för en förmodat jobbig diskussion, som visar sig vara väldigt enkel.

Får väl hålla sig tills den dör eller göra slut. Man kan faktiskt göra slut även med en sjuk person. Sen kan man ju fortsätta hjälpa den om man vill även om man ej är ett par.

Men alltså, har ni läst @Lovisaleonora s inlägg? Scenariot hon beskriver är "Jag vill se den som går upp på NIVA och förklarar för sin partner att man vill ha en diskussion om otrohet och sex, medan respiratorn pyser vid sidan av."

Ni funderar fortfarande över om partnern skulle "må dåligt" av en otrohetsdiskussion resp om det viktigaste ändå inte är att man gör slut?
 
Men alltså, har ni läst @Lovisaleonora s inlägg? Scenariot hon beskriver är "Jag vill se den som går upp på NIVA och förklarar för sin partner att man vill ha en diskussion om otrohet och sex, medan respiratorn pyser vid sidan av."

Ni funderar fortfarande över om partnern skulle "må dåligt" av en otrohetsdiskussion resp om det viktigaste ändå inte är att man gör slut?

Ligger personen döende så hade iaf jag väntat med att ligga med någon annan tills partnern avlidit.
 
Men alltså, har ni läst @Lovisaleonora s inlägg? Scenariot hon beskriver är "Jag vill se den som går upp på NIVA och förklarar för sin partner att man vill ha en diskussion om otrohet och sex, medan respiratorn pyser vid sidan av."

Ni funderar fortfarande över om partnern skulle "må dåligt" av en otrohetsdiskussion resp om det viktigaste ändå inte är att man gör slut?

Det är fascinerande.
 
Men alltså, har ni läst @Lovisaleonora s inlägg? Scenariot hon beskriver är "Jag vill se den som går upp på NIVA och förklarar för sin partner att man vill ha en diskussion om otrohet och sex, medan respiratorn pyser vid sidan av."

Ni funderar fortfarande över om partnern skulle "må dåligt" av en otrohetsdiskussion resp om det viktigaste ändå inte är att man gör slut?
Hade det varit jag som låg där är jag rätt övertygad om att jag skulle vilja behålla min partner, samtidigt som jag skulle må vansinnigt dåligt om jag visste att mitt tillstånd begränsade hans liv. Och nej, jag skulle inte vilja ha en diskussion kring att han skulle vilja ligga med andra, jag skulle högst troligt må bra mycket bättre om jag i alla fall kunde inbilla mig själv att han inte gjorde det, även om jag skulle ana det nånstans innerst inne. Men så länge han inte sagt nåt och jag inte frågar kan jag ju tro på det jag vill.
 

Liknande trådar

Relationer Just nu är jag bara ledsen över situationen som uppstått. Jag har jobbat på samma jobb i några år och trivs jättebra, främst då jag...
5 6 7
Svar
121
· Visningar
17 169
Senast: QueenLilith
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 832
Senast: Imna
·
Skola & Jobb Jag har ett dilemma på jobbet som börjar bli väldigt påfrestande för mitt mående. Har två kollegor som jag inte kommer överens med, vi...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 612
Senast: Keb71
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Annonsera mera VII
  • Dressyrsnack nummer 18
  • Hovrandsartros
Tillbaka
Upp